Inledning
Välfärden i Sverige har byggts upp av de kvinnor och män som i dag är pensionärer. Den har byggts på generella och individuella rättigheter och skyldigheter. Den har finansierats av skattemedel och syftat till att fördela resurserna rättvist och ge alla goda levnadsvillkor. En rättvis resursfördelning innebär också solidaritet mellan yrkesverksamma och icke yrkesverksamma.
Under 1990-talets budgetsaneringar har pensionärer drabbats av nedskärningar inom vård och omsorg. Det har lett till att en visshet om en trygg ålderdom naggats i kanten. Efter ett flertal år av försämringar hårdnade debatten om de äldres situation och äldrefrågorna sattes med all rätt i fokus. Fler resurser och ett flertal andra insatser har gjorts. En nationell handlingsplan kom 1998.
Vänsterpartiet har aktivt bidragit till att de äldres situation har uppmärksammats och att åtgärder har initierats som syftar till positiva förändringar. Vänsterpartiet anser att viktiga steg i rätt riktning har tagits men att ytterligare åtgärder återstår. Vi avvaktar pågående utredningar. Det finns dock saker som vi vill lyfta fram och vidareutveckla i denna motion.
Kvalitet i vård och omsorg
Vi läser att vård och omsorg för de äldre skall vara av hög och god kvalitet. Hur definieras god kvalitet? Vänsterpartiet anser att det behöver utfärdas ett minimikrav av vad god kvalitet i vård och omsorg är. Ett minimikrav skulle kunna innehålla att de äldre får den rehabilitering de behöver, att de får tillgång till promenader och att de får viktig social stimulans för att inte passiviseras. Detta borde vara en självklarhet men i återkommande larmrapporter får vi veta att detta inte sköts på ett tillfredsställande sätt inom all vård- och omsorgsverksamhet. En stor del av problemen skulle kunna åtgärdas genom att utöka personalstyrkan. Vården och omsorgen har under 1990-talet utsatts för besparingar som påverkat kvaliteten negativt. Att få social stimulans har stor betydelse för de äldres hälsa och välbefinnande. För att säkerställa äldres rätt till en vård och omsorg av hög och god kvalitet föreslår Vänsterpartiet att ett minimikrav på kvaliteten inom vården och omsorgen för äldre utarbetas och att en kostnadsberäkning i detta sammanhang tas fram.
För att säkerställa en norm för kvalitet i vård och omsorg för äldre anser vi att det bör övervägas om det kan ske genom lagstiftning. Vänsterpartiet föreslår att beredningen Senior 2005 ges detta uppdrag i ett tilläggsdirektiv.
Borlängemodellen
För många pensionärer med låga inkomster uppstår ofta ekonomiska problem då kostnaderna för sjukbesök, läkemedel och tandvård skall klaras. Många utsätter sig för onödigt lidande på grund av att man inte har råd med de allt dyrare sjukvårdskostnaderna. Vi vet av erfarenhet att pensionärer inte vill söka socialbidrag. I Borlänge har kommunen infört ett generellt stöd till de ekonomiskt sämst ställda pensionärerna, d.v.s. de som enbart har folkpension och bostadstillägg. Borlängemodellen har tillämpats i ett antal kommuner.
Kommunfullmäktige i Trollhättan beslutade våren 1999 att införa ett liknande stöd. Detta överklagades dock såsom icke förenligt med kommunallagen. Överklagandet resulterade i att både länsrätt och kammarrätt har avslagit Trollhättans kommuns rätt att lämna detta bidrag. Regeringsrätten har meddelat att den inte ämnar pröva ärendet. Vänsterpartiet beklagar djupt att när kommuner vill stödja de ekonomiskt sämst ställda pensionärerna så hindras detta av lagtolkningar. Vänsterpartiet anser att rätten att på olika sätt stödja nämnda grupp skall förbehållas kommunerna och att hindren för detta skall undanröjas. Vi begär därför att riksdagen skall uppdra till regeringen att utreda denna fråga.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att kommittén Senior 2005 får i tilläggsdirektiv att utreda möjligheten att införa en lag enligt vad i motionen anförts om minimikrav när det gäller vård och omsorg av äldre,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Borlängemodellen.
Stockholm den 2 oktober 1999
Lena Olsson (v)
Ingrid Burman (v)
Ulla Hoffmann (v)
Rolf Olsson (v)
Yvonne Oscarsson (v)
Claes Stockhaus (v)
Sven-Erik Sjöstrand (v)
Carlinge Wisberg (v)
Alice Åström (v)