med anledning av prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken
Inledning
Centerpartiet vill bygga ett samhälle för alla, där alla medborgare
behandlas med respekt och ges likvärdiga möjligheter. Människor med
funktionshinder ska kunna verka i samhället som aktiva medborgare. Det
vill säga de ska ha möjlighet till arbete, utbildning, en varierande, rik
fritid och ha likvärdiga möjligheter att delta i samhällsdebatten som alla
andra.
Ett pluralistiskt samhälle tar till vara erfarenheter från människor med
olika bakgrund och erfarenheter. Politiken måste inriktas på att skapa ett
samhälle för alla, på lika villkor. Fortfarande återstår ett grannlaga arbete
med att ta bort diskriminerande regler och barriärer.
Propositionen diskuterar i princip enbart förhållandena för människor med
fysiska funktionshinder och hur tillgängligheten ska öka i den fysiska miljön.
Centerpartiet vill bestämt hävda att människor bromsas i sina möjligheter att
delta i samhällslivet enligt samma villkor som andra även på grund av
funktionshinder som inte är synliga. Även människor med psykiska
funktionshinder möts med fördomar. Regeringen bör återkomma med förslag
så att handikapplanen tydligare även omfattar människor med dolda
funktionshinder. Detta bör ges regeringen till känna.
Centerpartiet lade i höstas en motion under allmänna motionstiden. Flera
av de krav vi framförde i den motionen har ännu inte behandlats av
riksdagen. Därför hänvisar vi även till motion 1999/2000:So327.
Makten över sitt liv
Människors lika rätt och värde måste vara utgångspunkt för politiken.
Regeringen utgår i sina förslag till mål alltför ensidigt från ett samhälls-
perspektiv och inte från ett perspektiv där den enskilde sätts i centrum.
Regeringen har en lätt negativ attityd i titeln på propositionen. Människor
med funktionshinder ser inte sig själva som patienter utan som
medborgare. Regeringen klarar inte heller att inta annat än ett
ovanifrånperspektiv - ett samhällsperspektiv - på handikappfrågorna.
Det märks tydligt i de av regeringen föreslagna nationella målen.
Centerpartiet vill därför att ytterligare ett mål ska tillfogas de nationella
målen: ett samhälle där alla människor har makt över sitt eget liv och där var
och en har möjlighet att verka utefter sina individuella förutsättningar. Det
innebär också att det handikappolitiska arbetet ska inriktas särskilt på att ge
alla människor, oberoende av förutsättningar, makt över sitt eget liv. Detta
bör ges regeringen till känna.
Diskrimineringslagstiftningen
Centerpartiet anser att Sverige behöver en sammanhållen
diskrimineringslagstiftning som omfattar hela livet.
Diskrimineringslagstiftningen är förstärkt men alltför uppsplittrad och i
princip enbart inriktad på arbetslivet. En person med funktionshinder kan
utestängas från en lokal eller en verksamhet inte enbart på grund av
diskriminering som är förbjuden på andra grunder utan även på grund av
t.ex. den fysiska miljöns utformning. Centerpartiet vill belysa
möjligheten att utvidga begreppet diskriminering till att omfatta
diskriminering även ur denna aspekt. Den särskilda utredare som tillsatts
av regeringen för att göra en översyn av lagstiftningen om olaga
diskriminering m.m. har enligt direktiven (dir. 1999:49) i uppdrag att
utreda behovet av och formerna för en reglering av ett generellt förbud
mot diskriminering i näringsverksamhet av personer med
funktionshinder. Centerpartiet har medverkat i riksdagens uttalande om
att utredningen bör få detta uppdrag avseende näringsverksamhet.
Utredarens uppdrag bör vara att sammanfoga lagstiftningen till en helhet
och utvidga begreppet diskriminering till det som ovan anförts. Detta bör
ges regeringen till känna.
En sammanhållen lagstiftning ger bättre förutsättningar för att samordna
ombudsmannafunktionen till en sammanhållen myndighet med hög juridisk
kompetens. I ett längre perspektiv kan det vara möjligt att sammanlänka
funktionen med Justitieombudsmannen. Regeringen föreslår i propositionen
åtgärder mot s.k. domstolstrots. Centerpartiet anser att förslaget är en god-
tagbar lösning för att komma till rätta med orättvisor i lagens tillämpning.
