Den svenska hälso- och sjukvården är en grundläggande del av välfärden.
Idag står sjukvården inför en rad svårlösta problem. Behovet av hälso-
och sjukvård kommer sannolikt att öka under många år. Samtidigt är de
offentliga resurserna begränsade. Många landsting, regioner och
kommuner har problem med att få ekonomin att gå ihop. Det finns inga
snabba klipp som kan lösa detta utan stora omprövningar av dagens
organisation och verksamhet.
Sjukvården har dessutom svåra personalproblem. Personalflykt och under-
bemanning hotar sjukvårdens kvalitet. Landstingen och kommunerna är inte
tillräckligt attraktiva arbetsgivare för att rekrytera och behålla den personal
som behövs.
Marknaden växer för privata försäkringslösningar inom sjukvården.
Alltfler företag köper försäkringar åt sina anställda för att de snabbt ska få
tillgång till vård vid behov. Erfarenheten är svårigheter med tillgänglighet
och företag vågar därför inte riskera att nyckelpersoner inte får tillgång till
vård inom rimlig tid. Av den anledningen köper företag sjukvårds-
försäkringar. Den offentliga vården klarar inte längre av att i tillräcklig
omfattning möta medborgarnas och företagens krav om tillgänglighet.
Utvecklingen går mot "gräddfiler" för medborgare med sjukvårds-
försäkringar.
Privat sjukvård finns och de som har råd kan köpa sig sjukvård vid sidan
av den offentligt finansierade vården. Centerpartiet anser att sjukvården ska
vara tillgänglig för alla, på lika villkor. Motstånd mot privata initiativ inom
den gemensamt finansierade vårdens ram och motstånd mot att resurser,
kunskap och kapital från den privata sidan kommer den offentliga sektorn till
del kan i förlängningen leda till att de som har råd vänder den offentligt
finansierade vården ryggen.
1.1 Principiella utgångspunkter
Centerpartiets vårdpolitik vilar på tre viktiga värderingar. Alla patienter
och anhöriga ska, oavsett var de råkar bo, ha rätt till närhet till vården
och omsorgen. Vården och omsorgen ska stärka människors trygghet.
Alla människor, oavsett kön, ålder, ekonomiska resurser eller geografisk
hemvist, ska erbjudas vård och omsorg av hög kvalitet och på rättvisa
villkor. För rättvisans skull är det viktigt att hälso- och sjukvården
finansieras solidariskt, med skatter och avgifter.
Centerpartiet vill öka mångfalden av vårdutövare. Staten, landstingen och
kommunerna har det yttersta ansvaret för att alla samhällsmedborgare ges
god vård och att tillgängligheten är lika för alla. Att skilja på offentlig
kontroll och finansiering å ena sidan och en fri produktion med enskilda,
kooperativa och offentliga producenter å andra sidan är angeläget för att
uppnå en ökad mångfald av vårdformer. Fler vårdgivare kan innebära ökad
närhet för patienten och en decentraliserad vårdstruktur. Det utvecklar
metoder och förbättrar effektiviteten inom hälso- och sjukvården, samtidigt
som förnyelse i arbetsformerna inom hälso- och sjukvården kan underlättas.
Erfarenhetsutbyte mellan olika vårdgivare genererar nya idéer och utvecklar
verksamheten. Marknadslösningar får inte innebära att lägsta pris är den enda
utslagsgivande faktorn. Andra, inte minst kvalitativa, faktorer måste väga
lika tungt. Genom att stimulera anställda inom vårdsektorn att starta företag i
olika företagsformer öppnas möjligheten för nya vårdgivare. Detta bör ges
regeringen till känna.
