Det talas och skrivs mycket om problem och brister inom sjukvården.
Problemen visar sig främst i långa väntetider, överbeläggningar på
vårdavdelningar samt underbemanning, förslitning och utbrändhet när
det gäller vårdpersonal. Detta är verkliga problem och det finns
förklaringar som vi skall diskutera. Men det är viktigt att påpeka att
problemen till trots, så tillhör den svenska sjukvården fortfarande de
bästa vårdsystemen i världen. Den som kommer in på ett svenskt sjukhus
med en livshotande sjukdom har större möjlighet att överleva än
motsvarande patient i de flesta andra länder. Sverige har världens lägsta
barnadödlighet. Det beror framför allt på en kombination av bra
barnhälsovård och en kvalificerad barnsjukvård.
Jämfört med de flesta andra länder är svensk sjukvård mycket
kostnadseffektiv. Vi får mycket vård för förhållandevis lite pengar. Detta
gäller särskilt om man jämför med de länder där man betalar sjukvård via
försäkringar och där man har mycket privat vård. Privat vård innebär inte
billigare sjukvård.
2 Svensk sjukvård - världens mest kostnads-
effektiva?
Av de svenska landstingens utgifter går 80 % till sjukvård och 3,5 % till
central administration. De totala administrativa kostnaderna inom svensk
sjukvård brukar uppskattas till ca 7 % av totalkostnaden. Detta är
avsevärt lägre än i länder med försäkringsfinansierade och till största
delen privatiserade vårdsystem. I USA uppskattas motsvarande kostnad
till 25 %. Svensk sjukvård har minskat sin andel av BNP under 1990-
talet även om man korrigerar för effekten av att vård överförts till
kommunerna. Sjukvårdens kostnader har minskat med ca 8 % i fast
penningvärde. Hälsoutvecklingen under 1990-talet har varit mycket
gynnsam. Särskilt gäller detta om man tittar på för tidig död och
spädbarnsdödlighet som är vanliga mått vid internationella jämförelser.
Sverige ligger i botten i jämförelse med resten av världen när det gäller
spädbarnsdödligheten, som bara är hälften så hög som i USA med dess
dubbelt så dyra sjukvård. Den minskade dödligheten kan tillskrivas både
förebyggande insatser och bättre vård. Detta tyder på att sjukvården i hög
grad kunnat koncentrera resurserna på den mest angelägna vården;
sannolikt på bekostnad av omvårdnad som t.ex. psykiatri, och inte akut,
livräddande vård. Utrymmet för stora rationaliseringar eller besparingar
när det gäller onödig administration är därför mycket begränsat.
Under 1990-talet har det skett en ökning av medellivslängden med 1,6 år
för män och 1 år för kvinnor. Detta förklaras framför allt av en minskning av
dödligheten i hjärtinfarkt och andra hjärt- och kärlsjukdomar. Antalet
hjärtinfarkter har minskat och möjligheten att rädda livet på patienter som
drabbas av sjukdomen har ökat. Detta talar för att det skett en förbättring
både av det förebyggande arbetet och av vård och behandling. Att
medellivslängden har ökat mer för män än för kvinnor, kan bero på att män
får en mer adekvat vård vid akuta sjukdomstillstånd, som hjärt- eller
hjärninfarkter. Vi vet t.ex. att den vård och behandling som kvinnor får vid
hjärtsjukdomar är mycket sämre än den män får. En av orsakerna är att
kvinnor inte beskriver sina symptom på samma sätt som män gör, varför
doktorn inte känner igen kvinnors hjärtsjukdomar som just hjärtsjukdomar.
Det är också så att alla utarbetade normvärden är satta utifrån mannen. När
man fastställde normalvärdet för blodtryck mätte man trycket hos de
medicine kandidaterna, som på den tiden var män, och så fastställde man
normalblodtrycket. Sedan har det visat sig att många kvinnor har högt
blodtryck och därför tvingas äta blodtryckssänkande medicin. Det mest
troliga är att det finns ett normalvärde för män och ett annat för kvinnor.
Troligt är också att bedömningen av blodfetter inte är lika för kvinnor och
män. Det som för män är det goda kolesterolet kan vara det farliga för
kvinnor. En kvinna kan alltså bli friskförklarad, trots att hon håller på att
bli
hjärtsjuk.
