Avgiftsutredningens betänkande "Avgifter inom handikappområdet"
(SOU 1995:35), är en utredning som kommit i skymundan men som
behöver lyftas fram.
Utredningen tittade på olika kostnader ur ett helhetsperspektiv för
människor med funktionshinder.
Utredningen kostaterade att det är dyrt - ibland mycket dyrt - att leva med
ett funktionshinder eller en kronisk sjukdom.
Personer med funktionshinder och kroniska sjukdomar har i regel behov av
insatser inom många olika områden, vilket innebär stora kostnader samman-
taget per år för vård och behandling, sjukresor, hemtjänst, färdtjänst, hjälp-
medel, ledsagning m m, utgifter som andra människor utan funktionshinder
oftast inte har.
Avgiftsutredningen visade att de sammantagna effekterna av avgifterna är
en tung ekonomisk börda för många funktionshindrade och kroniskt sjuka.
Avgiftsutredningen visade också att det råder stora skillnader i taxor inom
olika kommuner och landsting. För hemtjänsttaxan t ex kan det skilja
tusentals kronor per år i avgifter för samma service beroende på var i landet
man bor. Tio landsting saknar t ex högkostnadsskydd för sjukresor och
endast fyra har maxavgift för patientavgiften.
För att underlätta den ekonomiska situationen för funktionshindrade och
kroniskt sjuka föreslog Avgiftsutredningen att ett samordnat högkostnads-
skydd för kommuner och landsting införs, en form av maxtaxa.
Skälen till högkostnadsskydd för kommuner och landsting och förslaget
om maxtaxa inom barnomsorgen liknar varandra. De inkomstrelaterade
taxorna för hemtjänst kan t ex utgöra ett hinder från att ta ett arbete. En
ökad
inkomst äts upp av högre avgifter.
Det är dessutom inte rimligt att människor med funktionshinder och
kroniska sjukdomar skall betala mer än alla andra på grund av sitt funktions-
hinder. I stället bör vi alla vara med och betala på lika villkor.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett samlat högkostnadsskydd inom kommun och
landsting.