Vid årsskiftet 1998/99 beslöt riksdagen att införa en ny form för bidrags- givning till nykterhetsorganisationer m.fl. I det omfattande remissarbete som föregick beslutet och även i riksdagsdebatten riktades kritik mot utredningen Vad får vi för pengarna? I huvudsak menade kritikerna att det statliga bidraget borde kunna fördelas med samma förtroende som staten låter Folkbildningsrådet, idrottsrörelsen, kyrkor och samfund fördela statsbidrag med betydande belopp.
Riksdagen har i dessa sammanhang avgivit en avsiktsförklaring, vad syftet är med statens stöd till folkbildning och till idrottsrörelsen, och låter sedan de samverkande folkrörelsernas egna organ fördela stödet till verksamheten. Riksdag, regering och myndigheter har sedan att noga följa upp verksam- heten med utvärdering och dialog. Varför är nykterhetsrörelsen som folk- rörelse undantagen från denna principiella ståndpunkt? Och varför har Socialdepartementet en helt annan grundsyn på bidragsfördelningen än Kulturdepartementet och Utbildningsdepartementet? Det är enligt vår upp- fattning felaktigt att stödet till våra folkrörelser hanteras på olika sätt beroende på från vilket konto och från vilken myndighet som anslaget kommer.
Vi ser det som självklart att statliga bidrag skall utsättas för kontroll. Det får dock inte ske på bekostnad av en avsevärt utökad byråkrati, som små organisationer inte har resurser för.
Resultatet av riksdagens beslut hösten 1998 visar sig nu ha skapat åtskilliga problem för de organisationer som får bidrag via Socialstyrelsen. Redan efter två månaders verksamhet gjordes, utan förvarning och med oseriösa kommentarer kraftiga ingrepp i fördelningen av statsbidragen under löpande budgetår. Dessutom har Socialstyrelsen i förarbetet för nästa års bidragsansökan visat en överambitiös strävan att avkräva organisationerna redovisningar, som varken redovisats i utredningen (SOU 1998:8) eller i regleringsbrevet för 1999 från regeringen. Som exempel på detta kan nämnas att organisationerna varje halvår skall lämna in en ekonomisk redovisning, utöver en relativt omfattande årlig ansökningsblankett som skall komplette- ras med verksamhetsberättelse, budget för kommande år, bokslut och en treårig verksamhetsplan, där tidsaspekten ofta inte stämmer överens med de beslut som organisationerna själva fattat i god demokratisk ordning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att statsbidragen till förebyggande arbete, med ändring av föreliggande ordning, fördelas i enlighet med de principer som angivits i motionen.
Stockholm den 4 oktober 1999
Nils-Erik Söderqvist (s)
Yvonne Oscarsson (v)
Harald Bergström (kd)
Birgitta Carlsson (c)
Elver Jonsson (fp)