All äldreomsorg kan och skall inte stöpas i samma form.
Varje människa måste kunna finna just den boendeform som passar henne
eller honom. Äldreomsorgen måste därför präglas av samma mångfald som
vi människor gör.
Kommunerna måste vara öppna för olika driftsformer, samtidigt som de
behåller ansvaret för äldreomsorgens finansiering. Privata alternativ måste
inte bara accepteras - utan också uppmuntras - att existera sida vid sida med
och på lika villkor som den kommunala verksamheten. De som arbetar inom
den kommunala äldreomsorgen måste tillåtas att utveckla och profilera verk-
samheten efter sin övertygelse. Medarbetarna bör tillåtas och uppmuntras att
ta över driften när det krävs för att förnya verksamheten. Båda dessa saker är
eftersatta idag.
Den bild som ges i media av äldreomsorgen är bara delvis sann. Visst finns
skräckexempel, men också mycket väl fungerande boenden. Det finns många
exempel både på bra privat och kommunal äldreomsorg i Sverige,
verksamheter som drivs av eldsjälar och vars personal har god kunskapsnivå.
Samtidigt präglas äldrevården av en närmast monopolliknande situation, där
den offentligt drivna verksamheten är helt dominerande.
Valfrihet för alla
Många är oroade över den vård och omsorg som deras anhöriga får.
Många frågar sig också vilken sorts omvårdnad de själva kommer att
kunna få i framtiden.
Människor skall kunna lita på att kvaliteten i vård och omsorg genom-
gående är god. Våra äldre skall dessutom ha goda möjligheter att inom ramen
för sitt biståndsbeslut (6 § socialtjänstlagen) själva välja det boende, den
omsorg eller den vård som passar dem bäst. Det är i grunden en fråga om
respekt för den enskilda människans integritet och önskemål.
Kvalitet är inte bara att verksamheten i ett boende är väl skött, att
människor kan välja var de vill bo och vilken typ av omsorg de vill ha inom
biståndsbeslutets ramar.
Konkurrens mellan olika särskilda boendeformer och huvudmän är
förutom en förutsättning för reell valfrihet också grundläggande för
kvalitetsutveckling i verksamheten. Det är ointressant vem som äger eller
driver ett särskilt boende, så länge som verksamheten uppfyller uppställda
kvalitetskrav. Det är ett viktigt samhällsintresse att alla vårdboenden om-
fattas av samma kvalitetskrav och samma krav på granskning, alldeles
oavsett vem som driver dem.
Enskilda alternativ diskrimineras
Många av dem som vill starta och driva enskilda gruppboenden är
människor med lång erfarenhet av äldreomsorg, som ser en möjlighet att
förbättra omsorgen för de äldre. Att starta ett enskilt gruppboende kräver
stort engagemang och dessutom ekonomiskt risktagande.
De enskilda alternativen särbehandlas jämfört med den kommunala verk-
samheten. Ofta förefaller det vara svårt att få tillräcklig information om
ärendets gång, vilka krav som ställs och vilka tjänstemän som bör kontaktas.
Det ekonomiska risktagandet ökar av bristen på förutsebarhet i den
kommunala hanteringen av projekten. I dag hindras många enskilda initiativ
inom äldreomsorgen av stelbenta politiker och långsam byråkratisk
hantering. Det finns en helt omotiverad misstänksamhet bland framför allt
socialdemokratiska politiker mot enskilda alternativ. Det finns en rad fall där
enskilda vårdboenden och gruppbostäder som skulle kunna erbjuda högre
personaltäthet, nyare lokaler, men ändå lägre kostnader än motsvarande
kommunala alternativ, har stoppats runt om i landet.
Detta är oacceptabelt och leder till misshushållning med äldreomsorgens
resurser, vilket drabbar de äldre i form av försämrad kvalitet. Inte minst när
det gäller vård av senildementa och alzheimersjuka äldre medborgare är
köerna för god vård oacceptabelt långa. Hundratals och åter hundratals äldre
väntar i kö för att få en plats på ett adekvat särskilt boende. Trots detta
hindras seriösa enskilda alternativ - baserade på specialistkunskaper och
anpassade efter målgruppens behov - från att växa fram. Resultatet är att ett
stort antal äldre inte kan erbjudas fullgod vård, samtidigt som många
människor får sina drömmar om att starta enskilda boenden krossade.
Anhörigas rätt till stöd
Många av våra äldre tas om hand i hemmet av anhöriga. Det är positivt
att många kan bo kvar i det egna hemmet. Samtidigt finns en risk för de
anhörigas fysiska och psykiska hälsa om arbetsbelastningen blir dem
övermäktig.
De närstående som gör en så viktig samhällsinsats måste erbjudas utbild-
ning, stöd och avlastning. Det är för övrigt ett förbisett faktum att anhöriga
har rätt till denna avlastning.
Genom att kommunen samarbetar med anhörigvårdare kan kvaliteten för
de äldre som bor kvar hemma upprätthållas, samtidigt som kommunens kost-
nader faktiskt hålls nere.
Det är viktigt att gamla människor med begynnande symptom på
alzheimer eller demens får en korrekt diagnos. Många äldre människor
saknar diagnos i dag, med följd att ingen egentligen vet vad de lider av. Våra
äldre och deras anhöriga har rätt att få veta hur det ligger till. Rätt vård och
omsorg kan betyda mycket för att lindra och fördröja alzheimersjukdomens
utveckling t.ex.
Bättre villkor för alternativen
Kommunerna bör behålla finansieringsansvaret för äldreomsorgen. Men
det säger inte att de också måste organisera och driva all äldreomsorgs-
verksamhet. Mycket talar för att kvaliteten och mångfalden kan öka,
samt kostnaderna hållas nere genom ökad konkurrens. Det är viktigt att
varje möjlighet till konkurrensutsättning och enskilda initiativ för att
utveckla verksamheten tas till vara.
De enskilda alternativen i äldreomsorgen är viktiga också som alternativa
arbetsgivare, inte minst för offentliganställda kvinnor, som i dag är
hänvisade till kommunerna. Förutsättningarna för enskilda alternativ är också
en näringspolitisk fråga. Vården och omsorgen har varit mer eller mindre
stängd för enskilda alternativ och driftsformer. Många människor med egna
visioner och ambitioner har förhindrats att förverkliga dem. Resultatet är
bristande mångfald och bristande möjligheter för engagerade människor att
forma och utveckla verksamheten. Inte minst har detta stängt dörren för
kvinnligt entreprenörskap och nya jobb. Ersättningen för de vårdboende bör
inte vara beroende av vem som driver de olika boendeformerna, utan lika för
alla äldre oavsett vilken huvudman de väljer för sin omsorg.
Enskilda alternativ bland de särskilda boendeformerna bör garanteras
villkor som är likvärdiga med den kommunala verksamhetens. Detta vore till
fördel både för våra äldre och för dem som jobbar inom äldreomsorgen.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om anhörigvårdares rätt till utbildning, stöd och
avlastning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om människors rätt till adekvat diagnos vid
misstanke om alzheimer- och demenssjukdom,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag som säkerställer att
enskilda alternativ bland de särskilda boendeformerna kan garanteras
villkor som är likvärdiga med den kommunala verksamheten.