med anledning av prop. 1998/99:134 Vissa alkoholfrågor, m.m.
Tidigare ställningstaganden
Vi vill erinra om vad vi i tidigare kommittémotion
1998/99:So228 har anfört vad beträffar utvecklingen av
alkoholpolitiken m.m. I svensk alkoholpolitik finns en
övertro på totalkonsumtionens betydelse. Tio procent av
befolkningen svarar för 50 procent av alkoholkonsumtionen.
De ansvariga för den förda alkoholpolitiken har i mångt och
mycket misslyckats med att skilja på bruk respektive
missbruk av alkohol. Det har medfört en alkoholpolitik som
skiljer sig markant från många andra länder i vår närhet.
Vanligt bruk av alkohol hindras lika mycket som missbruk.
Det behövs en fokusering av insatserna på dem som
verkligen har missbruksproblem. För att möjliggöra detta
behövs förändringar i både LVU och LVM.
Det offentligas uppgift bör vara att skapa förutsättningar för ett enskilt
ansvarstagande, samt att bistå och värna de medborgare som saknar
personliga förutsättningar att själva ta ett personligt ansvar. Det offentligas
ansvar är alltså subsidiärt, sett i förhållande till den "lilla" världens
ansvar.
Ett tungt ansvar faller t.ex. på föräldrar och på skolan, inte minst för riktade
informationsinsatser till ungdomar. Även frivilligorganisationer gör stora
insatser på området.
Det är viktigt att information som ges med offentliga medel är saklig och
inte antar formen av skrämselpropaganda. I alkoholdebatten diskuteras dock
alltför sällan internationella forskningsresultat och vunnen erfarenhet som på
något sätt bryter mot det svenska etablissemangets syn på alkoholpolitiken.
Alkoholpolitiska åtgärder får inte uppfattas som trakasserier av den över-
vägande del av befolkningen som inte har några problem med sin alko-
holkonsumtion. För att åtgärderna skall vara verkningsfulla krävs acceptans
från en bred opinion. En politik som främjar förbud, restriktioner och
byråkratiskt krångel får människor att se på politiken med misstro. Det
behövs ett flertal förenklingar och lättnader t.ex. vad beträffar villkoren för
att bevilja serveringstillstånd.
Behovet av reformerade
regler på alkoholområdet
EU-medlemskapet har på flera sätt påverkat
förutsättningarna för den svenska alkoholpolitiken. En ökad
internationalisering har medfört ett ökat handelsutbyte, ett
ökat privat resande och ett närmande till andra länder när det
gäller attityder och värderingar. Det har blivit allt svårare att
upprätthålla den vanliga föreställningen att svensk
alkoholpolitik har varit framgångsrik och inte i något
avseende behöver omprövas.
Regeringens proposition innebär i och för sig flera steg i rätt riktning.
Enligt vår mening är förslagen dock inte tillräckligt ambitiösa och
långtgående. De har i huvudsak karaktär av motvilliga anpassningar "under
galgen" snarare än av långsiktiga konstruktiva lösningar på de problem som
bl a EG-domstolen har pekat på.
Även ur ett annat perspektiv är det fråga om en anpassning "under galgen".
Laglig och olaglig import från grannländer samt illegal spritframställning
börjar ta allt större "marknadsandelar" från Systembolaget. På grund av den
höga skattebelastningen på alkoholområdet rapporteras att en organiserad
brottslighet har börjat växa fram. Resultatet blir raserade grundförut-
sättningar för den traditionella svenska alkoholpolitiken. I stället för att i
detta läge förutsättningslöst pröva olika alternativ, målar regeringen genom
propositionen in sig i ett hörn där det övergripande syftet bara är att - så
långt möjligt - skydda det som är kvar av den havererade svenska alkohol-
politiken. Detta snarare än att försöka ta till vara andra länders erfarenheter
samt bygga en ny strategi som kan hantera de nya förutsättningarna.
Ur bägge dessa perspektiv har regeringen antagit en mycket icke-
konstruktiv hållning. Det gäller särskilt om regeringens ambition - som
framhålls i propositionen - är att en EU-strategi på alkoholområdet skall
diskuteras under Sveriges ordförandeskap i ministerrådet år 2001. En större
öppenhet för andra länders traditioner vore påkallad om avsikten är att
Sverige som ordförandeland skall kunna åstadkomma något på alkohol-
området.
