Diskriminering av äldre
Patienter över 80 år har drabbast hårdast av besparingarna inom sjukvården. På fyra år - mellan 1994 och 1997 - minskade deras sjukvårds- och läkemedelskonsumtion med nära 5000 kronor per år, visar statistik från Institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi. De som var mellan 60 och 64 år ökade under samma period sin sjukvårds- och läkemedelskonsumtion allra mest, med 800 kronor per år.
Sverige har 1,5 miljoner ålderspensionärer. Inom en snar framtid utgör de en fjärdedel av befolkningen. Sverige har också världens äldsta befolkning. Och för alla dem kommer den sociala döden att föregå den fysiska döden.
Attityderna mot den äldre människan är att hon är ingen fullvärdig med- borgare. För exempelvis beräkningen av pensionen gäller ett lägre basbelopp än i andra sammanhang. De äldre får ofta stå tillbaka då regeringen gör sociala satsningar. Då det ekonomiskt går så bra för Sverige tilldelas pen- sionärerna av regeringen endast 25 kronor per månad i höjd pension, medan regeringen föreslår stora satsningar inom barnomsorgen med exempelvis en maxtaxa. Det måste vara balans mellan de olika utgiftsposterna. En grupp skall inte ha sina konstruerade behov tillgodosedda på en annan grupps bekostnad.
Många länder förbereder idag lagar mot diskriminering av äldre. Kanada och USA har redan lagstiftat, Holland och Storbritannien följer nu efter. Men i Sverige är det tyst. Attityderna mot ålderspensionärerna i vårt land måste förändras. Det krävs en lag även i Sverige mot diskriminering av äldre.
Omsorg är det första man förknippar med vård, men ingen tänker på att var fjärde svensk snart är pensionär. Av dem kommer hälften att vara friska. Men samhället har ingen beredskap för dem. För många är det en tragedi att sluta arbeta.
Filosofiska, medicinska och historiska orsaker saknas för att lägga pen- sionsåldern vid 65 år. Någon behöver kanske pensioneras vid 40 medan andra kan vara verksamma till 80 års ålder. Michelangelo debuterade som målande konstnär vid 80 års ålder. Pianisten Artur Rubinstein höll sin bejublade konsert när han var 78 år. I Sverige skulle varken Picasso eller Michelangelo fått undervisa på konsthögskola vid den tid när de nådde sina högsta höjder och Rubinstein skulle inte återfinnas på någon musikhögskola.
Äldreminister
Det är idag diskrimineringsombudsmannens uppgift att se till att pensionärerna inte särbehandlas i negativ bemärkelse. Men i hans alla övriga uppgifter försvinner lätt den uppgiften med resultatet att de äldre blir diskriminerade i dagens samhälle.
Då de politiska partierna inte nominerar äldre personer på sina listor, och de därmed inte får någon plattform i de beslutande organen, förändras inte heller attityderna mot de äldre. Då äldrefrågorna är så speciella och attityder- na till de äldre behöver ändras bör en äldreminister tillsättas med uppdrag att tillvarata de äldres intressen och att försöka ändra attityderna till de äldre.
Läkare inom äldreomsorgen
I många kommuner och landsting har äldrefrågorna sedan regeringens proposition 1997/1998:113 Nationell handlingplan för äldrepolitiken stått i fokus. Den propositionen har i många fall fått ersätta den mer eller mindre misslyckade ädelreformen, som började gälla 1 januari 1992 efter att ha antagits med bred majoritet av riksdagen. Ädelreformen överförde det samlade ansvaret för äldreomsorg och äldrevård till kommunerna.
Den starka betoningen av den sociala delen av omsorgen, en grundtanke i ädel, kom att gå ut över den medicinska kompetensen. De eventuella motsättningar gällande synen på äldrevårdens utformning och innehåll som ädel skulle överbrygga lyckades inte fullt ut. I landstingen fanns av förklar- liga skäl ett starkt medicinskt perspektiv på äldrevården och i primär- kommunerna en stark social syn. Tanken med ädel var att kombinera de båda verksamhetsområdena till ett nytt gemensamt syn- och förhållningssätt. Men det lyckades således inte fullt ut. Det råder fortfarande ett slags motsats- förhållande mellan kommuner och landsting när det gäller vård och omsorg. Behovet av att exempelvis ha en fast läkare ansluten som konsult till varje enhet underskattades.
