FN:s äldreår
År 1999 är FN:s äldreår. Året har som huvudtema "Ett samhälle för alla åldrar". Medlemsländerna vill inte bara behandla de äldres situation i beskrivande termer, utan vidga diskussionen till ämnen som individens livslånga utveckling, kontakter mellan generationerna och den åldrande befolkningen i det internationella utvecklingsarbetet. I resolutionen om äldrepolitiken, som antogs av Förenta nationernas 46:e generalförsamling år 1991, är de övergripande rubrikerna oberoende, deltagande, vård, självförverkligande samt värdighet.
FN:s utgångspunkt för synen på äldre måste spegla sig i den svenska politiken under återstoden av detta år och flera år framåt. Äldrepolitiken tenderar ibland att enbart handla om vård och omsorg och om stödjande insatser och omhändertagande. Vi bör vidga perspektivet och behandla äldre, en växande andel av befolkningen, som en resurs precis som övriga individer i Sverige. Äldre får inte av samhället betraktas som individer som enbart är i behov av omhändertagande utan som individer som kan tillföra något till samhällets utveckling och vars livserfarenhet är en resurs. Frågor om vård och omsorg väljer vi därför att behandla i en särskild motion.
Målen för äldrepolitiken, som riksdagen antog 1998 när en nationell handlingsplan för äldrepolitiken (betänkande 1997/98:SoU24) behandlades, knyter i stort sett an till äldres behov av vård och omsorg. I de nationella målen för äldrepolitiken stadgas att äldre ska kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället och över sin vardag, kunna åldras i trygghet och med bibehållet oberoende, bemötas med respekt samt ha tillgång till god vård och omsorg. Centerpartiet föreslog ytterligare ett mål om att rätten till egen identitet och social gemenskap i äldreboende samt att målet om inflytande i samhället skulle formuleras som att de äldre ska ha att påverka hur, var, hos vem och med vilket innehåll som omsorg ska ges. Det finns anledning att förstärka målen för äldrepolitiken till ett mer individbaserat förhållningssätt. Detta bör ges regeringen till känna.
Pensioneringen
Vi lever allt längre och är allt friskare. Sjutton procent av svenskarna som går i pension har minst en förälder kvar i livet. I dag är över 1,5 miljon människor över 65 år och 432 000 av dessa är över 80 år. Om ett par decennier är var fjärde invånare ålderspensionär. Många 65-åringar kan se fram emot ett friskt och aktivt liv under 20-25 års tid.
Demografin förändras i hela världen. Under de kommande årtiondena kommer två viktiga trender att bli synliga. Dels hastigheten på befolkningens åldrande i utvecklingsländerna, dels den stora andelen äldre i industriländerna. Befolkningstrender är förutsebara lång tid framåt och stora förändringar i befolkningens struktur har stor påverkan på samhället. FN:s långsiktiga plan som skulle gälla fram till år 2020 bygger på medverkan i samhället för den äldre generationen.
Medellivslängden ökar. Trots detta lämnar de flesta arbetslivet före pensionsåldern 65 år. Andelen äldre som deltar i arbetslivet har minskat kraftigt under 1900-talet. År 1970 förvärvsarbetade 71 procent av männen året innan de fyllde 65 år, mot 39 procent 1997. Förvärvsfrekvensen var för männen i åldersgruppen 25-54 år vid samma tidpunkter 94 procent respektive 83 procent. 1970 förvärvsarbetade 29 procent av kvinnorna året före 65 års ålder, jämfört med 28 procent 1997. För kvinnor i åldersgruppen 25-54 år var förvärvsfrekvensen 63 procent 1970 respektive 77 procent 1997.
När det gäller åldersgruppen 65 till 74 år arbetar 12 procent av männen och 3 procent av kvinnorna. De flesta av dessa män och kvinnor arbetar få timmar, nästan hälften under 20 timmar.