Men utvecklingen är inte odelat positiv. Det finns också ett växande
problem. När det gäller långvarig sjukskrivning och upplevd ohälsa har det
varit en negativ utveckling. Det sammanhänger till stor del med en ökad
förslitning i arbetslivet där arbetsmiljöerna har försämrats och övertidsuttaget
har ökat i samband med att arbetslösheten ökat. Klasskillnaderna i ohälsa har
ökat kraftigt vilket återspeglar ökade sociala klyftor i samhället och det finns
tecken på att en del grupper fått svårare att få vård. Till största delen beror
dessa negativa tendenser på förhållanden som vården inte kan påverka.
Sammantaget går det inte att säga att svensk sjukvård befinner sig i kris.
Däremot ställs den inför allvarliga problem. Man kan notera att de svenska
sjukvårdskostnaderna, mätt i andelen av BNP, bara är hälften så höga som de
amerikanska. I USA står trots de höga kostnaderna omkring 50 miljoner
människor utanför vårdsystemet.
3 Besparingar och nedskärningar
Sjukvården har drabbats hårt av besparingar under 1990-talet. Sedan
1990 har personalstyrkan reducerats med 20 % och antalet vårdplatser
har halverats. Saneringen av statens finanser har lett till kraftiga
nedskärningar av statsbidragen till vården. Den höga arbetslösheten har
medfört att skattekraften och därmed landstingens skatteinkomster har
minskat. De flesta landsting har därför tvingats göra kraftiga besparingar.
Situationen förvärrades ytterligare av att den tidigare borgerliga
regeringen införde ett ofinansierat husläkarsystem och släppte loss en
okontrollerad etablering av privatläkare.
Trots besparingarna har de flesta landsting en besvärlig ekonomisk
situation där skattekraften har utvecklats långsammare än beräknat, samtidigt
som det är svårt att kontrollera kostnaderna. Krav på ofinansierade reformer,
t.ex. vårdgarantier, hotar att ytterligare förvärra situationen och kan i
praktiken innebära att pengar tas från vården av de svårast sjuka, eller från
förebyggande arbete. 1990-talet är det första decennium i modern tid då
sjukvårdskostnaderna har minskat sin andel av BNP. Ännu mer
anmärkningsvärt är att det också skett en överströmning till privat
finansierad vård. Denna ökning beror i första hand på att en ökad del av
vården betalas med patientavgifter. Det har också skett en ökning av antalet
privatläkare och privata sjukgymnaster. Också läkemedelskostnaderna har
ökat.
I stort sett alla grupper av LO-anslutna inom vårdpersonalen har minskat.
Sammantaget har detta inneburit att sjukvårdens möjligheter att bedriva
omvårdnad har minskat kraftigt.
4 Privatiseringar och köp-sälj
I början av 1990-talet bedrevs en intensiv borgerlig kampanj för att
genomföra privatiseringar och konkurrensutsättningar. Delar av
sjukvården förvandlades till en marknad där det gällde att visa upp så
stor lönsamhet som möjligt. Billigast blev bäst. Kvalitén blev en
bristvara. Att förvandla sjukvården till en marknad har haft en rad
negativa effekter. Konkurrensen inom vården har i flera fall lett till att
det blivit ännu svårare att kontrollera kostnaderna vilket lett till krav på
drastiska besparingar. Marknaden har lättare att tillgodose de högröstades
och relativt friskas behov jämfört med de svårast sjukas.
Marknadsstyrningen har medfört stora administrativa problem inom
sjukvården eftersom man tvingas räkna pengar på alla nivåer.
Trots dessa negativa erfarenheter sköljer nu en ny våg av privatiseringar in
över den svenska sjukvården, främst i de tre stora regionerna Stockholm,
Västra Götaland och Skåne som alla har borgerlig majoritet. Primärvården är
överallt här på väg att privatiseras och konkurrensutsättas. Nu pågår också
arbete för att de stora sjukhusen ska försäljas till hugade spekulanter. S:t
Görans sjukhus i Stockholm är på väg att säljas till investmentbolaget Bure
och fler försäljningar är att vänta. Det talas också om särskilda gräddfiler för
patienter som betalat dyra privata eller av arbetsgivaren betalda
försäkringspremier vid Karolinska sjukhuset i Stockholm.
