Motion till riksdagen
1999/2000:So402
av Pålsson, Chatrine (kd)

Medicinsk etik


Inledning
Människovärdet
Demokratins innersta kärna utgår ifrån principen om människovärdet.
Människans personliga värdighet har sin grund i uppfattningen om
människolivets okränkbarhet, alla människors lika värde och varje
människa som en unik varelse med ett unikt värde. Därför kan inte
medmänniskan behandlas enbart som ett objekt för olika ingrepp. Den
enskilda människan är istället ett subjekt, vilket bl a innebär rätt till
delaktighet i de beslut som rör den egna personen.
Respekt för hela det mänskliga livet - en god grund för
medicinsk etik
Den medicinska teknologin och forskningen har med förfinade metoder
och tekniska landvinningar trängt allt djupare in i livets biologi och kemi.
Detta påverkar hela människans livscykel. Speciellt märkbara är
resultaten av denna inriktning vid livets början och i livets slutskede.
Livet börjar vid befruktningen. I Genèvedeklarationen (1948) sägs att
läkaren skall förpliktiga sig till den "yttersta respekt för mänskligt liv
alltifrån konceptionen till döden". Detta synsätt är en god utgångspunkt när
normer och regler ska utformas för den medicinska forskningen och
verksamheten.
Grundlagsfäst rätten till liv
Den svenska regeringsformens 1 kap 2 § innehåller en rad målsättnings-
stadganden vars innebörd inte kan tas till utgångspunkt för rättsliga krav
gentemot det allmänna. Det gäller t ex skrivningen om rätten till arbete.
Detta faktum har dock inte hindrat grundlagsstiftaren från att införa dessa
stadganden.
Målsättningsstadgandena är till sin karaktär inte rättsligt bindande
föreskrifter utan anger mål för den samhälleliga verksamheten. Som sådana
kan de ha eller få politisk betydelse och effekterna av stadgandena kan bli
föremål för politisk kontroll. Det väsentliga med dessa portalskrivningar är
att ålägga det allmänna att positivt verka för att den ifrågavarande rättigheten
skyddas och främjas.
Stadgandena är alltså utformade som en värdeorientering. Denna värde-
orientering, regeringsformens människosyn, har alltså inga direkta rättsliga
effekter, men anger den ram som utgör grunden för samhällsbildningen. På
så sätt bidrar regeringsformen till etiköverföringen till medborgarna. Det
borde åligga det allmänna att positivt verka för att rätten till liv skyddas och
främjas.
Fri- och rättighetskommittén konstaterade i sitt betänkande SOU 1993:40
att "den mest grundläggande av de mänskliga rättigheterna är rätten till
liv". Trots detta avvisade kommittén tanken på att införa ett stadgande om
detta i den svenska grundlagen. Den viktigaste mänskliga rättigheten ryms
alltså, enligt detta synsätt, inte i en svensk grundlag.
Vi kristdemokrater anser att den mest grundläggande mänskliga rättig-
heten, rätten till liv, bör ingå i regeringsformens värdeorientering i
målsättningsstadgandena. För närvarande har 1 kap 2 § regeringsformen
följande lydelse:
"Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika
värde och för den enskilda människans frihet och värdighet."
Vi föreslår följande tillägg:
"Den offentliga makten skall utövas med respekt för människolivets
okränkbarhet, alla människors lika värde och för den enskilda
människans frihet och värdighet."
Genom en sådan grundlagsändring fastslås människolivets okränkbarhet
som en övergripande värdeorientering för allt samhällsarbete. Som sådan bör
den också prägla ramarna och reglerna på det medicinsk-etiska området.
Aborter
I motionens inledning beskrivs en kristdemokratisk syn på
människovärdet och människans integritet. En allt större förståelse för
denna grundsyn när det gäller det spirande livet har på senare tid växt
fram.
Utredningen "Den gravida kvinnan och fostret - två individer" (SOU
1989:51), har lett till en betydande samsyn kring de etiska problem som är
förenade med fosterdiagnostik och aborter. Denna utredning deklarerade
bland annat:
När det gäller den oföddes intresse bör först framhållas att ett foster i
princip
har rätt till utveckling och rätt att födas. Därav följer att en abort inte kan
motiveras utifrån fostrets intresse. Ett abortbeslut innebär som regel att
kvinnans (föräldrarnas) intresse att inte föda barnet tillåts väga tyngre än
fostrets intresse att utvecklas och födas.
