Den 29 september 1999 kom Socialstyrelsens statistik över antalet
utförda aborter från januari till juni 1999. Glädjande är att antalet aborter
över lag minskat med en procent jämfört med samma period föregående
år. Högst alarmerande i halvårsstatistiken är däremot att tonårsaborterna
ökat med sex procent. Samtidigt utgör dessa siffror fortsättningen på en
trend som påbörjades för flera år sedan.
Första halvåret 1995 utfördes 17,2 aborter per 1 000 kvinnor i åldrarna 15-
19 år, de tre därpå följande åren ökade antalet till att ligga mellan 17,7 och
17,8. Första halvåret 1999 utfördes 18,8 aborter per 1 000 kvinnor i åldrarna
15-19 år.
Från 1997 till 1998 minskade antalet aborter överlag med två procent,
medan tonårsaborterna under denna period ökade med två procent.
Halvårsstatistiken för 1999 visar således att antalet tonårsaborter ökat med
sex procent sedan 1998. Sedan 1995 har tonårsaborterna ökat något över 9
procent. Då utfördes 2 118 tonårsaborter, nu 2 311 under årets första halva.
Dessa eskalerande siffror är alarmerande. Än mer alarmerande är det om
instanser - exempelvis riksdag, regering och myndigheter såsom Social-
styrelsen och Folkhälsoinstitutet - som har makten att göra något åt denna
drastiska ökning väljer att blunda för densamma. Situationen borde leda till
eftertanke och en mängd frågor:
Vad innebär en tonårsabort för en ung tjej? Hur mår hon? Kvinnor mår
ofta dåligt efter en abort, ibland direkt inpå ingreppet men ofta även senare i
livet. Drabbar detta tonårskvinnorna i större eller mindre utsträckning -
vilken uppföljning och hjälp finns tillgänglig? Hur upplever den delaktiga
killen den oönskade graviditeten och aborten? Har vuxenvärlden svikit?
Varför ökar tonårsaborterna?
Samtidigt infinner sig frågorna varför tonårsaborterna ökar och vad det är
som gör att fler hamnar här idag än för fem år sedan? Det finns
undersökningar som visar att antalet tonårsgraviditeter minskar i takt
med att tillgängligheten till subventionerade preventivmedel ökar. Men
det finns även de undersökningar som visar att antalet aborter ökar i
denna situation, eftersom ungdomar därigenom tänker bort ansvaret vid
sex och den koppling som sex alltid kommer att ha till barnalstrande.
Man minns att det är i sin ordning att svara ja till lusten, men man
glömmer att skydda sig. Och som så ofta är det kvinnan som drabbas
värst. Samma fråga om konsekvenser infinner sig kring det alltmer
använda dagen-efter-pillret.
En annan fråga som infinner sig är hur sexualupplysningen fungerar i den
svenska skolan idag. Men även frågan om huruvida skolan är rätt forum att
förmedla denna upplysning till elever som kanske ifrågasätter skolans
auktoritet. Idag får många unga kvinnor och män sin sexualupplysning
genom andra fora: ungdomsmedia, veckopress och tv-serier. Frågan är om
inte många ungdomsorganisationer skulle göra ett bättre upplysningsarbete
och hur kan de i så fall uppmuntras? Vilken roll kan folkrörelserna och de
politiska ungdomsförbunden spela i sammanhanget?
Föda eller göra abort?
Andra frågor som infinner sig i sammanhanget är om antalet tonårs-
graviditeter, antalet tonårsaborter och antalet tonårsföräldrar samvarierar
eller skiljer sig från år till år. Vilket stöd får de unga kvinnorna och
männen i de olika val de har möjlighet att fatta? Hur mår de tonåringar
som väljer att föda och de som väljer abort? Får de rätt stöd i det val de
fattar och är alternativen tydliga för tonåringarna eller visar sig det fria
valet endast ha en reell valmöjlighet? Får organisationer som Unga
Föräldrar tillräckligt stöd av stat och kommun?
Samhällets uppgift är inte att stå med pekpinnen och göra valet. Det är
kvinnan som har det ytterst avgörande beslutet. Samhällets uppgift är att -
oavsett vad kvinnan väljer - stötta denna på bästa sätt.
Frågorna bör besvaras av en utredning
Med stor skyndsamhet behöver en utredning tillsättas med ansvar att
utröna vilka faktorer som bidrar till att antalet tonårsaborter ökar och
vilka åtgärder som behöver vidtagas för att minska desamma.
Utredningen bör även undersöka hur dessa unga kvinnor mår som
genomgått abort och hur de blivit bemötta efter konstaterad graviditet
med tanke på de val de har möjlighet att fatta. Vad har de olika valen
inneburit för de unga? Dessutom bör undersökas vilken roll olika
ungdomsorganisationer intar och hur deras roll kan stärkas i
abortförebyggande, sexualupplysande och stödgivande hänseende. Hur
fungerar ungdomsmottagningarna? Behövs det ytterligare förstärkningar
av deras resurser?
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utredning med uppgift att belysa
tonårsaborternas ökning,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag på en nationell
handlingsplan för att minska antalet tonårsaborter.