Vården och omsorgen ska utgå från den enskilda människans
behov och utövas i enlighet med patientens önskemål och
aktiva val. Människors förmåga att skaffa sig kunskap om
och påverka sitt hälsotillstånd ska vara vägledande för
organisationen av sjukvården. Alla ska ha möjlighet att,
utifrån sina behov, välja personlig kontakt, vårdinrättning
och omsorgsform.
Enskilda människors ekonomiska förutsättningar får aldrig avgöra
vårdinsatsen. Centerpartiet anser att hälso- och sjukvården ska finansieras
med gemensamma medel.
Den medicinska och tekniska utvecklingen ger förutsättningar för att mer
vård och eftervård kan ske i hemmet. Avancerad sjukvård i hemmet bör
utvecklas i samarbete med primärvården. Speciellt viktigt är detta för att
skapa en värdig vård i livets slutskede. Vården ska grundas på medicinsk
kompetens - och utövas i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.
Ojämlika levnadsvillkor ökar hälsoskillnaderna och därför måste
folkhälsoarbetet vara en central del i allt samhällsarbete. Alla beslutsnivåer
måste vara beredda att klarlägga riskfaktorer och ta ansvar för att förbättra
miljön inom sitt ansvarsområde. Det lokala arbetet är betydelsefullt för att
förebygga ohälsa. Individer, föreningar, bostadsföretag, kommuner och
landsting har möjlighet att påverka och förbättra den lokala miljön.
Satsningar på att få bort ohälsosamma miljöer kan minska hälsoklyftorna.
Därmed blir folkhälsoarbetet lönsamt både på kort och lång sikt.
Människor söker livskvalitet, som inte grundar sig på ekonomisk lycka
utan snarare på välbefinnande. När människor har makt över sina liv och ser
möjligheter till förändringar är risken för ohälsa mindre. Därför ska allt
politiskt arbete genomsyras av hälsoaspekter. Ett decentraliserat samhälle,
som grundas på människors aktiva deltagande, ger de bästa förutsättningarna
att minska ohälsa.
Patienter har rätt att bemötas med respekt och värdighet. Många människor
känner att de inte har mod eller tillräcklig kunskap för att kunna ifrågasätta
eller signalera att de är missnöjda eller inte har bemötts med respekt. Rätten
att bemötas med värdighet måste alltid gälla. Hälso- och sjukvården måste
alltid vara lyhörd för medborgarnas önskemål och signaler.
Förbättringar kräver ekonomiska resurser. Därför har Centerpartiet gått i
spetsen för att öka anslagen till landsting och kommuner. Pengarna från
försvarsöverenskommelsen är det senaste initiativet som visar att det går att
prioritera vård och omsorg. Genom centermiljarderna, sammanlagt 8
miljarder åren 2002-2004, görs nu viktiga satsningar på primärvården, till
vård och omsorg om äldre, till hjälp för psykiskt sjuka och till att korta
köerna och öka mångfalden.
Utgångspunkten för det kommande förnyelsearbetet är den kompetens och
de erfarenheter som människor med erfarenheter av vård och omsorg själva
kan bidra med, oavsett om man fått dem som patient, anhörig, lokalt
engagerad politiker eller som vårdpersonal. Förnyelsen ska ske med de
lokala behoven och förutsättningarna för ögonen och med insikt om att
förutsättningarna och läget varierar mellan olika delar av landet. Det är bara
genom att ta till vara lokala erfarenheter som vi kan få till stånd ett
långsiktigt och strategiskt riktigt förnyelsearbete.
2 Folkhälsoarbetet
2.1 Den ojämlika hälsan
Medellivslängden i Sverige är en av de högsta i världen och
den har ökat med 5,3 år för män och 6,6 år för kvinnor sedan
år 1960. Under 1960- och 1970-talen ökade
medellivslängden för kvinnor kraftigt. Under senare år har
ökningen varit större för män än för kvinnor. Män lever i
genomsnitt 76,8 år och kvinnor 81,9 år.
Människors vilja att påverka sin hälsa och kunskapen om att det personliga
levnadssättet har betydelse för hälsan har starkt bidragit till att medellivs-
längden ökat. Hälsan och rörelseförmågan har förbättrats för flertalet
svenskar. Den medicinska utvecklingen har gjort att dödligheten i hjärt- och
kärlsjukdomar kraftigt minskat. Levnadsvillkor och levnadsvanor har
förbättrats och minskade rökvanor hos stora delar av befolkningen har gjort
att människor lever längre. Förändrade alkoholvanor har också bidragit till
att öka medellivslängden.
Svenska barn tillhör de friskaste i världen och spädbarnsdödligheten är
mycket låg, troligen den lägsta i världen. Spädbarnsdödligheten (döda under
första levnadsåret) uppgick under början av 1900-talet till ca 40 per 1 000
levande födda, och ligger nu under 4 per 1 000 födda barn. Utvecklingen
beror säkert på flera samverkande faktorer; bättre hygien, vaccinationer samt
mödravårdens övervakande och förebyggande funktioner. Även under 1990-
talet har spädbarnsdödligheten reducerats. Till exempel har informationen
om förebyggande insatser mot plötslig spädbarnsdöd gjort att antalet fall
minskat från 146 till 41 under perioden 1990 till 1995.
Det finns dock en oroande utveckling under 1990-talet i barn- och
ungdomsgruppen. Den psykiska hälsan och levnadsvanorna har försämrats
hos vissa barn. Ungdomars svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden
har skapat känsla av frustration och utanförskap.
Det kommer larmrapporter från personal som arbetar med och kommer i
kontakt med barn i utsatta miljöer. Situationen är speciellt oroande i socialt
utsatta områden i storstäderna, där arbetslösheten är hög. En stor del, mellan
20 och 40 procent av all ohälsa bland barn, kan förklaras av förhållanden
knutna till barnens sociala situation. Flertalet av dessa socialt betingade
risker är påverkbara. Därför finns också goda möjligheter att främja en god
och jämlikare hälsoutveckling bland barn. I tider av hög arbetslöshet och
knappa ekonomiska resurser är det givetvis speciellt viktigt att uppmärk-
samma hälsans villkor bland barn som växer upp i socialt utsatta miljöer.
Sverige är ett relativt homogent land. Ändå märks skillnaderna i livslängd
och hälsotillstånd tydligt mellan olika delar av landet. Spännvidden i fråga
om livslängd mellan länen är till exempel 2,3 år för män - mellan
Gävleborgs län med 74,7 år och Kronobergs län med 77 år - och 1,9 år för
kvinnor - mellan Värmland med 80,2 år och Halland med 82,1 år
(genomsnitt 1992-96).
Socialstyrelsen sammanfattar i sin Folkhälsorapport 1997 att det märks en
ogynnsam hälsoutveckling för män i norra glesbygden och för fler invandrar-
grupper. Under 1980-talet var hälsoutvecklingen bättre för män än för
kvinnor och bättre för tjänstemän än för arbetare. Segregationen i samhället
syns tydligt i både medellivslängd och i ohälsotal . Städer är delade och
skillnaden mellan olika kommuner mätt i medellivslängd är upp till 9 år.
Det finns ett tydligt samband mellan ensamhet eller bristande social
förankring och dålig hälsa. I de områden där nätverken är starka och det
civila samhället är utvecklat lever människor längre och mår bättre under
livstiden.
En ökande andel kvinnliga arbetare besväras av sjukdomar i rörelse-
organen. De sociala skillnaderna i hälsa tenderar att öka bland kvinnor. En
oroande utveckling är att kvinnliga arbetare röker i större utsträckning och
motionerar mindre än såväl tjänstemän av båda könen som manliga arbetare.
I stort sett utvecklas svenskarnas hälsa väl men det finns tydliga orosmoln
som är kända sedan tidigare. Dessa riskerar att bli ännu tydligare om inte
förändringar genomförs. Människor som lever under svåra ekonomiska
förhållanden och har få sociala kontakter har nu som tidigare sämre hälsa.
Familjen och den lokala gemenskapen är av stor betydelse för hälsan.
Människor behöver gemenskap, kärlek och social förankring för att må bra -
både till kropp och själ. Ensamhet och utanförskap är ett av vår tids största
hot mot hälsan.
2.2 Makt över vardagen
Ett målmedvetet folkhälsoarbete innebär att grundläggande
strukturer i samhället måste förändras. Människors lika rätt
och värde ska vara utgångspunkten. Maktlöshet försämrar
hälsan. Samhället är starkt centraliserat och 1900-talets
sociala ingenjörskonst har inte varit inriktad på att upptäcka
funktioner som ger förutsättningar för social gemenskap,
utan har till stor del ägnats åt det socioekonomiska synsättet.
Vi vill vända perspektivet och utgå från människan och den
nära omgivningen.
