1 Inledning
Proposition 1997/98:55 Kvinnofrid behandlar åtgärder för att motverka det sexualiserade våldet mot kvinnor, det vill säga våldtäkt, kvinnomisshandel, prostitution och sexuella trakasserier i arbetslivet. Propositionen resulterade i en särskild lag om förbud mot köp av sexuella tjänster. Det är idag förbjudet att mot betalning skaffa sig sexuella tjänster. Även försök till detta är straffbart. Påföljden för brottet är böter eller fängelse i högst sex månader.
Vänsterpartiet, som under en längre tid drivit frågan om kriminalisering av könsköparna, ställer sig positivt till denna utveckling. Däremot är det otillfredsställande att det inte i dag finns tillräckligt med insatser för att uppfylla lagens intentioner; att motverka prostitution. Något som märks bland annat på antalet anhållna och fällda för brott mot förbudet att köpa sexuella tjänster. Därtill finns det i Sverige i dag högst ett tiotal personer inom socialtjänsten som arbetar aktivt mot prostitutionen. Socialtjänsten har inte ökat sina åtgärder mot prostitution till följd av lagstiftningen.
Socialstyrelsen har fått i uppdrag att leda ett utvecklingsarbete rörande prostitution. Enligt Socialstyrelsens egen utsaga består utvecklingsarbetet av tre delar. Socialstyrelsen kartlägger prostitutionen i Sverige. De stödjer också metodutveckling kring samarbetsformer mellan socialtjänst och polis samt rörande uppsökande verksamhet gentemot dold prostitution (på barer och restauranger). Metodutvecklingsarbetet görs inom ramen för socialtjänstens befintliga arbete mot prostitution i Göteborg, Malmö och Stockholm. Slutligen följer Socialstyrelsen den internationella debatten/forskningen och verkar inom arbetet mot internationell prostitution.
2 Socialstyrelsens arbete
Vänsterpartiet är kritiskt till att Socialstyrelsen, när de utvecklar arbetsmetoder mot dold prostitution, endast behandlar prostitution som går att härleda till barer och restauranger. Speciellt oroväckande är det faktum att minderåriga säljer sexuella tjänster på Internet. Samhället har idag inte någon som helst kunskap om eller kontroll över detta problem. Socialstyrelsen borde utvidga sitt utvecklingsarbete till att omfatta prostitution som går att härleda till studior, massagekliniker, eskortverksamhet, porrklubbar, annonser i tidningar, TV eller via Internet. Om detta bör riksdagen besluta.
Vänsterpartiet anser att Socialstyrelsens arbete är viktigt. Samtidigt verkar både lagstiftningens normgivande effekt och Socialstyrelsens utvecklingsarbete på lång sikt. Problemet är att det inte verkar finnas tillräcklig beredskap ute i kommunerna i dag för att möta de kvinnor och män som vill ta sig ur prostitution eller de personer som behöver behandling mot ett tvångsmässigt köp av sexuella tjänster. Prostitution ses som ett storstadsproblem. Kunskapen om hur prostitutionen ser ut och vilka åtgärder som kan vidtas är centrerade till storstadsregionerna.
Vänsterpartiet ser det som angeläget att Socialstyrelsen, förutom en generell kartläggning av prostitutionens spridning, även sammanställer en beskrivning av hur arbetet mot prostitution bedrivs runt om i Sverige för närvarande. Dessutom bör ett material om den befintliga kunskapen rörande prostitution sammanställas. Om detta bör riksdagen besluta. Därefter bör ett utbyte av existerande kunskap och arbetsmetoder som gagnar hela landet komma till stånd. Om detta bör riksdagen besluta.
3 Socialtjänsten, rättsväsendet och sjukvården
Att Socialstyrelsen givits ett ansvar för utveckling av arbetsmetoder mot prostitution får inte leda till att frågan försvinner från kommunernas agendor. Kommunerna bör se över om ytterligare åtgärder behöver vidtas på lokal nivå.
I propositionen Kvinnofrid framhöll regeringen att lagstiftning endast utgör ett av flera medel för att lyckas åstadkomma förändringar. I det fortsatta resonemanget om andra viktiga åtgärder räknades bland annat fortbildning av personal inom socialtjänst, rättsväsende och sjukvård upp. Därtill talades om behov av bra samarbetsformer och tydlig ansvarsfördelning mellan myndigheter.