2 Mångfald inom hälso- och sjukvården
Mångfald och nya alternativ är några av de vägar som behöver prövas för
att utveckla sjukvård och annan offentligt finansierad välfärd. Införande
av konkurrens kan vara ett kraftfullt medel för att stärka
förutsättningarna för ekonomisk utveckling. Med ökad mångfald kan nya
innovationer och lösningar komma fram, som kan utveckla såväl hälso-
och sjukvården som näringslivet. Privatisering ska inte vara ett mål i sig,
utan ett av flera medel att förändra, förnya och förbättra sjukvården för
allmänheten, patienterna och vårdpersonalen.
Nya lösningar ger möjligheter att bedriva verksamheten mer effektivt och
prioritera den verksamhet som skattepengarna i första hand är till för. Fler
vårdgivare och entreprenörer innebär att fler arbetsgivare ges möjlighet att
utveckla möjligheterna för personalen inom vården att utvecklas hos flera
olika arbetsgivare.
Alternativa driftformer ger en sjukvård med större dynamik, entreprenör-
skap och innovation. Genom införande av konkurrens decentraliseras
produktionen genom att fler alternativa utförare anlitas och genom att en-
heter inom landstingen får möjligheter till större befogenheter och större
ansvar. De förändringar som genomförs ökar utvecklingsmöjligheterna för
personalen och förutsättningarna för ökat inflytande.
Ett av de starkaste skälen till att faktiskt tillåta och välkomna vinster i
vården är att det drar till sig företag med investeringskapital. Att förbjuda
vinstintressen i denna verksamhet är detsamma som att dränera vården på
kapital och investeringar. Alla vet att företag som går med vinst investerar i
både kunnande och teknik samtidigt som det genererar ett ekonomiskt
tillskott till verksamheten.
En stor del av den specialiserade sjukvården kommer i framtiden att flyttas
från sjukhusen till vårdcentraler och till hemmen. Detta innebär att sjukhusen
blir mera av kunskapsföretag och mindre av institutioner. Rådande hierarkier
inom vården får stå tillbaka för teamarbete och ökat informationsflöde
mellan vårdgivare och patient. Framtidens sjukhus kommer att innehålla
flera entreprenörer och vårdgivare. Flera olika entreprenörer som
tillsammans bildar en enhet i sjukhusbyggnaden. Landstingen skriver avtal
med en eller flera företag, kooperativ eller ideella entreprenörer. Idag finns
det ett par exempel på sjukhus som drivs av privata entreprenörer, t.ex.
Sabbatsbergs närsjukhus och Lundby sjukhus i Göteborg. Det finns också
exempel på hur sjukvårdshuvudmännen skrivit avtal med delar av
sjukhusverksamheten. Regeringen bör inte begränsa möjligheterna för
sjukvårdshuvudmännen att skriva avtal med entreprenörer som ska verka
inom sjukvården. Retroaktiv lagstiftning avvisas. Detta bör ges regeringen
till känna.
2.1 Centermiljarderna till vården och omsorgen
I början av februari träffades uppgörelsen mellan (c) och (s) om
inriktningen av det framtida försvaret. Tack vare att den
säkerhetspolitiska hotbilden markant förbättrats kan 8 miljarder kronor
sparas mellan 2002 - 2004. De pengarna har partierna kommit överens
om att använda till en särskild satsning på vård och omsorg under
perioden 2002 och 2004. Det ger goda möjligheter för förändring,
förnyelse och ett framåtsyftande arbete i vården och omsorgen.
En av huvudpunkterna i avtalet är tillgänglighet och mångfald. Däri
konstateras att en satsning på ökad mångfald av vårdgivare ger förut-
sättningar för bättre tillgänglighet och ökad valfrihet i vården. Flera privata,
kooperativa och ideella entreprenörer bör därför ges möjlighet att sluta avtal
med sjukvårdshuvudmännen. Vården och omsorgen ska ges efter behov och
vara solidariskt och rättvist fördelad.
2.2 Social ekonomi och kooperativ hälso- och sjukvård
Social ekonomi är en sektor mellan privat och offentlig verksamhet. Den
gemensamma nämnaren för den sociala ekonomin är ett företagande som
grundar sig på demokrati och solidaritet. De kooperativa företagen är
ryggraden i den sociala ekonomin. Till kärnan hör också ömsesidiga
försäkringskassor och föreningar som driver ekonomisk verksamhet.
