Sedan en längre tid tillbaka har det framförts önskemål om att det skall finnas tydliga riktlinjer för ersättning till levande givare av organ. Den praxis som tillämpas i dag utgår från hur man tolkar en rekommendation som utgick från Landstingsförbundet 1972.
Enligt denna rekommendation bör mottagarens hemlandsting betala ut ersättning till donatorn för inkomstbortfall som ej kan betalas ut av för- säkringskassan, samt för eventuella merkostnader i samband med utredning och operation. Under de 27 år som gått sedan Landstingsförbundets rekommendation kom har mycket i vårt försäkringssystem ändrats. Vi har förändrat sjuklönebegreppet, vi har infört karensdag och vi har ändrat sjukdomsbegreppet.
Eftersom organdonation är en frivillig sjukvård-sjukskrivning har många donatorer mött tveksamhet från sin arbetsgivare, att de skall betala sjuklön för detta. Levande donatorer är mycket värdefulla för sjukvården och bör naturligtvis ersättas fullt ut.
I några av landets landsting finns en mer uttalad praxis för ersättning till donatorer även efter den s.k. sjuklöneperioden. I de flesta landsting lämnas dock ersättning först efter viss förhandling. Oklarhet i dessa frågor innebär att det är en omöjlighet att ha en klar och tydlig information till blivande donatorer. Målsättningen bör vara att enhetliga riktlinjer gäller för hela landet.
Med tanke på organdonatorers stora insats för samhällets sjukvård bör det finnas ett lagligt stöd för dem att erhålla full ersättning gällande förlorad inkomst och merkostnader i samband härmed. Frågan om ersättning bör inte vara en förhandlings- fråga, beroende på var man bor eller hur insatt handläggaren är.
Det är viktigt att dessa ersättningsfrågor snarast utreds så att enhetliga riktlinjer kan utarbetas och vara gällande i hela landet oavsett var man bor. Det är ingen stor och kostsam grupp det gäller, men det är högst väsentligt för såväl samhället som donatorer och mottagare.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en snar utredning om ersättningsfrågor till levande donatorer av organ eller vävnader.
Stockholm den 5 oktober 1999
Märta Johansson (s)