Assistansreformen
Reformen om personlig assistans infördes med Centerpartiet i regerings-
ställning. Reformen innebar stöd och service till vissa funktionshindrade,
s.k. personlig assistans. Reformen har inneburit en ökad frihet och en
större möjlighet till ett självständigt, tryggare liv för en funktionshindrad
- man har fått makt över sitt eget liv. Livskvaliteten har därmed ökat på
ett mycket positivt sätt. Assistansreformen har inneburit ökad trygghet
och avlastning för de anhöriga. Stödet är också utformat så att det har
kunnat anpassas till den enskildes behov.
Centerpartiet motionerade med anledning av propositionen Nationell hand-
lingsplan för äldrepolitiken 1997/98:113 att personer som erhållit assistans
före 65 år ålder skulle få behålla den även efter 65-årsdagen. Centerpartiets
förslag blev riksdagens beslut och riksdagen uppmanade regeringen att
återkomma med förslag till riksdagen. I budgetpropositionen 1998/99:1 sköt
regeringen frågan framför sig. I höstens budgetproposition 1999/2000:1
fanns ett förslag med, men regeringen valde att skjuta upp genomförandet till
årsskiftet 2000/2001. Det hade varit på sin plats att regeringen i den
nationella handlingsplanen presenterat ett förslag till förändrad lagstiftning.
Centerpartiet föreslår återigen riksdagen att åldersgränsen i 3 § lag
(1993:389) om assistansersättning bör tas bort. Detta bör ges regeringen till
känna.
Resor
Bilstödet är en viktig frihetsfråga. För många funktionshindrade är
anpassad bil en möjlighet till ett självständigt liv. Regeringen anger i
propositionen att den avser att återkomma i frågan om hur bilstödet ska
vara utformat. Det finns en hel del åtgärder som behöver vidtas för att
förbättra bidragets funktionssätt och öka effektiviteten och snabbheten i
beslutsprocessen. Det finns också enskilda regler som behöver belysas,
t.ex. åldersgränser. Regeringen bör i översynen även inbegripa aspekter
såsom åldersgränser. Detta bör ges regeringen till känna.
Färdtjänsten har på sina håll mycket stora problem, väntetiderna är långa,
det krävs lång förbeställning, och det är svårt att veta vart man ska vända sig
med klagomål. Tillsynsansvaret är oklart. En väl fungerande färdtjänst är för
många människor en av få möjligheter till ett normalt socialt umgänge och
en möjlighet att komma i åtnjutande av nödvändig samhällsservice. Pro-
blemen inom färdtjänsten måste åtgärdas.
Bemötande
Många medborgare uppger att de i sina kontakter med myndigheter och
förvaltningar känner sig kränkta då de inte bemöts med respekt och för-
ståelse. Det gäller såväl på de statliga som kommunala förvaltningarna.
Oberoende av bakgrund eller förutsättningar måste människor bemötas
med respekt för att känna trygghet och säkerhet i myndighetskontakten.
Under kort tid har alla myndigheter genomgått flera och stora
förändringsprocesser. Detta har medfört minskat antal anställda samtidigt
som kraven ökat. Långa handläggningstider är ett annat mycket stort
problem som funktionshindrade utsätts för i sina kontakter med
myndigheter. Centerpartiet välkomnar att regeringen tagit
bemötandefrågorna på allvar.
Behovet av ett värdigt bemötande av medborgarna gäller alla myndigheter
som t.ex. försäkringskassor, arbetsförmedlingar och taxeringsmyndigheter
där inte minst arbetslösa och invandrare ofta känner sig kränkta. Handi-
kapporganisationerna vittnar om hur medlemmar har mötts med fördomar
och brist på respekt, hur osynliga handikapp hanteras som obefintliga sådana,
hur de misstros vad gäller nyttjande av bidrag och hur de inte fått den tid som
krävs för att förklara sin situation.
