I dag är det akut brist på läkare i Västsverige. Särskilt stor är bristen på
kirurger, anestesiologer och allmänmedicinare. De stora
pensionsavgångarna efter år 2005 kommer att accentuera behovet av nya
läkare (och sjuksköterskor). För att på sikt få en hållbar och uthållig
försörjning av läkare i Västsverige krävs en utökning av
läkarutbildningen i Västsverige. I en flerpartimotion utvecklas dessa
tankegångar och framförs konkreta förslag vilka vi ställer oss bakom,
varför vi inte behöver upprepa dessa argument i denna motion. I stället
vill vi här lyfta fram det akuta läget och ta upp möjligheten till åtgärder i
det korta perspektivet. Framför allt möjligheten att rekrytera invandrare
som redan bor i landet och har en sjukvårdsbakgrund från sina
hemländer. Detta ser vi som ett mer konstruktivt förslag än de ofta
desperata och etiskt tvivelaktiga åtgärder som nu vidtas.
1 Invandrad sjukvårdspersonal - en dåligt utnyttjad
resurs
1.1 Läkare
Vilka villkor gäller för utländska läkare (läkare som kommer från ett icke
EU-land) när de ansöker om svensk läkarlegitimation? Först måste de
läsa svenska för invandrare (sfi) och helst lite till. När de fått permanent
uppehållstillstånd ansöker de hos Socialstyrelsen om beslut för att få reda
på vad de skall göra för att erhålla svensk legitimation. Socialstyrelsen
utfärdar ett bevis och i det beviset står vilka kompletteringar som måste
göras.
Den vanliga rutinen brukar vara:
a) Godkänt resultat på språkprov för utländsk hälso- och
sjukvårdspersonal.
Språkprovet består av 6 moment:
- Diktamen
- Uppsats
- Hörförståelse
- Läsförståelse (som består av juridiskt språkbruk, dvs. olika lagtexter för
sjukvården)
- Anamnesskrivning
- Muntlig framställning.
Alla moment måste vara godkända för att man ska få godkänt resultat.
Det kan tyckas vara strängt men ska de klara av sitt arbete ute i vården
måste de vara säkra i sin språkutövning för att inte missuppfattningar ska
uppstå.
b) Godkänt resultat på författningskurs. Författningskursen ges i Lund.
1.2 Praktik (provtjänstgöring)
Om det är en läkare med specialistkompetens gör han eller hon praktik
under 6 månader och kan sedan få sin svenska legitimation.
Om det är en allmänläkare måste han eller hon genomgå kunskapsprovet,
vilket är både ett teoretiskt och praktiskt prov. Det är då av stor vikt att
läkaren så fort som möjligt får möjlighet att komma ut på våra sjukhus och få
praktik under tiden som han eller hon förbereder sig för sitt kunskapsprov.
Därefter gör han eller hon sin AT-tjänst.
Det är många gånger svårt för våra utländska läkare att få praktik eftersom
de behöver handledning och motivationen och resurserna saknas ofta på
vårdenheterna. Eftersom landstingen haft för svag ekonomi för att själva
kunna bekosta provtjänstgöring (vilket vore det naturliga) så har
arbetsförmedlingarna gått in och stöttat upp med utbildningsbidrag till
praktikanten. Dessa bidrag har drastiskt skurits ned det senaste året.
I något fall (Uppsala) har pengarna åter tagits fram efter en opinionsstorm
men på de flesta andra håll har arbetsförmedlingarna dragit in detta stöd.
Många misslyckas därför i sitt sökande efter praktik medan några kanske har
tur att få en plats. Om det är någon som inte riktigt kan ta för sig kan han
eller hon få vänta och vänta, och då har vi en resurs som går till spillo.
Självförtroendet brukar svikta. Vad är det för fel på mig! Varför är jag inte
önskvärd? Varför är jag inte lämplig?
1.3 Sjuksköterskor
För sjuksköterskor ser rutinen ut på följande sätt:
a) Beslut från Socialstyrelsen
b) Godkänt språkprov
(För sjuksköterskor har anamnesskrivningen bytts ut mot
rapportskrivning.)
c) Godkänt resultat på prov i socialmedicin och författningskunskap
Det provet administreras från Lunds universitet, institutionen för
omvårdnad. Tentamen äger rum i Göteborg, i Lund och på Socialstyrelsen i
Stockholm.
d) Godkänt resultat på kunskapsprovet
Sjuksköterskornas kunskapsprov ges i Lund, Stockholm och Göteborg.
De tenterar under två dagar och provet ges fyra gånger per år.
Sjuksköterskorna får själva läsa in kurslitteraturen till kunskapsprovet. Det
har vid ett par tillfällen anordnats en stödkurs för dem bl.a. i Göteborg, men
väldigt många klarar av studierna på egen hand samtidigt som de arbetar som
undersköterskor.
