En bra bostad har stor betydelse för att människor ska trivas och må bra.
Ung som gammal så vill vi ha möjligheter att kunna välja var och hur vi
ska leva. Många äldre försöker också att bo kvar i egna fastigheter så
länge som det är möjligt. Men tiderna förändras och det har blivit allt
svårare att som gammal och sjuk klara av det egna boendet i den egna
fastigheten. Det naturliga nätverket som funnits runt de gamla har brutits
upp. Barn och barnbarn finns inte alltid till hands, inte heller grannar och
goda vänner. Befolkningsomflyttningen är en orsak men även studier och
förvärvsarbetande anhöriga och vänner en annan.
Allt eftersom åren går kommer så småningom den dagen när de gamla på
grund av omständigheterna tvingas lämna sitt hus och flytta till kommunens
äldreboende. Det blir en stor omställning för de gamla, många finner sig väl
tillrätta men inte alla.
Omsorg om de äldre är tänkt att stå i fokus under innevarande år. Tyvärr så
märks inte mycket av det här i landet, att det är FN:s äldreår 1999. Budgeten
som regeringen presenterat nu i höst bekräftar vad de flesta vet att
kommunernas ekonomi är hårt ansträngd. Extra pengar kommer därför att
utdelas till kommunerna för att förbättra kvalitén inom äldreomsorgen. Detta
efter att Socialstyrelsen konstaterat att allt mindre hänsyn tas till de äldres
faktiska behov av vård och omsorg.
I mars 1999 avlämnade Boende- och avgiftsutredningen inom äldre- och
handikappområdet sitt slutbetänkande "Bo tryggt - betala rätt" ( SOU
1999:33).
Kommittén har haft i uppdrag att analysera olika aspekter av
socialtjänstens begrepp särskild boendeform och vissa avgifter inom vård
och omsorg.
Det är en angelägen utredning som har gjorts. Där tas bl a upp riktlinjer om
hur och vad kommunerna kan kräva i betalning av de gamla för vård/omsorg
och boende. För oss är det viktigt att avgiftsnivåerna är rimliga inom
äldreboendet. Vi anser att det är fel att ta ut så höga avgifter från de gamla
att
den med goda inkomster inte har några pengar kvar efter att ha betalt
vård/omsorg och boende.
Det är också viktigt att de gamla har tillgång till olika boendeformer, alla
är inte lika, alla har inte samma behov. Under det senaste decenniet har
alltfler kommuner övergått till en modell. I takt med att gamla
ålderdomshem/sjukhem har byggts om har det nya boendet bestått av en liten
lägenhet - för alla. Utformningen på de statliga bidragen till äldreboendet
styr kommunernas byggande.
Det vi saknar för att helhetsbilden för äldrepolitiken ska bli den allra bästa
är alternativt boende för de gamla och sjuka som behöver mycket stöd, hjälp
och människor runt omkring sig. För att ta väl hand om våra gamla borde det
även finnas boende utan köksutrustning, också boende anpassat för två
människor, som av otrygghetskänsla inte klarar att bo ensamma.
Många gamla klagar idag på att det är dyrt i det nya serviceboendet, de har
inte pengar kvar för att klara av ett värdigt liv. Många talar också om att
ensamheten är stor i det nya boendet, delvis beroende på de
personalnedskärningar som gjorts under 90-talet.
Vi vill med hänvisning till ovan framföra att kommunerna borde ges en
större frihet att utforma äldreboendet med hänsyn till vad de finner lämpligt.
Framför allt vill vi understryka vikten av att olika äldreboenden bör finnas att
tillgå. Både ytan och utrustningen i boendet ska kunna variera, så de gamla
själva kan välja hur de vill bo och vad de får kosta.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att utformningen av de statliga bidragen till
äldreboendet ses över i syfte att ge kommunerna ett ökat
självbestämmande.