Det är inte fråga om att myndigheterna ska vara mer "givmilda" i ekono-
miska sammanhang, utan att deras medarbetare ska visa mer respekt för
medborgarna. Situationen har varit pressad vid myndigheter och inom för-
valtningar under 90-talet, men det får inte leda till att vi får en för-
valtningskultur där inte respekten för den enskilde sätts i främsta rummet.
Fördomar mot t.ex. funktionshindrade ska motarbetas. Detta bör mötas med
utbildning och fortbildning av personalen.
I förvaltningslagen finns angivet vilka rättigheter medborgare har i fråga
om att ta del av handlingar, information m.m. Det vi i detta sammanhang
saknar är riktlinjer för bemötande av medborgarna. I förvaltningslagen bör
införas ett tillägg angående bemötandefrågor. Centerpartiet har tidigare lagt
förslag om att hos regeringen begära förslag om ändring i förvaltningslagen i
enlighet med vad som föreslagits ovan.
Demokrati, medier och IT-stöd
Likvärdiga möjligheter att följa och medverka i den offentliga debatten
är en viktig demokratifråga. För människor med syn- och
hörselnedsättningar är det i många fall mycket svårt att följa och
medverka i den offentliga debatten. Radio- och TV-sändningar bör vara
tillgängliga villkor. Synskadade bör ha samma rätt som seende att ta del
av TV-program. Den digitala tekniken gör det möjligt att införa nya
tjänster och ger möjlighet till att synskadade får förbättrad möjlighet att
ta del av textade program genom att texten kan avlyssnas. Likaså bör
radiosändningar göras tillgängliga för hörselskadade genom att
radiosändningar nedtecknas och läggs ut på Internet; likaså bör
textremsan i TV kunna göras hörbar. Centerpartiet anser att det är av
största vikt att frågan om hörselskadades och synskadades tillgång till
public sevice-TV beaktas i public service-beredningen. Centerpartiet vill
också att en av förutsättningarna för att få ett förnyat sändningstillstånd
för SVT bör vara att kraven på företaget i detta hänseende ökas
ytterligare i jämförelse med kraven i nu gällande tillstånd. Detta bör ges
regeringen till känna.
Tillgängliga mötesplatser är en viktig del för att funktionshindrade ska ha
samma möjligheter som andra att delta i möten och sammankomster. De
allmänna samlingslokalerna måste därför göras tillgängliga - det gäller inte
minst de föreningsdrivna samlingslokalerna som idag erbjuder 3 000
möteslokaler. Staten bör aktivt bidra till att stödja upprustningar för att göra
samlingslokalerna tillgängliga för alla. De resurser som är avsatta för detta
ändamål är helt otillräckliga. Centerpartiet har motionerat om en höjning av
anslaget till allmänna samlingslokaler. Regeringen bör göra en översyn av
stödet till samlingslokaler ur handikappsynpunkt. Detta bör ges regeringen
till känna.
Informationsteknik kan, målmedvetet utnyttjad, användas för att höja
livskvaliteten hos människor. IT-utredningen tar upp de funktionshindrades
situation som en grupp som kan vinna mycket på ökad tillgång till IT-
hjälpmedel.
Centerpartiet anser att en översyn bör göras av sjukvårdshuvudmännens
förskrivning av IT-hjälpmedel. Det bör även övervägas om det behövs ett
särskilt stöd för anpassning av IT-produkter, då anpassningarna kan bli
mycket dyra i enskilda fall. Centerpartiet anser det angeläget att utreda en
lagreglering av tillgänglighet inom IT-området och därvid även utreda
upphovsrättens inverkan på tillgängligheten för läshandikappade personer. I
en sådan utredning måste den principen gälla att om utrustningen inte
fungerar för funktionshindrade, så är det utrustningen det är fel på och inte
den funktionshindrade personen. Vid upprättande av kravspecifikation vid
upphandling bör alltid tillgänglighet krävas. Vidare bör kraven i lagen om
offentlig upphandling skärpas så att det ställs krav på tillgänglighet vid
upphandling. Insatser på europeisk nivå är härvidlag nödvändiga. Slutligen
bör regeringen uppmana huvudmännen inom respektive område att se över
den kompetens som finns inom området IT och funktionshinder. Center-
partiet lade i höstas förslag om IT-stödet.
