Proposition 1997/98:55 Kvinnofrid behandlar åtgärder för att motverka
det sexualiserade våldet mot kvinnor, det vill säga våldtäkt,
kvinnomisshandel, prostitution och sexuella trakasserier i arbetslivet.
Propositionen resulterade i en särskild lag om förbud mot köp av sexuella
tjänster. Det är idag förbjudet att mot betalning skaffa sig sexuella
tjänster. Även försök till detta är straffbart. Påföljden för brottet är böter
eller fängelse i högst sex månader.
Vänsterpartiet, som under en längre tid drivit frågan om kriminalisering av
könsköparna, ställer sig positivt till denna utveckling. Däremot är det
otillfredsställande att det inte i dag finns tillräckligt med insatser för att
uppfylla lagens intentioner; att motverka prostitution. Något som märks
bland annat på antalet anhållna och fällda för brott mot förbudet att köpa
sexuella tjänster. Därtill finns det i Sverige i dag högst ett tiotal personer
inom socialtjänsten som arbetar aktivt mot prostitutionen. Socialtjänsten har
inte ökat sina åtgärder mot prostitution till följd av lagstiftningen.
Socialstyrelsen har fått i uppdrag att leda ett utvecklingsarbete rörande
prostitution. Enligt Socialstyrelsens egen utsaga består utvecklingsarbetet av
tre delar. Socialstyrelsen kartlägger prostitutionen i Sverige. De stödjer också
metodutveckling kring samarbetsformer mellan socialtjänst och polis samt
rörande uppsökande verksamhet gentemot dold prostitution (på barer och
restauranger). Metodutvecklingsarbetet görs inom ramen för socialtjänstens
befintliga arbete mot prostitution i Göteborg, Malmö och Stockholm.
Slutligen följer Socialstyrelsen den internationella debatten/forskningen och
verkar inom arbetet mot internationell prostitution.
2 Socialstyrelsens arbete
Vänsterpartiet är kritiskt till att Socialstyrelsen, när de utvecklar
arbetsmetoder mot dold prostitution, endast behandlar prostitution som
går att härleda till barer och restauranger. Speciellt oroväckande är det
faktum att minderåriga säljer sexuella tjänster på Internet. Samhället har
idag inte någon som helst kunskap om eller kontroll över detta problem.
Socialstyrelsen borde utvidga sitt utvecklingsarbete till att omfatta
prostitution som går att härleda till studior, massagekliniker,
eskortverksamhet, porrklubbar, annonser i tidningar, TV eller via
Internet. Om detta bör riksdagen besluta.
Vänsterpartiet anser att Socialstyrelsens arbete är viktigt. Samtidigt verkar
både lagstiftningens normgivande effekt och Socialstyrelsens
utvecklingsarbete på lång sikt. Problemet är att det inte verkar finnas
tillräcklig beredskap ute i kommunerna i dag för att möta de kvinnor och
män som vill ta sig ur prostitution eller de personer som behöver behandling
mot ett tvångsmässigt köp av sexuella tjänster. Prostitution ses som ett
storstadsproblem. Kunskapen om hur prostitutionen ser ut och vilka åtgärder
som kan vidtas är centrerade till storstadsregionerna.
Vänsterpartiet ser det som angeläget att Socialstyrelsen, förutom en
generell kartläggning av prostitutionens spridning, även sammanställer en
beskrivning av hur arbetet mot prostitution bedrivs runt om i Sverige för
närvarande. Dessutom bör ett material om den befintliga kunskapen rörande
prostitution sammanställas. Om detta bör riksdagen besluta. Därefter bör ett
utbyte av existerande kunskap och arbetsmetoder som gagnar hela landet
komma till stånd. Om detta bör riksdagen besluta.
3 Socialtjänsten, rättsväsendet och sjukvården
Att Socialstyrelsen givits ett ansvar för utveckling av arbetsmetoder mot
prostitution får inte leda till att frågan försvinner från kommunernas
agendor. Kommunerna bör se över om ytterligare åtgärder behöver vidtas
på lokal nivå.
I propositionen Kvinnofrid framhöll regeringen att lagstiftning endast
utgör ett av flera medel för att lyckas åstadkomma förändringar. I det
fortsatta resonemanget om andra viktiga åtgärder räknades bland annat
fortbildning av personal inom socialtjänst, rättsväsende och sjukvård upp.
Därtill talades om behov av bra samarbetsformer och tydlig
ansvarsfördelning mellan myndigheter.