Utredningen deklarerar vidare som sin uppfattning:
Man måste utgå från att modern och det blivande barnet är två individer som
båda är skyddsvärda ... Det spirande människolivet har i sig ett stort värde.
Det kan inte ses enbart som en del av kvinnans kropp. Senare skrev ett enigt
socialutskott i betänkandet "Vissa etiska frågor" (1993/94: SoU2 ) att
utskottet "... anser det nödvändigt med en sammanhållen och etiskt förankrad
politik i dessa frågor. Utgångspunkten måste därvid vara den syn på
människan och på människolivets helgd som har sin förankring bl a i den
kristna etiken och den västerländska humanismen. Alla människor har
samma värde och den grundläggande mänskliga rättigheten är rätten till liv.
Samma uppfattning deklareras i inledningen till FN:s barnkonvention där
det klargörs att barnet har rätt till "lämpligt rättsligt skydd" även före
födelsen.
Det finns alltså numera en bred samsyn om att alla människor har rätt till
liv och att fostret är en skyddsvärd individ med en principiell rätt till liv
och
rättsskydd. Denna samsyn kommer till uttryck bl a i internationella
konventioner, svensk lag, socialutskottets betänkanden och i olika statliga
utredningar.
Det råder numera också en samsyn om att "en avvägning mellan fostrets
och moderns intressen är ofrånkomlig då dessa är motstridiga". Som exempel
kan nämnas regeringens proposition "Fosterdiagnostik och abort" (Prop
1994/95:142):
En avvägning mellan kvinnans intressen och den oföddes intressen är
ofrånkomlig. Det är dock viktigt att vara vaksam så att inte denna slags
avvägning leder i riktning mot en etisk gradering av människoliv.
Synen på aborter
Den i Sverige förda politiken har inte på ett riktigt sätt dragit slutsatserna
av den gemensamma synen på fostret och kvinnan som två skyddsvärda
individer, som anges ovan.
Mot bakgrund av detta är det enligt kristdemokratisk uppfattning omöjligt
för staten och lagstiftaren att ställa sig neutral till det etiska dilemma som
en
abort innebär. Därför driver vi kravet att principen om människolivets
okränkbarhet skrivs in i regeringsformen.
Kristdemokraterna avvisar också det synsätt som i offentliga utredningar,
propositioner etc betraktar abortsituationen som enbart en "intressekollision"
eller en fri- och rättighetsfråga.
Abort är att släcka liv. Det är varje demokratis ofrånkomliga ansvar att
värna livet allt från dess tillblivelse. Att slå fast denna demokratins
grundbult
befriar emellertid inte samhället från den konfliktsituation en abort medför.
Allt måste därför göras för att i opinionsbildning och rådgivning framställa
det som naturligt och självklart att en graviditet ska fullföljas. Socialt och
ekonomiskt ska alla tänkbara insatser erbjudas för att undvika abort. En
vidgad syn på vad som brukar kallas abortförebyggande åtgärder och vilka
åtgärder som följaktligen behövs föreslås. De abortförebyggande åtgärderna
till trots kommer det dock även i framtiden att finnas abortsökande. Denna
etiska konflikt kan inte lagstiftas bort. Samtidigt vill Kristdemokraterna
framhålla lagens normativa effekter på tänkande och praxis. Samhällets
regelverk bör därför formuleras så att information, stöd och råd till den
abortsökande lyfts fram som helt centrala begrepp.
Den syn som förespråkas när det gäller aborter innebär alltså att aborten
inte kriminaliseras men att samhället ska lämna värdeneutraliteten när det
gäller det spirande livet och i stället söka skapa en medvetenhet om fostrets
värde och verka graviditetsstödjande.
Samhällets regelverk om aborter
Med den starkt graviditetsstödjande inriktning av lagstiftning och andra
åtgärder som i det följande föreslås, kan vi inte invända mot att kvinnan
under graviditetens första fas fattar det slutliga beslutet om en abort ska
utföras eller ej. Vi ser andra former för avgörande, t ex prövning i någon
form av kommitté knuten till en samhällsinstitution, som mindre
tillfredsställande alternativ.
