Kvinnor i Sverige har sämre hälsa än män. Många studier
visar att kvinnor och män bemöts mycket olika inom
sjukvården, när de drabbas av ohälsa. Kvinnors sjukdomar
kan vara andra än mäns, t.ex. sjukdomar från rörelseorganen
och smärtsyndrom, ätstörningar, psykisk ohälsa och
läkemedelsberoende. Kvinnor beskriver också sina symptom
på ett annat sätt än män, vilket gör att den behandlande
läkaren inte känner igen dem eftersom läkarutbildningens
läroböcker utgår från mäns sätt att beskriva sina smärtor.
Kvinnors upplevda ohälsa har så gott som genomgående
lägre status i samhället - i familjen, på arbetsplatsen, inom
sjukvården och forskningen.
Vid yrkesmedicinska enheten vid Stockholms läns landsting har under
några års tid ett antal forskare arbetat och lagt fram femton delrapporter om
olika aspekter på kvinnors hälsa. De handlar om samhällsutvecklingens
betydelse för kvinnors hälsa, om arbetsvillkorens inverkan, om äldre
kvinnor, om kvinnor med drogproblem och ätstörningar och om övergrepp
på kvinnor. De handlar om övervikt, smärta, psykisk ohälsa, hjärt- och
kärlsjukdomar, benskörhet, om att förebygga cancer men också om sexualitet
och reproduktion.
Ett feministiskt perspektiv
på hälsa
Inflytande - Utveckling - Gemenskap är faktorer som
påverkar människors hälsa positivt. Resurscentrum Kvinnum
i Jämtland har utgått från dessa tre faktorer i ett projekt som
givit ett mycket gott resultat vad gäller att stärka kvinnors
ställning. De tre faktorerna samverkar och måste därför ses i
ett helhetsperspektiv.
Inflytande
Kvinnors inflytande på olika områden i samhället är mindre i
förhållande till mäns. Att ha respektive att sakna inflytande
och makt är en faktor av övergripande betydelse för kvinnors
välbefinnande och hälsa. Det gäller inflytande i samhället i
stort men också över den privata situationen.
Inom vård och forskning
Vår kunskap om hälsa och sjukdom bygger i stor utsträckning på
undersökningar om mäns hälsa. Forskning och statistik är till synes neutral
men avser huvudsakligen män, den är "könsblind". På så sätt definieras
hälsoproblem utifrån män och mäns hälsa och kvinnliga hälsoproblem blir
osynliggjorda. Utredningar och handlingsplaner är utformade med mannen
som norm. Kvinnors hälsoproblem utreds exempelvis inte i samma
utsträckning som mäns vid hjärt- och magbesvär. Detta visar t.ex. statistiken
som säger att kvinnors dödlighet i hjärtinfarkt inte sjunker i samma takt som
männens.
Benskörhet (osteoporos) är en annan sjukdom som ökat kraftigt i den
svenska befolkningen sedan 50-talet. Kvinnor är mest drabbade. Kunskapen
bakom osteoporos är dock bristfällig, men vi vet att lagom hög fysisk
aktivitet under barn- och ungdomsåren skyddar mot osteoporos genom att
skelettet blir starkare. Det talar för att flickor och unga kvinnor måste
stimuleras att vara mer fysiskt aktiva. Idrott och sportaktiviteter ska anpassas
till deras behov. Samhällets bidrag till detta område måste riktas mer till
flickor.
Tecken på våld eller misshandel uppmärksamma sällan och kunskaper om
kvinnlig sexualitet är bristfälliga. Sexuella problem definieras som brist eller
dysfunktion. Man utgår inte från kvinnans behov utan anser att hon skall
anpassa sig till den gällande normen, sexualitet på mannens villkor.
Fysiologiska förändringar under menstruationscykeln, graviditet och
klimakterium förklaras som sjukliga avvikelser. Hormonella svängningar blir
en brist, en defekt som måste korrigeras, inte en tillgång, en kreativ
potential.
(Agneta Nilsson i rapporten Att främja kvinnors hälsa, Stockholm 1998).
Detta får allvarliga konsekvenser när det gäller behandling
av endogena och hormonella sjukdomar. Vid t.ex.
behandling av diabetes spelar menstruationscykeln en
mycket stor roll. Om man inte tar hänsyn till den ökar
biverkningsfrekvensen och följdsjukdomar. Unga flickor
upplever sin situation som mycket pressande. I skolan kallas
de horor samtidigt som reklam och TV ger en bild av hur de
ska vara och se ut enligt ett manligt skönhetsideal. När de
söker läkare för sina problem får de ett recept på
sömntabletter. Inom den medicinska forskningen måste
insatserna i ökad utsträckning ta hänsyn till kön. Detta bör
riksdagen ge regeringen till känna.