Psykiatrisk och geriatrisk kompetens
De båda huvudmännens gemensamma strävanden beträffande äldreomsorgen tycks idag riktas mot en målmedveten satsning mot ökad samverkan för att resursmässigt och kvalitativt få fram en så bra äldreomsorg som möjligt.
I landstingen pågår utvecklingsarbeten i samverkan med kommunerna i syfte att förbättra vården och omsorgen för de äldre. En väl fungerande vårdkedja mellan sjukhus-primärvård-kommun är en viktig förutsättning för ett optimalt omhändertagande på olika vårdnivåer och av olika vårdgivare. De äldre är ofta multisjuka, dvs har flera sjukdomar samtidigt. Detta ställer höga krav på samverkan men också tillgång till rätt kompetens. Psykiatrisk och geriatrisk kompetens är viktig för många äldre och måste finnas att tillgå inom äldreomsorgen.
Behov av geriatriker
Då många äldre har flera sjukdomar, har de också en stor läkemedelskon- sumtion. Genom ålder och sjukdom är kroppen många gånger skröplig och skör. Läkemedlen är ofta utprövade på män i sina bästa år. Läkemedelsdoseringen är inställd efter dessa friska, stora män och kan därför få förödande effekter på en äldre människa. För att kunna möta de äldres annorlunda kroppskonstitution och behov, är den geriatriska kompetensen en nödvändig förutsättning. Därför behöver utbildningen av geriatriker öka. Äldrevården måste få en högre status.
Läkarmedverkan inom kommunerna var en fråga som ädel inte klarade av. Det är därför dags att landstingen tar ett steg bort från ädel och ställer läkare till kommunernas förfogande. Det är inte enbart den som är snuvig och därför besöker en vårdcentral som behöver läkare. Läkarmedverkan behövs också till hem- och sjukbesök hos gamla. Det är stor brist på läkare, som specialiserat sig på åldrandets sjukdomar. Det skall samhället inte behöva acceptera. Läkarmedverkan inom kommunal vård och omsorg måste ha en hög prioritering inom vården och omsorgen för äldre.
Välutbildad personal
Det måste också finnas tillräckligt med personal, som kan ägna mer tid åt sjuka och gamla. Det medmänskliga och sociala inslaget i begreppet omvårdnad måste också kunna gälla.
De äldres psykiska tillstånd är en annan viktig fråga som måste uppmärk- sammas, speciellt vad gäller brister vid diagnostisering och behandling. Förutsättningarna för att leva ett gott liv minskar avsevärt om inte rätt diagnos och rätt behandling kan ges.
Tandvård
Ett annat område där äldre fått stå tillbaka är tandvården. Det är viktigt att de äldre kan fortsätta med den regelbundna tandvård de varit vana vid som yngre. Det finns ingen gräns där tandvården och den goda tandhälsan inte längre är lika viktig för välbefinnandet. Med stigande ålder sker en försämring i tandstatusen genom minskad salivsekretion. Denna kan vara orsakad av läkemedel, minskad förmåga att eliminera maten ur munhålan osv. Flera landsting har återupptagit den uppsökande verksamheten, bl a hos äldre i särskilda boendeformer. Det krävs dock mera forskning för att en effektiv strategi med förebyggande insatser skall kunna få större genomslag.
Sedan 1990 har statens subvention av tandvård minskat från 4,5 miljarder kronor till 1,9 miljarder kronor i år. Bastandvården för barn och ungdom är fortsatt gratis och för vuxna har bastandvården blivit billigare genom förra årets tandvårdsreform, men de mer omfattande behandlingarna har blivit betydligt dyrare. Detta drabbar äldre personer mycket hårt, eftersom just äldre är i stort behov av att uppsöka tandläkare för ofta omfattande behand- lingar. En tandvårdsreform som speciellt riktar sig mot de äldre är angelägen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lag mot diskriminering av äldre,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillsättandet av en äldreminister
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att varje enhet där äldre vårdas skall ha en fast läkare,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att psykiatrisk och geriatrisk kompetens skall finnas inom äldreomsorgen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utbildningen av geriatriker ökar,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det finns tillräckligt med personal inom äldreomsorgen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en tandvårdsreform som speciellt riktar sig mot de äldre.
Stockholm den 4 oktober 1999
Margareta Viklund (kd)
Maj-Britt Wallhorn (kd)