Patienter över 80 år har drabbast hårdast av besparingarna inom
sjukvården. På fyra år - mellan 1994 och 1997 - minskade deras
sjukvårds- och läkemedelskonsumtion med nära 5000 kronor per år, visar
statistik från Institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi. De som var
mellan 60 och 64 år ökade under samma period sin sjukvårds- och
läkemedelskonsumtion allra mest, med 800 kronor per år.
Sverige har 1,5 miljoner ålderspensionärer. Inom en snar framtid utgör de
en fjärdedel av befolkningen. Sverige har också världens äldsta befolkning.
Och för alla dem kommer den sociala döden att föregå den fysiska döden.
Attityderna mot den äldre människan är att hon är ingen fullvärdig med-
borgare. För exempelvis beräkningen av pensionen gäller ett lägre basbelopp
än i andra sammanhang. De äldre får ofta stå tillbaka då regeringen gör
sociala satsningar. Då det ekonomiskt går så bra för Sverige tilldelas pen-
sionärerna av regeringen endast 25 kronor per månad i höjd pension, medan
regeringen föreslår stora satsningar inom barnomsorgen med exempelvis en
maxtaxa. Det måste vara balans mellan de olika utgiftsposterna. En grupp
skall inte ha sina konstruerade behov tillgodosedda på en annan grupps
bekostnad.
Många länder förbereder idag lagar mot diskriminering av äldre. Kanada
och USA har redan lagstiftat, Holland och Storbritannien följer nu efter. Men
i Sverige är det tyst. Attityderna mot ålderspensionärerna i vårt land måste
förändras. Det krävs en lag även i Sverige mot diskriminering av äldre.
Omsorg är det första man förknippar med vård, men ingen tänker på att var
fjärde svensk snart är pensionär. Av dem kommer hälften att vara friska.
Men samhället har ingen beredskap för dem. För många är det en tragedi att
sluta arbeta.
Filosofiska, medicinska och historiska orsaker saknas för att lägga pen-
sionsåldern vid 65 år. Någon behöver kanske pensioneras vid 40 medan
andra kan vara verksamma till 80 års ålder. Michelangelo debuterade som
målande konstnär vid 80 års ålder. Pianisten Artur Rubinstein höll sin
bejublade konsert när han var 78 år. I Sverige skulle varken Picasso eller
Michelangelo fått undervisa på konsthögskola vid den tid när de nådde sina
högsta höjder och Rubinstein skulle inte återfinnas på någon musikhögskola.
Äldreminister
Det är idag diskrimineringsombudsmannens uppgift att se till att
pensionärerna inte särbehandlas i negativ bemärkelse. Men i hans alla
övriga uppgifter försvinner lätt den uppgiften med resultatet att de äldre
blir diskriminerade i dagens samhälle.
Då de politiska partierna inte nominerar äldre personer på sina listor, och
de därmed inte får någon plattform i de beslutande organen, förändras inte
heller attityderna mot de äldre. Då äldrefrågorna är så speciella och attityder-
na till de äldre behöver ändras bör en äldreminister tillsättas med uppdrag att
tillvarata de äldres intressen och att försöka ändra attityderna till de äldre.
Läkare inom äldreomsorgen
I många kommuner och landsting har äldrefrågorna sedan regeringens
proposition 1997/1998:113 Nationell handlingplan för äldrepolitiken stått
i fokus. Den propositionen har i många fall fått ersätta den mer eller
mindre misslyckade ädelreformen, som började gälla 1 januari 1992 efter
att ha antagits med bred majoritet av riksdagen. Ädelreformen överförde
det samlade ansvaret för äldreomsorg och äldrevård till kommunerna.
Den starka betoningen av den sociala delen av omsorgen, en grundtanke i
ädel, kom att gå ut över den medicinska kompetensen. De eventuella
motsättningar gällande synen på äldrevårdens utformning och innehåll som
ädel skulle överbrygga lyckades inte fullt ut. I landstingen fanns av förklar-
liga skäl ett starkt medicinskt perspektiv på äldrevården och i primär-
kommunerna en stark social syn. Tanken med ädel var att kombinera de båda
verksamhetsområdena till ett nytt gemensamt syn- och förhållningssätt. Men
det lyckades således inte fullt ut. Det råder fortfarande ett slags motsats-
förhållande mellan kommuner och landsting när det gäller vård och omsorg.
