När behandling med psykoterapi utvärderas inom psykiatrin, primärvården eller i forskningsprojekt brukar resultaten vara påfallande goda och dessutom stå sig vid uppföljning över tid. De senaste 30 årens internationella psykoterapiforskning visar att upp till 85-90 procent av patienterna blir bättre eller mycket bättre. Ibland tycks en bra kombination av farmaka och psykoterapi ge bäst effekt.
När psykologiska kunskaper använts inom kroppssjukvård är vanliga fynd att patienterna återhämtar sig snabbare, läkningsprocesser går fortare, mindre sjukvård konsumeras i efterförloppet.
Beträffande biverkningar av psykoterapi finns mycket få fynd, vilket ska jämföras med det lidande och de skador som biverkningar och överkonsum- tion av psykofarmaka förorsakar.
Psykoterapi och psykologiska kunskaper skattas också högt av patienterna, både som behandling och som grund för ett gott bemötande. Patientens rätt att välja lämplig behandling förutsätter därför att psykoterapi finns tillgänglig till överkomlig kostnad, både inom den offentliga vården och hos privata vårdgivare.
Psykoterapi och annan psykologisk behandling borde alltså övervägas för varje patient där det kan vara till väsentlig hjälp, förkorta vårdtider, minska vårdbehovet och bidra till bättre livskvalitet. Bedömning av en patients behov av och lämplighet för olika slags psykoterapeutisk och psykologisk behandling och behandlingens omfattning måste självfallet göras av en person som har legitimation för dessa metoder.
Sedan Dagmarmedlens öronmärkning för psykoterapi upphörde 1997 har landstingen - antagligen på grund av okunskap och missriktad sparnit - på de flesta håll kraftigt minskat de redan förut helt otillräckliga medlen till psykoterapi hos privata vårdgivare - i de flesta fall utan att öka landstingens egna resurser för psykoterapi. Psykoterapibehövande patienter nekas adekvat behandling och fortsätter att fara illa. Psykoterapi betyder för dessa patienter den avgörande skillnaden mellan att ha ett svårt liv med plågsamma symtom och livsinskränkningar eller ett relativt gott liv; ibland betyder det skillnaden mellan liv och död.
Det råder stor okunskap inom sjukvården om hur psykoterapi och psykologisk behandling kan integreras i vården, även om goda försök görs på en del håll. Endast drygt 300 läkare i landet är legitimerade psykoterapeuter, och åtskilliga av dem har lämnat den offentliga vården för att bedriva psykoterapi privat eftersom psykiatrins nuvarande organisation hindrat dem att arbeta med psykoterapier där. Många legitimerade psykoterapeuter med andra grundutbildningar har lämnat psykiatrin av samma skäl.
Genom att psykoterapi och psykologiska kunskaper mycket bristfälligt tas tillvara och integreras i sjukvården, förlängs och försvåras patienters lidande i onödan. Betydande merkostnader förorsakas sjukvården, samhället och patienter med anhöriga.
Varje patient har rätt att få bästa möjliga vård för sitt sjukdomstillstånd - i synnerhet om denna behandling både blir effektivare, föredras av patienten och dessutom blir billigare.
Alla partier har sedan åtminstone ett kvarts sekel - att döma av alla motioner - varit överens om att psykoterapi är en mycket angelägen behand- lingsform och behovet är enligt samstämmig statistik större än någonsin.
Mot bakgrund av den ökande psykiska ohälsan som vårt kanske största folkhälsoproblem borde skyndsamma åtgärder vidtas för att snarast integrera psykoterapi och psykologisk kunskap i sjukvården, såväl i psykiatrin och primärvården som i somatisk vård, i den omfattning som motiveras av patienternas rätt, av kostnadseffektivitet och de goda resultaten av sådan behandling.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om integration av psykoterapi och psykologiska kunskaper i sjukvården.
Stockholm den 4 oktober 1999
Siw Persson (fp)
Elanders Gotab, Stockholm 1999