Avveckla krav på tillstånd
för partihandel samt
därmed sammanhängande
avgifter
I propositionen konstateras att det är en uttalad politisk
strävan att hålla fast vid verkningsfulla alkoholpolitiska
åtgärder samtidigt som åtgärder av mindre alkoholpolitisk
betydelse avvecklas. Det konstateras att inget tyder på att
avskaffandet av bl.a. partihandelsmonopolet skulle ha
påverkat totalkonsumtionen av alkohol. Alkoholpolitisk
kontroll före detaljistledet sägs i mångt och mycket vara
dubbelkontroll som medför onödig administration, byråkrati
och kostnader för näringsidkarna.
Tyngdpunkten i den alkoholpolitiska kontrollen bör enligt propositionen
läggas på konsumentförsäljnings- och serveringsledet. Mot den bakgrunden
föreslås ett slopande av tillståndskravet för partihandel. De avgifter som nu
uttas för partihandelstillstånd avskaffas följdriktigt liksom anknytande
tillsynsavgifter.
För vår del instämmer vi såväl i verklighetsbeskrivningen som i förslaget.
Alkoholinspektionen har ända sedan den påbörjade sin verksamhet blivit
utsatt för omfattande kritik både i Sverige och från EU-organ. Bl.a. har kritik
riktats mot alkoholinspektionens kontroll och avgiftsbeläggning av parti-
handeln. Regeringens svar på kritiken var inledningsvis att företa marginella
förändringar i avgiftssystem och regelverk för att hjälpligt kunna hävda att
man uppfyller EG-rättens krav. I övrigt ägnade man betydande kraft åt att
försvara det system för kontroll av partihandeln som man nu avskaffar.
Det stora inslaget av formella kontroller med låg träffsäkerhet har tyvärr
varit karakteristiskt för alkoholinspektionens verksamhet ända sedan starten.
De långa handläggningstiderna, de omfattande kraven på uppgiftslämnande
och de länge prohibitivt höga avgifterna - vars beräkning kraftigt kunnat
ifrågasättas utifrån en självkostnadsprincip för relevant verksamhet - har
sammantaget utgjort ett betydande etableringshinder på marknaden för
partihandel.
Ett snabbt ingripande när missförhållanden konstateras är ofta att föredra,
som alternativ till olika former av tillståndsprövning. Kravet på partihandels-
tillstånd är onödigt och borde enligt vår uppfattning ha avvecklats utan
dröjsmål efter att EG-domstolen i oktober 1997 lämnade sitt förhands-
avgörande i Franzén-målet. I vår kommittémotion under 1998 föreslog vi
följdriktigt en avveckling av alkoholinspektionen.
Om den av regeringen nu föreslagna lagändringen träder i kraft den
1 januari år 2000 har tidsutdräkten varit hela 2 år och 3 månader. Under
denna tid har utvecklingen av partihandeln hämmats till konsumenternas
nackdel samtidigt som berörda företagares lönsamhet har eroderats genom
rättsligt tveksamma avgifter. Avgifternas betydelse som hinder för
konkurrensen illustreras av att den beslutade avgiftssänkningen efter
EG-domstolens avgörande i Franzén-målet enligt riksdagens utredningstjänst
medförde att intresset för partihandel med alkohol ökade. Antalet an-
sökningar fördubblades under 1998 jämfört med närmast föregående år.
Regeringens handläggning av detta ärende implicerar nonchalans såväl
inför Sveriges förpliktelser gentemot övriga medlemsstater som inför de
problem som partihandelsregleringen har medfört för berörda näringsidkare
- ofta småföretagare. Fortfarande försöker alkoholinspektionen undandra sig
ansvar genom att i rättsprocesser - som f.n. pågår i kammarrätten - bestrida
krav på återbetalning av till alkoholinspektionen erlagda avgifter. Länsrätten
i Stockholm har enligt riksdagens utredningstjänst avgjort ca 10 mål som rör
återbetalning av alkoholavgifter. Länsrätten har tvingat alkoholinspektionen
att återbetala vissa avgifter. Målen har överklagats till kammarrätten som
förväntas meddela dom under hösten.
