Den 1 januari 1998 trädde ett antal förändringar i socialtjänstlagen (SoL) i kraft. Inom området gällande hantering av socialtjänstinsatser, där "ursprungs- kommun" och "ny kommun" som familjen flyttar till är inblandade, är lagstiftningen dock fortfarande oklar och föranleder alltför ofta tidskrävande diskussioner.
Det är genom lagändringen klarlagt att när en kommun inlett utredning angående barn/ungdom är man skyldig att slutföra utredningen och även svara för insatsen som behövs. Likaså har man som placeringskommun ett klart fortsatt ansvar för barnet/ungdomen när hon eller han är placerad i annan kommun. Hela tiden finns enligt 72 § SoL en möjlighet att begära ett ärende överflyttat till en annan kommun. Det är på denna punkt det brister mellan kommunerna. I Kommunförbundets skrift Socialtjänstlagen - en vägledning finns det klart uttryckt att det är den nya kommunen, såsom vistelsekommun, som skall ha ansvaret när ytterligare insatser, utöver det stöd som utgår från tidigare hemkommunen, behövs.
Kommun som initierat en utredning riskerar att få behålla ärendet på grund av att den nya kommunen, som familjen flyttat till, vägrar att ta befattning med ärendet. Den vägrar dessutom att svara för de ytterligare insatser som familjen efter hand kan behöva. Den kommun som tvingas fullfölja en utredning på plats i en annan kommun drabbas inte sällan av mycket tidskrävande och kostnadskrävande insatser om man inte kan nå en överens- kommelse med den nya kommunen om att överlämna utredningsansvaret.
Länsstyrelserna har inte någon befogenhet "att skipa rättvisa" utan måste hänvisa till kommunernas egen kompetens att agera på det sätt som är bäst för de aktuella familjerna. Det är naturligtvis ytterst allvarligt om en utredning läggs ned med de konsekvenser som det kan få för enskilda, och därför är det ursprungliga motivet till förändringen i socialtjänstlagen i denna del väl värt att vårda, men det har visat sig att tillämpningen i vissa fall har fått märkliga och olyckliga konsekvenser.
Det är en brist när lagstiftningen är så otydlig att den skapar problem för kommunerna med risk för att enskilda individer inte får det bistånd de behöver. Regeringen bör därför ta initiativet till en översyn av gällande lagstiftning och dess tillämpning.
Hemställan
med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av socialtjänstlagens tillämpning vad gäller överflyttning av ärenden.
Stockholm den 4 oktober 1999
Torgny Danielsson (s)
Jarl Lander (s)