I Hjälpmedelsinstitutets regi pågår många mycket positiva projekt, som
torde ha mycket att vinna på ett starkare stöd i lagstiftningen. I förslaget
till
handlingsprogram framförde dåvarande Handikappinstitutet att, mot bak-
grund av den betydelse IT kommer att få för det dagliga livet, lagstiftning
framstår som den enda tillgängliga vägen för att säkra en rimlig tillgänglighet
för funktionshindrade och äldre. Vid sidan av en allmän antidiskrimi-
neringslag för att göra det möjligt för funktionshindrade och äldre att leva i
IT-samhället framförs det i förslaget att speciella bestämmelser om krav på
tillgänglighet eller möjlighet att uppställa sådana krav förs in i lagar som
reglerar IT-området. Det är nu hög tid att tillsätta en utredning med ett
uppdrag att se över tillgängligheten i IT-samhället för funktionshindrade och
äldre. Förslagen är ännu inte behandlade av riksdagen.
Arbetsliv
Rätten till arbete måste gälla alla grupper i samhället. Då måste samhället
även kunna tillvarata funktionshindrades arbetskapacitet, så att de genom
eget arbete efter sin förmåga kan bidra till egen försörjning och få en
förbättrad livssituation. Först då kan man uppnå full delaktighet och jäm-
likhet.
Huvudmålet för samhället måste vara att alla ska kunna delta i arbets-
marknaden - och känna sig välkomna att göra det. Bakom Arbetsmark-
nadsverkets statistik döljer sig människor som inget annat vill än att delta i
arbetslivet - var och en efter sina förutsättningar.
Friare möjligheter att utforma och använda de medel som står till arbets-
marknadspolitikens förfogande ger bättre förutsättningar att forma insatser
efter funktionshindrades individuella behov. Det måste bli möjligt att
använda arbetsmarknadsmedlen mer flexibelt än idag. Med en mer decentra-
liserad arbetsmarknadspolitik ökas möjligheterna lokalt att finna lösningar i
samråd med den funktionshindrade.
För Centerpartiet är det angeläget att se till att de funktionshindrade kan ha
en plats på arbetsmarknaden. Lönebidragssystemet är en del i arbets-
marknadspolitiken. Det är viktigt att denna möjlighet även fortsättningsvis
kvarstår. Centerpartiet anser att lönebidragssystemet i huvudsak är bra, men
att det kan finnas anledning att göra det mer flexibelt.
De sociala trygghetssystemen har genom besparingar och förändringar
inneburit ökad otrygg ekonomisk situation för många funktionshindrade.
Dessa besparingar har varit nödvändiga för att sanera ekonomin och förbättra
den ekonomiska situationen. Många människor har inte den trygghet som ett
välfärdssamhälle bör ge förutsättningar för. Inte minst drabbas många av att
hänvisas från ett system till ett annat eller från en myndighet till en annan.
Ingen vill riktigt ta ansvar, och de gemensamma resurserna bara rinner iväg.
Centerpartiet har tidigare lagt fram motioner med förslag till riksdagen om en
grundtrygghet och om behovet av en välfärdsreform. Därmed skulle de
brister som finns i nuvarande trygghetssystem motverkas.
Skola
Regeringen skriver i propositionen att elever med funktionshinder bör, på
samma sätt som övriga barn och ungdomar, ha möjlighet att bo med sina
föräldrar eller i deras närhet och gå i skolan i deras närhet. Det är en
principiell utgångspunkt som Centerpartiet anser är riktig. Däremot ska
det finnas en valmöjlighet. Utgångspunkten för en politik för
funktionshindrade barn och ungdomar bör vara deras egna upplevelser av
situationen. Integration i den kommunala skolan måste vara frivillig.
Barnen ska ha en rättighet och inte en skyldighet att gå integrerat.
Segregation kan vara något positivt när den är självvald.