Tidsgränsen då Socialstyrelsens prövning krävs
Enligt nuvarande abortlag fattar kvinnan det slutliga avgörandet
om abort före den 18:e graviditetsveckan. Därefter krävs
Socialstyrelsens prövning. I dagens situation genomförs drygt 90 procent
av aborterna före den 12:e veckan, mindre än en procent efter den 18:e
veckan.
Abortlagens nuvarande tidsgräns diskuteras både bland lekmän och
medicinskt sakkunniga. Det har framförts argument för en sänkning av
tidsgränsen, t ex att antalet aborter på detta sätt kunde minskas. Å andra
sidan hävdas att en snävare tidsgräns skulle kunna medföra att en del
abortsökande inte fick tillräcklig tid att i lugn och ro tänka igenom sitt
beslut.
Vi anser att de tänkbara effekterna av en sänkt tidsgräns för när Social-
styrelsens tillstånd krävs för abort bör studeras noga. En sänkning kan
övervägas om det kan göras troligt att en sådan åtgärd skulle minska antalet
aborter. Det är dock angeläget att fokusera på huvudfrågan och inse att det
etiska dilemmat är att aborten överhuvudtaget utförs, och inte i första hand
när den utförs.
Livsduglighet
En fråga som den senaste tiden varit föremål för diskussion är när ett
foster kan betecknas som livsdugligt. Detta har betydelse vad gäller den
"övre abortgränsen" eftersom abort inte får utföras om ett foster kan
bedömas som livsdugligt. Svensk gynekologisk förening har hemställt
om att gränsen måste ändras till 22 veckor eftersom utveckling och
teknik gått framåt så man numera kan rädda foster som föds kring vecka
21-22.
Vi anser att en ändring måste ske i Socialstyrelsens Allmänna råd, som
utgör riktlinjer för tillämpningen av abortlagen. Det är ytterst angeläget att
samhället har regler som är i takt med utvecklingen. Samtidigt måste
entydiga signaler ges om att abort inte är tillåtet om ett barn kan bedömas
som livsdugligt utanför livmodern. Vi anser att den övre gränsen för abort
bör ändras till 20 veckor för att marginalen ska vara tillräcklig. Det får inte
råda något tvivel om att aborter utförs vid en tid som inte tangerar gränsen då
ett foster kan överleva utanför livmodern.
Ansökan om abort, information och stödsamtal
I en nyligen presenterad doktorsavhandling påpekar man vikten av att se
den abortsökande kvinnan i ett psykosocialt sammanhang. Enligt studien
finns det många faktorer som avgör om en kvinna väljer att genomgå en
abort. Två av dessa är att relationen till den blivande fadern är dålig eller
att kvinnan inte känner sig mogen eller fysiskt stark.
Redan idag är det obligatoriskt för landstingen att erbjuda stödsamtal inför
en eventuell abort. Kristdemokraterna anser att informationen och
stödsamtalen bör få en mycket tydligare inriktning än idag. Informationen i
anslutning till en abortansökan kan följa ungefär samma rutiner som
tillämpas exempelvis vid klinisk prövning av läkemedel. Vi föreslår att varje
abortsökande ska få en skriftlig information. Informationen bör redovisa
vilka grundvärderingar samhället står för när det gäller människovärdet och
tydligt men varsamt lyfta fram det etiska dilemmat. På ett naturligt sätt kan
då alternativ till abort aktualiseras.
Det måste i detta sammanhang framhållas som helt naturligt att mannen tar
sin del av ansvaret, tar del av informationen och sedan är med och diskuterar
beslutet.
Informationen ska ha en inriktning som stämmer med Europarådets
konvention om mänskliga rättigheter och biomedicin. Det innebär att "en
person i förväg ska ha fått information som är anpassad till behandlingens
ändamål och natur och redogör för dess konsekvenser och risker". Hur och i
vilken omfattning stödsamtalen ska ske får ytterligare övervägas.