Det är rimligt att anta att socialarbetare, poliser och sjukvårdspersonal i
allmänhet saknar mer djupgående kunskaper om det sexualiserade våldet,
framför allt gällande prostitution. Det vore därför bra om polisens,
sjukvårdens och socialtjänstens personal erhöll fortbildning som särskilt tar
upp prostitutionsfrågan. Vidare bör myndigheterna precisera sina
ansvarsområden och utveckla samarbetsformer för arbetet mot prostitution.
Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Slutligen vill vi slå fast att den enskilt viktigaste åtgärden för att förebygga
prostitution är att slå vakt om och stärka vårt generella välfärdssystem.
4 Kunskap och upplysningsarbete
En person som skall ta sig ur prostitution måste utkämpa både en inre
och en yttre kamp. Förutom inre svårigheter kan personen ha problem att
få arbete, bland annat till följd av brist på referenser. Personen kan ha
svårt att anpassa sig till en ny livssituation, som kan innebära nya
ekonomiska villkor och en förändrad dygnsrytm. Vidare kan personen ha
omhändertagna barn. För att bättre kunna hjälpa enskilda ur prostitution
och könshandel behövs ytterligare kunskap på individnivå. Det skulle
vara mycket värdefullt om enskildas kamp ur prostitution och könshandel
kan följas med syfte att upptäcka vad som hindrar och vad som gagnar
deras kamp mot en förändring av livssituationen. Detta bör riksdagen ge
regeringen till känna.
Något som redan i dag står klart är att män och kvinnor som vill ta sig ur
prostitution måste möta förståelse, engagemang och tålamod inom den
offentliga likväl som den privata sfären om deras kamp skall få ett lyckat
resultat. Det kräver förändring av allmänhetens likväl som myndigheternas
förståelse för prostitutionen och dess offer. Något som förutom fortbildning
för tidigare omnämnda yrkesgrupper kräver mer upplysande arbete gentemot
allmänheten. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna. Det är särskilt
angeläget att arbetet med upplysning riktas gentemot unga. Skolan har här ett
ansvar för att i sin undervisning beröra frågan. Detta bör riksdagen ge
regeringen till känna.
Vi lever i ett patriarkat där kvinnor är konsekvent underordnade män. Det
sexualiserade våldet som utövas mot kvinnor återspeglar och upprätthåller
den patriarkala maktstrukturen. Det visar att det fortfarande finns ojämlika
maktrelationer mellan könen. Begreppet sexualiserat våld synliggör att det
handlar om ett könsrelaterat våld och skall ses som ett uttryck för den
beskrivna samhällsstrukturen. En samhällsstruktur som är möjlig att
förändra.
Sverige har i ett internationellt perspektiv nått långt på vägen mot
jämställdhet mellan könen, men fortfarande har vi långt kvar till ett samhälle
fritt från kvinnoförtryck. Den ovan givna analysen rörande prostitution som
samhällsfenomen är nödvändig för att förstå mekanismerna bakom det
sexualiserade våldet. Analysen återfinns i regeringens proposition om
kvinnofrid. Den är emellertid inte förankrad i samhället. Det är därför viktigt
att fortbildningen av personal och det upplysande arbetet gentemot
allmänheten sker utifrån denna tolkningsram. Detta bör riksdagen ge
regeringen till känna.
5 Hemställan
5 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen begär att regeringen ger Socialstyrelsen i uppdrag
att utvidga utvecklingsarbetet rörande dold prostitution så att det även
omfattar prostitution som går att härleda till studior, massagekliniker,
eskortverksamhet, porrklubbar, annonser i tidningar, TV eller via
Internet,
2. att riksdagen begär att regeringen ger Socialstyrelsen i uppdrag
att sammanställa en beskrivning av hur arbetet mot prostitution
bedrivs runt om i Sverige och av den befintliga kunskapen om
prostitution,
3. att riksdagen begär att regeringen ger Socialstyrelsen i uppdrag
att få till stånd ett utbyte av existerande kunskap om och
arbetsmetoder mot prostitution runt om i landet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behov av fortbildning av personal inom
socialtjänst, rättsväsen och sjukvård, samt behov av bra
samarbetsformer och tydlig ansvarsfördelning mellan myndigheter,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behov av ytterligare kunskap om vad som
hindrar och vad som gagnar en enskild persons kamp för att ta sig ur
prostitution och könshandel,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behov av ökat upplysningsarbete gentemot
allmänheten,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behov av att skolan i sin undervisning berör
prostitution,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att fortbildning av personal och
upplysningsarbete skall ske utifrån en förståelse av prostitution som
uttryck för ojämlika maktrelationer mellan könen i en patriarkal
maktstruktur.