Centerpartiet anser att det är angeläget att kommunerna har ansvaret för
skolan och att alla elever får samma mål att sträva efter. Samtidigt måste
utgångspunkten vara elevernas välbefinnande, deras möjlighet att ha normala
sociala kontakter samt möjligheter att få rätt stöd utifrån sina egna
förutsättningar. Respekten för olikheter innebär att vi bör respektera det
faktum att några elevers skolgång bäst tillgodoses inom ramen för
specialskolan. Likvärdighet innebär inte detsamma som likformighet. Olika
barn har olika behov, och samhällets stöd och insatser måste utgå från detta
faktum.
Centerpartiet har motsatt sig avvecklingen av specialskoleverksamheten.
Utgår man från regeringens argumentering i den proposition som man
tidigare lagt fram "Elever med funktionshinder - ansvar för utbildning och
stöd" framstår det som tydligt att två principer tillåts väga tyngre för
regeringen än barnens och föräldrarnas bästa:
- Den ena är att barnen med eller mot sin vilja ska integreras i den
vanliga skolan: går alla andra barn integrerat så ska också barn med
multifunktionshinder göra det.
- Den andra principen är skolans kommunalisering: går de flesta andra
barn i kommunala skolor, ska också dessa barn göra det.
Men det rör sig om så få barn - med så speciella behov - att det inte
borde vara problematiskt för någon att acceptera deras statliga
specialskola. Om barnen känner sig trygga i verksamheten och deras
föräldrar ser att de utvecklas på ett positivt sätt bör det vara möjligt för
föräldrar att välja denna skolform. Detta bör ges regeringen till känna.
Rehabilitering och habilitering
Rätt insatta och utprovade hjälpmedel har en stor betydelse för funktions-
indrades välmående. Att få hjälp att förbättra och vidmakthålla sin
funktionsörmåga är viktigt för en god livskvalitet. Hjälpmedel för
rehabilitering och trygghet måste säkras. En helhetssyn och en samlad
bedömning måste göras i ansvarsfördelningen mellan kommuner och
landsting. Långa väntetider för att erhålla hjälpmedel eller få dem
reparerade innebär svårigheter för funktionshindrade att verka i samhället
på lika villkor som andra. Bristen på hjälpmedel för att kunna leva ett
fullvärdigt liv betyder att man under väntetiden inte kan delta i social
gemenskap. Här borde en hjälpmedelsaranti med normer för väntetider
för utprovning och reparationsarbete fastställda till rimliga tidsgränser
kunna genomföras. Centerpartiet har i motionen Ett samhälle tillgängligt
för alla lagt förslag om en hjälpmedelsgaranti. Vi avstår från att upprepa
kravet i denna motion.
Många äldre köar inom sjukvården för att få sina behandlingsbara
funktionshinder åtgärdade. Dessa funktionsnedsättningar är ett hinder för ett
normalt liv samtidigt som de äldre är utan stödbehov från samhället i övrigt.
Köerna inom sjukvården för t.ex. åldersbetingade funktionshinder som grå
starr, nedsatt hörsel eller förslitningsskador bidrar till minskad livskvalitet
och stora kostnader för samhället. Centerpartiet anser att det behövs en ny
vårdgaranti. När ramarna för sjukvården vidgas måste ambitionen vara att
skyndsamt arbeta bort köerna för alla slags diagnoser och att man inom tre
månader ska ha fått anvisad behandling. Valfriheten ska omfatta samtliga
godkända vårdgivare inom öppenvården och privata vården. Patienten ska
kunna välja sjukhus i hela landet och på lika villkor besöka specialistläkare
hos landstinget som privat vårdgivare med avtal. Detta bör ges regeringen till
känna.
Förtidspensionering av unga funktionshindrade
I Sverige är det möjligt att förtidspensioneras vid 16 års ålder. Förra året
hade närmare 3 400 personer under 20 år förtidspension eller sjukbidrag.
Bland personer under 30 år ökar antalet förtidspensioneringar. I övriga
åldersgrupper är trenden den motsatta.
Förtidspensioneringen i sin nuvarande form tillkom under 1960-talet, i en
helt annan tid och under helt andra förutsättningar än de som råder idag.
