Andelen kvinnor med smärtor från rörelseapparaten utgör en betydande
del av de långtidssjukskrivna i Sverige. Rehabiliteringsinsatserna och
vårdkonsumtionen i samband med dessa tillstånd är både stora och
långvariga. Utvärdering av dessa behandlings- och rehabiliteringsinsatser
visar att ohälsotillståndet är svårbehandlat. En alltför stor andel av dessa
patienter är missnöjda med den hjälp och behandling de erhållit. Ofta har
de också kvar sin smärta.
Patientgruppen kan påstås ha låg status inom den medicinska vården. Idag
visar en enkel undersökning inom Västerbottens läns landsting att en hög
andel (70-80 %) av vårdpersonal inom primärvården reagerar med osäkerhet
och negativa känslor inför patienter med oklara smärtor.
De diagnoser dessa patienter erhåller varierar mellan fysiska symtom-
diagnoser, t ex myalgi och psykiatriska diagnoser såsom somatoformt smärt-
syndrom, depression eller panikångest. Diagnoserna avspeglar tydligt den
uppdelning i psykiskt eller kroppsligt tänkande som präglar vården kring
fenomenet smärta.
Behandlingsinsatser varierar. De vanligaste rehabiliteringsinstanserna är
primärvård, rehabiliteringskliniker, privata sjukgymnastikföretag, samt i en
del fall psykiatrins öppenvård.
Två vanliga, svårbehandlade smärtsamma sjukdomar som främst drabbar
kvinnor är kronisk ledgångsreumatism eller reumatoid artrit samt
fibromyalgi. För dessa sjukdomar har psykosomatiska samband påvisats,
vilket betyder att psykiska faktorer kan påverka sjukdomsförloppen.
I ett flertal studier av patienter med fibromyalgi har visats att psyko-
farmaka, främst antidepressiva, kan minska de kroppsliga besvären. Även
här finns psykosomatiska förklaringsmodeller. Studierna indikerar att
psykologisk behandling och psykoterapi utgör ett viktigt tillskott till
behandlingsarsenalen även vid kroppsliga sjukdomstillstånd.
Forskningen har på senaste tiden ändrat fokus från tidigare helt domine-
rande belastningsinriktning till hjärnans sätt att hantera hot och
påfrestningar.
Bristen på samordning och samsyn på smärttillstånd i vår nuvarande
rehabilitering lämnar utrymme för stora variationer i hantering, bemötande
och behandling, till nackdel för patienterna.
Detta är en av vår tids stora könsrelaterade folkhälsoproblem. Kunskap
finns inom området, men hittills har ingen tagit det övergripande ansvaret,
något som kräver ett tvärvetenskapligt samarbete över klinikgränser och
institutionsgränser. Samordning av forskningsresultat och tvärvetenskaplig
metodutveckling skulle höja kvaliteten i vården för denna stora
patientgrupp.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bättre samordning av forskningsresultat och
tvärvetenskaplig metodutveckling för att öka kvaliteten i vården för
kvinnor med smärta.