Inom flera vårdområden utgör samverkansproblem mellan kommuner
och landsting, mellan socialtjänst och sjukvård strategiska och svårlösta
problem. Exempel på sådana områden har varit äldrevården när
ädelreformen genomfördes, och även psykiatrireformen har på många
håll präglats av betydande brister i samverkan. Ofta finns ekonomiska
och organisatoriska svårigheter med i bilden, men bristen på och ibland
oviljan till ett prestigelöst samarbete drabbar ofta människor hårt som
behöver samhällets stöd och resurser.
Ett område där dessa brister framträder mycket klart är insatserna för barn
och ungdomar med psykiska problem. Tyvärr är utvecklingen på detta
område negativ i så måtto att andelen barn och ungdomar med psykiska
problem tycks öka kraftigt. Barnpsykiatrimottagningar och organisationer
som BRIS rapporterar om ständigt ökat antal förfrågningar och ansökningar
om hjälp. Delförklaringar till ökningen är att barnen bär och exponeras för
föräldrarnas bekymmer med arbetslöshet och dålig ekonomi. Det är av
största vikt att samhällets resurser är tillräckliga för att möta dessa behov av
insatser. Insatserna måste också vara effektiva och inte präglas av dåligt
fungerande samverkan mellan t ex socialtjänst och sjukvård.
Barnpsykiatrikommittén lade i februari 1998 fram sitt betänkande "Det
gäller livet". Där lades bl a fram förslag som syftade till att underlätta och
utveckla fungerande samverkan. Det handlade dels om inrättande av
särskilda behandlingsråd för psykiskt störda och missbrukande ungdomar där
barnpsykiatrin ska vara skyldig att delta, dels om att barnpsykiatrin skulle
medverka när tvångsvård för ungdomar planeras. Dessa förslag har hittills
inte beaktats i några förslag från regeringen trots att de är konkreta och trots
att behovet av snara åtgärder understryks från många håll.
I budgetpropositionen talas om att en utredning tillsatts, som hösten 2000
ska presentera underlag till att förbättra situationen inom den
barnpsykiatriska verksamheten, men inget om de konkreta förslag som
Barnpsykiatrikommittén förde fram. Det är säkert positivt att låta utreda
bland annat samverkansfrågor så som nu sker, men vi kan inte förstå att det
ska utgöra ett hinder för att genomföra Barnpsykiatrikommitténs förslag. Det
är enligt vår mening inte nödvändigt att vänta ytterligare med att ta initiativ
i
enlighet med Barnpsykiatrikommitténs förslag till åtgärder för att förbättra
samverkan. Dessa är utredda och bör genomföras.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att förbättra samverkan mellan
socialtjänst och barnpsykiatri.