Barn till missbrukare och psykiskt sjuka föräldrar
Alla barn ska ha rätt till en bra start i livet. Regeringsförklaringen säger
att barnkonventionen ska efterlevas.
I år är det 20 år sedan Internationella Barnåret 1979, och 10 år sedan FN:s
barnkonvention antogs. Trots att så många år har gått sedan konventionen
antogs är det fortfarande svårt att få kommuner, landsting och stat att efter-
leva densamma.
FN:s granskning och ett flertal andra undersökningar visar att besparingar i
samhället har gjort barns och särskilt utsatta barns situation svårare och
barnen faller ofta igenom samhällets skyddsnät.
Barn till missbrukare och psykiskt sjuka är en försummad och utsatt grupp.
De är försummade av både sina föräldrar och av samhället. Undersökningar
pekar på att cirka 10-15 procent av alla barn växer upp i familjer där en eller
båda föräldrarna är missbrukare.
Över hela världen har studier gjorts över sådana barns situation. Dessa
visar att de här barnen är utsatta för extremt stora risker under sin barndom.
Samma sak gäller de psykiskt sjukas barn. Problemen kan indelas i tre stora
rubriker:
- Asocialt beteende, som aggressivitet, hyperaktivitet och liknande
beteenderubbningar.
- Emotionella problem, som kan leda till psykosociala sjukdomar från
astma till sängvätning; negativa attityder till sina föräldrar och till sig
själva, med stort mått av skuldkänslor, isolering och depression.
- Skolproblem, t ex inlärningssvårigheter, koncentrationssvårigheter,
dåliga studieresultat.
En spansk studie visar ökad risk bland barn till missbrukare, för t ex
anorexia och andra ätstörningsproblem, försenad kroppslig utveckling,
språk- och kommunikationssvårigheter, mardrömmar, sömnrubbningar
och rastlöshet, depressiva symptom, beteenderubbningar, ångest och
fobier och lägre intelligenskvot.
Efter att en kartläggning av barnen till missbrukares situation 1992
aktualiserades och uppmärksammades dessa barns situation. Verksamheter
startades runt om i flera kommuner i landet och projektmedel tillfördes från
Rädda Barnen och Socialstyrelsen. Några få av dessa verksamheter blev
sedan införlivade i den ordinarie verksamheten. Många fick dock läggas ner
efter projekttidens slut. Barnen glömdes bort på nytt.
Svårigheten är att få beslutsfattare att avsätta resurser till liknande verk-
samhet därför att det inte går att visa snabba resultat och inte ger några kort-
siktiga vinster. När ekonomin blir ansträngd i kommunerna är det verksam-
heter liknande dessa som dras in.
På en direkt fråga till socialminister Engqvist i kammaren 1999 vad som
händer med dessa barn blev svaret att det var kommunernas ansvar. Man kan
utan någon större fantasi förstå vad som händer då kommunerna inte ser sig
ha ekonomiska möjligheter att prioritera verksamhet för barn till miss-
brukare? Socialministern borde ta sitt ansvar.
Satsningar måste göras så att medvetenheten höjs hos beslutsfattare och
andra vuxna, och hos barnen och ungdomarna själva. På så sätt kan på lång
sikt barnperspektivet utvecklas så att barnens bästa verkligen sätts i centrum
och barn respekteras.
Det måste vara ett tydligt mål i regeringens arbete för att kunna genomföra
det som står i regeringsförklaringen att relevanta beslut ska analyseras utifrån
hur de påverkar barnens situation. Utsatta barn måste bli sedda. Någon vuxen
måste bry sig!
Engelska regeringen har tagit ovanstående problematik på större allvar.
Under ett besök i York, England, kom vi i kontakt med en ny kampanjmetod
för att synliggöra situationen för barn till missbrukare. Barnfamiljer fick vid
två tillfällen brev från staten där man informerade om hur många barn som
misstänktes växa upp under svåra förhållanden på grund av att en eller båda
föräldrarna missbrukade alkohol eller andra droger. Man informerades om
hur man kunde lära sig att upptäcka dessa barn, i skola, barnomsorg, bekant-
skapskrets och grannområden och kunskaper om hur man skulle kunna
engagera sig och våga lägga sig i.
Kampanjen innehöll även affischering på offentliga annonspelare med
budskap och bilder som aktualiserade dessa barns situation och behov. På
detta sätt lyftes frågan om barn till missbrukande föräldrar upp på dag-
ordningen och skapade ett stort engagemang bland både befolkning och
ansvariga politiker.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nödvändigheten av att granska kommunernas
insatser för att rehabilitera barn till missbrukande och psykiskt sjuka
föräldrar i enlighet med kraven i regeringsförklaringen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att undersöka möjligheten att genomföra en
nationell kampanj för att synliggöra situationen för barn till
missbrukare.