5 Omvårdnaden har försämrats
Besparingarna och marknadstänkandet har framför allt drabbat
omvårdnaden och det dagliga patientarbetet. Det blev färre händer i och
med att undersköterskor och sjukvårdsbiträden minskade kraftigt i antal.
Många mycket gamla, psykiskt sjuka och många i behov av långvarig
rehabilitering har råkat illa ut. Inom delar av äldrevården har det varit
svårt att upprätthålla en godtagbar medicinsk standard. En ökad press har
lagts på de anhöriga och de som arbetar med sjukvård i hemmet har i
många fall fått en svår arbetssituation.
6 Arbetsvillkoren har försämrats
Rationaliseringarna har medfört en pressad arbetssituation för
undersköterskor, sjuksköterskor och andra personalgrupper med nära
patientkontakt. Situationen har förvärrats av att sjukvården till stora delar
är en ålderdomligt hierarkisk och toppstyrd organisation, med stora
skillnader i löner och möjlighet till inflytande.
Färre ungdomar har sökt sig till vårdutbildningar och det kan bli svårt att
rekrytera tillräckligt med personal till vården. Lönevillkoren är alltför låga i
förhållande till krav, kvalifikationer och det ansvar som åligger
vårdpersonalen.
7 Stigande läkemedelskostnader
Samhällets kostnader för läkemedel har stigit dramatiskt under senare år
och lett till att beloppsgränsen för högkostnadsskyddet höjdes från 1 juni
1999. Det finns flera samverkande faktorer till denna kostnadsutveckling,
men det är nödvändigt att stat och landsting har ett fastare grepp om
utvecklingen, då kostnaderna för läkemedel riskerar att tränga undan
resurser för annan hälso- och sjukvård. Mot den bakgrunden har
regeringen tillsatt en utredning som skall återkomma med förslag till en
förbättrad läkemedelsförsörjning. Vänsterpartiet anser att detta är ett
mycket viktigt område att följa, men avvaktar utredningens förslag.
8 Primärvården har försvagats
När de borgerliga införde husläkarsystemet hamnade primärvården på
många håll i en kaotisk situation. En rad olika uppgifter lades på
husläkarna samtidigt som andra personalgrupper fick vidkännas kraftiga
nedskärningar. De besparingar som gjorts inom vården innebär i många
fall att arbetsuppgifter har förts över på primärvården. Detta har drabbat
såväl förebyggande arbete, som tillgängligheten och den uppsökande
verksamheten.
9 Vårdköer och väntetider
Det går aldrig att helt undvika vårdköer eftersom man alltid bör prioritera
dem som är svårt akut sjuka framför dem som kan vänta utan någon
medicinsk risk. Köer och väntetider beror dock i många fall fortfarande
på dålig organisation. En dålig samordning mellan olika sjukhus har
medfört att människor fått vänta på operation eller annan behandling i
onödan. Att generellt förkorta köerna inom vården kräver alltid att man
tillför mer resurser. Om resurser inte tillförs utifrån är det stor risk att
svaga gruppers behov av vård blir det som i första hand drabbas.
10 Ojämlikhet i vård och hälsa
Både behovet av och tillgången till vård är ojämnt fördelade. Sjukdom
och dålig ekonomi går ofta hand i hand. Höga vårdavgifter innebär att
människor utestängs från vård. Under senare år har det förekommit
rapporter som tyder på att människor med låga inkomster avstått från att
söka hjälp inom sjukvården. Detta kan naturligtvis innebära att
sjukdomar förvärras i onödan. Bristen på uppsökande verksamhet gör att
långvarigt psykiskt sjuka och hemlösa har svårt att få kontakt med
vården. Den psykiatriska vården, särskilt barn- och ungdomspsykiatrin
har haft svårt att svara upp mot nya vårdbehov.
11 För lite förebyggande arbete
Sjukvården är betydligt bättre på att behandla patienter än på att
förhindra att de kommer dit. Bristen på ett bra förebyggande arbete beror
både på dåliga kunskaper om hur människor lever och på att sjukvården
har en ensidig medicinsk inriktning. Ett kraftigt försummat område har
varit kvinnors hälsa. Sjukdomar som i första hand drabbar kvinnor,
exempelvis benskörhet, muskelvärk och medicinberoende har varit
försummade både inom förebyggande arbete och när det gäller vård och
behandling.