De sammanlagda avgifter som hittills beräknas ha influtit till alkohol-
inspektionen uppgår enligt riksdagens utredningstjänst till 134 miljoner
kronor - avgifter vars rättsliga stöd alltså delvis kan ifrågasättas. Enligt
uppgifter i SvD skulle en eventuell återbetalning kunna uppgå till cirka
75 miljoner kronor. Inte minst småföretag som betalat in avgifter felaktigt
tvingas nu gå domstolsvägen för att få tillbaka sina pengar. Till saken hör att
företagen - även om de vinner - belastas med omfattande rättegångs-
kostnader som de inte kan få ersättning för.
Dessa rättsprocesser fortgår med regeringens goda minne. Förutom att ha
påtalats i dagspressen av bl.a. moderata företrädare har statsrådet
Mona Sahlin i en fråga ställd av riksdagsledamoten Ola Karlsson (m) upp-
märksammats på problemet. Som svar på detta hänvisade statsrådet i
huvudsak endast till att hon inte ville föregripa den domstolsprövning och
beredning som pågår. Enligt vår uppfattning borde regeringen skyndsamt ha
ändrat reglerna så att inbetalda avgifter återbetalats utan att berörda aktörer
måste driva saken i domstol.
Vi avstyrker propositionens förslag om ändring i skattelagstiftningen för
att möjliggöra s.k. vandelsprövning för varumottagare. Som framgår av
propositionen sker i praktiken redan en viss vandelsprövning och behovet av
en lagändring kan inte anses dokumenterat. Det avskaffade kravet på
partihandelstillstånd bör inte ersättas med andra typer av regler som i
praktiken riskerar att få liknande effekter. Allmänt sett bör restriktivitet
iakttagas med att uppställa hinder av vandelsprövningskaraktär. Om man
aldrig får möjlighet att pröva på en viss verksamhet är det naturligtvis svårt
att dokumentera en god vandel.
Avveckla krav på
tillverkningstillstånd och
därmed sammanhängande
avgifter
Som redan tidigare konstaterats instämmer vi med
regeringen i att alkoholpolitisk kontroll före detaljistledet i
mångt och mycket är dubbelkontroll som medför onödig
administration, byråkrati och kostnader för näringsidkarna.
Tyngdpunkten i den alkoholpolitiska kontrollen bör läggas
på konsument- och serveringsledet.
Till skillnad från regeringen anser vi att detta resonemang har bäring även
på systemet för tillverkningstillstånd. I konsekvens med tidigare före-
språkade ändringar bör även kravet på tillverkningstillstånd avvecklas enligt
liknande principer, liksom anknytande avgiftssystem. En samordning bör
även här i första hand sökas med skattekontrollen.
Särskilt orimligt är regeringens förslag att tillverkare - om än övergångsvis
- skall betala avgifter som inte drabbar partihandlare. Även i sin nu
föreslagna form är detta en form av diskriminering av det egna landets
företag som är klart olämplig. Att i samband med öppnande av marknader
sätta krokben för det egna landets företag - uppenbarligen för att slippa
skattefinansiera en marginell budgetpost - är att låta snålheten bedra
visheten.
Avveckla Sveriges undantag
för resandeinförsel av
alkoholdrycker
Vad beträffar resandeinförsel av alkoholdrycker har
regeringen enligt vad som sägs i propositionen för avsikt att
under hösten arbeta för att få ett fortsatt svenskt undantag
från EG:s regler på nuvarande volymnivå. Detta är enligt
regeringen nödvändigt för att ge oss möjlighet att bygga
vidare på de delar av vår politik som är EG-rättsligt
accepterad och effektiv samtidigt som det också ger oss
ytterligare tid för att komplettera vår alkoholpolitik med
delvis nya metoder.
Vår utgångspunkt är att de regler som gäller för övriga delar av EU är bra,
och att Sverige inte längre är i behov av de undantag vi hittills har haft.
Därför bör, enligt vår uppfattning, Sveriges särskilda undantag avvecklas så
snart som möjligt. Den mängd som fritt får föras över EU:s inre gräns skall
alltså vara minst 10 liter sprit, 20 liter starkvin, 90 liter vin samt 110 liter
öl.
Principen om fri rörlighet mellan medlemsstaterna är grundläggande i EU-
samarbetet och Sverige har redan haft avsevärd tid på sig att anpassa sin
alkoholpolitik till de mera rimliga europeiska förhållandena.
