Vid den första världskongressen mot kommersiell sexuell exploatering av barn, 1996, antog 122 regeringar enhälligt en aktionsplan, vilken skulle utgöra grunden för det fortsatta arbetet mot kommersiell sexuell exploatering av barn (KSEB). Enligt Aktionsplanen skall de deltagande ländernas regeringar "skyndsamt stärka omfattande, sektorsövergripande och integrerade strategier och metoder så att det senast år 2000 finns nationella program för åtgärder och synbara tecken på framsteg, med bestämda mål och tidsramar för genomförande, som är inriktade på att minska det antal barn som kan bli utsatt för kommersiell sexuell exploatering och att främja en miljö, attityder och metoder som är lyhörda för barnets rättigheter".
Den svenska handlingsplanen offentliggjordes i juli 1998. Den har fått kritik bl a för att vara dåligt underbyggd och allmänt hållen samt för att i stora stycken sakna tidsramar, konkreta förslag och mål. Mot bakgrund av detta begär vi en omarbetning av handlingsplanen i enlighet med nedan- stående förslag.
1 Inställning
Syftet med Världskongressen var att uppmana alla stater att snabbt gå in i kampen mot sexhandeln med barn och att anslå tillräckligt med resurser. Tanken var att varje regering så småningom, med utgångspunkt i de nationella handlingsplanerna, skulle kunna visa på konkreta och mätbara förändringar. Givetvis förutsätter detta en analys av läget i hemlandet, men detta är långt ifrån nog. Uppdraget inbegriper även en genomgång av vad varje enskild stat kan och bör göra för att stärka barnens situation globalt.
Den svenska handlingsplanen inleds med påståendet att "Sverige är ett land där kommersiell sexuell exploatering förekommer i mycket ringa omfattning". Liknande konstateranden återkommer vid flera tillfällen. Då någon kartläggning av förekomsten av t ex minderåriga i prostitution ännu inte företagits i Sverige, är det emellertid felaktigt att påstå att "problemet begränsats till ett fåtal beslag av barnpornografi och en mycket begränsad tonårsprostitution". Förhållningssättet att kommersiell sexuell exploatering av barn är ett marginellt problem är alltigenom märkbar.
När det gäller målsättningen att motverka kommersiell sexuell exploatering av barn i andra länder är den svenska handlingsplanen för allmänt hållen. Regeringen har för avsikt att avsätta ekonomiska resurser för just detta ändamål, men preciserar inte hur, och till vad, pengarna skall användas.
Att förbättra kommunikationen och öka samarbetet mellan polis och åklagare i sändar- respektive mottagarländer av barnsexturism kan vara ett sätt att motverka den sexuella exploateringen av barn i andra länder. Ett annat sätt är att regelmässigt utbilda personal vid utlandsmyndigheterna samt upplysa personalen om vikten av att bistå den nationella åklagarmyndigheten med information om svenska lagar och svenskt samarbete.
2 Åtgärdsprogram
Den svenska handlingsplanens åtgärdsprogram mot kommersiell sexuell exploatering av barn är inte fullständig. Insatserna borde ha redovisats på ett sätt som möjliggör utvärdering och granskning. För närvarande är de flesta punkter i programmet skrivbordsåtgärder. Konkreta insatser, som t ex informationskampanjer, utbildningsprogram och utarbetande av strategier för samarbete lyser med sin frånvaro.
Enligt åtgärdsprogrammet pågår en satsning gällande rehabilitering av prostituerade. Informationen är emellertid vilseledande. Det uppdrag till Socialstyrelsen som här avses är det som följer av den s k Kvinnofridspropo- sitionen och består endast i kartläggning av prostitutionen i landet. Vad kartläggningen så småningom skall resultera i finns inte ens angivet. Dessutom är detta bara en av många punkter i ett åtgärdspaket, till vilket 5 miljoner kronor anslagits.
