Barnen är det mest värdefulla vi har. Alla barn har rätt till en trygg och
god uppväxt. Sverige har internationellt sett en mycket väl uppbyggd
organisation för stöd, omsorg och service till barn och deras familjer.
Trots detta finns en alltför hög andel barn och ungdomar med psykiska
problem, som inte i tid nås av våra samhällsresurser för vård, stöd och
hjälp. Barnpsykiatrikommitténs utredning visade att även med mycket
snäva definitioner uppvisar minst 5-10 % av alla barn och ungdomar
psykiska problem. Psykisk ohälsa måste förebyggas genom att goda
uppväxtvillkor skapas för alla barn och ungdomar samt att särskilt stöd
ges till dem som befinner sig i riskzonen för att utveckla psykisk ohälsa.
Barn och ungdomar med psykiska problem ska kunna identifieras tidigt
och få stöd och hjälp innan grav psykisk ohälsa har utvecklats. Ett steg i
rätt riktning vore att öka lärarnas kunskap på detta område.
Situationen för barn och ungdomar med psykiska problem bör ses ur ett
folkhälsoperspektiv där de förebyggande insatserna ges en hög prioritet.
Basverksamheter som barnhälsovård, förskola och skola ska ha
beredskap att möta och hantera barns och ungdomars psykiska problem.
Generella insatser som når alla barn och ungdomar är ur ett folkhälso-
perspektiv mer effektiva än riktade insatser till små specifika grupper. De
generella insatserna är mer kostnadseffektiva genom att de är mer lönsamma
för samhället, når flera och är icke-stigmatiserande.
Insatser till barn och ungdomar ska styras av FN:s barnkonvention, som
särskilt poängterar "barnets bästa"-perspektivet. Riksdagen beslöt under
våren 1999 att anta en strategi för att förverkliga intentionerna i barnkonven-
tionen. Den ska vara ett aktivt instrument och genomsyra allt beslutsfattande
som rör barn. Barnkonsekvensanalyser ska göras vid alla beslut som berör
barn.
Barnkommittén, SOU 1997:116, beskrev i sitt yttrande att principen om
"barnets bästa" är grundpelaren i barnkonventionen. Kommittén betonade att
för att bedöma vad som är barnets bästa behövs en väl grundad kunskap om
barn och att barnet självt får komma till tals. Kommittén skriver att
otillräcklig kunskap i detta avseende förmodligen utgör den största risken för
att problem uppstår vad gäller tolkningen och den praktiska tillämpningen av
de olika lagar där principen om barnets bästa finns intagen. Psykologisk
kunskap om barns behov och utveckling, samt om barns sätt att uttrycka sig
och tänka, är en nödvändig resurs för att hålla barnperspektivet och barnets
bästa i centrum.
Socialtjänsten har det övergripande ansvaret för insatser när barn far illa
eller befinner sig i särskilt utsatta situationer. Det är oerhört viktigt att
kunskapen om barn och ungdomars behov och villkor ökar inom social-
tjänsten. Genom socialtjänstens försorg kan många riktade insatser göras för
att förebygga psykisk ohälsa bland barn och ungdomar. Det kan röra sig om
barn till missbrukande föräldrar, barn till psykiskt sjuka/funktionshindrade
föräldrar och barn i familjevåld.
Det finns oroväckande tecken på att antalet remisser till barnpsykiatrin
från socialtjänsten ökat trots att barnen själva inte är i behov av psykiatrisk
vård, vilket pekar på att barnkunskapen inom socialtjänsten behöver
förstärkas.
Barnets situation i katastrofhändelser bör lyftas fram, kunskapen om hur en
traumatisk händelse påverkar barnen bör förstärkas och samverkan mellan
samhällssektorer behöver ses över.
Barnets bästa bör också lyftas fram inom andra samhällssektorer, t ex
domstolsväsendet, kriminalvården, Invandrarverkets område (asylsökande
och gömda barn), och även inom biståndspolitikens område.
Barn- och ungdomsfrågor är aktuella inom många områden i samhället,
och det behövs en samordning av barnpolitiken med effektiva styrmedel,
opinionsbildning, utbildning och uppföljning av de olika insatserna. Det är
också viktigt med en nära kontakt mellan de olika ansvarsområdena,
kunskapsutbyte och samordnade insatser. Barnens situation måste ses ur ett
helhetsperspektiv och därför måste samordningsfunktionen för barnfrågor
inom de olika departementen förstärkas. Frågan om att inrätta ett särskilt
departement med ansvar för barn- och ungdomsfrågor bör utredas närmare.
Insatser för särskilt utsatta barn
Barnens situation i Sverige har uppmärksammats i flera rapporter och
utredningar under de senaste åren. Rapporterna har handlat om hur
barnens situation ser ut i ett Sverige som förändras genom bl a
omstrukturering, arbetslöshet, besparingar, invandring. Barnens situation
har också uppmärksammats genom Barnombudsmannens arbete och
genom uppföljning av barnkonventionen.
Det finns alltså en mängd rapporter som belyser hur barnens situation ser
ut idag. Det framgår att det finns anledning till oro för barn i s k riskzon,
d v s barn som riskerar att få en ogynnsam utveckling.
Det kan finnas många olika anledningar till att barn befinner sig i
riskzonen. Barn kan utsättas för misshandel och övergrepp. Det kan också
finnas andra faktorer i barnens omgivning och uppväxtmiljö som kan medför
att barnen är särskilt utsatta.
För dessa barn finns risk att de i sin uppväxt och i sitt vuxenliv får
svårigheter av mycket allvarlig art som för vissa kan leda till missbruk och
kriminalitet. Tidiga insatser av förebyggande och stödjande karaktär kan
bidra till en mer gynnsam utveckling både för den enskilde och för samhället.
De verksamheter som arbetar med barn och ungdomar utifrån sitt område
ansvarar för insatser till särskilt utsatta barn och ungdomar. Men utifrån de
senaste årens rapporter om barnens situation förefaller dessa insatser otill-
räckliga. Det behövs också en mer samlad genomgång, analys och förslag på
insatser just för barn i riskzonen.
En kommission bör tillsättas med uppgift att analysera situationen för sär-
skilt utsatta barn. Denna kommission bör också ange förslag till en strategi
för hur arbetet i Sverige skall bedrivas för att på olika sätt kunna ge dessa
barn en mer gynnsam utveckling. Den utlovade barnbilagan till budget-
propositionen kanske kan ses som en inledning till detta. Likaså kan underlag
utgöras av Barnpsykiatriutredningen (SOU 1998:31), och Stöd i föräldra-
skapet (SOU 1997:161) kan också utgöra underlag i kommissionens arbete.
I arbetet bör också ingå en genomgång av den kunskap och forskning som
finns om störningar hos vuxna (t ex i form av missbruk, kriminalitet,
psykiska problem) och de riskindikatorer som finns i barndomen. Genom en
samlad insats för särskilt utsatta barn kan de rent humanitära effekterna bli
oerhört viktiga för livskvalitén. De ekonomiska vinsterna i ett längre
perspektiv är inte försumbara.
I Sverige finns på många olika håll en stor kunskap om barn, barns
utveckling och behov. All denna kunskap bör kunna sammanställas och
utgöra grund för vidare forskning och utveckling av arbetet kring barn på
central och övergripande nivå i Sverige.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om insatser mot psykisk ohälsa hos barn,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om insatser för särskilt utsatta barn.