12 Resurser och nationell handlingsplan
Vänsterpartiet noterar att det nu på olika sätt kommer att tillföras
sjukvården ett antal nya miljarder under kommande år. Det sker dels
genom den s k försvarsuppgörelsen och dels genom förslag i budgeten
från s-v-mp att år 2001 skjuta till den s k vårdmiljarden. Det är inom
områdena primärvård, psykiatri och äldreomsorg som satsningarna ska
ske. Det kommer att behöva skjutas till ytterligare medel för att möta de
växande behoven och återuppbygga kvaliteten efter många års
nedskärningar. Därigenom skulle det återigen bli möjligt att planera
långsiktigt, rekrytera personal, förbättra omvårdnaden och minska
vårdköerna.
Regeringen har lovat att under år 2000 presentera en nationell
handlingsplan för utveckling och förnyelse av sjukvården. Planen skall
innehålla mål och inriktning samt handlingsvägar för den framtida
sjukvården. En viktig utgångspunkt för Vänsterpartiet är att såväl drift som
finansiering av vården även i fortsättningen i huvudsak bör ske i offentlig
regi. Vänsterpartiet ser gärna en utveckling av mångfald inom vården men
den kan och bör ske huvudsakligen inom ramen för offentlig drift och
finansiering.
Vänsterpartiet pekar i det följande på ett antal viktiga områden som
riksdagen bör ge regeringen till känna inför arbetet med den nationella
handlingsplanen.
13 Bättre arbetsmiljö och kortare arbetstid
Sjukvården behöver en mer demokratisk arbetsorganisation med
minskade löneklyftor, där alla personalgruppers kompetens tas till vara.
Arbetsvillkoren och arbetsmiljöerna bör förbättras framför allt inom
omvårdnadsarbetet. Förhållanden inom hemsjukvården och
anhörigvårdarnas situation bör förbättras. Också entreprenörer skall vara
skyldiga att erbjuda bra arbetsvillkor och arbetsmiljöer. En
arbetstidsförkortning bör påbörjas, i första hand inom de mest vårdtunga
områdena. Vänsterpartiets krav på en allmän arbetstidsförkortning är en
väg att långsiktigt förbättra arbetsvillkoren inom sjukvården.
Vårdutbildningen bör byggas ut och rekryteringen till vårdyrken
förbättras bland annat genom att jobben blir mer självständiga och
kvalificerade och genom att de anställda har inflytande och makt att
förbättra arbetssituationen.
Vänsterpartiet vill i detta sammanhang särskilt lyfta fram
rekryteringsbehovet av psykologer inom vården framöver, som en fråga som
behöver åtgärdas med det snaraste. Undersökningar som gjorts av
åldersstrukturen visar att de yrkesverksamma psykologerna till mycket stor
del utgörs av personer födda på 1940-talet och att det inom ett antal år
kommer att ske så stora pensionsavgångar, att nuvarande antal
utbildningsplatser inte kan klara att möta behoven av nyrekrytering. Det
behövs fler utbildningsplatser för att klara detta. En sådan diskussion bör
föras i arbetet med att ta fram den nationella handlingsplanen.
14 Det förebyggande arbetet bör ställas i centrum
Vänsterpartiet ser det som allra viktigast att man försöker förhindra att
människor blir sjuka. Sjukvården kan bidra till detta genom att föra ut
kunskap om sjukdomars orsaker och om hur man förebygger dem. Man
kan också påverka samhällsplaneringen och bostadsmiljön så att man
undviker sjukdomsrisker. Uppsökande verksamheter som riktar sig till
utsatta grupper, riktade hälsokontroller och hälsosamtal kan minska
klyftorna i hälsotillstånd. En utredning från Stockholms läns landsting
visade att varje krona som satsas på bra förebyggande arbete innebär en
besparing på mellan 10 och 20 kr i minskade framtida vårdkostnader.
Folkhälsoarbete är en investering för framtiden och egentligen det enda
anständiga sättet att spara i vården. Vänsterpartiet ser det som mycket
viktigt att också arbetet med företagshälsovården förstärks.
