med anledning av prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken
Det är mycket glädjande att regeringen i propositionen (1999/2000:79)
Från patient till medborgare - nationell handlingsplan för
handikappolitiken på ett mycket klart och tydligt sätt slår fast att
handikappolitik handlar om medborgarrätt.
Med detta förhållningssätt skapas en grund för en ny radikal handi-
kappolitik, som drar lärdomar av erfarenheter utomlands när det gäller att
bekämpa diskriminering av människor med funktionshinder.
Denna diskriminering pågår tyvärr idag i vårt land och tar sig uttryck i att
funktionshindrade särbehandlas eller hindras att ta del av verksamheter som
tillkommer andra. Det kan handla om att en person med en direkt hänvisning
till hans eller hennes funktionshinder nekas tillträde till en affär eller
restaurang. En annan och vanligare form av diskriminering handlar om att
människor med funktionshinder utestängs därför att lokaler och transport-
medel är otillgängliga.
När funktionshindrade diskrimineras är det uttryck för en samhällsnorm
som delar upp människor i fullvärdiga medborgare och övriga.
Denna utestängning och därmed diskriminering kan för närvarande fortgå
utan hinder av lagstiftningen. Restaurangägare kan hindra funktionshindrade
från tillträde till lokalen. Bussar till kollektivtrafiken köps in med insteg
som
effektivt utestänger rörelsehindrade. Bankomater installeras som inte kan
användas av rörelsehindrade.
Handikapprörelsen har under lång tid krävt lagar som förbjuder diskri-
minering. I flera utredningar återfinns också detta krav. Ett viktigt steg för
att
bryta diskrimineringen av funktionshindrade är lagen (1999:132) om förbud
mot diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder som trädde
i kraft den 1 maj 1999. Förbudet gäller både direkt och indirekt diskrimi-
nering.
Under våren 1999 beslutade regeringen om direktiv till en kommitté för
översyn av lagstiftningen om olaga diskriminering. Regeringen framhåller i
dessa direktiv att det är angeläget att utreda behovet av ett förbud mot
diskriminering av funktionshindrade i näringsverksamhet. Tyvärr anges i
direktiven att det inte, inom ramen för detta uppdrag, finns möjlighet att
överväga den viktiga frågan om tillgänglighet för funktionshindrade i vid
bemärkelse (s 17).
I den nu liggande propositionen Från patient till medborgare - en nationell
handlingsplan för handikappolitiken föreslår regeringen att författnings-
utredningen får i uppgift att överväga på vilket sätt funktionshindrades och
andra utsatta gruppers delaktighet och jämlikhet skall komma till tydligare
uttryck i 1 kap. 2 § regeringsformen.
Detta är ett mycket välkommet förslag. Därmed klargörs att vi i Sverige
inte accepterar den diskriminering som idag drabbar människor med funk-
tionshinder och att vi tar avstånd från en samhällsnorm som delar upp
människor i fullvärdiga medborgare och övriga. Det innebär att tillägget i
regeringsformen får en betydelse för attitydbildningen. Däremot får detta
tillägg ingen praktisk rättsverkan i domstol. För att den skall få större kraft
bör i stället regeringsformens 2 kap. utökas med förbud mot diskriminering
av funktionshindrade.
Regeringen föreslår i sin proposition flera radikala åtgärder, som på sikt
kommer att rasera många av de hinder som finns idag och som utestänger
människor med funktionshinder. Tyvärr vill regeringen inte gå riktigt ända
fram. För att nå dit regeringen önskar i sin proposition behövs också en
ändring i en lagstiftning mot diskriminering i näringsverksamhet, som även
inkluderar tillgänglighet. Då ges ett starkt incitament för varje näringsidkare
att undanröja de enkelt åtgärdade hinder som åsyftas i propositionen.
Den ovan nämnda kommittén för översyn av lagstiftningen om olaga
diskriminering har idag ett uppdrag som är alltför begränsat. Det är av största
vikt att bristande tillgänglighet skall omfattas av en lagstiftning mot diskri-
minering i näringsverksamhet, eftersom det är denna form av diskriminering
som är vanligast. Kommittén bör därmed förses med tilläggsdirektiv, som rör
frågan om diskriminering till följd av brister i tillgängligheten.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förändring av 2 kap. regeringsformen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tilläggsdirektiv till Utredningen om översyn av
lagstiftningen om olaga diskriminering.