Det är rimligt att anta att socialarbetare, poliser och sjukvårdspersonal i allmänhet saknar mer djupgående kunskaper om det sexualiserade våldet, framför allt gällande prostitution. Det vore därför bra om polisens, sjukvårdens och socialtjänstens personal erhöll fortbildning som särskilt tar upp prostitutionsfrågan. Vidare bör myndigheterna precisera sina ansvarsområden och utveckla samarbetsformer för arbetet mot prostitution. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Slutligen vill vi slå fast att den enskilt viktigaste åtgärden för att förebygga prostitution är att slå vakt om och stärka vårt generella välfärdssystem.
4 Kunskap och upplysningsarbete
En person som skall ta sig ur prostitution måste utkämpa både en inre och en yttre kamp. Förutom inre svårigheter kan personen ha problem att få arbete, bland annat till följd av brist på referenser. Personen kan ha svårt att anpassa sig till en ny livssituation, som kan innebära nya ekonomiska villkor och en förändrad dygnsrytm. Vidare kan personen ha omhändertagna barn. För att bättre kunna hjälpa enskilda ur prostitution och könshandel behövs ytterligare kunskap på individnivå. Det skulle vara mycket värdefullt om enskildas kamp ur prostitution och könshandel kan följas med syfte att upptäcka vad som hindrar och vad som gagnar deras kamp mot en förändring av livssituationen. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Något som redan i dag står klart är att män och kvinnor som vill ta sig ur prostitution måste möta förståelse, engagemang och tålamod inom den offentliga likväl som den privata sfären om deras kamp skall få ett lyckat resultat. Det kräver förändring av allmänhetens likväl som myndigheternas förståelse för prostitutionen och dess offer. Något som förutom fortbildning för tidigare omnämnda yrkesgrupper kräver mer upplysande arbete gentemot allmänheten. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna. Det är särskilt angeläget att arbetet med upplysning riktas gentemot unga. Skolan har här ett ansvar för att i sin undervisning beröra frågan. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Vi lever i ett patriarkat där kvinnor är konsekvent underordnade män. Det sexualiserade våldet som utövas mot kvinnor återspeglar och upprätthåller den patriarkala maktstrukturen. Det visar att det fortfarande finns ojämlika maktrelationer mellan könen. Begreppet sexualiserat våld synliggör att det handlar om ett könsrelaterat våld och skall ses som ett uttryck för den beskrivna samhällsstrukturen. En samhällsstruktur som är möjlig att förändra.
Sverige har i ett internationellt perspektiv nått långt på vägen mot jämställdhet mellan könen, men fortfarande har vi långt kvar till ett samhälle fritt från kvinnoförtryck. Den ovan givna analysen rörande prostitution som samhällsfenomen är nödvändig för att förstå mekanismerna bakom det sexualiserade våldet. Analysen återfinns i regeringens proposition om kvinnofrid. Den är emellertid inte förankrad i samhället. Det är därför viktigt att fortbildningen av personal och det upplysande arbetet gentemot allmänheten sker utifrån denna tolkningsram. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
5 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen begär att regeringen ger Socialstyrelsen i uppdrag att utvidga utvecklingsarbetet rörande dold prostitution så att det även omfattar prostitution som går att härleda till studior, massagekliniker, eskortverksamhet, porrklubbar, annonser i tidningar, TV eller via Internet,
2. att riksdagen begär att regeringen ger Socialstyrelsen i uppdrag att sammanställa en beskrivning av hur arbetet mot prostitution bedrivs runt om i Sverige och av den befintliga kunskapen om prostitution,
3. att riksdagen begär att regeringen ger Socialstyrelsen i uppdrag att få till stånd ett utbyte av existerande kunskap om och arbetsmetoder mot prostitution runt om i landet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av fortbildning av personal inom socialtjänst, rättsväsen och sjukvård, samt behov av bra samarbetsformer och tydlig ansvarsfördelning mellan myndigheter,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av ytterligare kunskap om vad som hindrar och vad som gagnar en enskild persons kamp för att ta sig ur prostitution och könshandel,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av ökat upplysningsarbete gentemot allmänheten,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av att skolan i sin undervisning berör prostitution,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fortbildning av personal och upplysningsarbete skall ske utifrån en förståelse av prostitution som uttryck för ojämlika maktrelationer mellan könen i en patriarkal maktstruktur.
Stockholm den 2 oktober 1999
Ulla Hoffmann (v)
Ingrid Burman (v)
Siv Holma (v)
Kalle Larsson (v)
Camilla Sköld Jansson (v)
Gunilla Wahlén (v)