Att en möjlighet till resandeinförsel av i anskaffningslandet beskattad sprit
skulle ha några avsevärda negativa effekter på folkhälsan emotsägs dessutom
av att vi sedan länge haft en omfattande införsel av obeskattad sprit, s.k.
tax-free till landet. Densamma kommer nu att försvinna i och med att tax-
freeförsäljningen - på EG-initiativ - avvecklas.
Olika former av direkt
import till serveringsställen
och enskilda
Vad beträffar direkt import till serveringsställen och enskilda
gör regeringen tre olika ställningstaganden. Det skall således
bli tillåtet att ta emot enstaka gåvoförsändelser med
alkoholhaltiga drycker. Restauranger med serveringstillstånd
skall själva få importera alkoholdrycker under förutsättning
att de uppfyller samma krav som enligt förslaget ställs på
vanliga partihandlare. Andra former av direkt import till
enskilda skall även fortsättningsvis vara förbjuden, så länge
den inte sker genom systembolagets försorg (s.k. privat-
import).
Gåvoförsändelser
Vad beträffar gåvoförsändelser välkomnar vi regeringens
förslag. Det är angeläget att man inte tvingas välja mellan
lagbrott och ohövlighet, dvs. att man utan att bryta mot
svensk lag får ta emot sedvanliga gåvor från vänner i
utlandet.
Import till godkända serveringsställen
Vad beträffar godkända serveringsställen menar vi det vara
orimligt att samma regler skall gälla för deras import som för
professionella partihandlare. Vi hade hellre sett en mera
långtgående förenkling på detta område. Serveringsställena
är redan föremål för en ekonomisk kontroll från kommunens
sida. Med den nu föreslagna ordningen finns fortfarande fog
för den kritik som bl a från EU-organ har riktats mot att det i
praktiken krävs dubbla tillstånd för restauranger som vill
importera alkoholdrycker.
Övriga distansköp/privatimport
Vad beträffar övriga former av direkt import till enskilda
instämmer vi med regeringen i att övervägande skäl talar
mot att ge Systembolaget en mera generell importrätt.
Detaljhandelsmonopolet bör av ett antal olika skäl - bl.a. sin
egen trovärdighet - inte vara verksamt på partihandelns
område.
Det nuvarande systemet med privatimport genom Systembolagets försorg
ter sig f.ö. allmänt sett föråldrat och överdrivet krångligt. Ur den enskildes
perspektiv kan det med fog förefalla märkligt att även mindre special-
beställningar från utlandet måste göras genom Systembolaget, samtidigt som
man själv hade kunnat företa motsvarande införsel i samband med en resa.
När det särskilda svenska undantaget från rätten till resandeinförsel för eget
bruk upphör, kommer ordningen att framstå som ännu mera märklig.
Det är mot denna bakgrund inte längre rimligt att upprätthålla ett
totalförbud mot distansförsäljning av alkoholdrycker från annat EU-land.
Möjligheten till distansköp för eget bruk måste finnas och bör kunna ersätta
rätten att kräva privatimport genom Systembolagets försorg. Det är inte
rimligt att belasta monopolföretagets organisation och indirekt kanske även
dess marginaler med kostnaderna för olika former av specialimport av mer
eller mindre smalt intresse. Samtidigt är det orimligt att tvinga de som vill
specialimportera att bli beroende av kompetensnivån och ambitionen hos ett
monopolföretag t.ex. vad beträffar att spåra upp sällsynta varor.
Den mot våra tidigare framförda protester företagna lagändringen vad
beträffar rätten att öppna postförsändelser - om det finns anledning att anta
att dessa innehåller tobak eller alkohol - utgör enligt vår uppfattning en
alltför långtgående integritetsinskränkning, som riskerar att urholka
respekten för grundläggande rättsstatliga principer. Ett vaktslående om
förbudet mot distansförsäljning kan enligt vår uppfattning inte få medföra så
pass omfattande inskränkningar i skyddet för den enskildes korrespondens
som nu har blivit fallet. Lagändringen visar att högskattepolitiken på
alkoholområdet driver fram allt mera omfattande och integritetskränkande
förslag för att upprätthålla lagefterlevnad. Det finns många angelägna
uppgifter för gränskontrollverksamheten, och vi har i samband med vår-
propositionen föreslagit att 50 miljoner kronor ytterligare satsas på tull-
verksamheten i syfte att öka möjligheterna att ingripa mot smuggling av bl.a.
alkohol. Men att fokusera resurserna på öppning av enskilda individers
postpaket - som eventuellt kan antas innehålla tobak eller alkohol - är helt
enkelt fel sätt att använda pengarna.
