Vi behöver bygga ett samhälle för alla, där alla medborgare behandlas
med respekt och ges likvärdiga möjligheter. Människor med
funktionshinder skall kunna verka i samhället som aktiva medborgare.
Det vill säga de skall ha möjlighet till arbete, utbildning och en
varierande rik framtid. Politiken måste inriktas på att skapa ett samhälle
för alla, på lika villkor. Människor som är i behov av samhällets
stödinsatser måste bemötas värdigt och med respekt.
Alla människor har rätt till en grundläggande social trygghet, oavsett ålder.
För personer med behov av personlig assistans skall det finnas rätt till
personlig assistans via statlig assistansersättning. Denna assistans skall följa
individen och skall fungera i arbetet, på fritiden, i hemmet, på resor och vid
sjukhusvistelser. För personer med mindre behov skall det finnas möjlighet
att få en assistans som har den personliga assistansens kvalitet. De som har
personlig assistans via stat/kommun skall äga rätt att ta denna med sig för att
kunna delta i t ex utbildningar.
Efter 65 års ålder
En mycket svår omställning av livssituationen sker vid 65 års ålder för
personer med rörelsehinder. Detta gäller särskilt personer med
omfattande rörelsehinder. Från att själv ha kunnat välja sin assistans via
LSS/LASS (lag om assistansersättning) tvingas man åter till service från
hemtjänsten.
Äldre med rörelsehinder drabbas oftare än genomsnittspensionären av
kostnader för samhällsinsatser och dessa merkostnader urholkar möjligheten
till självvalda aktiviteter. Var och en som lever med omfattande rörelsehinder
och blir ålderspensionär skall ha fortsatt rätt till assistans via LSS/LASS,
liksom fortsatt rätt till handikappersättning.
Reformen om personlig assistans har inneburit stöd och service till vissa
funktionshindrade. Reformen har inneburit en ökad frihet och en större
möjlighet till ett självständigt, tryggare liv för en funktionshindrad.
Livskvaliteten har därmed ökat på ett mycket positivt sätt. Assistansreformen
har inneburit ökad trygghet och avlastning för de anhöriga. Stödet är också
utformat så att det har kunnat anpassas till den enskildes behov.
Viktigt behålla stödet
Det är viktigt att de personer som erhållit assistans före 65 års ålder skall
få behålla den även efter 65-årsdagen. Åldersgränsen i 3 § lagen om
assistansersättning bör därför tas bort och anslaget ökas för assistans
efter 65 år. Reformen bör genomföras den första januari år 2000.
Regeringen fick under riksdagsåret i uppdrag av socialutskottet och
riksdagen att se över möjligheterna att ta bort gränsen för personlig assistans
när en funktionhindrad fyller 65 år. I vårpropositionen konstaterade
regeringen att en reform skulle kosta alldeles för mycket, och därmed lades
frågan ner. Inför höstens budgetproposition ändrade sig dock regeringen till
förmån för att slopa gränsen, men dystert nog kan vi än en gång se att
regeringen ändrar sig då de vill skjuta frågan framför sig till förmån för en
utredning.
Det är upprörande att människor som lever med personlig assistans samma
dag de fyller 65 år fråntas det liv den personliga assistansen har gett dem.
Det är förödande. I grunden handlar detta om en syn på människor som är
diskriminerande.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar om sådan ändring av 3 § lagen (1993:389) om
assistansersättning att åldersgränsen tas bort fr.o.m den 1 januari 2000.