Totalt svarar den sociala ekonomin för 3-5 procent av BNP i Västeuropa. I
ett 50-tal länder sörjer kooperationen för sammanlagt cirka 50 miljoner
människors sjuk- och hälsovård. Japan, Kanada och Spanien är föregångs-
länder, och i Brasilien finner vi världens största personalägda hälso-
kooperation.
De nya verksamheter som växer fram inom den sociala ekonomin i Sverige
har i mycket stor utsträckning starka relationer till den offentliga sektorn.
Många verksamheter skulle inte bli av om det inte vore för stöd eller uppdrag
från kommun, landsting eller statliga organ. Det är fullt möjligt att
understödja och stimulera självständiga verksamheter utan att inskränka
deras självbestämmande. Samverkan mellan verksamheter i den sociala
ekonomin och det privata näringslivet har hittills varit av mindre betydelse i
Sverige. Sådana relationer ser dock ut att vara på väg att öka, både som
samverkan mellan frivilligorganisationer, större privata företag och
föreningar och genom att enskilda personer i en by eller bygd samverkar.
Den sociala ekonomin i Sverige bygger på en tradition av självständighet och
enskilda initiativ. Den största delen av de "aktörer" som driver
verksamheterna har varit och är fortfarande föreningar med egna stadgar och
egen ekonomi. Här kan man dock se en skillnad vad gäller den "nya" sociala
ekonomin, där många verksamheter växer fram och drivs i intim samverkan
med den offentliga sektorn.
I Sverige är kooperativ hälso- och sjukvård än så länge en marginell
företeelse. Men det finns några lysande exempel, t.ex. personalkooperativ.
Personalgrupper vid t.ex. en vårdcentral sluter sig samman för att på egen
hand driva verksamheten. Regeringens initiativ för den sociala ekonomin bör
också riktas mot att stimulera verksamhet inom hälso- och sjukvårdens
område och frågan om självständighet i förhållande till den offentliga sektorn
behöver belysas. Detta bör ges regeringen till känna.
2.3 Klara spelregler
Svensk sjukvård ska vara skattefinansierad och demokratiskt styrd.
Produktionen kan däremot ske i olika former. Förhållandena mellan
sjukvårdshuvudmännen och enskilda vårdgivare ska regleras i avtal.
Långsiktiga spelregler krävs för att andelen privata vårdgivare ska öka.
Hälso- och sjukvården är kunskapsintensiv och kräver höga investeringar
i utrustning för att ligga i frontlinjen. I annat fall finns det svårigheter
med att planera på lång sikt. För privata vårdgivare är det angeläget att
de avtal som skrivs är långsiktiga.
Sjukvårdshuvudmännen måste ange tydliga spelregler. Avtalen ska bygga
på principen om lika villkor oavsett driftsform. Det är också i avtalet mellan
sjukvårdshuvudmannen och vårdgivaren som kvalitetskrav m.m. ska
definieras. En särskild utredare har som uppdrag att analysera tillämpningen
av lagen om offentlig upphandling på hälso- och sjukvårdstjänster. Dessutom
pågår ytterligare ett par utredningar som ska undersöka om den privata
vården har samma möjligheter och på vilket sätt det behöver göras
förändringar. Det är angeläget att översynen sker samlat med utgångspunkten
att ge lika villkor oavsett driftsform, och att även kooperativa och ideella
verksamheter ges likvärdiga förutsättningar. Detta bör ges regeringen till
känna.
2.4 Bättre uppföljningssystem
En vanlig invändning mot konkurrensutsättning i den offentliga vården är
att det politiska inflytandet minskar. Men i praktiken innebär möjligheten
att jämföra och att koncentrera sig på huvuduppgiften att styrbarheten
istället ökar.