Ett decentraliserat samhälle ökar förutsättningarna för människors
inflytande. En överblickbar närmiljö har stor betydelse för hälsans
utveckling. Mekanismer och funktioner i det lokala samhället kan fungera
som drivkrafter i folkhälsoarbetet. Enkla metoder för att skapa trivsel i
närmiljön måste utvecklas.
2.2.1 Strategi för folkhälsoarbetet
Folkhälsoarbetet bör genomsyra allt samhällsarbete och de
politiska besluten grundas på principen om en hållbar
hälsoutveckling och att människor ges möjlighet att leva ett
hälsosamt liv. Ekonomisk tillväxt innebär inte med
automatik förbättrad social utveckling, om stora grupper av
befolkningen inte får del av de växande resurserna.
Nationalräkenskaperna bör därför inkludera positiva
respektive negativa effekter på folkhälsan, dvs. ett hälso-
justerat BNP-mått. Detta bör ges regeringen till känna.
Folkhälsoarbetet måste utgå från den enskilde individen och dennes vilja.
Det måste finnas en rimlig avvägning mellan det som anses folkhälso-
politiskt motiverat och människans önskan.
Skillnaden i hälsoutveckling hos olika grupper kan förklaras med att
människor har olika levnadsbetingelser. De sociala skillnaderna måste därför
minska. De stora regionala skillnaderna i hälsa mellan människor i olika
landsdelar och inom län och städer måste också minska. Även ojämlikheten i
hälsa mellan kvinnor och män måste bli mindre. Det krävs ökade insatser för
att uppmärksamma och förbättra kvinnors ogynnsamma hälsoutveckling.
Folkhälsoarbetet ska också inriktas på att utveckla mekanismer för social
gemenskap och integrering av funktioner i lokalsamhället. Ensamhet, osäker-
het och utanförskap skapar dåliga miljöer som har en negativ påverkan på
människors fysiska och psykiska hälsa. Ofta är det enkla mekanismer eller
träffpunkter som gör att människor känner ökad trivsel och därmed mår
bättre.
Ett lyckat folkhälsoarbete kräver fler aktörer och mer genomgripande
sektorsöverskridande arbete. Alla beslutsnivåer måste vara beredda att göra
insatser för att klarlägga riskfaktorer och för att förbättra miljön inom sitt
ansvarsområde. Centerpartiet vill betona vikten av arbetet på lokal nivå.
Enskilda individer, föreningar, bostadsföretag, kommuner och landsting har
alla möjlighet att påverka och förbättra den lokala miljön. Det behövs också
mer systematiska åtgärder från statens sida för att folkhälsoarbetet ska få
genomslag. Den nationella nivån har ett ansvar att utveckla strategier för
preventiva åtgärder för enskilda sjukdomar och för att förändra grund-
läggande strukturer som påverkar folkhälsan.
Det bör på nationell nivå utformas strategier liknande dem som gjordes för
Agenda 21-arbetet och som innefattar mål för kommunalt genomförande och
en tidsplan. Centerpartiet anser vidare att kommuner och landsting med
jämna mellanrum bör ta fram folkhälsorapporter som belyser hälsositua-
tionen bland kommuninvånarna. Det skulle underlätta bedömningarna i
politiska beslut rörande folkhälsofrågor. Regeringen bör inleda samtal med
Kommunförbundet om sådana insatser på kommunal nivå. Detta bör ges
regeringen till känna.
Centerpartiet vill också betona vikten av att det före viktiga beslut görs en
omfattande analys av vad beslutet kan få för betydelse för hälsoutvecklingen,
motsvarande vad som redan i dag görs på miljöområdet. Metoder för
hälsokonsekvensanalyser bör utvecklas. Detta bör ges regeringen till känna.
2.2.2 Folkhälsoforskning
Arbetsmiljön i Sverige är internationellt sett bra. En orsak till
detta är den mycket medvetna satsningen som gjorts för att
förbättra arbetsmiljön. Enligt Centerpartiet bör nu en
motsvarande strategisk satsning göras på livet utanför
arbetsplatsen, med utgångspunkt i det sociala livets
stödpunkter: familjen, de sociala nätverken och närmiljön.
Centerpartiet anser att ett omfattande forskningsprogram bör
initieras om den sociala gemenskapens betydelse för
folkhälsan. Det behövs ny kunskap om social integration och
om vilka mekanismer som påverkar människors livsvillkor
och levnadssätt. Forskningsprogrammet bör utgå från
mikroperspektivet och ha till syfte att belysa familjens, de
sociala nätverkens och den yttre närmiljöns betydelse för
människors hälsa. Programmet bör vara tvärsektoriellt och
omfattas av idéhistoriker, sociologer, medicinare,
antropologer m.fl. Detta bör ges regeringen till känna.
Kvinnoperspektivet i folkhälsoarbetet glöms ofta bort. Analyser av och
forskning kring hälsoutvecklingen har ofta begränsats till specifika kvinno-
sjukdomar och psykiska problem. Folkhälsoarbetet måste vidgas för att
belysa kvinnors situation ur andra perspektiv. Detta bör ges regeringen till
känna.
2.2.3 Statistiskt underlagsmaterial i
folkhälsoarbetet
Det statistiska underlag som folk- och bostadsräkningarna
utgjort har varit ett ovärderligt material för folkhälsoarbetet.
Om inte motsvarande uppgifter tas fram inom en snar
framtid kommer det att få betydande konsekvenser för
forskningen om människors hälsa och dess
bestämningsfaktorer. Centerpartiet anser det mycket
angeläget att det förberedelsearbete som pågår för att kunna
genomföra de nya registerbaserade folk- och
bostadsräkningarna påskyndas. Statistiken bör vara
könsuppdelad. Detta bör ges regeringen till känna.
2.3 Börja med barnen
Sverige har en lång tradition av förebyggande arbete för att
förhindra sjukdomar, skador och dödlighet bland barn.
Spädbarnsdödligheten är numera en av de lägsta i världen.
Viktiga delar är bl.a. mödra- och barnhälsovården som når i
stort sett alla föräldrar och som kan ge stöd i föräldraskapet
samt hjälpa de föräldrar som är i extra behov av stöd. I
arbetet med att minska skillnaderna i hälsa bland barn fyller
den en central roll. Det är angeläget att det förebyggande
arbetet som mödra- och barnhälsovården utgör inte
åsidosätts. Föräldrautbildning för båda föräldrarna ska vara
en återkommande del under barnens uppväxt. Föräldrarna
har alltid huvudansvaret för sina barns uppväxt.
Skolan kan bidra till folkhälsoarbetet men oftast begränsar sig detta till
upplysning om alkohol, narkotika, tobak och sex- och samlevnadsfrågor.
Ibland är det en alltför undanskymd del av skolans arbete och sker på ett
traditionellt sätt som inte engagerar eleverna. En viktig del i folkhälsoarbetet
är de signaler som skolan sänder ut. Om skolmaten är dålig, den fysiska
miljön undermålig och konflikter, stress och mobbning inte förhindras
minskar värdet av undervisning i förebyggande hälsovård. Därför är det
viktigt att skolan utvecklar arbetsformer som ger eleverna inflytande och
självkänsla och främjar gott kamratskap. Det är också viktigt att den fysiska
och psykosociala arbetsmiljön är god. Även barns hälsa påverkas om de inte
har inflytande och inte kan påverka sin vardag.
En viktig del i det förebyggande hälsoarbetet utgör även skolhälsovården
som tidigt kan upptäcka ohälsofaktorer i barns vardagsmiljö samt ge råd till
enskilda elever i riskzonen. Skolhälsovården kan tidigt upptäcka psykiska
problem, till exempel ätstörningar, hos barn samtidigt som den kan före-
bygga allergier och droganvändning. För många barn och ungdomar kan
skolsköterskan fungera som en förtroendefull kontakt med vuxenvärlden.
Centerpartiet anser att det är angeläget att satsa på skolhälsovården. Detta
gör ges regeringen till känna.
Ungdomsmottagningarnas arbete med sex- och samlevnadsfrågor är
betydelsefullt. De bör ha tvärvetenskaplig och mångkulturell kompetens så
att ungdomar med olika bakgrund kan känna ett förtroende för mottagningen.
Detta bör ges regeringen till känna.
2.3.1 Bättre hälsa - men inte för alla
Svenska folket blir allt friskare och medellivslängden
fortsätter att öka. Det finns dock allvarliga orosmoln när det
gäller hälsoutvecklingen bland barn och då speciellt barn
från ekonomiskt och socialt utsatta familjer. Klyftorna
mellan människor mätt i hälsa tenderar att öka. Många
familjer och barn mår dåligt. Det kommer larmrapporter från
personal som arbetar med och kommer i kontakt med barn i
utsatta miljöer. Situationen är speciellt oroande i socialt
utsatta områden i storstäderna, där arbetslösheten är hög.