3 Samordning och samarbete
I den sammanfattande bedömningen under rubriken Samordning och samarbete, slås fast: "Det krävs för svensk del inte några ytterligare åtgärder då det gäller att samla och systematisera information om barn som utsätts för eller riskerar att utsättas för kommersiell sexuell exploatering." Detta är en tydlig brist, då det i dagsläget, t ex på området sexualbrott mot barn begångna av svenskar utomlands, inte existerar någon som helst dokumentation eller systematisering av information.
60 miljoner kronor har anslagits till det internationella utvecklingsarbetet inom Utrikesdepartementet för planering och genomförande av en översyn av barnfrågorna. Syftet är att bygga upp "en allmän strategi och samlad policy för barnfrågor". Hur pengarna kommer att användas för att bekämpa just kommersiell sexuell exploatering av barn har emellertid inte angivits.
Regionala kunskapscentra ska inrättas. Detta är en nödvändig åtgärd för att erfarenhet och kunskap som byggs upp inte minst av frivilligorganisationer vid arbete med frågor som rör kommersiell exploatering av barn ska kunna tas till vara.
4 Förebyggande
Uttryck som "det är viktigt att", "det bör finnas" o s v förekommer flitigt i handlingsplanen. När det t ex gäller personal inom hälso- och sjukvård- sverksamheter och deras kunskaper om sexuella övergrepp på barn säger man att "det är angeläget" att de har kunskaper. Frågan är om de och andra vuxna, som inom sitt yrke kommer i kontakt med barn, i praktiken har tillräckliga kunskaper. Något förslag till hur ambitionen skall bli verklighet presenteras inte.
Identifiering och eliminering av de faktorer som leder till kommersiell sexuell exploatering av barn borde vara en naturlig del av det förebyggande arbetet, liksom en undersökning av vilka former av kommersiell sexuell exploatering av barn som förekommer i Sverige.
5 Skydd
I likhet med övriga avsnitt är det mesta under rubriken Skydd tillämpligt på sexuella övergrepp i allmänhet. Man har emellertid förbisett behovet av att redogöra för hur man specifikt skyddar och stöder offer för kommersiell sexuell exploatering, t ex minderåriga i prostitution. Hur arbetar Socialtjänstförvaltningens uppsökarenhet? Vilka metoder har man för uppsökande av minderåriga i prostitution och vilka rutiner har man för omhändertagande av dem? Detta är frågor som borde ha behandlats.
6
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att en kartläggning görs av förekomsten av kommersiell sexuell exploatering av barn i Sverige,
2. att riksdagen hos regeringen begär att en konkret handlingsplan tas fram när det gäller målsättningen att motverka kommersiell sexuell exploatering av barn i andra länder,2
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förbättra kommunikationen och öka samarbetet mellan polis och åklagare i sändar- respektive mottagarländer av barnsexturism,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om information till personal vid utlandsmyndigheter,2
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den svenska handlingsplanens åtgärdsprogram redovisas på ett sätt som möjliggör utvärdering och granskning,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rehabilitering av minderåriga prostituerade,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en tydlig redovisning sker av hur de 60 miljoner kronor som anslagits till "Översyn av barnfrågorna inom det internationella utvecklingsarbetet" inom Utrikesdepartementet kommer att användas,2
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regionala kunskapscentrum och betydelsen av att ta till vara frivilligorganisationers kunskap på detta område,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av konkreta förslag till utbildning av berörd personal vad gäller kommersiell sexuell exploatering,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om identifiering och eliminering av de faktorer som leder till kommersiell sexuell exploatering av barn,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att konkreta förslag skall presenteras om hur man skyddar och stöder offer för kommersiell sexuell exploatering.
Stockholm den 4 oktober 1999
Inger Davidson (kd)
Rosita Runegrund (kd)
1 Yrkande 3 hänvisat till JuU. 2 Yrkandena 2, 4 och 7 hänvisade till UU.