I Sverige finns ett antal lagar som reglerar funktionshindrades och
familjer med funktionshindrade medlemmars rätt till hjälp av olika slag.
Mindre än hälften av landets kommuner har en handikapplan. Det fram-
kom när Handikappombudsmannen för två år sedan undersökte hur FN:s
standardregler följs. Knappt hälften av landets skolor uppfyller minimikraven
för tillgänglighet och i endast en tredjedel av kommunerna har samtliga
bibliotek den grundanpassning för rörelsehindrade som Handikappombuds-
mannen efterfrågade i enkäten.
För att uppmärksamma de problem som finns och också hjälpa kommuner-
na att upptäcka vad som behöver åtgärdas och hur man kan gå till väga har
Handikappombudsmannen givit ut en handbok i ämnet - "Tänkte inte på det.
Kommunhandbok om hur man skapar ett tillgängligare samhälle".
Tonvikten ligger på generell anpassning. Men de handikappade måste
också ges rimliga möjligheter att ta sig till olika offentliga institutioner.
Den individuella bedömning som kommunen gör av den funktions-
hindrades eller familjens behov har tyvärr ibland också karaktären av gene-
rell bedömning.
Vid bedömning av t.ex. hemtjänst och färdtjänst måste hela familjesitua-
tionen vägas in. Om en ensamstående mamma eller pappa p.g.a. sjukdom
eller handikapp behöver hjälp får hon eller han hemtjänst för sina personliga
behov men ingen hjälp med barnen. Ingen städning av barnens rum eller
hämtning eller lämning på dagis.
Det ser säkert olika ut i olika kommuner. Men det borde vara lika
bedömning över hela landet.
Bedömningen av antalet färdtjänstbiljetter utgår inte heller alltid från
individens behov.
En handikappad med barn som lever i ett förhållande kan oftast få hjälp
med att t.ex. handla mat och vardagliga förnödenheter och kan använda sina
färdtjänstbiljetter för personligt bruk. En ensamstående handikappad med
barn har samma antal biljetter till förfogande för vardagsärenden och
personligt bruk. Den ensamståendes färdtjänstbiljetter förbrukas snabbt till
vardagsärenden. Biljetter för att barnen skall kunna ta sig till olika
aktiviteter
saknas. För att åka med barnen till en badstrand, föräldramöte m m måste
extra biljetter sökas per brev. För många handikappade som kanske också har
svårt att skriva brev är det ett onödigt krångligt system.
Tillgängligheten för handikappade i samhället, den generella anpass-
ningen, behöver kompletteras med riktlinjer för den individuella bedöm-
ningen av den handikappades och hans eller hennes familjs totala situation
och behov. Det bör tas större hänsyn till barnen till ensamstående handi-
kappade.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behov av individuella bedömningar för personer
med funktionshinder.