Behovet av att exempelvis ha en fast läkare ansluten som konsult till varje
enhet underskattades.
Psykiatrisk och geriatrisk kompetens
De båda huvudmännens gemensamma strävanden beträffande
äldreomsorgen tycks idag riktas mot en målmedveten satsning mot ökad
samverkan för att resursmässigt och kvalitativt få fram en så bra
äldreomsorg som möjligt.
I landstingen pågår utvecklingsarbeten i samverkan med kommunerna i
syfte att förbättra vården och omsorgen för de äldre. En väl fungerande
vårdkedja mellan sjukhus-primärvård-kommun är en viktig förutsättning för
ett optimalt omhändertagande på olika vårdnivåer och av olika vårdgivare.
De äldre är ofta multisjuka, dvs har flera sjukdomar samtidigt. Detta ställer
höga krav på samverkan men också tillgång till rätt kompetens. Psykiatrisk
och geriatrisk kompetens är viktig för många äldre och måste finnas att tillgå
inom äldreomsorgen.
Behov av geriatriker
Då många äldre har flera sjukdomar, har de också en stor läkemedelskon-
sumtion. Genom ålder och sjukdom är kroppen många gånger skröplig
och skör. Läkemedlen är ofta utprövade på män i sina bästa år.
Läkemedelsdoseringen är inställd efter dessa friska, stora män och kan
därför få förödande effekter på en äldre människa. För att kunna möta de
äldres annorlunda kroppskonstitution och behov, är den geriatriska
kompetensen en nödvändig förutsättning. Därför behöver utbildningen av
geriatriker öka. Äldrevården måste få en högre status.
Läkarmedverkan inom kommunerna var en fråga som ädel inte klarade av.
Det är därför dags att landstingen tar ett steg bort från ädel och ställer
läkare
till kommunernas förfogande. Det är inte enbart den som är snuvig och
därför besöker en vårdcentral som behöver läkare. Läkarmedverkan behövs
också till hem- och sjukbesök hos gamla. Det är stor brist på läkare, som
specialiserat sig på åldrandets sjukdomar. Det skall samhället inte behöva
acceptera. Läkarmedverkan inom kommunal vård och omsorg måste ha en
hög prioritering inom vården och omsorgen för äldre.
Välutbildad personal
Det måste också finnas tillräckligt med personal, som kan ägna mer tid åt
sjuka och gamla. Det medmänskliga och sociala inslaget i begreppet
omvårdnad måste också kunna gälla.
De äldres psykiska tillstånd är en annan viktig fråga som måste uppmärk-
sammas, speciellt vad gäller brister vid diagnostisering och behandling.
Förutsättningarna för att leva ett gott liv minskar avsevärt om inte rätt
diagnos och rätt behandling kan ges.
Tandvård
Ett annat område där äldre fått stå tillbaka är tandvården. Det är viktigt
att de äldre kan fortsätta med den regelbundna tandvård de varit vana vid
som yngre. Det finns ingen gräns där tandvården och den goda
tandhälsan inte längre är lika viktig för välbefinnandet. Med stigande
ålder sker en försämring i tandstatusen genom minskad salivsekretion.
Denna kan vara orsakad av läkemedel, minskad förmåga att eliminera
maten ur munhålan osv. Flera landsting har återupptagit den uppsökande
verksamheten, bl a hos äldre i särskilda boendeformer. Det krävs dock
mera forskning för att en effektiv strategi med förebyggande insatser
skall kunna få större genomslag.
Sedan 1990 har statens subvention av tandvård minskat från 4,5 miljarder
kronor till 1,9 miljarder kronor i år. Bastandvården för barn och ungdom är
fortsatt gratis och för vuxna har bastandvården blivit billigare genom förra
årets tandvårdsreform, men de mer omfattande behandlingarna har blivit
betydligt dyrare. Detta drabbar äldre personer mycket hårt, eftersom just
äldre är i stort behov av att uppsöka tandläkare för ofta omfattande behand-
lingar. En tandvårdsreform som speciellt riktar sig mot de äldre är
angelägen.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lag mot diskriminering av äldre,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tillsättandet av en äldreminister
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att varje enhet där äldre vårdas skall ha en fast
läkare,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att psykiatrisk och geriatrisk kompetens skall
finnas inom äldreomsorgen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att utbildningen av geriatriker ökar,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att det finns tillräckligt med personal inom
äldreomsorgen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en tandvårdsreform som speciellt
riktar sig mot de äldre.