Stödsamtalet bör endast genomföras av personer med
utbildning i etisk rådgivning
Mötet vid ansökan om abort och följande stödsamtal ska endast få
genomföras av personer som fått en utbildning i etisk rådgivning. I
Norge finns en tvåårig akademisk utbildning för etisk rådgivning. Något
liknande bör införas i Sverige. De som går igenom en sådan utbildning
kan sedan vara samtalspartner vid många typer av etiska dilemman, t ex
fosterdiagnostik, aborter, sterilisering, transplantationer och medicinskt
tillämpad genteknik. När det gäller aborter, bör utbildningen innehålla
god information om olika abortförebyggande och graviditetsstödjande
åtgärder som stat, landsting, kommun och enskilda organisationer kan
erbjuda. Rådgivarna kan enligt vårt förslag antingen vara knutna till den
offentliga sektorn eller vara helt fristående. Grundkraven på rådgivarna
bör fastställas av Socialstyrelsen. Verksamheten ska finansieras av
offentliga medel till en viss grundnivå. Olika intresseorganisationer kan
sedan bygga på med egna medel. Alla stödsamtal ska vara kostnadsfria
och inga journaler ska föras. Mannen bör självfallet delta i samtalen,
utom när det finns speciella omständigheter som gör det olämpligt.
Utrymme att tänka igenom sitt beslut
Erfarenheterna visar att många kvinnor känner sig pressade inför abort-
beslutet. På något sätt borde stöd ges till kvinnor som önskar få en miljö
där man i lugn och ro kan fatta sitt beslut.
Ett sådant försök har genomförts vid Danderyds sjukhus, Stockholms läns
landsting. Kvinnor som är tveksamma inför en eventuell abort har där fått
komma och bo några dagar i en rofylld miljö. De har kunnat tala med olika
resurspersoner om sitt beslut.
Denna försöksverksamhet bör kunna spridas till alla landsting. I samband
med rådgivningen inför en eventuell abort bör kvinnan inbjudas till en sådan
"beslutsmiljö" med boende och samtalsresurser. Också i det här fallet bör
samtalen kunna genomföras av olika huvudmän.
Efter beslutet: Graviditetsstödjande åtgärder
Det är viktigt att alla gravida får bra och lämpligt stöd i situationer då
graviditeten känns som en belastning. Stödfamiljer bör vid behov kunna
erbjudas som hjälp, särskilt åt ensamstående mödrar, under den period
man önskar före födseln. Föräldrar med psykosociala eller andra problem
måste också få intensivt stöd både före och efter födseln.
Mödrahälsovården ska utgå ifrån att graviditet är något positivt för
föräldrarna och att graviditeten ska fullföljas.
Stödsamtal efter abort
Också den som gått igenom en abort ska erbjudas fortsatta stödsamtal.
Stödsamtalen kan hjälpa kvinnan att hinna bearbeta sin upplevelse och ge
henne psykologiskt stöd, till exempel inför en ny graviditet.
I anslutning till detta anser vi det viktigt med förstärkt tvärvetenskaplig
forskning kring situationen före och efter en abort för kvinnan, hennes familj
och närmaste anhöriga. I USA har forskningen kring kvinnors hälsa efter
abort kommit mycket längre än i Sverige. Denna forskning, som stöds av
svenska erfarenheter, bekräftar att många kvinnor får olika typer av problem
efter en abort. Resultaten från en intensifierad svensk forskning kunde bli till
stor nytta såväl i det abortförebyggande och graviditetsstödjande arbetet som
vid stödsamtalen efter en abort.
En barntillvänd samhällsmiljö
Politiken på alla nivåer måste inriktas på att skapa ett barnvänligt
samhälle. Villkoren för familjer och föräldrar måste bli sådana att
människor inte känner oro inför de materiella villkoren.
Vi förutsätter att den granskning som pågår i många kommuner av
kommunala verksamheter i relation till FN:s barnkonvention kan leda till en
förstärkning av barnets ställning.
Förstärkta insatser till stöd för alla barn med särskilda behov kan påverka
viljan att "skaffa barn". Så kan t ex en blivande förälder, som fått veta att
det
väntade barnet kan lida av ett handikapp, få större mod att fullfölja
graviditeten om stat och kommun verkligen visar att handikappade
tillerkänns samma värde och möjligheter som övriga medborgare.
Ett barntillvänt arbetsliv
Det moderna arbetslivet skiljer föräldrar från barn en stor del av dygnet.
Speciella åtgärder har krävts för att båda föräldrarna skulle kunna
förvärvsarbeta utanför hemmet. Förskolan och daghemmen har gjort
denna utveckling möjlig. Den svenska förskolan har också bidragit till en
god omsorg för många barn. Men samtidigt frustreras många föräldrar av
att de har så litet tid till förfogande för sina barn.