15 Arbetet med kvinnors hälsa bör förstärkas
De senaste årens ökande sjukskrivning och förtidspensionering på grund
av arbetsframkallad ohälsa har i högre grad drabbat kvinnor än män.
Många kvinnor som söker hjälp inom sjukvården upplever att de inte blir
tagna på allvar. Sjukdomar och symptom som i första hand drabbar
kvinnor har sämre status än mäns sjukdomar. Vänsterpartiet arbetar
därför med att få in det kvinnliga perspektivet i hälso- och sjukvården.
Såväl sjukvården som det förebyggande arbetet bör i högre grad fokusera
på kvinnors hälsa i framtiden, mannen har, som vi tidigare givit exempel
på, alltför länge varit norm.
16 Primärvården förstärks och avgifterna sänks
Primärvården; distriktsläkare, distriktssköterskor och vårdcentraler har en
nyckelroll när det gäller sjukvårdens tillgänglighet och för möjligheterna
att få vård nära hemmet. Primärvården bör förstärkas samtidigt som dess
områdesansvar och ansvar för det förebyggande arbetet betonas
tydligare. Det kommer ibland larmrapporter om att människor avstår från
läkarbesök etc då avgifterna är för höga. Avgifterna för besök hos
distriktsläkare, distriktssköterskor och andra personalgrupper inom
primärvården bör på sikt sänkas med avgiftsfrihet som mål i syfte att öka
tillgängligheten.
Det är också mycket viktigt att i arbetet med den nationella
handlingsplanen utreda och föreslå åtgärder som främjar samverkan mellan
primärvård och specialistvård. Det finns idag alltför stort avstånd och dålig
kommunikation mellan dessa olika delar av sjukvården och det drabbar
ytterst patienterna och innebär dessutom ofta ett ineffektivt resursutnyttjande.
Dessa samband och förslag till åtgärder behöver ingå i arbetet med den
nationella handlingsplanen. Detta bör ges regeringen till känna.
17 Akutsjukvård av hög kvalitet
Den medicinska utvecklingen har medfört att det ställts högre krav på att
akutsjukvården skall ha tillgång till mycket avancerade undersöknings-
och behandlingsmetoder. Den kvalificerade akutsjukvården bör därför
koncentreras till relativt få sjukhus, vilket ställer krav på ambulanser med
välutbildad personal och bra utrustning, kompletterade med
helikopterambulans. De fullständigt utrustade akutsjukhusen
kompletteras med närsjukhus med möjlighet till direktintagning av
patienter. Arbetet med att rehabilitera människor till en återgång i arbete
eller socialt bättre tillvaro bör få en mer central plats.
18 Sjukvården av äldre bör förbättras
Sjukvården av äldre har till stora delar förts över till kommunerna. Detta
ställer mycket stora krav på att man kan upprätthålla en god medicinsk
standard inom äldreomsorgen. Den kommunala äldreomsorgen skall ha
stöd av geriatriskt utbildade läkare eller distriktsläkare med tillräcklig
kompetens och med klara ansvarsområden. Det bör finnas klara riktlinjer
för vad som är en godtagbar medicinsk standard inom vården av äldre.
Ett bra lokalt samarbete när det gäller olika vårdformer av äldre bör
utvecklas mellan landsting och kommun.
19 Psykiatrin behöver förstärkas
Den psykiatriska vården behöver förbättras och samarbetet med
kommunerna och socialtjänsten måste utvecklas betydligt bättre än idag.
Det visas bland annat i Socialstyrelsens utvärdering av psykiatrireformen
"Välfärd och valfrihet?". Psykiatrin behöver på många håll utveckla en
bättre uppsökande verksamhet som också når de psykiskt sjuka som
riskerar att bli isolerade eller bostadslösa och som inte själva söker vård.
Bristen på adekvat daglig sysselsättning för hälften av målgruppen är ett
område som måste åtgärdas.
Regeringen har aviserat att de avser att föreslå att permanenta insatsen
personligt ombud för de psykiskt funktionshindrade. Det är mycket bra och
kan medverka till stora individuella förbättringar.