Under 1990-talets första hälft har andelen skolbarn med psykiska problem
och diabetes liksom andelen barn med allergier och annan överkänslighet
ökat. Samtidigt har den tidigare positiva trenden när det gäller barn och
ungdomars rök- och alkoholvanor upphört och ersatts av ett ökat bruk av
såväl tobak som alkohol och andra droger.
En stor del, mellan 20 och 40 %, av all ohälsa bland barn kan förklaras av
förhållanden knutna till barnens sociala situation och därmed samman-
hängande livsvillkor. Flertalet av dessa socialt betingade risker är
påverkbara. Därför finns också goda möjligheter att främja en god och
jämlikare hälsoutveckling bland barn. I tider av hög arbetslöshet och
knappare ekonomiska resurser är det givetvis speciellt viktigt att uppmärk-
samma hälsans villkor bland barn som växer upp i socialt utsatta miljöer.
Detta kräver ett tydligt barnperspektiv i välfärds- och folkhälsopolitiken.
2.3.2 De första levnadsårens sjukdomar
Som ett resultat av en långsiktig hälsopolitik är
spädbarnsdödligheten i Sverige, sett i ett internationellt
perspektiv mycket låg och skillnaderna i spädbarnsdödlighet
mellan olika sociala grupper mindre än i ett jämförbart land
som England. I dagens Sverige finns fortfarande åtgärdbara
sociala skillnader när det gäller spädbarnstidens sjukdomar.
Livssituationen för gravida kvinnor och nyblivna mödrar har stor betydelse
för små barns hälsa. En orsak till att barn föds med för låg födelsevikt är bl a
psykosociala påfrestningar som modern utsatts för, t ex bristande socialt stöd
och misshandel. Tillgången till avlastning och stöd är av stor betydelse för
gravida kvinnors förlossningsutfall.
Ett annat problem som bör uppmärksammas är att endast ca 60 % av
föräldrarna kommer till föräldragrupper som finns inom barnhälsovården och
att socialt missgynnade familjer är underrepresenterade i dessa grupper. Ett
systematiskt arbete bör därför påbörjas med syfte att utveckla metoder så att
denna föräldrautbildning passar socialt mindre gynnade föräldrar. Barn-
hälsovårdens sjuksköterskor bör också i ökad utsträckning initiera grupp-
verksamhet för föräldrar med barn i förskoleåldern. Detta bör ges regeringen
till känna.
2.3.3 Barn till missbrukare
Barn som växer upp i miljöer med alkoholberoende vuxna är
utsatta. Många vuxna som är alkoholberoende döljer detta
mycket skickligt till dess omgivningen inser vad som sker.
Barnen skyddar sina föräldrar och det är många gånger svårt
att upptäcka barnens missförhållanden. Män överger oftast
sina missbrukande hustrur och barnen till alkoholberoende
kvinnor tar ofta på sig ett stort ansvar för sina mödrar.
Barnen lever ofta i isolering och rädsla. Ca 100 000 barn
växer upp i hem med föräldrar som missbrukar alkohol.
Centerpartiet vill framhålla att dessa barn behöver stöd och
kunskap om att de inte är ensamma i denna situation. Alltfler
frivilligorganisationer genomför särskilda program i samma
former. Organisationerna behöver stöd för sitt arbete.
Kunskaps- och erfarenhetsutbytet och metoder i
behandlingsarbetet bör utvecklas. Detta bör ges regeringen
till känna.
2.3.4 Psykisk ohälsa
De psykiska problemen bland barn har ökat under 1990-
talets första hälft. De flesta problem är vanligare bland
socialt mindre gynnade barn. Orsaken är att i dessa utsatta
grupper finns en rad olika faktorer som tillsammans ökar
risken för psykisk ohälsa som t.ex. ekonomiska problem,
arbetslöshet och familjekonflikter. Barn som lever i familjer
där en vuxen är drabbad av psykisk ohälsa drabbas hårt och
problemen är ofta dolda för omgivningen.
I Socialstyrelsens projekt om psykiskt sjuka föräldrar och deras barn har
man bl.a. konstaterat att det är svårt att få fram uppgifter om antalet
underåriga barn med psykiskt sjuka föräldrar. Redovisningssystem saknas
inom vuxenpsykiatrin och socialtjänsten. En uppskattning är att 20-30
procent av de vårdade patienterna har underåriga barn. En annan svårighet i
projektet har varit att definiera psykisk sjukdom och att bedöma vilka risker
som finns för barns hälsa och utveckling. Dessutom saknas fungerande
samverkan mellan socialtjänst och psykiatrin.
Det krävs ett tvärvetenskapligt samarbete, som utgår från klientens/
patientens sammansatta behov. Socialt stöd till föräldrarna kan minska den
negativa effekt för barnet av påfrestningar som de vuxna är utsatta för.
Vuxenpsykiatrin måste tidigt "upptäcka" dessa barn, för att ge barnen
adekvat stöd. Socialtjänsten måste försöka skapa förutsättningar för att stärka
de, ofta svaga, sociala nätverk som präglar utsatta familjers livssituation.
Föräldrautbildning i förskola och skola är ett sätt att stödja dessa familjer.
Frivilligorganisationerna gör viktiga insatser för att stödja barn i denna
situation. Även här behöver organisationernas roll stärkas och möjligheter till
kunskapsutbyte och metodutveckling stödjas. Detta bör ges regeringen till
känna.
2.4 Folkhälsoarbete för äldre
Andelen äldre i Sverige ökar. I dag är drygt 1,5 miljoner av
Sveriges invånare ålderspensionärer. Dagens sjuttioåringar är
friskare än vad motsvarande grupp var för tio år sedan. Men
behovet av vård och omsorg ökar med stigande ålder. Det
förebyggande hälsoarbetet för äldre är viktigt så att äldre kan
leva ett självständigt liv med god livskvalitet. Av stor
betydelse för hälsan är de sociala nätverken. Därför betyder
frivilligorganisationernas arbete mycket för äldre människor
som blivit ensamma. Tillgång till resurser för geriatrisk
forskning är angeläget. Fysisk träning, även upp i mycket
hög ålder, kan hindra benbrott och olycksfallsskador. Detta
bör ges regeringen till känna.
2.5 Folkhälsoinstitut till Sverige
Folkhälsa blev år 1994 ett formellt samarbetsområde inom
EU genom Maastricht-fördragets antagande.
Amsterdamfördraget innebär att folkhälsofrågorna får en
viktigare roll i EU:s framtida arbete. Inom folkhälsoområdet
har ramprogram antagits och utifrån detta genomförs
folkhälsoprogram inom områdena cancer, aids och vissa
smittsamma sjukdomar, narkotika, hälsofrämjande insatser
samt hälsoövervakning. Program för sällsynta sjukdomar och
miljörelaterade sjukdomar är under beredning. I Amsterdam-
fördraget betonas att en hög hälsoskyddsnivå för människor
ska säkerställas vid utformningen och genomförandet av
gemenskapens hela politik och verksamhet. Gemenskapens
insatser ska inriktas på att förbättra folkhälsan, förebygga
mänskliga sjukdomar och undanröja faror för människors
hälsa.
Amsterdamfördragets formulering att "hög hälsoskyddsnivå" ska säker-
ställas vid utformningen och genomförandet av "gemenskapens hela politik
och verksamhet", är förpliktigande uttalanden. Det måste tolkas så att alla
viktiga EU-beslut ska hälsokonsekvensanalyseras.
Inom EU diskuteras behovet av och eventuellt bildandet av ett hälso-
observatorium. Detta kan bli ett nytt gemenskapsinstitut, lämpligt att lägga i
något av de nyare medlemsländerna. Uppgiften är att arbeta med hälsodata,
epidemiologiska frågor, sprida information snabbt, förebygga sjukdomar etc.
Det borde, av flera skäl, vara av intresse att Sverige blir värdland för en EU-
myndighet för folkhälsa. Mot bakgrund av Sveriges väldokumenterade breda
kompetens och mångåriga erfarenhet inom hälsoskyddsområdet och i övrigt
goda infrastrukturella förutsättningar bör göra Sverige till en stark kandidat.
En lokalisering av ett eventuellt hälsoobervatorium till Sverige förutsätter
självfallet en vilja till detta och ett kraftfullt agerande av regeringen. Detta
bör ges regeringen till känna.
3 Ett strukturellt grepp
Centerpartiet har träffat en överenskommelse med
Socialdemokraterna om inriktningen och finansieringen av
försvaret. Uppgörelsen innebär att sammanlagt ca 8 miljarder
kronor frigörs under perioden 2002-2004. Socialdemo-
kraterna och Centerpartiet är överens om att dessa medel -
genom en konkret och uppföljningsbar satsning - ska
tillföras vård- och omsorgssektorn. Medlen bedöms kunna
frigöras enligt följande: 1 miljard kronor år 2002, 3
miljarder kronor år 2003 och 4 miljarder kronor år 2004.