Inflytandet över vården och den medicinska forskningen är av hävd
männens avdelning. Visst gör kvinnorna inbrytningar, men grundmönstret är
fortfarande skrämmande intakt.
Om kvinnors makt i samhället och över den egna situationen ska växa, och
hälsotillståndet sålunda förbättras, måste det givetvis till en genomgripande
förändring. Den medicinska forskningen måste inse att mänskligheten består
av kvinnor och män. Kvinnors sjukdomar och behov måste få
uppmärksamhet inom vården, sjukvårdspersonal måste få adekvat utbildning
om kvinnors sjukdomstillstånd och om hela den bild som ligger bakom de
symtom kvinnor söker hjälp för.
I hemmet och på arbetsplatsen
Den ojämlika fördelningen av hemarbetet har under de senaste åren
förstärkts i samband med omstruktureringar och nedskärningar. Kvinnor har
i större utsträckning än män fått kännas vid otrygga arbetsvillkor och
försämringar av den psykosociala arbetsmiljön. Nedskärningarna i den
offentliga sektorn har drabbat kvinnor hårt, dels genom att många mist sitt
arbete eller gått ner i arbetstid, dels genom att det oavlönade omsorgsarbetet i
hemmet har ökat. Kvinnor tar hand om barn som mist sin daghemsplats och
vårdar gamla föräldrar som skrivits ut från sjukhus. (Westberg H, Kvinnors
arbetsvillkor och hälsa, Stockholm 1997)
Detta i sin tur leder till ekonomisk stress för kvinnan. Både
hälsa och psykiskt välbefinnande försämras ju större den
ekonomiska stressen är. Att ha god ekonomi ger en känsla av
kontroll och inflytande över den egna situationen. Forskarna
Gunilla Carlstedt och Annika Forssén uttrycker det i sitt
arbete Mellan ansvar & makt att det främjar kvinnors hälsa
att sträva efter makt över sitt eget liv i relation till män och
manlig dominans, medan en kamp utan framgång däremot
tar mycket kraft och ger upphov till ohälsa. För många
kvinnor har graden av hälsa och ohälsa ett starkt samband
med graden av självständighet och handlingsfrihet vad gäller
såväl betalt som obetalt arbete, tillgången till egen tid och
egna utvecklingsmöjligheter. Kvinnor tvingas förhålla sig till
den begränsning av makt och möjligheter som deras kön
utgör.
Det synliga lönearbetet överordnas idag det osynliga, oavlönade arbetet.
Arbetsuppgifterna i sig, hur de definieras och fördelas, blir alltså en fråga om
makt. Den nuvarande könsarbetsdelningen måste brytas upp med en
lagstadgad arbetstidsreform, genom att den ger möjlighet till en
omfördelning mellan kvinnor och män av makt och ansvar, tid, arbete och
inkomster. Arbetstidsfrågan behandlas av Vänsterpartiet i en särskild motion.
En stor andel kvinnor arbetar inom vården. Vårdarbetare inom hälso- och
sjukvård samt äldre- och handikappomsorg har en särskilt utsatt situation. De
psykosociala arbetsvillkoren är ogynnsamma i form av osäker position,
fysiska påfrestningar med tunga lyft och oregelbundna arbetstider med natt-
och helgtjänstgöring. De utsätts också för psykiska påfrestningar p.g.a.
kontakten med andra människor som ofta har stora sociala behov och
omvårdnadsbehov. Särskilt undersköterskor och mentalsköterskor har
bristande inflytande över arbetet. Dessutom är riskerna för våld, mobbning
och sexuella trakasserier störst inom vårdarbetargruppen. Vänsterpartiet
berör i en särskild motion om kvinnor och arbete kvinnornas situation på
arbetsmarknaden samt föreslår i en annan motion att de sexuella trakasserier
som exempelvis vårdbiträden och hotellanställda ofta utsätts för i sitt arbete
skall uppmärksammas i jämställdhetslagen, vilken idag endast reglerar
förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare samt arbetstagare
sinsemellan.
Utveckling/utbildning
Utbildning av personal
I flera av yrkesenhetens delrapporter talas det om behovet av
utbildningsinsatser. Utbildningarna ska vara riktade till både
professionella inom vården och kvinnorna själva.
Som det ser ut idag erbjuds vårdpersonal många gånger endast tid för
någon enstaka halv- eller heldag. Detta är givetvis inte tillräckligt.
