I Sverige finns ett antal lagar som reglerar funktionshindrades och familjer med funktionshindrade medlemmars rätt till hjälp av olika slag. Mindre än hälften av landets kommuner har en handikapplan. Det fram- kom när Handikappombudsmannen för två år sedan undersökte hur FN:s standardregler följs. Knappt hälften av landets skolor uppfyller minimikraven för tillgänglighet och i endast en tredjedel av kommunerna har samtliga bibliotek den grundanpassning för rörelsehindrade som Handikappombuds- mannen efterfrågade i enkäten.
För att uppmärksamma de problem som finns och också hjälpa kommuner- na att upptäcka vad som behöver åtgärdas och hur man kan gå till väga har Handikappombudsmannen givit ut en handbok i ämnet - "Tänkte inte på det. Kommunhandbok om hur man skapar ett tillgängligare samhälle".
Tonvikten ligger på generell anpassning. Men de handikappade måste också ges rimliga möjligheter att ta sig till olika offentliga institutioner.
Den individuella bedömning som kommunen gör av den funktions- hindrades eller familjens behov har tyvärr ibland också karaktären av gene- rell bedömning.
Vid bedömning av t.ex. hemtjänst och färdtjänst måste hela familjesitua- tionen vägas in. Om en ensamstående mamma eller pappa p.g.a. sjukdom eller handikapp behöver hjälp får hon eller han hemtjänst för sina personliga behov men ingen hjälp med barnen. Ingen städning av barnens rum eller hämtning eller lämning på dagis.
Det ser säkert olika ut i olika kommuner. Men det borde vara lika bedömning över hela landet.
Bedömningen av antalet färdtjänstbiljetter utgår inte heller alltid från individens behov.
En handikappad med barn som lever i ett förhållande kan oftast få hjälp med att t.ex. handla mat och vardagliga förnödenheter och kan använda sina färdtjänstbiljetter för personligt bruk. En ensamstående handikappad med barn har samma antal biljetter till förfogande för vardagsärenden och personligt bruk. Den ensamståendes färdtjänstbiljetter förbrukas snabbt till vardagsärenden. Biljetter för att barnen skall kunna ta sig till olika aktiviteter saknas. För att åka med barnen till en badstrand, föräldramöte m m måste extra biljetter sökas per brev. För många handikappade som kanske också har svårt att skriva brev är det ett onödigt krångligt system.
Tillgängligheten för handikappade i samhället, den generella anpass- ningen, behöver kompletteras med riktlinjer för den individuella bedöm- ningen av den handikappades och hans eller hennes familjs totala situation och behov. Det bör tas större hänsyn till barnen till ensamstående handi- kappade.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av individuella bedömningar för personer med funktionshinder.
Stockholm den 4 oktober 1999
Eva Arvidsson (s)
Carina Moberg (s)