Kristdemokraterna har i andra sammanhang betonat bristen på valfrihet för
de föräldrar som vill ta ett större eget ansvar för barnens utveckling.
Vårdnadsbidraget är exempel på en reform som skulle underlätta för denna
grupp föräldrar, samtidigt som bidraget ger en symbolisk uppvärdering av
arbete med och uppfostran av barn i hemmet. Också arbetsgivare och
fackliga organisationer borde analysera hur man kan underlätta
kombinationen föräldraskap - förvärvsarbete. Det har under senare tid ofta
antytts att arbetsgivare tvekar att anställa unga kvinnor - och också unga
män - som planerar att skaffa barn. Arbetsmarknadens parter måste på ett
helt annat sätt än nu bli varse att arbetsmiljö och arbetsvillkor är en viktig
del
av det som avgör om människor väljer att sätta barn till världen.
Kristdemokraterna anser därför att arbetsmarknadens parter borde tillsätta
en gemensam kommission med uppgift att studera hur arbetslivet kan bli
mera barntillvänt.
Skola och utbildning som betonar människovärdet
Vi har uppfattningen att skolan inte förmedlar en sammanhängande och
tydlig bild av människovärdet. Många ungdomar uppfattar människan ur
ett teknokratiskt, funktionalistiskt perspektiv. Människovärdet knyts till
människans förmågor och egenskaper. Det spirande och det tynande livet
får därför ett lägre värde.
Inledningen till läroplanen betonar människovärdet och dess förankring i
västerländsk humanism och kristen tradition. Enligt vår mening är det långt
kvar innan denna grundinställning förverkligats i skolans vardagsliv och
undervisning. Lokala skolstyrelser samt föräldrar och lärare måste
entusiasmeras att verka för skolplaner och praktiskt arbete i skolans värld
som tydligt demonstrerar att varje individ har samma egenvärde oberoende
av bakgrund.
En viktig del av utbildningen är sexualundervisningen. Den bör ingå i en
bred samlevnadsundervisning, som betonar ansvar för och hänsyn till andra
människor.
Familjerådgivning och preventivmedelsrådgivning
Familje- och preventivmedelsrådgivningen ska vara väl utbyggd och
lättillgänglig i hela landet. Det måste enligt vår uppfattning finnas
ungdomsmottagningar i varje kommun. Också vid
ungdomsmottagningarna bör framgå att samhället inte ställer sig neutralt
till det spirande livet.
Preventivmedelsrådgivningen bör omfatta ett brett spektrum av metoder,
även så kallad naturlig familjeplanering.
Sammanfattning
Det finns få områden där komplexiteten är så stor som inom de
medicinsk-etiska. Frågorna är både känsliga och svåra och många gånger
för de oss nära de stora livsfrågorna. Ett ämnes komplexitet får dock
aldrig innebära att allmänhet och beslutsfattare avstår från att delta i
debatten. Vi kristdemokrater ger oss inte ut för att ha svar på alla frågor.
Vi vill föra fram våra synpunkter på ett ödmjukt sätt och inbjuda fler till
samtal. Det som är viktigast är dock att veta vilken grundideologi man
står för. För oss är den kristna människosynen om alla människors lika,
unika och okränkbara värde grundbulten. Utifrån detta synsätt har vi
format våra ställningstaganden.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om abortförebyggande åtgärder,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tidsgränsen då Socialstyrelsens prövning krävs,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om livsduglighet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att se den abortsökande kvinnan i ett
psykosocialt sammanhang,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stödsamtal,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utbildning av personal som deltar i stödsamtal,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om abortförebyggande och graviditetsstödjande
forskning,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om familjerådgivning och preventivmedels-
rådgivning.

Stockholm den 5 oktober 1999
Chatrine Pålsson (kd)
Inger Davidson (kd)
Lars Gustafsson (kd)
Maj-Britt Wallhorn (kd)
Rosita Runegrund (kd)
Rose-Marie Frebran (kd)
Fanny Rizell (kd)
Kenneth Lantz (kd)
Ester Lindstedt-Staaf (kd)
Dan Kihlström (kd)
Gunilla Tjernberg (kd)
Ingvar Svensson (kd)
Yvonne Andersson (kd)
Erling Wälivaara (kd)
Desirée Pethrus Engström (kd)
Ulla-Britt Hagström (kd)