Motion till riksdagen
1999/2000:So361
av Olsson, Rolf (v)

Missbruk av droger och missbruksvård


1 Inledning
Som droger räknar vi alkohol, tobak, narkotika, beroendeframkallande
läkemedel och dopingmedel. Drogernas farligaste egenskaper är att de
skapar beroende och att de kan ge allvarliga skador, ibland med dödlig
utgång. Drogers beroendeframkallande verkan har alltid utnyttjats av
mäktiga ekonomiska intressen i syfte att skapa oskäliga vinster. Droger
utgör hinder för människors utveckling och för arbetet att skapa ett
rättvist och solidariskt samhälle. Deras beroendeframkallande och socialt
nedbrytande effekter gör det nödvändigt att ha särskild lagstiftning kring
dem som förhindrar fri marknadsföring och försäljning.
Sverige har av tradition goda erfarenheter av en generellt restriktiv politik
när det gäller droganvändning och tillgången på droger i alla led. Det finns
enligt Vänsterpartiet all anledning att fortsätta att använda de restriktioner
som visat sig effektiva och att motstå de politiska och ekonomiska krafter
som vill luckra upp restriktionerna när det gäller alla droger. Vi vill särskilt
här ta upp problematiken kring missbruket av narkotika och alkohol, utan att
för ett ögonblick negligera andra droger. När det gäller tobak lägger vi en
särskild motion kring detta.
2 Förebyggande arbete
Vänsterpartiet anser att det behövs en förstärkning på alla områden av det
förebyggande arbetet mot drogmissbruk. Skolans ANT-undervisning
behöver utvecklas och förstärkas. Likaså behöver socialtjänstens
förebyggande och uppsökande verksamhet förstärkas över hela landet,
inte minst bland ungdomar. Det förebyggande arbetet har på alltför
många håll skurits ned eller nästan försvunnit, till följd av drastiska
ekonomiska besparingar som kommunerna ansett sig tvingade att göra.
När nu ekonomin förbättras är det mycket viktigt att kommunerna bygger
upp ett offensivt och uthålligt förebyggande missbruksarbete, inte minst
bland ungdomar. Regeringen behöver låta utreda hur ett sådant förstärkt
förebyggande arbete kan initieras i landet.
3 Om alkoholmissbruk
Ser man till kombinationen av sociala och medicinska skador är
alkoholproblemet det klart tyngsta. Omkring en kvarts miljon svenskar
beräknas vara alkoholberoende och använder alkohol i mängder som ger
klara medicinska skador. Alkohol är också den drog som har den
starkaste kopplingen till våld, olyckshändelser och olika sociala
skadeverkningar. Männens missbruk har varit och är fortfarande mer
omfattande än kvinnornas och förorsakar genom omfattningen och
rusbeteendet att samhället lägger mycket mer resurser på mäns missbruk.
Det är dock viktigt att notera att kvinnor under senare årtionden förändrat
sin alkoholkonsumtion och att kvinnors såväl konsumtion som missbruk ökat
förhållandevis mer än vad männens har gjort sedan 1960-talet. Till bilden hör
också att kvinnor använder mer psykofarmaka än män, och tyvärr är det
alltför vanligt att denna användning kombineras med alkohol, vilket kan
resultera i mycket allvarliga konsekvenser. Under senare år har s k svartsprit
(smuggelsprit och hembränt) blivit allt vanligare, främst bland
högkonsumenter men också bland andra. Tyvärr tycks konsumtionen av s k
svartsprit öka hos en hel del yngre människor, och den största ökningen tycks
ha skett bland unga kvinnor, vilket naturligtvis måste motarbetas mycket
aktivt.
Det behövs mer kunskap om skillnaderna i mäns och kvinnors missbruk
och deras sociala situation. Eftersom missbruksmönstret är olika mellan
könen måste det finnas olika insatser och olika vårdformer för kvinnor och
män med missbruksproblem. Inte minst har den verksamhet som bedrivs på
Karolinska sjukhuset visat på hur det på ett framgångsrikt sätt går att finna
goda behandlingsmetoder som tar hänsyn till kvinnors utsatthet i en
missbrukssituation.
Vänsterpartiet har skrivit en motion kring regeringens proposition Vissa
alkoholfrågor som innehåller en mer utförlig redogörelse för Vänsterpartiets
syn på alkoholpolitiken och våra ställningstaganden till förslagen i
propositionen.
4 Om narkotikamissbruk
Missbrukare av narkotika som heroin, amfetamin, kokain, cannabis,
ecstasy och andra narkotikapreparat är betydligt färre till antalet än
alkoholmissbrukare, men de sociala och medicinska skadeverkningarna
är för den enskilde missbrukaren ofta än mer förödande. 1992
uppskattades att antalet grava narkotikamissbrukare var mellan 14 000
och 19 000 personer, men det finns osäkerhet kring dessa siffror. I dag
finns klara signaler på att antalet personer med narkotikamissbruk kan ha