I propositionen påpekas att distansförsäljning är en etablerad för-
säljningsform för alkoholdrycker inom EU. Praktiska hänsyn som t.ex.
skatteuppbörd och ålderskontroll kan inte få hindra en begränsad möjlighet
till distansköp. Särskilt inte som gåvoförsändelser - där kontrollsvårigheterna
rimligtvis måste vara motsvarande - föreslås tillåtas. Att vissa distansköp
tillåts kan t.o.m. underlätta kontrollen, genom att det då kan bli onödigt att
kontrollera en försändelses status av köp eller gåva - något som annars
skulle kunna medföra omfattande svårigheter. Precis som resandeinförsel och
gåvoförsändelser kan möjligheten till distansköp omges med mer eller
mindre explicita volymbegränsningar som syftar till att garantera att import
sker för eget bruk och/eller i begränsad omfattning.
Förbättrad service inom
ramen för detaljhandels-
monopolet
Inom ramen för det befintliga detaljhandelsmonopolet ser vi
gärna att fler systembutiker etableras, att öppethållandet får
utsträckas till klockan 20.00 på vardagar och att man inför
lördagsöppet dels i samband med vissa storhelger, dels mera
generellt på försök. Vi menar dock att det är synd att denna
omsvängning sker "under galgen" samt i uttalat syfte att
långsiktigt cementera och försvara legitimiteten för
detaljhandelsmonopolet.
Vad beträffar lördagsöppet menar vi dessutom att någon försöks-
verksamhet inte behövs, utan att en sådan förändring utan dröjsmål borde
kunna genomföras över hela landet. Lördagsöppet har redan prövats i Norge
och Finland. Som framgår redan i propositionen kan effektiviteten att
lördagsstänga systembutikerna ifrågasättas. Systembolagets nuvarande
öppettider framstår lätt som en begränsning riktad i huvudsak mot
yrkesarbetande, vilka knappast kan anses utgöra den primära riskgruppen för
att falla in i ett långvarigt missbruk.
Avveckla
detaljhandelsmonopolet
I propositionen konstateras att arbetet mot alkoholens
skadeverkningar måste ske mera målinriktat mot vissa
riskgrupper och storkonsumenter för att därigenom mera
effektivt kunna minska skadorna. Arbetssätt och metoder
måste bli mera träffsäkra gentemot dem som dricker mest
och där skadorna är störst. Trots denna insikt innehåller
propositionen i huvudsak endast idéer om hur man genom
generella åtgärder skall kunna begränsa den breda
allmänhetens tillgänglighet till alkohol. Man konstaterar i
propositionen att de viktigaste alkoholpolitiska medlen
fortfarande är detaljhandelsmonopolet och prispolitiken.
Systembolagets detaljhandelsmonopol har enligt regeringen av
EG-domstolen befunnits vara förenligt med EG-rättens regler om fri rörlighet
för varor. Detaljhandelsmonopolet är enligt regeringen det viktigaste mono-
polet, framförallt med hänsyn till ålderskontrollen. Förutsättningarna att
använda prisinstrumentet har försämrats i och med EU-medlemskapet vilket
ger bl.a. ålderskontrollen en ökad tyngd.
Samtidigt betonar man att Systembolagets service måste bli bättre sett i
förhållande till dem som har åldern inne. Att minska tillgängligheten har
annars varit ett framträdande motiv för inrättande av ett detaljhandels-
monopol. I och med regeringens proposition har dock Systembolaget i
huvudsak reducerats till ett instrument för ålderskontroll.
Samma argument kunde emellertid i princip användas för att inom
restaurangnäringen motivera ett utskänkningsmonopol. Det är uppenbart att
detaljhandelsmonopolet inte - lika lite som monopol inom restaurang-
näringen - är någon förutsättning för en fungerande ålderskontroll. Det är
förhållandevis enkelt att genom kontroller tillse att åldersreglerna efterlevs.
Särskilt bör uppmärksammas de effekter som detaljhandelsmonopolet har
på partihandeln. Ambitionen har här varit att försöka skapa ett slags marknad
där partihandlare tävlar om att få ha sina varor i Systembolagets butiker.
