Bostadspolitiken är en viktig del av välfärdspolitiken. Under mitten av
1970-talet till mitten av 1980-talet, var det ovanligt med hemlöshet i
Sverige. Därefter har de hemlösa och uteliggarna blivit ett allt vanligare
inslag i stadsbilden.
Den kartläggning som Socialstyrelsen gjorde 1993 visade att det då fanns
cirka 10 000 människor som var hemlösa i Sverige och hälften av dem fanns
i Stockholm, Göteborg och Malmö. Trots ett antal olika socialpolitiska in-
satser så har hemlösheten envist bitit sig fast på denna höga nivå.
De hemlösa är alltså ungefär lika många idag som de var 1993 och de
hemlösas situation har också på många sätt försämrats, både beroende på den
höga arbetslöshet vi haft och kommunernas hårt ansatta ekonomi med ökat
drogmissbruk som följd och fler hemlösa med psykiska problem.
Detta är enligt vår mening inte acceptabelt. Vi måste se till att välfärds-
samhället och det sociala skyddsnätet fungerar även för de hemlösa och för
dem som riskerar att bli hemlösa. En av de vanligaste slutsatserna i olika
utredningar om hemlöshet är att det behövs bättre samverkan mellan
myndigheter och organisationer, som arbetar med hemlösa. Detta har varit
känt sedan länge utan att man lyckats komma till rätta med problemen. I
många fall har dessa myndigheter och organisationer motstridiga ekono-
miska intressen och en förutsättning för att kunna samverka är att se till att
dessa ekonomiska motsättningar inte finns.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om samverkan mellan myndigheter och organisa-
tioner som arbetar med hemlösa.