Utbildningarna bör innehålla tre komponenter: kunskap, självkännedom och
inlevelseförmåga. Kunskaperna behöver sättas in i ett socialt och
psykologiskt sammanhang som vårdpersonalen kan känna igen från sin egen
vardag. Vänsterpartiet anser att det är viktigt att alla yrkeskategorier inom
vård och omsorg erbjuds denna kompetensutveckling och tillämpar denna i
sin yrkesutövning. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Utbildning som vänder sig direkt till kvinnor
I utbildning som vänder sig direkt till kvinnor pekar
yrkesenhetens rapporter på vikten av "empowerment" - en
process som leder fram till målet: makten över sitt eget liv.
"Förmågan att ensam eller tillsammans med andra bryta en
maktlöshet, göra sig mindre mottaglig för andras makt och
åstadkomma en förändring av situationen är central i
hälsofrämjande strategier." När det gäller utbildning av s.k.
utsatta kvinnor blir det särskilt tydligt att det krävs en
metodik och ett innehåll som frigör kraft och energi. Det
finns en rad intressanta exempel på projekt där man arbetar
på ett positivt sätt med dessa frågor. Livstycket i
Stockholmsförorten Tensta är ett sådant exempel. Men
alltför sällan tillägnar utbildningar på olika nivåer en sådan
frigörande pedagogik. Kvinnor med utländsk bakgrund har
ofta genomgått den ena svenskkursen efter den andra utan att
något hänt. I utbildningen blandas ofta kvinnor och män utan
att ta hänsyn till att kvinnor i vissa kulturer inte tillåts tala
med män i närheten. Detta kan medföra att dessa kvinnor
p.g.a. bristande språkkunskaper har svårt att delta i
information och utbildningar som förebygger ohälsa
eftersom de ej har tillräckliga kunskaper i svenska. Vi vill i
det här sammanhanget påminna om att det finns en lag som
ger rätt till tolkhjälp. Denna lag måste gälla kvinnor som
också har rätt att få information på sitt modersmål. Det är
därför viktigt att landstingen uppmärksammas på det faktum
att kvinnor inte ska behöva få sin information via maken
utan direkt från den vårdande personalen. Detta bör
riksdagen ge regeringen till känna.
Gemenskap
Gemenskap i grupper och nätverk, på arbetsplatser, i
bostadsområde, familj och parrelation är av stor betydelse
för kvinnors hälsa. I gemenskap får kvinnor kraft att förändra
sin situation. Detta gynnar både dem själva och deras
omgivning. Det informella sociala nätverk som individen
själv skapar och som bygger på mellanmänskliga relationer
har stor betydelse för hälsan. De kan inte ersättas av formella
skyddsnät. Förmågan att skapa nätverk och goda relationer
är en personlig kompetens som skyddar och stärker hälsan.
Det är således ett växelspel mellan social kompetens hos
individen och socialt nätverk i omgivningen. Så länge
gemenskapen är positiv är den ett stöd för kvinnan. Men
gemenskapen i en parrelation, i en arbetssituation eller i
familjen är inte alltid positiv. Den kan också upplevas
förtryckande och vara ett hinder för en kvinnas utveckling,
något som i sin tur kan leda till ohälsa hos kvinnor.
Samverkan och samarbete
En viktig strategi i hälsofrämjande arbete är samverkan. Det
framgår av samlad forskning att kvinnor ser sig och sina
symtom i ett livssammanhang. Olika perspektiv måste mötas
för att synliggöra kvinnors hälsa och ohälsa. Det handlar om
samverkan inom sjukvården mellan ett medicinskt och ett
omvårdnadsperspektiv, mellan enheter som psykiatri och
primärvård och mellan kvinnlig och manlig personal. Men
det handlar också om samverkan mellan sjukvård,
socialtjänst, skola, försäkringskassa, arbetsförmedling och
frivilligverksamheter.
Samverkan handlar inte enbart om kanaler för kontakt vid behov. Det
handlar också om
- att skapa forum för debatt och samla gemensam kunskap,
- att skapa konsensus kring det gemensamma,
- att bygga en ideologisk bas för mål och strategier,
- att fördela ansvaret när det gäller ekonomi, kompetens och
metodutveckling och, inte minst,
- att stödja initiativ till verksamheter och bidra till deras förankring.
Vänsterpartiet ser med stor oro på den växande ohälsan hos
kvinnor, allra helst som den oftast beror på okunnighet och
okunskap. Vi anser därför att det är viktigt att det utvecklas
strategier för samverkan mellan de olika aktörer som möter
kvinnor i frågor om hälsa. Detta bör riksdagen ge regeringen
till känna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av könsperspektiv inom den medicinska
forskningen,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av kompetensutveckling för alla
yrkeskategorier inom vård och omsorg,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tolkservicen vid landets sjukhus,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om strategier för samverkan i frågor som rör
kvinnors hälsa.