1 Inledning
Som droger räknar vi alkohol, tobak, narkotika, beroendeframkallande läkemedel och dopingmedel. Drogernas farligaste egenskaper är att de skapar beroende och att de kan ge allvarliga skador, ibland med dödlig utgång. Drogers beroendeframkallande verkan har alltid utnyttjats av mäktiga ekonomiska intressen i syfte att skapa oskäliga vinster. Droger utgör hinder för människors utveckling och för arbetet att skapa ett rättvist och solidariskt samhälle. Deras beroendeframkallande och socialt nedbrytande effekter gör det nödvändigt att ha särskild lagstiftning kring dem som förhindrar fri marknadsföring och försäljning.
Sverige har av tradition goda erfarenheter av en generellt restriktiv politik när det gäller droganvändning och tillgången på droger i alla led. Det finns enligt Vänsterpartiet all anledning att fortsätta att använda de restriktioner som visat sig effektiva och att motstå de politiska och ekonomiska krafter som vill luckra upp restriktionerna när det gäller alla droger. Vi vill särskilt här ta upp problematiken kring missbruket av narkotika och alkohol, utan att för ett ögonblick negligera andra droger. När det gäller tobak lägger vi en särskild motion kring detta.
2 Förebyggande arbete
Vänsterpartiet anser att det behövs en förstärkning på alla områden av det förebyggande arbetet mot drogmissbruk. Skolans ANT-undervisning behöver utvecklas och förstärkas. Likaså behöver socialtjänstens förebyggande och uppsökande verksamhet förstärkas över hela landet, inte minst bland ungdomar. Det förebyggande arbetet har på alltför många håll skurits ned eller nästan försvunnit, till följd av drastiska ekonomiska besparingar som kommunerna ansett sig tvingade att göra. När nu ekonomin förbättras är det mycket viktigt att kommunerna bygger upp ett offensivt och uthålligt förebyggande missbruksarbete, inte minst bland ungdomar. Regeringen behöver låta utreda hur ett sådant förstärkt förebyggande arbete kan initieras i landet.
3 Om alkoholmissbruk
Ser man till kombinationen av sociala och medicinska skador är alkoholproblemet det klart tyngsta. Omkring en kvarts miljon svenskar beräknas vara alkoholberoende och använder alkohol i mängder som ger klara medicinska skador. Alkohol är också den drog som har den starkaste kopplingen till våld, olyckshändelser och olika sociala skadeverkningar. Männens missbruk har varit och är fortfarande mer omfattande än kvinnornas och förorsakar genom omfattningen och rusbeteendet att samhället lägger mycket mer resurser på mäns missbruk.
Det är dock viktigt att notera att kvinnor under senare årtionden förändrat sin alkoholkonsumtion och att kvinnors såväl konsumtion som missbruk ökat förhållandevis mer än vad männens har gjort sedan 1960-talet. Till bilden hör också att kvinnor använder mer psykofarmaka än män, och tyvärr är det alltför vanligt att denna användning kombineras med alkohol, vilket kan resultera i mycket allvarliga konsekvenser. Under senare år har s k svartsprit (smuggelsprit och hembränt) blivit allt vanligare, främst bland högkonsumenter men också bland andra. Tyvärr tycks konsumtionen av s k svartsprit öka hos en hel del yngre människor, och den största ökningen tycks ha skett bland unga kvinnor, vilket naturligtvis måste motarbetas mycket aktivt.
Det behövs mer kunskap om skillnaderna i mäns och kvinnors missbruk och deras sociala situation. Eftersom missbruksmönstret är olika mellan könen måste det finnas olika insatser och olika vårdformer för kvinnor och män med missbruksproblem. Inte minst har den verksamhet som bedrivs på Karolinska sjukhuset visat på hur det på ett framgångsrikt sätt går att finna goda behandlingsmetoder som tar hänsyn till kvinnors utsatthet i en missbrukssituation.
Vänsterpartiet har skrivit en motion kring regeringens proposition Vissa alkoholfrågor som innehåller en mer utförlig redogörelse för Vänsterpartiets syn på alkoholpolitiken och våra ställningstaganden till förslagen i propositionen.
4 Om narkotikamissbruk
Missbrukare av narkotika som heroin, amfetamin, kokain, cannabis, ecstasy och andra narkotikapreparat är betydligt färre till antalet än alkoholmissbrukare, men de sociala och medicinska skadeverkningarna är för den enskilde missbrukaren ofta än mer förödande. 1992 uppskattades att antalet grava narkotikamissbrukare var mellan 14 000 och 19 000 personer, men det finns osäkerhet kring dessa siffror. I dag finns klara signaler på att antalet personer med narkotikamissbruk kan ha ökat. Enligt Centralförbundet för Alkohol- och Narkotikaupplysning (CAN) tycks det tyvärr vara så att missbruket ökat i ungdomskretsar. Det är en larmsignal som måste leda till verkningsfulla politiska insatser på alla nivåer för att möta denna utveckling med ett kraftfullt förebyggande arbete och med förstärkta ambitioner att nå missbrukare med erbjudanden om behandlingsinsatser. Vänsterpartiet anser att regeringen måste ta initiativ till ett sådant uthålligt och förstärkt arbete i landets kommuner mot narkotikamissbruket, inte minst bland unga människor.