Målet är att kvaliteten och tillgängligheten i vården och omsorgen ska
förbättras genom ökad närhet och korta väntetider i hela landet. I
överenskommelsen nedan anges i punktform den huvudsakliga inriktning
som ska gälla för satsningen.
På grundval av denna överenskommelse ska initiativ tas till att särskilda
utvecklingsavtal tecknas mellan staten och Landstingsförbundet respektive
Svenska Kommunförbundet. I utvecklingsavtalen ska den närmare inrikt-
ningen anges. Avsikten är att fortlöpande följa upp hur avtalen fullföljs och
vilka resultat som uppnås. Årliga uppföljningsrapporter ger förutsättningar
för att vid behov besluta om korrigeringar. Socialdemokraterna och
Centerpartiet följer kontinuerligt rapporteringen och aktualiserar vid behov
förändringar. Kostnaderna för uppföljningen ska finansieras inom ramen för
denna satsning.
Att träffa utvecklingsavtal och att bedriva systematisk uppföljnings-
verksamhet är ett uttryck för ambitionen att satsningen ska leda till konkreta
och uppföljningsbara effekter inom vården och omsorgen. Principen om
kommunal självstyrelse gäller. Statens roll är att lägga fast mål och inrikt-
ning för vård- och omsorgssatsningen, medan det ankommer på huvud-
männen själva att besluta om genomförandet. Resurstillskottet är inte att
betrakta som en allmän förstärkning av kommunsektorns ekonomi. Medlen
kommer att ingå i det generella statsbidraget till kommuner och landsting.
En grundläggande förutsättning för en god kvalitet och tillgänglighet i
vården och omsorgen är att personalsituationen förbättras. Förnyelsearbetet
måste leda till att arbete inom vård och omsorg blir attraktivt, bl.a. genom
förändrad arbetsorganisation och ökat inflytande över det egna arbetet. De
diskussioner som förs kring bildande av nationella kunskapscentrum med
regional placering för kunskapsuppbyggnad och erfarenhetsspridning ska
stödjas. Socialdemokraterna och Centerpartiet har enats om följande fyra
prioriterade områden:
3.1 Primärvården
Primärvården - basen i svensk hälso- och sjukvård - ska
stärkas och utvecklas. Varje landsting ska utifrån regionala
förutsättningar precisera primärvårdens uppdrag och tillföra
resurser i enlighet därmed. Särskild betoning ska läggas på
att säkra vårdens tillgänglighet och närhet till medborgarna,
den medicinska kvaliteten i äldreboendet och patientens
inflytande i vården.
I primärvården ska andelen privata, kooperativa och ideella vårdgivare
utökas.
3.2 Vård och omsorg om äldre
Landstingen och kommunerna ska genom samverkan säkra
väl fungerande vårdkedjor inom äldrevården. Den
medicinska kompetensen liksom kvaliteten i övrigt i
särskilda boendeformer och i hemsjukvården ska förbättras.
Tillgången till läkarmedverkan i fråga om allmänmedicin
och geriatrik ska garanteras. Kommunernas stöd till anhöriga
ska förstärkas. En bättre fungerande primärvård och
äldrevård innebär att överbeläggningar vid
medicinklinikerna motverkas. Vårdens kvalitet i livets
slutskede ska särskilt uppmärksammas.
3.3 Psykiatri
Den psykiatriska vården ska utvecklas och förbättras.
Landstingen och kommunerna ska i samverkan utveckla
stödet till barn, ungdomar och vuxna med psykiska
störningar. Landstingens omhändertagande av personer med
neuropsykiatriska tillstånd (DAMP och ADHD m.fl.
diagnoser) ska förbättras. Tillgången till läkarmedverkan för
psykiskt funktionshindrade i kommunal verksamhet ska
säkras.
3.4 Tillgänglighet och mångfald
Resurstillskottet till vård och omsorg genom denna
överenskommelse samt utvecklingen av primärvården och
äldrevården ger huvudmännen reella förutsättningar att
förbättra vårdens tillgänglighet och påtagligt korta
väntetiderna till behandling. Även det fria vårdvalet är
viktigt för att förbättra vårdens tillgänglighet. Det är viktigt
att i sammanhanget understryka vikten av att riksdagens
beslut om prioriteringar inom hälso- och sjukvården får
genomslag.
En satsning på ökad mångfald av vårdgivare ger förutsättningar för bättre
tillgänglighet och ökad valfrihet i vården. Flera privata, kooperativa och
ideella entreprenörer bör därför ges möjlighet att sluta avtal med
sjukvårdshuvudmännen. Vården och omsorgen ska ges efter behov och vara
solidariskt och rättvist fördelad.
4 Sjukvården
4.1 Patienten i centrum
Centerpartiet anser att hälso- och sjukvårdslagstiftningen ska
ha sin utgångspunkt i patientens situation. Den nuvarande
lagstiftningen är främst uppbyggd kring
sjukvårdshuvudmännens och personalens skyldigheter.
Sjukvårdshuvudmännen har idag skyldighet att erbjuda alla
medborgare god vård och så långt som möjligt utforma den i
samråd med patienterna. Patienternas rättigheter har hittills
legat i att acceptera eller avstå från en viss behandling.
Hälso- och sjukvården ska utgå från patientens behov och önskemål.
Patienten ska upplysas om och ha rätt att välja mellan olika behandlings-
alternativ, både i fråga om vårdinrättning och behandling. Centerpartiet vill
öka möjligheterna för patienterna att välja och utifrån det ska vården formas.
Patientens val ska vara avgörande när det finns flera behandlingsalternativ
som bedöms vara till nytta för patienten med hänsyn till den aktuella sjuk-
domen eller skadan. Patienten får aldrig nekas den vård hon är i behov av
med hänsyn till kostnaderna. Kostnaden får dock inte begränsa andra
patienters behov.
Det förekommer att patienter har önskemål om ett behandlingsalternativ
som inte tillhör "skolmedicinen". Även i dessa fall ska patientens rättighet att
välja behandlingsalternativ förbättras. Legitimerad läkare har rätt till och ska
vara "oförhindrad att använda" (SoU 1973:27) de antroposofiska läkemedlen
(således alla alternativa mediciner) och metoder under normalt läkaransvar.
Här gäller läkares förskrivningsrätt på samma sätt som för vanliga
skolmediciner. Den s.k. kvacksalverilagen reglerar f.ö. bland annat förbud
mot undersökning och behandling av barn under 8 år samt förbud mot
behandling av vissa diagnoser. En öppenhet för alternativa behandlings-
metoder inom den ordinarie sjukvården och under kontrollerade former som
det innebär, minskar riskerna för att människor ska skadas av oseriösa och
farliga behandlingar utanför läkarvetenskapens kontroll. Detta bör ges
regeringen till känna.
Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU, bör få i uppdrag att
intensifiera arbetet med att utvärdera alternativa behandlingsmetoder för att
klarlägga dess vetenskapliga värden. Detta bör ges regeringen till känna.
Höga etiska mål måste vara vägledande i allt medicinskt arbete. Höga krav
måste ställas på sjukvårdens och omsorgens personal gentemot vårdtagaren.
Inrättandet av brukarråd bör uppmuntras. Patienter och anhöriga kan
genom deltagande i brukarråd tillföra angelägna synpunkter till sjukvården
och fungera som en värdefull länk mellan politiker, personal och
patienter/anhöriga. De kan också arbeta med att utveckla arbetssättet och
kontakten med det omgivande samhället. Det finns en stor grupp patienter
som har mer eller mindre stora svårigheter att själva föra sin talan. Det kan
gälla barn, psykiskt sjuka eller personer med vissa funktionshinder. Deras
rätt att föra sin talan måste garanteras och förbättras. Detta bör ges
regeringen till känna.
Personer som inte har svenska som modersmål ska ha rätt till tolk. Inom
sjukvården handlar det ofta om frågor som för många människor kan kännas
ytterst besvärande och därför krävs en förtroendefull kontakt mellan läkare
och patient. Självklart bör den som är i behov av tolk kunna välja om det ska
vara en man eller kvinna. Det bör vara landstingens uppgift att se till att det
valet kan göras. Samtidigt är det viktigt att konstatera att den äkta maken
eller släktingar inte alltid är lämpliga för att skapa ett förtroendefullt
samtal
mellan läkare och patient. Valmöjligheten får inte leda till minskad personlig
frihet för den enskilde, vilket det kan göra om en släkting eller make är enda
möjliga valet.
4.1.1 Utvidgad second opinion
Centerpartiet anser att alla patienter ska ha rätt till en s.k.
second opinion. Den nuvarande lagstiftningen ger den rätten
enbart för en patient med en livshotande eller särskilt
allvarlig sjukdom eller skada. Centerpartiet anser att rätten
bör föreligga för alla patienter. I dagsläget inhämtar
röststarka patienter kompletterande bedömningar genom att
själva kontakta en annan läkare medan andra patienter till
fullo litar till den bedömning som den medicinska personalen
givit och de behandlingar som erbjuds.