Erfarenheterna får dock sägas dokumentera att det är omöjligt att frammana
annat än en helt artificiell marknad. Upphandling av produkter bedöms
fortfarande mot en på förhand av Systembolaget uppgjord produktplan, som
gäller 12 månader framåt och uppdateras var 4:e månad. En möjlighet till
testförsäljning finns vid sidan av detta system men kan inte uppväga det
faktum att det är Systembolagets planmässigt fastställda önskemål som styr
snarare än kundernas.
Även om mycket tyder på att det befintliga systemet för produkturval inte
direkt strider mot EG-rätten, är det ändå i längden svårt att inom nuvarande
system uppfylla de krav på icke-diskriminering som ställs i detaljhandels-
ledet, inte minst av distributions- och utrymmesskäl. Hela arrangemanget är
dessutom ägnat att hindra konkurrens och småföretagande. En situation där
det bara finns en enda detaljhandlare - som delvis eftersträvar att ha samma
sortiment överallt - gör det i praktiken omöjligt för mindre företag att vara
med och konkurrera. Det blir svårt att starta en verksamhet i liten skala.
Många av företagen på marknaden är familjeägda men den gamla
monopolisten Vin & Sprit AB är fortfarande helt dominerande vid för-
säljning till Systembolaget. Vin & Sprits marknadsandel vid försäljning till
detaljhandeln var enligt uppgifter från riksdagens utredningstjänst
50,7 procent för sprit och 21,9 procent för vin, vilket innebär att man är
nästan 4 1/2 respektive 2 1/2 gånger större än sin största konkurrent.
Vår uppfattning är att ett uppfyllande av kraven på icke-diskriminering
förutsätter att Systembolagets monopol avvecklas successivt. Övergångs-
problemen kräver särskilda hänsynstaganden men färdriktningen bör vara
helt klar. EG-domstolen har förvisso i ett förhandsbesked antytt att
monopolarrangemanget på detaljhandelsområdet kan vara tillåtet. Vår
uppfattning är emellertid att monopolet är olyckligt och det ankommer därför
på Sverige att avskaffa det.
Ytterligare en aspekt är att placeringen av Systembolag har stor betydelse
för utvecklingen av annan kommersiell service. I dag gynnas vissa större
orter genom att ha eget Systembolag, vilket utarmar handeln på närliggande
mindre orter. Regeringens svar på detta är nya butiker med begränsat
sortiment, och man försöker etablera en standard som innebär att större
centrumanläggningar, förortscentra av viss minsta storlek, orter med mer än
4.500 invånare och orter med kraftig turism under delar av året - om det är
affärsmässigt motiverat - också bör ha åtminstone en mindre systembutik.
Förslaget har dock i huvudsak effekten att det flyttar problem från vissa
städer till andra städer. För mindre orter förordar regeringen ytterligare
ombudsverksamhet i form av s.k. utlämningsställen. Systemet med utläm-
ningsställen snedvrider dock redan idag konkurrensen mellan olika handlare
på samma ort, varav bara vissa utvalda har rätt att lämna ut alkoholvaror.
Allt detta talar för att detaljhandelsmonopolet successivt bör avvecklas till
förmån för ett system där licensierade butiker får bedriva alkoholförsäljning.
Inledningsvis bör starköl och vin kunna säljas utanför Systembolaget. En
sådan lösning förstärker den befintliga handeln genom att skapa ökat
underlag för butiker på mindre orter, samtidigt som det inte snedvrider
konkurrensen på samma sätt som det nuvarande systemet med ut-
lämningsställen. Bekvämligheten för konsumenterna - inte minst i glesbygd
- blir överlägset bättre än vad som kan uppnås i ett monopolsystem, oavsett
hur många nya butiker som öppnas. I ett senare skede bör även starksprit
kunna omfattas av licensieringsmöjligheten och Systembolaget kunna
avvecklas eller försäljas.
Monopol riskerar att leda till en allmän ineffektivitet och lågt kostnads-
medvetande. Vi har bett riksdagens utredningstjänst att jämföra margi-
nalerna, dvs. det prispåslag som täcker butikernas hanteringskostnader, hos
Systembolaget respektive hos den vanliga livsmedelshandeln. Sådana
jämförelser är inte helt enkla att göra, bl.a. därför att alkoholskatterna
försvårar en jämförelse. Räknat på ett inköpspris inklusive alkoholskatt blir
Systembolagets marginaler naturligtvis låga.