5 Om stöd- och behandlingsinsatser
Vänsterpartiets grundsyn utgår från att det alltid skall finnas ett alternativ till drogmissbruk och en möjlighet till medicinsk och social rehabilitering. Socialtjänsten och andra som möter människor med missbruksproblem får aldrig slå av på ambitionerna att motivera till behandling och att bejaka konstruktiva initiativ från missbrukarna själva. Frivillighet och missbrukarnas aktiva medverkan i och inflytande över vårdens utformning är förutsättningar för goda resultat. Undantagsvis kan vård av vuxna missbrukare behöva ske med tvång, men arbetet för att fortsätta vården i frivilliga former måste därefter omedelbart inledas och bedrivas mycket aktivt.
Goda exempel på verkningsfulla behandlingsformer finns att hämta från olika håll i landet, och vi nämner gärna arbetskooperativ, där missbrukarnas egna kollektiva insatser utgör grunden för behandlingen. En tydlig utveckling under senare år är att behandlingsinsatserna alltmer sker i öppna former i missbrukarens närmiljö. Slutenvården har överallt minskat mycket kraftigt.
Vänsterpartiet anser att det finns många goda öppenvårdsverksamheter för missbrukare runt om i landet, men vill samtidigt framhålla att för många människor med grava missbruksproblem räcker det inte med öppna stödinsatser; det behövs långvariga och intensiva behandlingsinsatser och dessa måste ibland ske i slutna former. Tyvärr finns det många exempel på kommuner där missbruksvården rustats ned mycket kraftigt. Det finns också alltför många exempel på att människor förvägrats adekvata behandlingsinsatser, och detta har från 1998-01-01 kunnat ske utan att den enskilde kunnat överklaga dessa beslut. I många av dessa fall finns det skäl att ifrågasätta om besluten stått i överensstämmelse med gällande socialtjänstlagstiftning. Det är också så att många tunga missbrukare inte får någon vård alls utan har i stort sett avskrivits av socialtjänsten.
Vänsterpartiet har till skillnad från en del andra partier hela tiden aktivt motsatt sig denna försvagning av rättsställningen för människor med missbruksproblem. Nyligen har socialtjänstutredningen lagt ett förslag att besvärsrätten skall återinföras, vilket Vänsterpartiet välkomnar. Det krävs nu förnyade ansträngningar att bygga upp en mer varierad och verkningsfull missbruksvård som motsvarar behoven. Vänsterpartiet anser att regeringen behöver kartlägga missbruket och utreda vårdbehovet för att sedan återkomma till riksdagen med förslag.
6 Om psykiskt störda missbrukare
En grupp missbrukare som särskilt måste bli föremål för stärkta insatser framöver är de psykiskt störda missbrukarna, ibland benämnda missbrukare med dubbel diagnos. Enligt den utvärdering som Socialstyrelsen gjort av psykiatrireformen "Välfärd och valfrihet?", är insatserna som gjorts för denna grupp klart otillfredsställande. Dessa människor är mycket ofta helt utslagna från alla viktiga sociala sammanhang som arbete, bostad och sociala nätverk. Det är också vanligt att samverkan mellan sjukvård och socialtjänst fungerar bristfälligt för dessa människor - de faller så att säga mellan stolarna. Det är enligt Vänsterpartiets mening av central betydelse att regeringen i det fortsatta arbetet med att följa upp psykiatrireformen särskilt beaktar och initierar åtgärder som förbättrar situationen för de psykiskt störda missbrukarna.
7 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om hur ett förstärkt förebyggande arbete kan initieras i landets kommuner,
2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning och kartläggning av behoven av mer varierade och verkningsfulla vård- och behandlingsinsatser för missbrukare,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om åtgärder som är ägnade att förbättra situationen för de psykiskt störda missbrukarna i enlighet med Socialstyrelsens utvärdering.
Stockholm den 2 oktober 1999
Rolf Olsson (v)
Ingrid Burman (v)
Ulla Hoffmann (v)
Lena Olsson (v)
Yvonne Oscarsson (v)
Sven-Erik Sjöstrand (v)
Claes Stockhaus (v)
Carlinge Wisberg (v)
Alice Åström (v)