Ungdomstiden har förlängts, bl.a. går 98 % av ungdomarna vidare från
grundskolan till studier inom gymnasieskolan. Dessutom har arbetsmarkaden
förändrats; numera är det ovanligt att unga får ett stadigvarande förvärvs-
arbete innan de fyllt 20 år.
Sverige ska vara ett samhälle tillgängligt för alla. Vi måste våga tro på
människors förmåga och vilja att arbeta eller studera. Trots detta erbjuds
unga funktionshindrade förtidspension, i många fall, innan andra vägar är
prövade. Särskilt oroande är att förtidspensioneringarna bland personer ökar
trots ambitionen att pröva andra möjligheter. Förtidspensionering leder till ett
passivt liv som gör att de inte får möjlighet till utbildning och rehabilitering
som de annars kan kräva.
Många unga upplever det kränkande att i tidiga år erbjudas förtidspension
eftersom det signalerar att man inte har möjlighet att arbeta. Förtids-
pensionering leder till passivisering, men det är ändå svårt att tacka nej. Det
är ändå ett extra ekonomiskt stöd, och när man erbjuds pensioneringen kan
det vara svårt att se att vägarna till arbete och utbildning stängs.
Förtidspensionsutredningen avlämnade i augusti 1998 betänkandet Unga
i ohälsoförsäkringen - tid för aktivitet och utveckling (SOU 1998:106).
Den lämnade bl.a. förslag om att ingen ska förtidspensioneras före 30 års
ålder. Istället ska man kunna få habiliteringspenning eller
långtidssjukpenning. Den föreslog också en höjd åldersgräns för
ersättning vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga. Förslaget har
remissbehandlats men regeringen avvaktar med förslag.
Vår uppfattning är att alla människor har, och ska ha möjlighet att delta i
samhällsarbetet - var och en efter sin förmåga. Samhället bör formas efter
dessa förutsättningar. Därför ska socialförsäkringarna så långt som möjligt
innehålla incitament till arbete framför passivt stöd. Förtidspensionering av
unga funktionshindrade ska undvikas. Detta bör ges regeringen till känna.
Statsbidrag till handikapporganisationer
Regeringen har enligt uppgift i propositionen utfärdat en förordning om
fördelningen av stödet till handikapporganisationerna. Enligt tidigare
besked skulle förslag komma i denna proposition för behandling i
riksdagen. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med ett
förslag om principerna för hur organisationsstödet till
handikapporganisationerna ska utformas. Detta bör ges regeringen till
känna.
Uppföljning av planen
Handikappombudsmannens ställning bör stärkas. Centerpartiet har
föreslagit en sammanhållen diskrimineringslagstiftning och en vidare
utveckling av detta bör vara en sammanhållen ombudsmannafunktion
som utses av riksdagen. Ett första steg för att stärka HO:s ställning är
därför att flytta över funktionen från regeringen till riksdagen. HO bör
likt JO utses av riksdagen. Detta bör ges regeringen till känna.
Uppföljning av handlingsplanen bör ske kontinuerligt och inte som
regeringen avser, att i huvudsak göra en uppföljning av måluppfyllelsen av
planen år 2010. Centerpartiet anser att avstämningar bör göras med jämna
mellanrum och av en oberoende instans till regeringen. Vi anser att det bör
göras en handikapprevision vartannat år vars uppgift är att granska hur
arbetet med handlingsplanen fortlöper. Den kan göras av handi-
kappombudsmannen i de fall den är utsedd av riksdagen. Detta bör ges
regeringen till känna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om handikapplanen och dolda funktionshinder,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ytterligare ett mål för handikappolitiken,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om direktiv till utredningen om översyn av
lagstiftningen om olaga diskriminering,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åldersgränsen för assistansersättning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bilstödet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om medietillgängligheten för funktionshindrade,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en översyn av handikappanpassningsstödet till
föreningsdrivna samlingslokaler,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skolan,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vårdgaranti,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förtidspensioner av unga,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om beslut kring principerna för organisationsstödet
till handikapporganisationer,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Handikappombudsmannens ställning,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om granskning av handikapplanens förverkligande.