Enligt Handelns utredningsinstitut ligger den genomsnittliga marginalen
mellan inköpspris och försäljningspris inom livsmedelshandeln på cirka
20 procent. Olika varugrupper kan emellertid ha mycket skilda marginaler,
allt från nära 0 procent till en marginal på närmare 100 procent. Dessutom
skiljer sig marginalen åt beroende på vilken sorts handlare som studeras (s.k.
lågprisbutiker och butiker med stor omsättning har t.ex. lägre marginal).
Riksdagens utredningstjänst redovisar att marginalen för Systembolaget -
räknat på inköps- och försäljningspriser exklusive moms och alkoholskatt -
uppgick till 27,37 procent år 1998. Det totala påslaget för Systembolagets
hanteringskostnader - dvs. marginalen uttryckt i kronor och ören - var
1.930 miljoner kronor. En enkel överslagskalkyl på basis av underlaget från
riksdagens utredningstjänst ger vid handen att svenska hushåll skulle spara
omkring 500 miljoner kronor årligen om hanteringen av alkoholdrycker hade
skett med ett prispåslag som motsvarar normal marginal inom livs-
medelshandeln (20 procent). En rimlig gissning är alltså att den totala
kostnaden för svenska hushåll p.g.a. Systembolagets monopol ligger runt en
halv miljard kronor.
Ingen ytterligare
kriminalisering av innehav
och köp av illegal sprit
Hanteringen av illegal sprit är en betydligt mera
mångfacetterad och komplex verksamhet än bara
hembränning. Handeln med illegal sprit har visat sig
generera även annan brottslighet, inte minst våldsbrott, vilket
bl.a. ställer nya krav på information och samordningsinsatser
mellan de brottsbekämpande myndigheterna. Vidare måste
tull och polis ges de resurser, arbetsmetoder och tekniska
förutsättningar som krävs för att effektivt kunna ingripa mot
de internationella kriminella ligor som ägnar sig åt illegal
sprithantering och annan organiserad brottslighet. Endast på
detta sätt kan vi förhindra att kriminella ligor som redan har
fått eller försöker få fotfäste i vårt land växer sig fast i det
svenska samhället.
Orsaken till den växande hanteringen av illegal alkohol är till mycket stor
del den orimligt höga skattebelastningen på legalt framställd och omsatt
alkohol. Skattebelastningen har medfört en situation där många även annars
laglydiga medborgare tycker att det är helt i sin ordning att köpa svartsprit. I
sin förlängning hotar en sådan utveckling - genom vilken gränsen mellan rätt
och fel suddas ut - att undergräva den allmänna rättskänslan. Även av detta
skäl är det således angeläget att beivra den olagliga verksamheten. Men
regeringens ensidiga fokusering på repressiva metoder - samtidigt som
skattebelastningen behålls på nuvarande nivå - innebär emellertid inte att
nödvändiga förutsättningar ges för att komma till rätta med problemet.
Enligt regeringen är det nödvändigt att skärpa reglerna vid kringgående av
detaljhandelsmonopolet, dvs. vid innehav och köp av illegal sprit. Enligt vår
uppfattning och mot bakgrund av vad som anförts ovan är förslaget om en
generell kriminalisering av innehav och köp av illegal sprit inte bara orimligt
långtgående utan dessutom ett slag i luften. Även regeringen konstaterar i
propositionen att för den bredare allmänheten synes kopplingen mellan
välorganiserad grov brottslighet och det egna köpet av illegal sprit inte
framstå som tillräckligt tydligt för att motivera ett avståndstagande.
Regeringen har emellertid inte dragit de logiska slutsatserna av sitt
konstaterande.
Att mot denna bakgrund pressa fram en kriminalisering - som inte kan
sägas ha något fäste i folks allmänna moraluppfattning - vore bara
kontraproduktivt. Någon moralhöjande effekt torde förslaget knappast
medföra, snarare riskerar det att urgröpa tilltron till lagarna och till
lagstiftaren. Den maximala påföljd som föreslås motsvarar dessutom vad
som är stadgat för brott som t.ex. misshandel, vållande till annans död, grovt
förtal, utpressning, förskingring och urkundsförfalskning, vilket framstår
som oproportionerligt hårt.