Det förekommer relativt ofta att läkaren tar initiativ till en förnyad
bedömning, främst i situationer där läkaren bedömer att det inte finns någon
terapi eller om en mycket riskfylld behandling föreslås. I andra fall är det
beroende på att patienten uttryckt önskemål om att få diskutera sin sjukdom
och behandling med en annan läkare. Detta sker dock helt på läkarens
villkor.
Centerpartiet anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett
förslag om second opinion för alla patienter.
4.1.2 Patientutbildning
Välinformerade patienter har bättre förutsättningar att välja
vårdalternativ och kan på annat sätt medverka i vården. Den
ökade tryggheten som bättre kunskap ger, bland annat
genom att sjukdomsförloppet är bekant, gör att sjukvårdens
resurser kan utnyttjas mer effektivt och vårdtiderna
förkortas. Patientutbildning kan ske i samarbete med patient-
och anhörigföreningar.
Patientinformation och utbildning är av stor betydelse, både i det
förebyggande arbetet och som ett led i behandling av olika sjukdomar. Att
öka patienternas och de anhörigas möjligheter att förstå sammanhangen är en
förutsättning för aktivt deltagande och för att kunna hantera den påfrestning
som en svår sjukdom i sig utgör. Patientinformation är en viktig del i
sjukvården och vi vill att den ska utvidgas till att mer vara en fråga om
utbildning. Sjukdomspanoramat kan förändras om patienten är klar över att
det går att påverka. Detta bör ges regeringen till känna.
4.1.3 Bemötande
Patienter har rätt att bemötas med respekt och värdighet.
Patienten är alltid i någon form av beroendeställning till
personalen. Det ligger i sakens natur. Många människor
känner inte att de har mod eller tillräcklig kunskap för att
kunna ifrågasätta eller signalera att de är missnöjda. De
röststarka vågar ifrågasätta men det finns många människor
som inte har det modet eller förmågan. Det är viktigt att
människor känner att de blir rättvist behandlade, inte känner
sig kränkta och känner att de fått ett korrekt bemötande.
Människor är generellt mycket nöjda med den svenska vården och den
hjälp och det stöd de får. Det är samtidigt viktigt att vara observant på att
stress, bristande resurser och dålig organisation inom vården kan ge upphov
till att människor inte känner att de har möjlighet att komma till tals.
Arbetsgivarna har ett ansvar att se till att personalen får utbildning,
fortbild-
ning och kompetensutveckling i bemötandefrågor.
Handikapporganisationerna vittnar om hur medlemmar har mötts med
fördomar och brist på respekt, hur osynliga handikapp hanteras som
obefintliga sådana, hur de misstros vad gäller nyttjande av bidrag och hur de
inte fått den tid som krävs att förklara sin situation. Behovet av ett värdigt
bemötande av medborgarna gäller alla myndigheter som t.ex. försäkrings-
kassor, arbetsförmedlingar och taxeringsmyndigheter där inte minst
arbetslösa och invandrare ofta känner sig kränkta.
I förvaltningslagen finns angivet vilka rättigheter medborgare har i fråga
om att ta del av handlingar, information m.m. Det vi i detta sammanhang
saknar är riktlinjer för bemötande av medborgarna. I förvaltningslagen bör
införas ett tillägg angående bemötandefrågor. Centerpartiet har lagt förslag
om detta i sin handikappmotionen
(c115).
4.2 Gemensamt och solidariskt
finansierad vård
Centerpartiet anser att hälso- och sjukvården ska vara
solidariskt finansierad. Skattefinansierad hälso- och sjukvård
anser vi vara det mest effektiva sättet att få sjukvården rättvis
och tillgänglig för alla. Det är angeläget att skilja på
finansieringsansvar och utföraransvar.
Finansieringsprincipen ska råda om överföring av
verksamhet och ansvar sker från en nivå till en annan.
Centerpartiet avvisar en övergång till ett system med en obligatorisk sjuk-
vårdsförsäkring, som antingen är utformad som en statlig monopolförsäkring
eller så att privata konkurrerande försäkringsgivare ska få administrera
försäkringen. En statlig monopolförsäkring förändrar inte heller kostnads-
bilden jämfört med idag. Kostnadskontrollen riskerar att minska om utbetal-
ningarna sker från nationell nivå. Ett alltför stort avstånd mellan finansiär
och utövare leder till brister i kostnadskontrollen. Dessutom riskerar det att
leda till ett omfattande regelverk för varje sjukdomsbild, eftersom diagnosen
ska styra utbetalningen från försäkringen. Ett system med flera
konkurrerande försäkringsgivare kan leda till att bolagen konkurrerar om de
mest attraktiva patienterna. Erfarenheterna från USA visar att försäkrings-
lösningar ger höga kostnader samtidigt som det leder till dålig och ojämlikt
fördelad sjukvård.
4.2.1 Politikerna måste ta och ha ansvaret
Hälso- och sjukvården ska finansieras gemensamt via skatter
och fördelas rättvist efter behov. Det politiska och
demokratiska inflytandet över hälso- och sjukvården är
viktigt och ger medborgarna möjlighet att ha inflytande över
och insyn i hur de gemensamma resurserna fördelas. För att
tydliggöra den politiska ansvarsrollen vill vi skilja på
finansierings- och utföraransvaret. Vi lägger stor vikt vid att
stärka medborgarens och patientens ställning i vården och
omsorgen. För detta krävs mångfald och decentralisering
inom vården. Det ska finnas utrymme och möjligheter för
privata, offentliga och kooperativa alternativ med olika be-
handlingsinriktning och metoder. Verksamheten ska i högre
grad präglas av lokala förutsättningar och politikerna ska
säkerställa kraven på effektivitet och kvalitet. Detta bör ges
regeringen till känna.
4.3 Ökad mångfald
Centerpartiet vill öka mångfalden av vårdutövare. Staten,
landstingen och kommunerna har det yttersta ansvaret för att
alla samhällsmedborgare ges god vård och att till-
gängligheten är lika för alla. Att skilja på offentlig kontroll
och finansiering å ena sidan och en fri produktion med
enskilda, kooperativa och offentliga producenter å andra
sidan är angeläget för att uppnå en ökad mångfald av
vårdformer. En mångfald av vårdgivare kan innebära ökad
närhet för patienten och en decentraliserad vårdstruktur. Det
utvecklar metoder och förbättrar effektiviteten inom hälso-
och sjukvården, samtidigt som förnyelse i arbetsformerna
inom hälso- och sjukvården kan underlättas.
Om en vårdinsats kan utföras lika bra av andra vårdgivare och till en
fördelaktig kostnad kan landstingen teckna vårdavtal med privata vårdgivare.
Detta kan stimulera anställda inom vårdsektorn att starta företag i olika
företagsformer och därigenom öppnas möjligheten för nya vårdgivare. Detta
bör ges regeringen till känna.
Centerpartiet anser att även andra legitimerade vårdgivargrupper än läkare
och sjukgymnaster ska ha möjlighet att bedriva verksamhet som enskild
vårdgivare och finansieras av landstinget. Det kan till exempel gälla sjuk-
sköterskor, barnmorskor och psykologer. En ökad mångfald inom vården och
omsorgen är också angeläget för att lönerna inom vårdyrket ska höjas till en
nivå som står i relation till den utbildning och det ansvarstagande som de an-
ställda har. En ökad mångfald ger bättre förutsättningar för högre löner inom
den kvinnodominerade vård- och omsorgssektorn.
Vi utvecklar våra förslag till ökad mångfald och fler vårdgivare i en
särskild motion.
4.3.1 Vårdgaranti
En ny vårdgaranti ska införas. Tidsgränsen på tre månader
till operation var tydlig och värdefull, liksom den nuvarande
garantin som gäller alla diagnoser. Vi vill införa en bättre
vårdgaranti med ökade rättigheter för den enskilde. När
ramarna för sjukvården vidgas måste ambitionen vara att
skyndsamt arbeta bort köerna och då bör nuvarande
vårdgaranti utvecklas till att gälla alla diagnoser och att man
inom tre månader ska ha fått anvisad behandling. Valfriheten
ska omfatta samtliga godkända vårdgivare inom
öppenvården och privata vårdgivare. Patienten ska kunna
välja sjukhus i hela landet och på lika villkor kunna besöka
specialistläkare såväl hos landstinget som hos privata
vårdgivare med avtal.
Centerpartiet har också ett mål om en tillgänglighetsgaranti som innebär
att ingen ska behöva vänta mer än fyra dagar för besök hos allmänläkare
inom primärvården. Tillgänglighet innebär också att patienter snabbt ska få
kontakt med vården via telefon. Väntetider eller obesvarade telefonsamtal
ska inte få förekomma. Det kravet ställs på administrativa myndigheter och
bör rimligen kunna ställas på sjukvården. Detta bör ges regeringen till känna.