En relativt liten andel av de långvarigt psykiskt funktionshindrade har fått
beslut om insatser enligt LSS, i november 1998 endast 2 250 personer. Den
nuvarande LSS-lagstiftningen är mindre väl avpassad efter de behov som
personer med psykiska funktionshinder har. De insatser som finns angivna i
LSS är inte alltid preciserade eller ens tillgängliga för denna målgrupp. Detta
förhållande konstateras i budgetpropositionen. Det kan ligga till grund för
fortsatta diskussioner i samband med framtagandet av den nationella
handlingsplanen. Mot denna bakgrund bör nuvarande lag ses över med syfte
att förtydliga skrivningarna så att även de psykiskt funktionshindrade får del
av insatser enligt LSS i enlighet med förarbeten och intentioner. Detta bör
riksdagen ge regeringen till känna.
Alltfler barn och ungdomar drabbas av psykiska problem. På många håll i
landet rapporterar barn- och ungdomspsykiatrin om att antalet barn och
ungdomar som mår psykiskt dåligt och söker hjälp har ökat kraftigt under
senare år och barn- och ungdomspsykiatrin har haft stora svårigheter att möta
behoven inom rimlig tid. Det finns i många fall ett direkt samband mellan
denna ökade efterfrågan och pressade familjeförhållanden med arbetslöshet,
kraftigt försämrad ekonomi och social utsatthet. För att bryta denna
utveckling krävs åtgärder på flera områden, som arbetsmarknadspolitik och
familjepolitik. Inom sjukvårdsområdet behöver barn- och ungdomspsykiatrin
byggas ut.
En ökad integrering av psykoterapi och psykologisk kompetens behöver
tillföras sjukvården i framtiden. Psykoterapi som behandlingsform behöver
lyftas fram och i diskussionen om läkemedlens roll och utveckling måste
psykoterapeutiska behandlingar vägas in som alternativ till eller i
kombination med psykofarmaka. Att bättre integrera psykoterapins roll i
sjukvården behöver diskuteras inom ramen för arbetet med den nationella
handlingsplanen. Detta bör ges regeringen tillkänna.
20 Mer forskning med ökad social inriktning
Det behövs mycket mer forskning om sambanden mellan
miljöförhållanden och sociala förhållanden samt ohälsa. Landstingen bör
aktivt stödja samhällsmedicinskt forsknings- och utvecklingsarbete som
förbättrar kunskaperna om vilka grupper i samhället som drabbas av
sjukdom och vilka orsaksfaktorer som finns. Det är mycket angeläget att
man får bättre metoder för att utvärdera och följa upp förebyggande
arbete. Också komplementära behandlingsmetoder bör uppmärksammas.
Arbetet med att utarbeta nationella riktlinjer när det gäller stora
folksjukdomar bör förstärkas.
21 Utveckla en demokratiskt styrd sjukvård
Sjukvården har haft nog av konstgjorda marknader och
privatiseringsexperiment. Nu gäller det att koncentrera sig på vårdens
innehåll, att stärka omvårdnaden och säkra patienternas rättigheter.
Huvuddelen av vården bör också i framtiden drivas i offentlig regi och
andra driftsformer bör i huvudsak ses som ett komplement. Sjukvården
behöver demokratiseras. De ålderdomliga hierarkierna måste brytas ned.
Alla personalgrupper bör ges en aktiv roll när det gäller att bestämma
över vårdens framtid. Patient- och handikapporganisationer bör få ett
ökat inflytande.
Vänsterpartiet vill bygga vidare på och förbättra en sjukvårdsorganisation
där landstingen och demokratiskt valda organ har det avgörande inflytandet.
22 Patienternas rätt och patientombudsman
Det är viktigt att gå vidare med arbetet att stärka patienternas rätt i
vården. Ett viktigt steg framåt togs med beslutet om s k second opinion,
patientnämnder och förstärkning av patientens val av behandling. Det
behöver tas fler steg och inrättandet av en patientombudsman skulle vara
ett viktigt ytterligare steg. En statlig patientombudsman skulle kunna
fungera som en från sjukvården fristående instans dit patienter kan vända
sig med klagomål och få aktiv hjälp med att få sitt ärende prövat till rätt
instans. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
23 Hemställan
23 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inriktningen av sjukvården inför arbetet med den
nationella handlingsplanen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att inrätta en patientombudsman.