Upphandling genom konkurrens kan ge de offentliga företrädarna nya
effektiva instrument för att fastställa kvalitetskrav, följa upp och utvärdera
resultat och därmed kunna jämföra olika vårdgivares och andra aktörers
verksamhet. Det ger ökad styrbarhet åt de politiskt förtroendevalda som
befolkningsföreträdare. Såväl myndigheter som vårdgivare och sjukvårds-
huvudmän är beroende av att tillförlitlig statistik av hög kvalitet finns
tillgänglig. Jämförbara nationella nyckeltal bör därför utarbetas. Social-
styrelsen bör, tillsammans med sjukvårdshuvudmännen, intensifiera arbetet
med nyckeltal som ger möjlighet till jämförande analyser mellan sjukvårdens
institutioner i hela landet. Detta bör ges regeringen till känna.
2.5 Fler grupper ska ha möjlighet att sluta avtal
Centerpartiet anser att även andra legitimerade vårdgivargrupper än
läkare och sjukgymnaster ska ha möjlighet att bedriva verksamhet som
enskild vårdgivare och finansieras av landstinget. Det kan till exempel
gälla sjuksköterskor, barnmorskor och psykologer. Det är ur
patientsynpunkt av stor vikt att det skapas bättre samverkan mellan
offentlig och privat vård och ett ökat vårdutbud. Det är också väsentligt
att det skapas enhetliga och klara regler när det gäller etablering för
enskilda vårdgivare med offentlig finansiering.
3 Tandvården
3.1 Barn- och ungdomstandvården
Tandvården bedrivs idag inom två jämnstora sektorer, till skillnad från
sjukvården där privata vårdgivare svarar för en mycket liten del. Den
privata tandvårdens möjligheter varierar beroende på var man verkar.
Landstingen har genom ändringar i tandvårdslagen fått en lagstadgad
möjlighet att sluta avtal med annan vårdgivare om att utföra landstingens
uppgifter inom barn- och ungdomstandvården. Alltför få landsting har
dock begagnat sig av den möjligheten.
En förutsättning för att patienten ska ha möjlighet att själv avgöra sitt
tandläkarval är att det finns privata tandläkare i hela landet. Det förutsätter
å
andra sidan att privata vårdgivare har möjlighet att, på lika villkor,
konkurrera om att utöva barn- och ungdomstandvård. Eftersom barn- och
ungdomstandvården utgör en icke oväsentlig andel av all tandvårds-
konsumtion.
Enligt Centerpartiet är en ökad konkurrens inom barn- och ungdomstand-
vården av väsentlig betydelse för att öka den enskildes valfrihet och
effektiviteten inom den kommunala sektorn. På samma sätt som kravet på
bättre särredovisning för folktandvården bör vara ett villkor för statliga
medel till landstingens tandvård, bör en lagstadgad rätt till valfrihet mellan
offentlig och privat tandvård för barn och ungdomar införas. Monopol-
iseringen inom barn- och ungdomstandvården bör således upphöra. Center-
partiet anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till
lagreglering i enlighet med detta.
Landstingen har möjlighet att rätta till den obalans i konkurrens som p.g.a.
mervärdesskattereglerna råder mellan offentlig och privat tandvård.
Riksdagen beslutade, med anledning av propositionen om reformerat tand-
vårdsstöd, att regeringen bör ta initiativ till att frågan blir löst i alla
landsting.
Enligt riksdagens beslut bör regelsystemet förändras om det visar sig
omöjligt att komma fram till en lösning via överläggningar. Regeringen bör
snarast för riksdagen redovisa vilka förändringar som gjorts, och i de fall
överläggningarna inte leder fram till det av riksdagen avsedda resultatet bör
regeringen snarast återkomma med förslag till förändringar.