4.3.2 Förändrad roll för sjukhusen
Centerpartiet vill utveckla sjukhusvården mot bakgrund av
förbättrade medicinska och tekniska förutsättningar. De
flesta patienter vårdas idag under en mycket kort tid på
sjukhus och får sedan resterande vårdbehov uppfyllda
utanför sjukhus. En stor del av den specialiserade sjukvården
kommer i framtiden att ske utanför sjukhusen, vid
vårdcentraler eller i hemmen. Detta leder till att framtidens
sjukhus kommer att vara mer kunskapsföretag och mindre
institutioner. Hightech-tjänster kräver mindre hierarki, mer
teamwork och balanserat informationsflöde mellan patient
och vårdgivare.
Akutsjukvården kräver hög kompetens och tillgänglighet. Vi vill att
vårdinsatsen vid ett akut sjukdomstillstånd ska påbörjas direkt i hemmet eller
på olycksplatsen för att trygga säkerheten och skapa likvärdiga förutsätt-
ningar för patienten, var han eller hon än bor. Satsningar bör göras på am-
bulanssjukvården - som ska vara av hög kvalitet. Centerpartiet utvecklar
kraven om ett nationellt hälsonät för telemedicin i en särskild motion.
Antalet vårdplatser har minskat kraftigt, medan antalet sjukhus i stort sett
är oförändrat. Utvecklingen har också gått mot mera samverkan mellan olika
enheter och mot profilering eller specialisering. För att få kunskap om dessa
förändringar har Spri genomfört en studie, Sjukhusstruktur och kostnader.
Den redogör för sambanden mellan kostnader per vårdtillfälle och
sjukhusstorlek vid en tredjedel av landets läns- och länsdelssjukhus. Studien
ger inte belägg för att de stora sjukhusen producerar sjukvård till lägre
kostnader än vad de små sjukhusen gör.
Närsjukvården ska vara lätt att nå. Därför kräver framtidens vård
decentralisering för att stärka tillgängligheten, samtidigt som den hög-
specialiserade vården kan bedrivas på färre enheter. De små sjukhusen är
ofta en del i den nära vården. Innehållet kan se olika ut över tiden. Många
människor upplever dem som en viktig trygghetsfaktor. Det måste
respekteras i den fortlöpande utvecklingen av vården. Även fortsättningsvis
ska sjukhusstrukturen vara en landstingskommunal fråga. Det finns inget
som talar för att de medicinska resultaten skulle vara bättre på de stora
sjukhusen. Inte heller något som säger att det med automatik skulle vara
tvärtom. Kvaliteten måste kunna säkerställas på samtliga sjukhus. Center-
partiet är övertygat om att framtiden kräver såväl små som stora sjukhus. Ju
mer specifik vården är desto mer centraliserad kan den vara. Vård utomlands
bör vara möjligt, men det får inte inkräkta på andra människors rätt till vård.
Detta bör ges regeringen till känna.
4.3.3 Vård i hemmet
Vi vill utveckla vården utanför sjukhusen. Tryggheten att
vistas i hemmiljö och möjligheten att ha sina anhöriga nära
gör att många människor väljer hemmet som vårdplats om de
får möjlighet till detta. Den tekniska och medicinska
utvecklingen gör det möjligt att utveckla både basal och
avancerad sjukvård i hemmen. En avancerad hemsjukvård är
alternativ till sjukhusvård när det gäller vård av tillfällig
karaktär, långvarig vård eller vård i livets slutskede. Den
avancerade hemsjukvården kräver att personal med olika
typer av specialistutbildning kommer till den vårdbehövande
i hemmet. Den kräver också ofta avancerad teknisk
utrustning. Hälften av all hemsjukvård för äldre bedrivs idag
av kommunerna.
Övrig hemsjukvård tillhör landstingens verksamhet och en del av denna är
att betrakta som basal då den är knuten till primärvården. Gränsdragningen
mellan basal och avancerad hemsjukvård, och mellan kommunal respektive
landstingsanknuten hemsjukvård kan ställa till problem för vårdtagaren. Det
behövs en bättre samverkan inom hemsjukvården, hemtjänsten och
slutenvården för att utveckla en fungerande vårdkedja, speciellt för äldre.
Vårdtagaren får en bättre kontinuitet i sina kontakter när ett fåtal personer
svarar för vården. Detta bör ges regeringen till känna.
Omsorgen
5.1 Omsorg om långvarigt psykiskt
sjuka
Centerpartiet anser att det krävs flexibilitet i metoderna i
omsorgen av långvarigt psykiskt sjuka och det är angeläget
att möta behoven utifrån den enskildes önskemål och
förutsättningar. Möjligheten till boende, arbete, dagverk-
samhet och andra aktiviteter måste tillfredsställas. Omsorg
och sociala kontakter är betydelsefulla för ett värdigt liv. Det
är angeläget med ett gott samarbete med
frivilligorganisationer och anhörigföreningar.
Omsorgen om de långvarigt psykiskt sjuka är ett kommunalt ansvar i och
med att psykädelreformen genomfördes. Socialstyrelsen har konstaterat att
det i samtliga landsting och kommuner pågår ett intensivt arbete för att
genomföra reformen. Genomförandet är dock kraftigt försenat. De psykiskt
funktionshindrades behov är endast delvis kartlagda i många kommuner. Det
kommer att ta längre tid att förverkliga reformen än riksdag och regering
ursprungligen avsett. Styrelsen bedömer dock att reformen är på rätt väg.
Centerpartiet anser att det är nödvändigt att de kommuner som ännu inte
gjort systematiska inventeringar av de psykiskt funktionshindrades behov
snarast gör det.
Fortfarande är de psykiskt sjukas ställning i samhället mycket svag.
Hemlöshet är vanlig bland de långvarigt psykiskt sjuka och kommunerna har
inte lyckats lösa situationen. Psykädelreformen innebar bl.a. att långvarigt
psykiskt sjuka ska ha ett normalt boende och inte behöva vistas på
institution. Människors lika rätt och värde innebär att vi ska skapa
livsutrymme åt alla människor, inklusive ett värdigt boende för dem som
idag är hemlösa.
5.2 Omsorgen om äldre
Människor har rätt att känna trygghet inför sin egen och
anhörigas ålderdom. Äldreomsorgen kommer att ställas inför
stora prov. Andelen äldre ökar, människor är friska längre
upp i åren men med stigande ålder ökar också risken för en
komplicerad sjukdomsbild. Det gör att vårdbehovet ökar,
både inom den kommunala äldreomsorgen och inom den
hälso- och sjukvård som landstingen ansvarar för. Allt högre
krav kommer att ställas på de sociala insatserna och på den
omgivande miljön. Människor vill i högre grad ha inflytande
över sin egen och anhörigas äldreomsorg. Människor med
olika kulturell bakgrund kommer att ha behov av
äldreomsorg. Med flexibilitet och ökad valfrihet kan dessa
behov mötas.
5.3 Handikappomsorgen
Människor med funktionshinder ska kunna verka i samhället
som aktiva medborgare, vilket innebär att alla ska ha
möjlighet till arbete, utbildning och en varierande och rik
fritid. Var och en ska ha möjlighet att påverka sitt eget liv,
sitt boende, sin vård och sin behandling. Den viktigaste
åtgärden under senare år är fyrpartiregeringens reform om
personlig assistans. Reformen har mottagits positivt och för
dem med svårast funktionshinder har den inneburit avsevärt
förbättrade möjligheter till ett självständigt, tryggare och
rikare liv. Det är väsentligt att denna rätt består.
Personer inom handikappomsorgen ska ha rätt till ett liv tillsammans med
jämnåriga och personer som kan ge sociala kontakter. Boendet ska vara så
hemlikt som möjligt och yngre människor ska inte hänvisas till att bo
tillsammans med personer inom äldreomsorgen. Centerpartiet lägger ytterli-
gare förslag i en motion om handikappolitiken.
5.4 Gemensamt finansierad
Kommunerna har tagit över ett allt större ansvar för
människors omvårdnad. Den största reformen var
ädelreformen, därefter genomfördes handikappreformen och
sedan 1995 har kommunerna också ett ansvar för dem som är
långvarigt psykiskt sjuka.
Fördelningen av resurserna ska ske med utgångspunkt från den enskildes
behov och önskemål. Det kommer att ställas allt högre ekonomiska krav
eftersom vård- och omsorgsbehovet för äldre ökar. Det krävs en omfattande
diskussion för att prioritera resurser och för att lösa behoven inom omsorgen.
Taxorna för äldre-och handikappomsorg varierar i landet och varje
kommun har skapat sig en egen modell. Socialtjänstlagens bestämmelser om
avgifter för bl.a. äldre- och handikappomsorg ska förtydligas så att för-
behållsbeloppet är så högt att vårdtagaren har tillräckligt med resurser för
sina personliga behov, till boendekostnad och andra normala levnadsom-
kostnader.
