Den svenska inställningen till alkoholreklam syftar till att minimera
samhälleliga, medicinska och sociala skador till följd av alkoholbruk.
Därmed är i nuläget reklam för alkoholdrycker mycket hårt reglerad i
lag, medan reklam för lättdrycker, däribland lättöl, endast regleras genom
en överenskommelse mellan Svenska Bryggareföreningen och
Konsumentverket. Det grundläggande problemet med detta ur ren
alkoholskade-synpunkt är att lättöl genomgående tillverkas under samma
varumärke som starkare öltyper. Därmed, konstaterar
Alkoholreklamutredningen 1998:8, är lättölsreklamen mest en
varumärkesfråga och kopplingen mellan marknadsföring av lättöl och
starköl uppenbar.
De starkare öltyperna har en större begärlighet, då den högre alkoholhalten
medför att dessa är starkare beroendeframkallande, därmed finns också ett
större ekonomiskt intresse i att locka till köp av dessa drycker. Det är mot
bakgrund av detta som exempelvis den norska lagstiftningen förbjuder
varumärken i ölreklam överhuvudtaget.
Mycket riktigt innebar Spendrups framgångsrika reklamkampanj för
Norrlands Guld att starkölen Norrlands Guld Export gick om Pripps Blå
Export i försäljning och toppade med 38 % högre försäljningssiffror juli
1997. Motsvarande försäljningsökning för lättölet uppvisades aldrig. Enligt
reklambranschens tidning Resumé (nr 49/95) ska Spendrup inte ha
rapporterat andra försäljningssiffror än starkölens till Systembolaget. Under
senare år har det blivit vanligare att lättöl i reklam försöker efterlikna
starköl
och på så sätt inrikta konsumenten på starkare drycker. Exempelvis har det
förekommit att ölproducenter till reklamtillfällen visar upp ölförpackningar
för lättöl, i storlekar som i affärerna mest förknippas med starkare öltyper.
Undersökningen i tidningen Resumé (nr 46/95) visades också sambandet
mellan alkoholreklamen för lättöl och att locka till köp av starkare produkter
genom att ett statistiskt urval av personer fick svara på vilket öl de blev
sugna på när de såg lättölsreklam. 33 % svarade starköl mot 15 % för lättöl
och 15 % folköl. Hela 39 % tänkte också på folköl eller starköl när de såg på
lättölsreklam. I regeringens proposition (98/99:134) får denna fråga stå
tillbaka för Svenska Bryggareföreningens egenåtgärdsprogram som gäller
sedan 1 januari 1998. Risken att "åka fast" verkar dock inte särskilt över-
hängande. Under de första ett och ett halvt åren har endast ett fall tagits upp
till behandling av Svenska Bryggareföreningen. Det gällde lättölsreklam där
50 cl burkar använts och där anmälaren ifrågasatte om den förpackningen
verkligen fanns tillgänglig för konsumenterna. Lättöl i 50 cl burkar är
ovanligt, den förpackningen används mest till de starkare ölklasserna, och
anmälaren ansåg därför att det inte kunde vara frågan om reklam för lättöl.
Svenska Bryggareföreningen gjorde tolkningen att regeln om att
förpackningar som används i lättölsreklam ska finnas tillgängliga ska förstås
så att produkten ska gå att beställa från bryggeriet, dvs finnas med på
prislistor, beställningslistor etc som riktas till detaljhandeln. Man kan enligt
Svenska Bryggareföreningen inte ställa krav på att produkten verkligen ska
finnas ute i handeln. Den märkliga situationen att man gör reklam för lättöl
som i praktiken bara finns tillgängligt i bryggeriets lagerlokaler och som är
förvillande likt starköl räcker alltså inte för att branschorganisationen ska
anse att det är frågan om ett regelbrott. Man kan undra vad som skulle krävas
för att Svenska Bryggareföreningen skulle vidta åtgärder mot sina medlems-
företag.
Sambandet mellan marknadsföring av lättöl och de starkare typerna av öl
kvarstår och frågan är för viktig för att låta bryggeriindustrin själv
kontrollera. Riksdagen bör besluta att regeringen ändrar lagstiftningen så att
det blir omöjligt att utnyttja alkohol relaterade varumärken i sin marknads-
föring.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om alkoholreklam.