De sjuksköterskor som kommer från bl.a. Polen och Bosnien måste göra
fler kompletteringar, eftersom de har en gymnasieutbildning till
sjuksköterska och vi fordrar högskoleutbildning. De får efter avklarat
språkprov gå kompletterande kurser på vårdhögskolorna. Det har vid ett
tillfälle anordnats speciella kurser för dessa sjuksköterskor. Staten bidrog
med pengar. Kurserna bestod av både teori och praktik och varade i 10
månader.
1.4 Avklarade språkprov
Nedan följer en beskrivning av vad som hänt mellan 1996 och 1999.
Uppgifterna har förmedlats av en initierad och engagerad språklärare
med lång yrkespraktik.
Det brukar ju ta en viss tid för eleverna att läsa vidare och klara av
praktiken som kan vara olika lång, men läkare med specialistkompetens
brukar kunna gå snabbt framåt. Ett flertal av dem som gjorde provet 1996-
1997 bör ha fått sina legitimationer vid det här laget, men eftersom det
saknas uppföljning finns inga säkra siffror.
Läkare
1996 1997 1998 1999 Summa
194 147 107 91 539
Enligt en bedömning från utbildningsenheten bör minst hälften ha fått
svensk legitimation. Men väldigt många saknar ännu legitimation.
Sjuksköterskor
1996 1997 1998 1999 Summa
108 101 73 59 341
Av dessa borde minst 200 ha fått legitimation.
26 sjukgymnaster
56 apotekare
10 röntgenassistenter
19 tandläkare
har under samma tidsperiod klarat språkprovet.
Tandläkare kan göra detta prov eller TISUS som är det
behörighetsgivande provet för utländska studenter som saknar svenska
och som vill studera vid ett svenskt universitet.
2 Åtgärder för att underlätta för invandrad
sjukvårdspersonal att bli legitimerad
Det finns således här i landet många utländska läkare och sjuksköterskor
som inget hellre vill än att kunna återuppta det yrke som de en gång
utbildat sig till. De vill känna att de gör en insats för det land som har
tagit emot dem. Med uppsökande verksamhet och rätt stöd, t.ex. aktiv
hjälp med praktikplats, så har vi här en stor outnyttjad resurs, som
relativt snabbt skulle kunna förstärka vården. Arbetsförmedlingarna kan
använda utbildningsbidrag för utbildningsinsatser. En annan åtgärd är att
reservera ett riktat anslag till denna grupp sjukvårdsutbildade invandrare
i samband med de årligen återkommande Dagmaröverläggningarna
mellan regeringen och Landstingsförbundet. Detta bör ges regeringen till
känna.
3 De dåliga alternativen - stafettläkare och läkar-
import
I stället för att öka läkarutbildningen och bereda plats för de
sjukvårdsutbildade invandrare som redan finns i landet, så är man från
landstingen i stället beredd att satsa på andra, i vissa fall tvivelaktiga,
metoder för att få fram läkare och sjuksköterskor. Firmor med namn som
"Rent a doctor" och "Syster Service" och liknade har ökat kraftigt i
Västsverige. Dessa firmor hyr ut stafettläkare och systrar till som regel
dubbla kostnader. Detta hotar knäcka sjukvårdsstyrelsernas budgetar.
Kvaliteten på doktorerna kan skifta men någon bakgrundskontroll kan
inte göras p.g.a. uthyrningsförfarandet.
3.1 Läkarimport
En ny företeelse är att man medvetet försöker "ragga" upp läkare från
EU-länder, t.ex. Spanien. Enligt EU-direktiven så räcker det om man
åker ner till t.ex. Spanien och på plats ordnar svenskundervisning i sex
månader. Därefter räknas läkaren som behörig att utöva yrket i Sverige.
Inget språkprov krävs. Socialstyrelsen kan inte ställa några krav, och det
är fritt fram för landstinget att anställa. Senaste exemplet är att
chefsläkargruppen vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset har föreslagit
att man ska tillämpa samma metod för att importera läkare från Polen
(GP 24/9 99). Av artikeln framgår att man inte ens kontaktat
Socialstyrelsen. Vad man inte insett är att Polen inte omfattas av EU-
direktivet och rimligen minst lika hårda krav bör ställas på dessa läkare
som på de invandrade läkare som redan bor i landet.
4 En etisk fråga
Enligt vår mening är det synnerligen tveksamt om landstingen bör ägna
sig åt den här typen av verksamhet som vi pekat på här ovan när vi
samtidigt har personer som kanske bott här i flera år och som satsat kraft
och energi på att återuppta sina gamla yrken blir avspisade av
landstingen. Detta är dock ingen fråga som riksdagen primärt kan agera i
förutom möjligtvis genom att ytterligare skärpa behörighetskraven, men
då måste vi sannolikt agera via EU. Däremot har riksdag och regering en
möjlighet att agera positivt genom att på ett aktivt sätt stötta dem som
redan finns i landet och inget hellre vill än att göra en insats i den
svenska sjukvården.
5 Hemställan
5 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att underlätta för invandrad
sjukvårdspersonal att bli legitimerad i Sverige.