5.5 Mångfald
Den enskilde vårdtagaren måste själv eller genom sina
anhöriga ges reella möjligheter att påverka både var och hur
vården ska utföras. Möjligheten att själv få välja
hemtjänstpersonal, dagverksamhet eller särskilt boende
måste öka. Centerpartiet anser att rätten till valfrihet för
hemtjänst, dagverksamhet och särskilda boendeformer bör
regleras i lag. När den enskildes behov dokumenterats ska
den enskilde själv ha rätt att inom ramen för tilldelade
resurser få välja vårdgivare. Detta bör ges regeringen till
känna.
5.6 Medicinska insatser
Utvecklingen inom sjukvården har inneburit ökad effektivitet
och väsentligt kortare vård- och vistelsetid. Centerpartiets
utgångspunkt är att mer vård ska kunna ges i hemmet för den
som så önskar. Genom samverkan mellan specialister,
primärvård och hemsjukvård bör detta vara möjligt. Det är
också viktigt med rehabilitering, korttidsvård och
anhörigstöd. Därmed skulle de problem som många äldre
upplever med de korta vårdtiderna vid sjukhusen lindras.
Ädelreformen ersatte i viss mån gamla gränsdragningsproblem med nya
och ett av de stora problemen inom äldreomsorgen är att de medicinska in-
satserna inte är tillräckliga. Människor hamnar mellan kommunens
respektive landstingens ansvar. Det krävs ökad samverkan mellan kommuner
och landsting för att trygga läkarinsatserna. Vårdkedjan måste fungera.
Ett stort problem är att vårdtagare som är medicinskt färdigbehandlade
inom akutsjukvården fortfarande kan vara mycket vårdkrävande. Tidigare,
när vårdtiderna var längre, kunde patienten få en större del av sin
rehabilitering inom sjukvården även om det inte krävdes ytterligare
medicinska insatser. En väg för en mjukare övergång till den kommunala
omsorgen är att inrätta en mellanvårdsform, i avvaktan på kommunal
omsorg. Detta bör vara en gemensam uppgift för kommuner och landsting.
Detta bör ges regeringen till känna.
Rehabiliteringsinsatser måste ges ökad tyngd i vården och komma igång i
ett så tidigt skede som möjligt. Det är speciellt viktigt för unga med
rehabiliterings- och hjälpmedelsbehov att insatser sker snabbt. Vård-
personalen måste ha både medicinsk kunskap och förmåga till personligt
engagemang i patientens rehabilitering.
Rätt insatta och utprovade hjälpmedel har en stor betydelse för många
äldres välmående. Att få hjälp att förbättra och vidmakthålla sin funktions-
förmåga är viktigt för en god livskvalitet. Hjälpmedel för rehabilitering och
trygghet måste säkras för att mer av sjukvården ska kunna ske i hemmet. En
helhetssyn och samlad bedömning måste göras i ansvarsfördelningen mellan
kommuner och landsting.
5.7 Anhörigvård
I dag sköts cirka två tredjedelar av all omvårdnad av
anhöriga, som ofta ska kombinera detta med ordinarie
förvärvsarbete. En tredjedel av alla hjälpbehövande äldre får
hjälp av hemmavarande maka/make och deras insatser har
stor betydelse för samhället som helhet. Det är i många fall
ett mycket krävande arbete och oron för att inte räcka till
med omvårdnad och stöd kan vara mycket pressande.
Denna "tysta omsorg" har stor betydelse för de äldres sociala
välbefinnande och livskvalitet. Enligt socialtjänstlagen bör kommunen ge
stöd och avlösning för att underlätta för dem som vårdar personer som är
långvarigt sjuka, äldre eller har funktionshinder. Anhöriga måste få möjlighet
att föra en dialog om insatserna för den anhörige. Information och
utbildningsinsatser behövs, både för anhörigföreningar och intresse-
organisationer och även direkt till enskilda anhöriga i större omfattning än i
dag. Det behövs riktade utbildningsinsatser till anhörigvårdare och här kan
brukarråd fylla en viktig funktion.
Följande frågor bör lösas för anhörigvårdare: en fortsatt utbyggnad av
avlastning och växelvård, förbättringar i kommunernas regler för hemvårds-
bidrag och ökade möjligheter för närstående att anställas, en utvidgning av
kretsen av dem som har rätt att vara anhörigvårdare med ersättning från
försäkringskassan samt en ytterligare förlängd period för dem som vårdar.
Ett bättre samhällsstöd till anhörigvårdarna torde kunna leda till
ekonomiska besparingar genom att färre platser utnyttjas på sjukhusen och
inom äldreboendet. Centerpartiet anser att en hälsoekonomisk undersökning
av anhörigvårdens betydelse bör genomföras.
Det är viktigt att uppföljning och kvalitetskontroll sker även av anhörig-
vården. Socialstyrelsen bör utveckla metoder för hur denna uppföljning kan
ske med beaktande av de berörda personernas integritet. Socialstyrelsen bör
även få i uppdrag att fastställa riktlinjer för hur stödet till de anhöriga ska
utformas, t.ex. genom uppsökande verksamhet. Detta bör ges regeringen till
känna.
5.8 Vård i livets slutskede
Vård i livets slutskede ska utgå från patientens önskemål och
situation. Respekt för anhörigas känslor måste visas. Många
vill vara i en känd miljö med nära anhöriga och vänner, och
vård i hemmet är ett värdefullt alternativ till sjukhusvård.
Enheter för hospisvård har blivit fler under senare år. Dess vårdideologi
betonar helhetssynen, där de fysiska, psykiska, sociala och existentiella
delarna ingår. Målsättningen är att skapa livskvalitet för både patient och
anhöriga, när ingen medicinsk bot längre finns. Vård i livets slutskede kräver
mycket tid och kunskap. Även om patienten är medicinskt färdigbehandlad,
kräver den palliativa (lindrande) vården vid livets slut högt kvalificerade
medicinska och omvårdande insatser. Effektiv smärtlindring är en insats som
de flesta patienter i livets slutskede behöver.
Alltfler patienter väljer att vårdas i hemmet under sin sista tid i livet.
Hemsjukvården är under uppbyggnad i hela landet. Vård i hemmet är
patientens eget fria val. Sjukvården ska dygnet runt svara upp med adekvat
kompetens. Tillgång till avlastningsplats ska vara garanterad när behov
uppstår. Särskilt måste man bevaka att frivilligheten också omfattar dem som
har svårt att hävda sin rätt och saknar närstående som kan göra det i deras
ställe. Kvalitetsuppföljning av hemsjukvården i livets slutskede är viktig.
Den bör innefatta insyn, formella kompetenskrav på vårdpersonalen och den
sjukes möjligheter att påverka samt möjligheterna att i hemmiljön utföra
nödvändiga vårduppgifter och åtgärder. Tillgänglighet, kontinuitet,
samordning samt samverkan med social hemtjänst är andra viktiga kvalitets-
kriterier för patientens trygga och säkra vård. Detta bör ges regeringen till
känna.
5.9 Sociala insatser
Före ädelreformen uppfattades ofta "långvården" som en
dålig och medikaliserad äldrevård med trista flerbäddsrum,
som inte gav patienter och närstående möjligheter till
avskildhet och privatliv. Genom att kommunalisera
sjukhemmen och utveckla äldreboendet skulle ett mer socialt
innehåll utvecklas. Trivsel och hemkänsla skulle
möjliggöras.
Antalet bostäder för särskilt boende har ökat betydligt. I huvudsak är den
fysiska miljön bra även om många gamla fortfarande saknar en privat sfär.
Ofta har den fysiska standarden i boendet och utrustningsnivån tillmätts
större betydelse än innehållet i omvårdnaden. Respekten för den enskildes
önskemål ska vara utgångspunkt för de sociala insatserna i det särskilda
boendet. En god äldreomsorg förutsätter en meningsfull vardag för de
boende, och frivilliginsatser och kontakt med de anhöriga är av särskild
betydelse. Detta bör ges regeringen till känna.
5.9.1 Frivilliginsatser
Frivilliga insatser för människor som är i behov av stöd och
hjälp är angelägna och ska uppmuntras. Under senare år har
alltfler frivilligorganisationer vuxit fram. Det är ofta yngre
pensionärer som hjälper äldre att handla eller ta en
promenad. Deras insatser är mycket betydelsefulla och det är
stimulerande för dem själva att få visa omtanke. Många
organisationer gör en omfattande insats för äldre och
ensamma. Kyrkornas, Röda korsets och
pensionärsorganisationernas insatser är mycket viktiga för de
enskilda individerna och för samhället i stort.
Frivilliginsatserna inom äldreomsorgen kommer att vara en begränsad men
betydelsefull del av äldreomsorgen även i framtiden. Många nyblivna
pensionärer med relativt många år framför sig, kan få ökad livskvalitet
genom kontaktverksamhet inom äldreomsorgen. Denna kan vara
betydelsefull för både yngre och äldre. Det är inte av ekonomiska skäl som
det är angeläget att stimulera frivilligverksamheten inom äldreomsorgen.
