Sedan lång tid tillbaka har i huvudsak receptbelagda läkemedel subven-
tionerats av det offentliga. Tidigare reglerades läkemedelsförmånen i
lagen om allmän försäkring. I och med införandet av ett nytt
förmånssystem har landstingen övertagit kostnadsansvaret för
läkemedelsförmånen. Det nya förmånssystemet för läkemedel trädde i
kraft den 1 januari 1997. Överförandet av kostnadsansvaret från staten
till landstingen skedde dock först år 1998. Landstingen ersätts av staten
genom ett särskilt statsbidrag som Landstingsförbundet och regeringen
årligen omförhandlar. Om utgiften för läkemedelsförmånen avviker från
vad som överenskommits sker en vinst- och förlustdelning mellan staten
och landstingen.
I förarbetena till det nya förmånssystemet angavs att utgångspunkterna var
att det skulle uppfattas som rättfärdigt av flertalet och ge ett gott skydd till
människor med stora behov av läkemedel och annan sjukvård. Det angavs
vidare bl.a. att förmånen skulle vara mer träffsäker mot höga kostnader
generellt sett i stället för att som tidigare förmånssystem subventionera alla
läkemedelsköp över en viss summa. Systemet skulle utformas så att de
samlade resurserna för hälso- och sjukvården skulle användas så effektivt
som möjligt i ett längre perspektiv. Det anfördes att den snabba kostnadsut-
vecklingen måste bromsas såväl kortsiktigt som i ett längre perspektiv.
Förmånssystemet regleras i lagen om högkostnadsskydd vid köp av
läkemedel m.m. Det är i huvudsak receptbelagda läkemedel som ingår i
läkemedelsförmånen under förutsättning att ett pris på läkemedlet fastställts
av Riksförsäkringsverket. I läkemedelsförmånen ingår även vissa livsmedel
för den som är under 16 år och förbrukningsartiklar.
Kostnaderna för läkemedel har ökat i en mycket hög takt. Under åren
1974-1994 ökade läkemedelskostnaderna med i genomsnitt över 11 %
årligen. Denna ökningstakt fortsatte under 1995. Under 1996 ökade kosna-
derna med ca 11 %. Sistnämnda år påverkades av hamstring av läkemedel
inför ändrade regler av högkostnadsskyddet som infördes fr.o.m. 1997.
Under sistnämnda år minskade kostnaderna som en följd av hamstringen
under 1996.
Under 1998 steg kostnaderna ånyo och för första halvåret 1999 har kost-
naderna stigit med 19 % i förhållande till första halvåret 1998. Orsakerna till
de ökade kostnaderna är flera men tillkomsten av nya och dyrare läkemedel
har naturligtvis en stor del i ökningen.
I syfte att dämpa kostnadsutvecklingen har riksdagen nyligen beslutat om
ändringar i lagen om högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m. De nya
reglerna trädde i kraft den 1 juni 1999 och innebär att det högsta belopp en
patient kan få betala för läkemedel under en tolvmånadersperiod höjdes från
1 300 kr till 1 800 kr.
De ändrade reglerna för läkemedelsförmånen beräknas medföra en bespa-
ring på 800 miljoner kr för år 1999 och 1 370 miljoner kr för år 2000.
Som jag nyss nämnde har tillkomsten av nya och dyrare läkemedel till stor
del bidragit till de ökade kostnaderna. Som exempel härpå vill jag peka på
två läkemedel som mer syftar till att höja livskvaliteten än att bota sjukdom.
Det är potensmedlet Viagra och bantningsmedlet Xenical. Under årets sju
första månader har Viagra sålts till en kostnad av nära 89 miljoner kr och
Xenical till en kostnad över 210 miljoner kr.
Höjningen av högkostnadsskyddet för läkemedel har blivit en börda för
dem med låga inkomster som är beroende av läkemedel. Det har drabbat
särskilt lågpensionärerna även om de har kompenserats med en höjning av
pensionstillskottet. Om dessa pensionärer har kommunal hemtjänst eller bor i
särskilda boendeformer har höjningen av pensionstillskottet räknats in i
avgiftsunderlaget när det gäller avgift till kommunen. Därigenom har de inte
fått den nytta av pensionstillskottets höjning som var avsedd.
Enligt min mening kan det ifrågasättas om höjningen av högkostnads-
skyddet på sikt kan begränsa ökningen av läkemedelskostnaderna. Som
framgår av det föregående drabbas främst lågpensionärer som är beroende av
läkemedel, och om de dessutom har kommunal hemtjänst eller bor i särskild
boendeform mister de också delar av den kompensation som höjningen av
pensionstillskottet var avsett för. För att komma till rätta med ökningen av
läkemedelskostnaderna bör man, enligt min uppfattning, granska både läke-
medel som ska rabatteras och förskrivningsrätten.
Som jag ser det är läkemedel ett medel i sjukdomsbehandlingen. Det måste
därför klaras ut vilka läkemedel som ska rabatteras. Detta är naturligtvis en
svår och noggrann avvägning men den måste ske, och då kommer vissa
läkemedel som nu rabatteras att ifrågasättas.
När det gäller förskrivningsrätten kan det komma i fråga att begränsa den
till läkare som arbetar inom sjukvården. Detta är också en grannlaga fråga.
Min slutsats av vad jag ovan anfört är att fästa utskottets uppmärksamhet
på att det krävs ingående studier och utredningar om främst vilka läkemedel
som skall rabatteras och om förskrivningsrätten om man ska kunna stoppa de
ökade läkemedelskostnaderna. Det borde också klaras ut hur främst
lågpensionärer som är beroende av läkemedel ska kunna kompenseras för de
ökade kostnaderna utan att den kompensation de f.n. får räknas in i ett
avgiftsunderlag när kommunen tar ut avgifter i olika former.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om högkostnadsskyddet.