3.2 Tandvård för äldre och funktionshindrade
En del av det nya tandvårdsstödet riktar sig till personer som bor i
särskilda boendeformer m m. De ska genom uppsökande verksamhet
erbjudas en kostnadsfri munvårdsbedömning, individuell rådgivning och
introduktion om daglig munvård. Centerpartiet anser att det är angeläget
att den uppsökande verksamheten och den tandvårdsbehandling som
därefter kan bli nödvändig konkurrensutsätts och att de personer som
omfattas av den kommunala omsorgen har möjlighet att välja eller
bibehålla sin tandläkarkontakt. Centerpartiet anser att regeringen bör
återkomma med lagförslag om att landstingen skall vara skyldiga att
genomföra en upphandling av den uppsökande verksamheten och den
efterföljande tandvård som kan behövas.
Centerpartiet motionerade vid förra riksmötet om förändringar för att
skapa likvärdiga villkor mellan privat och offentlig tandvård. Förslagen är
ännu inte behandlade av riksdagen varvid vi avstår från att lägga förslag vid
detta riksmöte.
4 Apoteksbolaget
4.1 Bryt Apoteksbolagets monopol
Apotek AB fick 1970 ensamrätten att bedriva detaljhandel med
läkemedel. Sverige är det enda OECD-land som har ett statligt monopol
avseende detaljhandel med läkemedel. Det har visat sig, som i så många
andra fall, att monopol leder till ineffektivitet och till en expansion av
verksamheter som är gynnsamma för bolaget men ogynnsamma för
samhället i sin helhet.
Apoteksbolagets framtid och läkemedelsförsörjningen har varit föremål för
utredning i flera omgångar under 90-talet. En av utredningarna resulterade i
en proposition som fyrpartiregeringen lade fram för riksdagen år 1994 men
som drogs tillbaka av den socialdemokratiska regeringen efter valet 1994. I
propositionen föreslogs att Apoteksbolagets monopol på detaljhandel med
läkemedel skulle inskränkas, så att receptfria läkemedel skulle få säljas i
detaljhandeln efter det att tillstånd beviljats. Efter regeringsskiftet 1994
tillsattes inom Socialdepartementet en arbetsgrupp med uppdrag att utreda
Apoteksbolagets ställning och uppgifter (Apoteksbolagets framtida roll.
Utgångspunkter och förslag Ds 1995:82). Arbetsgruppen föreslog bl.a. att
ensamrätten till de receptfria läkemedlen skulle delas upp i två grupper, den
ena skulle enbart få säljas inom Apoteksbolaget, den andra även inom öppen
handel av den som gjort anmälan till Läkemedelsverket. Arbetsgruppen
föreslog också att sjukvårdshuvudmännen själva skulle få upphandla
läkemedel från partihandeln. Regeringen lämnade förslag till riksdagen om
det sistnämnda förslaget, men tillsatte för övrigt en ny utredning år 1996 vars
uppdrag var att "förutsättningslöst" analysera och lämna förslag till hur
läkemedelsdistributionen i fortsättningen bör organiseras och regleras för att
målet om rationell läkemedelsförsörjning ska uppnås och befolkningens
behov av säkra och effektiva läkemedel till lägsta möjliga samhällskostnad
ska kunna tillgodoses. Utredningen presenterades i januari 1998. I
utredningen Läkemedel i vård och handel (SOU1998:28) föreslås hur
apoteksverksamheten i framtiden bör regleras. Utredningen föreslår att
Apoteksbolaget AB ska finnas kvar men att även privata apotek ska kunna
etableras. I utredningen redovisas också att landsomfattande detaljhandels-
företag är beredda att åta sig distributionen.
Utgångspunkt för apoteksverksamheten ska vara att människan sätts i
centrum både i fråga om service och säkerhet. Alla människor ska oavsett var
i landet de bor vara garanterade en fullgod service - på lika villkor.
Ambitionen bör vara att öka apotekens service och tillgänglighet. Ett annat
villkor är att ett monopol inte ska ersättas av ett annat monopol som gör att
samhällets behov av en god samhällsekonomisk kontroll försvåras. I stället
bör utgångspunkten vara att öka mångfalden med höga säkerhetskrav -
såsom läkemedelshantering kräver.