Formerna för samverkan mellan offentlig och ideell sektor bör utvecklas och
frivilligverksamheten stödjas via de organisationer, som verkar inom
området. Detta bör ges regeringen till känna.
5.10 Hemtjänsten
I takt med att de äldre blivit fler och kommunernas ekonomi
delvis försämrats har hemtjänsten förändrats och mer
övergått från att vara allmän service till de äldre, till att ge
omvårdnad i hemmen. I dag är biståndsbedömningen mycket
strikt och i princip bara de som är i direkt behov av vård
beviljas hemtjänst. Det finns också ojämlikheter i fördel-
ningen av hemtjänsten. Högre utbildade och högre
tjänstemän får hemhjälp i större utsträckning än vad
lågutbildade och arbetare får. Även kvinnors behov för att
erhålla hemtjänst bedöms annorlunda än mäns. Kvinnor
anses klara mer själva än vad män gör och kvinnor får
därmed mindre hjälp än män, trots att behoven är lika stora.
Ojämlikheterna bör analyseras och åtgärdas.
Det ställs stora krav på personalen inom hemtjänsten. De utför ofta ett
arbete ensamma och under stor tidspress. Vårdbiträdets arbete styrs av de-
taljerade arbetsscheman, målformuleringar och förhållningsregler. Arbetet
koncentreras till de allra mest nödvändiga uppgifterna. Även för
hjälpmottagaren är det stressande när uppgifterna ska göras under tidspress
och det finns alltför litet utrymme för egna önskemål. Otryggheten ökar
dessutom om hjälpmottagaren möter nya vårdbiträden varje gång. Arbetet
inom hemtjänsten måste organiseras så att de äldre träffar samma vårdgivare
och att de möts med respekt och integritet. Detta bör ges regeringen till
känna.
Många pensionärshushåll, som inte erhåller hemtjänst, är ändå i behov av
service. Det kan vara hjälp med städning, att putsa fönster, klippa gräset,
handla och skotta snö; arbetsuppgifter som hemtjänsten inte längre utför men
som bidrar till ökad trygghet och trivsel i hemmet. En ökad möjlighet till
tjänster i hemmet skulle med all sannolikhet bidra till att många pensionärer
kan hjälpa sig själva under en längre tid och inte behöva anhålla om hjälp av
kommunens hemtjänst.
Pensionärshushållens behov av vardaglig service skulle kunna tillgodoses
genom att staten stimulerar den privata tjänstesektorn. Det enklaste sättet att
göra detta är genom ett system med hemservicecheckar för pensionärs-
hushåll. Vårt förslag ska omfatta alla pensionärshushåll, förtids- och
folkpensionärer, och ska gälla för alla normalt förekommande tjänster i
hemmet. Det som förekommer inom den behovsprövade hemtjänsten ska inte
ingå i detta system. Centerpartiet lägger ett förslag om detta i vår motion om
äldrepolitiken.
6 Personalsituationen
Omstruktureringarna inom den offentliga sektorn har gjort
att den genomsnittliga utbildningsnivån för personalen inom
hälso- och sjukvården har höjts under senare år. Andelen
sjuksköterskor och läkare ökar medan övrig personal
minskar i antal. Många anställda inom hälso- och sjukvården
och den kommunala omsorgen är födda på 1940-talet och
om tio, femton år blir det stora pensionsavgångar.
Arbetsgivarna har idag svårigheter att få sökande till vissa
nyckeltjänster.
De senaste två åren har de psykiskt relaterade arbetsskadorna och sjuk-
domarna ökat mycket kraftigt. På två år, mellan 1996 och 1998, ökade
antalet anmälda stressjukdomar med nästan 100 %. Till stor del antas detta
bero på fortsatta rationaliseringskrav och höjda produktionskrav, både i
privat och offentlig sektor. Störst är problemen för personal inom vård och
omsorg samt anställda inom polisen. Vårdanställda känner frustration över
en byråkratisk organisation, de långa beslutsvägarna och att de har minimal
möjlighet att påverka sin egen arbetssituation. Stressen ökar och därmed ökar
arbetsskadorna.
Andra väljer att lämna vårdyrket och ungdomar söker sig inte dit eftersom
man har så liten möjlighet att påverka och delta i beslutsfattandet.
Beslutsvägarna måste kortas och personalen måste ges ett ökat inflytande
över sin egen arbetssituation. Arbetsgivarna måste på ett bättre sätt än idag
lyssna till och vidta förändringar med personalens erfarenheter av sitt arbete
som utgångspunkt. Det grundläggande för god kvalitet och tillgänglighet i
vården och omsorgen är att personalens erfarenheter och kunskaper sätts i
förgrunden. Forskningsvägarna måste öppnas för anställda inom vård och
omsorg. Ett ökat samarbete mellan verksamhet och forskning måste ske på
alla nivåer. Karriärvägarna måste öppnas. De diskussioner som förs kring
bildande av nationella kunskapscentrum med regional placering för
kunskapsuppbyggnad och erfarenhetsspridning ska stödjas. Detta bör ges
regeringen till känna.
Det behövs fler entreprenörer inom vård- och omsorgsektorn och fler ska
ges möjlighet att starta eget. Utvecklingen stimuleras om fler entreprenörer
är verksamma. Det ger personalen möjlighet att växla arbetsgivare och nya
idéer och impulser kan genereras.
Den generella utbildningsnivån bör höjas, inte minst inom äldreomsorgen.
För att arbeta inom det särskilda boendet bör man minst vara utbildad
undersköterska. Det bör också finnas möjlighet till specialistutbildning eller
kvalificerad yrkesutbildning efter gymnasiet. Vid intagningen till vård- och
omsorgsutbildningen ska det ställas höga krav på den sökande. Förutom
betygsintagning bör lämpligheten bedömas vid intervjuer och utbildningen
bör tidigt innehålla en praktikperiod.
Utbildning måste löna sig. Utvecklingsplanering, individuell lönesättning,
kompetensutveckling och olika former av arbetstidslösningar är medel för att
öka vårdyrkenas attraktivitet. Arbetsorganisationen behöver utvecklas, bl.a.
vad gäller en översyn av schemaläggningar, tjänstgöringsgrader, arbets-
belastning samt lönenivåer. Framtidens vårdarbetare måste få en rimlig chans
att försörja sig på sitt arbete och det kräver heltidstjänster. Lönenivåerna
inom vård- och omsorgssektorn är förhållandevis låga, vilket är vanligt i
sektorer som domineras av en eller ett fåtal arbetsgivare. Med en ökad mång-
fald av arbetsgivare kommer lönerna att stiga och arbetsinsatserna får ett
högre värde.
Satsningar bör göras för att rekrytera personal med mycket hög utbildning
i utbildningsplaneringen. Arbetsgivarna måste också ta ansvar för utbildning
av sin personal. Kontinuerlig vidareutbildning och kompetensutveckling bör
komma alla personalkategorier till del. Det behövs mer ledarskaps- och
chefsutbildning. Både det manliga och kvinnliga ledarskapet bör utvecklas.
Detta bör ges regeringen till känna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett hälsojusterat BNP-mått,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att ta fram lokala folkhälsorapporter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att utveckla metoder för hälsokonsekvens-
analyser,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om folkhälsoforskningens inriktning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett vidgat perspektiv i folkhälsoforskningen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om statistiskt underlagsmaterial,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av en väl fungerande skolhälsovård,1
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ungdomsmottagningarnas arbete och allsidiga
kompetens,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om barnhälsovården,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om barn till missbrukare,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om insatser för psykiskt sjuka föräldrar och deras
barn,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om breddat folkhälsoarbete för äldre,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lokalisering av ett eventuellt hälsoobservatorium
till Sverige,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ökad öppenhet för alternativa behandlings-
metoder,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om uppdrag till SBU om att intensifiera arbetet med
att utvärdera alternativa behandlingsmetoder för att klarlägga deras
vetenskapliga värden,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att uppmuntra inrättandet av brukarråd,
17. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
hälso- och sjukvårdslagen att s.k. second opinion blir tillgänglig för
alla patienter,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utvidgad patientutbildning,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av att skilja på finansierings- och
utförandeansvaret för att stärka det politiska ansvaret,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ökad mångfald av vårdgivare,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om införande av en vårdgaranti,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förändrad roll för sjukhusen,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bättre möjlighet till vård i hemmet,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den enskildes rätt att välja omsorgsform,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om införande av mellanvårdsformer,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utvecklat stöd till anhörigvård,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vård i livets slutskede,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vidgade sociala insatser,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ökat stöd för frivilliginsatser,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kontinuitet i hemtjänsten,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bildande av nationella kunskapscentrum med
lokal placering,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att förbättra personalsituationen.