ökat. Enligt Centralförbundet för Alkohol- och Narkotikaupplysning
(CAN) tycks det tyvärr vara så att missbruket ökat i ungdomskretsar. Det
är en larmsignal som måste leda till verkningsfulla politiska insatser på
alla nivåer för att möta denna utveckling med ett kraftfullt förebyggande
arbete och med förstärkta ambitioner att nå missbrukare med
erbjudanden om behandlingsinsatser. Vänsterpartiet anser att regeringen
måste ta initiativ till ett sådant uthålligt och förstärkt arbete i landets
kommuner mot narkotikamissbruket, inte minst bland unga människor.
5 Om stöd- och behandlingsinsatser
Vänsterpartiets grundsyn utgår från att det alltid skall finnas ett alternativ
till drogmissbruk och en möjlighet till medicinsk och social
rehabilitering. Socialtjänsten och andra som möter människor med
missbruksproblem får aldrig slå av på ambitionerna att motivera till
behandling och att bejaka konstruktiva initiativ från missbrukarna själva.
Frivillighet och missbrukarnas aktiva medverkan i och inflytande över
vårdens utformning är förutsättningar för goda resultat. Undantagsvis kan
vård av vuxna missbrukare behöva ske med tvång, men arbetet för att
fortsätta vården i frivilliga former måste därefter omedelbart inledas och
bedrivas mycket aktivt.
Goda exempel på verkningsfulla behandlingsformer finns att hämta från
olika håll i landet, och vi nämner gärna arbetskooperativ, där missbrukarnas
egna kollektiva insatser utgör grunden för behandlingen. En tydlig
utveckling under senare år är att behandlingsinsatserna alltmer sker i öppna
former i missbrukarens närmiljö. Slutenvården har överallt minskat mycket
kraftigt.
Vänsterpartiet anser att det finns många goda öppenvårdsverksamheter för
missbrukare runt om i landet, men vill samtidigt framhålla att för många
människor med grava missbruksproblem räcker det inte med öppna
stödinsatser; det behövs långvariga och intensiva behandlingsinsatser och
dessa måste ibland ske i slutna former. Tyvärr finns det många exempel på
kommuner där missbruksvården rustats ned mycket kraftigt. Det finns också
alltför många exempel på att människor förvägrats adekvata
behandlingsinsatser, och detta har från 1998-01-01 kunnat ske utan att den
enskilde kunnat överklaga dessa beslut. I många av dessa fall finns det skäl
att ifrågasätta om besluten stått i överensstämmelse med gällande
socialtjänstlagstiftning. Det är också så att många tunga missbrukare inte får
någon vård alls utan har i stort sett avskrivits av socialtjänsten.
Vänsterpartiet har till skillnad från en del andra partier hela tiden aktivt
motsatt sig denna försvagning av rättsställningen för människor med
missbruksproblem. Nyligen har socialtjänstutredningen lagt ett förslag att
besvärsrätten skall återinföras, vilket Vänsterpartiet välkomnar. Det krävs nu
förnyade ansträngningar att bygga upp en mer varierad och verkningsfull
missbruksvård som motsvarar behoven. Vänsterpartiet anser att regeringen
behöver kartlägga missbruket och utreda vårdbehovet för att sedan
återkomma till riksdagen med förslag.
6 Om psykiskt störda missbrukare
En grupp missbrukare som särskilt måste bli föremål för stärkta insatser
framöver är de psykiskt störda missbrukarna, ibland benämnda
missbrukare med dubbel diagnos. Enligt den utvärdering som
Socialstyrelsen gjort av psykiatrireformen "Välfärd och valfrihet?", är
insatserna som gjorts för denna grupp klart otillfredsställande. Dessa
människor är mycket ofta helt utslagna från alla viktiga sociala
sammanhang som arbete, bostad och sociala nätverk. Det är också
vanligt att samverkan mellan sjukvård och socialtjänst fungerar
bristfälligt för dessa människor - de faller så att säga mellan stolarna. Det
är enligt Vänsterpartiets mening av central betydelse att regeringen i det
fortsatta arbetet med att följa upp psykiatrireformen särskilt beaktar och
initierar åtgärder som förbättrar situationen för de psykiskt störda
missbrukarna.

7 Hemställan

7 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om hur ett
förstärkt förebyggande arbete kan initieras i landets kommuner,
2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning och
kartläggning av behoven av mer varierade och verkningsfulla vård-
och behandlingsinsatser för missbrukare,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om åtgärder som är
ägnade att förbättra situationen för de psykiskt störda missbrukarna i
enlighet med Socialstyrelsens utvärdering.

Stockholm den 2 oktober 1999
Rolf Olsson (v)
Ingrid Burman (v)
Ulla Hoffmann (v)
Lena Olsson (v)
Yvonne Oscarsson (v)
Sven-Erik Sjöstrand (v)
Claes Stockhaus (v)
Carlinge Wisberg (v)
Alice Åström (v)