Avslutningsvis bör även framhållas att innehav i uppenbart syfte att
försälja redan är kriminaliserat. De inköpta dryckerna kan tas i beslag och
förverkas. Det finns också redan regler om befattning med smuggelgods.
Myndighetsstruktur m.m.
på alkoholområdet
Statskontoret har i en utredning visat att olika myndigheter
har likartade och överlappande uppgifter på alkoholområdet.
Detta leder till oklarheter, gränsdragningsproblem och
samordningsproblem. Berörda centrala och regionala
verksamheter på alkohol- och narkotikaområdet kostar
tillsammans ca 230 miljoner kronor.
Vi menar att myndighetsstrukturen på området är svårförståelig och
osystematisk. Antalet centrala myndigheter på alkohol- och narkotika-
området har mer än fördubblats under 1990-talet utan att detta för den skull
har kunnat påverka det alltmer accelererande drogmissbruket bland våra
unga. Av remissinstansernas synpunkter framgår också att det finns många
särintressen i denna process. En avsevärd bantning av den totala
myndighetskostnaden för central och regional verksamhet på området borde
kunna åstadkommas med en bättre och mer slagkraftig organisation.
Ett avskiljande av konkreta förvaltnings- och tillsynsuppgifter till skatte-
myndigheter och kommuner ligger väl i linje med en allmän förenkling och
lägger - i enlighet med våra tidigare förslag - en grund för att alkohol-
inspektionen avvecklas. Tillsyns- och tillståndshantering avskiljs från olika
former av normgivning och ökad rättssäkerhet skapas.
Betydande försiktighet bör dock iakttagas så att man inte skapar
osjälvständiga myndigheter som i praktiken mest får en stabsfunktion åt
departementet. Med den utgångspunkten framstår den aviserade utvecklingen
av Folkhälsoinstitutet som mycket tveksam.
Enligt vår bedömning framstår det som både ansvarslöst och olämpligt att
lägga över ansvaret för landets samlade narkotikastatistik på en myndighet
som fått sin verksamhet så ifrågasatt.
Vi har för avsikt att i samband med budgetpropositionen återkomma med
vår syn på hur den fortsatta myndighetsstrukturen på Folkhälsoinstitutets
område bör se ut.
Alkoholinspektionen är en onödig myndighet. Alkoholinspektionens
verksamhet har framförallt drabbat småföretagare och i praktiken varit i
direkt strid mot de mål som riksdagen har angett, nämligen att öppna upp för
konkurrens inom distributionsledet. Vi noterar med tillfredsställelse att
regeringen nu delar vår uppfattning att myndigheten skall avvecklas.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en framåtsyftande anpassning av
svensk alkoholpolitik till nya förutsättningar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om regeringens dröjsmål med förslag om avveckling
av partihandelstillstånd,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om regeringens agerande vad beträffar återbetalning
av erlagda avgifter till Alkoholinspektionen,
4. att riksdagen beslutar avslå propositionens förslag om ändring i
skattelagstiftningen för att möjliggöra s.k. vandelsprövning för varu-
mottagare i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen beslutar avveckla kravet på tillverkningstillstånd
enligt alkohollagen samt anknytande avgiftssystem i enlighet med vad
som anförts i motionen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avveckling av det särskilda svenska undantaget
för resandeinförsel av alkohol,
7. att riksdagen beslutar om en långtgående förenkling av reglerna
för import direkt till godkända serveringsställen i enlighet med vad
som anförts i motionen,
8. att riksdagen beslutar införa en möjlighet till distansköp från
annat EU-land av alkohol för eget bruk i enlighet med vad som anförts
i motionen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett generellt och omedelbart införande av
lördagsöppet i Systembolagets butiker,
10. att riksdagen beslutar om en successiv avveckling av detalj-
handelsmonopolet i enlighet med vad som anförts i motionen,
11. att riksdagen beslutar avslå förslaget om ytterligare kriminali-
sering av innehav och köp av illegal alkohol i enlighet med vad som
anförts i motionen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en mera systematisk och lättförståelig
myndighetsstruktur på alkoholområdet,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om de utvecklingsplaner som skisseras för Folk-
hälsoinstitutet,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en avveckling av Alkoholinspektionen.