Centerpartiet anser att ensamrätten för Apotek AB att bedriva detaljhandel
ska upphöra i enlighet med de förslag som presenterats i utredningen
Läkemedel i vård och handel. Enskilda apotek ska kunna säljas ut till privata
eller kooperativa företag. Apoteken ska ledas av en verksamhetschef som ska
vara apotekare eller, under en övergångstid, receptarie. Riksdagen bör av
regeringen begära förslag om en avveckling av Apotek AB:s monopol-
ställning.
Riksdagen har ökat avkastningskravet på Apotek AB men en konkurrens-
utsättning kommer, enligt utredningen, att leda till en 15-procentig
kostnadsreducering. Det skulle minska kostnaderna med ca 500 miljoner
kronor. Regeringen bör återkomma med förslag om att Apoteksbolagets
monopolställning ska upphöra, i enlighet med förslaget ovan. Detta bör ges
regeringen till känna.
En tillfredsställande glesbygdsservice garanteras i fortsättningen genom ett
nationellt åtagande, i första hand genom en särskild receptavgift. Normalt
ska glesbygdsservicen vara ett ansvar för sjukvårdshuvudmännen och
förverkligas genom att de erbjuder fördelaktiga prislistor för dem som vill
etablera apotek i glesbygden. För vissa län med omfattande gleshet ska
stödet till sådan service vara ett nationellt åtagande.
4.2 Förbättrad service
Sverige har få apotek i förhållande till vårt invånarantal. I t.ex. Frankrike,
Tyskland, Irland och Storbritannien är det mellan 2 600-4 800 invånare/
apotek i jämförelse med 10 500 invånare/apotek i Sverige. I jämförelsen
finns inte apoteksombuden medräknade. De har dock ett mycket
begränsat sortiment och personalen har ingen farmaceutisk utbildning.
Sverige behöver fler apotek för att det ska finnas en fullgod service till
medborgarna. Postorderapotek, eller postapotek, har prövats med framgång
både i USA, Holland och Schweiz. I t.ex. USA får cirka 20 procent av
befolkningen sina mediciner via postapotek.
I Sverige bedrivs ett småskaleförsök av Apotek AB. Intresset att utveckla
handeln via postapotek är dock begränsat, eftersom det inom monopolets ram
finns en inre tröghet och den ökade servicen som postapotek ger gynnar inte
Apoteksbolagets samlade intresse.
Den illegala Internethandeln med läkemedel ökar och den är svår att
förhindra. Den rör i många fall läkemedel som är receptbelagda i Sverige.
Även om det är möjligt att upptäcka enskilda fall genom att granska
inkommande postpaket så är inte en ökad kontroll en önskvärd utveckling.
Den illegala importen kan därför endast begränsas med information och ett
konkurrenskraftigt nationellt försörjningssystem för läkemedel.
Postapotek kan inte och ska inte ersätta vanliga apotek, men väl utgöra ett
komplement. Fördelarna är främst lägre läkemedelspriser för konsumenten.
Olika undersökningar har angivit prissänkningar med 10-20 procent.
Konsumenten kan direkt i samband med besök hos läkaren göra sin
receptbeställning i stället för att ta sig till ett apotek, därefter skickas
medicinen hem till patienten. Läkemedelsinformationen kan ske via telefon
eller via Internet. I Sverige, med vår glesa apoteksstruktur, kommer
postapoteken att förbättra servicen avsevärt. Detta bör ges regeringen till
känna.
5 Hemställan
5 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om de principiella utgångspunkterna för en mångfald
av vårdgivare,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om entreprenad inom sjukhusvården,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att stimulera den sociala ekonomin inom hälso-
och sjukvårdens område,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en översyn av lagstiftningen för att säkra lika
villkor för olika driftsformer i enlighet med vad som anförts i
motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av jämförbara nyckeltal,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att avveckla Apoteksbolagets monopolställning,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förbättrad service och postapotek.