Arbetslösheten bland invandrare är hög samtidigt som kommuner och landsting har svårt att hitta personal till vård och omsorg. Arbetsgivarna ställer höga krav på kunskaper i svenska. Rädsla och fördomar gör också att arbetsgivare är ovilliga att anställa invandrare.
Många svenskar ser invandrarna som en enhetlig grupp, inte som individer. Det behövs en attitydförändring. Varje individ måste beredas möjligheter utifrån sina förutsättningar. Vi måste se alla de kunskaper och resurser som finns hos våra nya svenskar. Här finns en outnyttjad arbets- kraftsresurs. Många invandrare har både utbildning och språkkunskaper. De är en tillgång och borde vara ovärderliga inom t.ex. vård och omsorg.
Företag som har en utvecklad strategi när det gäller mångfald tillhör ekonomiskt sett de mest framgångsrika enligt en rapport från Sveriges tekniska attachéer 1999. Av rapporten framgår också att hela 70 procent av alla stora amerikanska företag har en mångfaldsplan, för bland annat etnisk mångfald.
Från 1 maj i år gäller en ny lag i Sverige om förbud mot etnisk diskriminering. Den ställer hårda krav på arbetsgivarna och många är osäkra hur de ska hantera lagen i praktiken. Det krävs information och goda exempel. Diskrimineringsombudsmannen har tagit fram en handbok för aktiva åtgärder mot etnisk diskriminering som kommuner och landsting kan beställa.
Ett av Integrationsverkets viktigaste uppdrag är att bidra till att nyanlända invandrares möjligheter till försörjning tas tillvara. Enligt regleringsbrevet för 1999 ska verket ägna särskild uppmärksamhet åt strukturella hinder för nyanlända invandrare att få arbete, samt åt betydelsen av olika lokala stödstrukturer i form av nätverk, kooperativ och föreningsliv i denna process. Det är bra men Integrationsverket bör också tillsammans med Skolverket och länsarbetsnämnderna få i uppdrag att ta fram kompletterande utbildningar inom t.ex. sjukvård och utbildning för att snabbt kunna ta till vara den stora arbetskraftsresurs som invandrarna utgör.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att snabbt ta fram kompletterande utbildningar inom sjukvård för att öka mångfalden inom vård och utbildning och därigenom ta till vara den arbetskraftsresurs som invandrarna utgör.
Stockholm den 1 oktober 1999
Eva Arvidsson (s)
Agneta Brendt (s)
Elisebeht Markström (s)
Anne Ludvigsson (s)
Ulla Wester (s)
Inger Segelström (s)
Berit Andnor (s)
Siw Wittgren-Ahl (s)
Monica Green (s)