Arbetslivet måste bli mer flexibelt, dels måste insatser göras för att förändra attityden till äldre på arbetsmarknaden, dels måste människor ges förutsättningar att orka arbeta till pensioneringen. Kontinuerlig vidareut- bildning och ökad flexibilitet i arbetslivet är två nödvändiga åtgärder. I Centerpartiets motion om arbetsmarknadspolitiken utvecklas förslag till en flexibel arbetsmarknad som på sikt kan leda till en högre faktisk pensions- ålder.
Andelen som förvärvsarbetar tills pensionsåldern är alltför låg. Ambitionen måste vara att höja den faktiska pensionsåldern. Den nuvarande trenden mot ökad förtida avgång från arbetslivet är ohållbar inte bara ur ett samhälls- ekonomiskt perspektiv utan även ur ett allmänmänskligt perspektiv. Ett hårdare klimat på arbetsmarknaden gör att många människor inte känner sig välkomna eller att krafterna sviktar innan pensionen inträder. Det finns många äldre som vill fortsätta att arbeta efter pensioneringen och som känner sig svikna när de tvingas att lämna arbetet vid en given tidpunkt. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om en handlingsplan med åtgärder för att höja den faktiska pensionsåldern.
Flexibel pensionsålder
Flexibel pensionsålder mellan 60 och 70 år är en del i det nya pensionssystemet. De ekonomiska förutsättningarna för detta är reglerade. Däremot finns det ingen arbetsrättslig rätt att, för den som önskar, använda flexibiliteten i det nya pensionssystemet fullt ut. Den nuvarande attityden till äldre arbetstagares medverkan i arbetsmarknaden måste förändras för att flexibiliteten i pensionssystemet ska bli en realitet, liksom att de arbetsrättsliga reglerna för att göra det möjligt att delta i arbetslivet högre upp i åldrarna bör ses över. Detta bör ges regeringen till känna.
Pensionerna
Äldre har som grupp betraktat fått det bättre ekonomiskt under de senaste decennierna. Utvecklingen beror till stor del på ATP-systemets framväxt. Som en följd av ATP-systemets successiva införande och skillnaderna i tidigare inkomster har yngre pensionärer högre inkomster än äldre och män högre än kvinnor. En grupp av pensionärer har endast rätt till grundpension.
Därmed är de ekonomiska skillnaderna mellan olika pensionärsgrupper stora. Pensionärer som enbart har grundpension är under 10 procent av pensionärskollektivet och bland dessa är en övervägande majoritet kvinnor och 76 år eller äldre. År 1997 var deras genomsnittliga inkomst 65 300 kronor medan medelinkomsten för samtliga pensionärer var 94 700 kronor. Av pensionärer med enbart grundpension hade 28 procent inkomster under Socialstyrelsens norm för socialbidrag, jämfört med 7 procent för samtliga ålderspensionärer. Enbart 1 procent av samtliga ålderspensionärer var dock socialbidragstagare.
Ökad grundtrygghet
Fortfarande har många pensionärer mycket låg pension. I synnerhet tillhör äldre kvinnor den grupp som inte har haft möjlighet att spara ihop till en egen pension. Centerpartiet anser att det är angeläget att höja pensionen för de med låg eller ingen ATP. Därför föreslår vi en höjning av pensionstillskottet. Förslaget redovisas i Centerpartiets ekonomisk-politiska motion.
De som burit tyngsta lasset ska stå i främsta ledet när de första skattesänkningarna nu är möjliga. Socialdemokraternas förslag om ett så kallat förvärvsavdrag är oacceptabelt eftersom det går personer med lägre inkomster förbi. Pensionärer måste också få del av skattesänkningarna och därför prioriterar vi höjt grundavdrag framför ett så kallat förvärvsavdrag.
Vänstermajoritetens beslut i våras om en höjning av gränsen i högkostnadsskyddet för läkemedel har drabbat pensionärer med låg pension extra hårt. Höjningen av pensionstillskottet var inte en tillräcklig kompensation för att rättfärdiga höjningen av läkemedelskostnaderna som i synnerhet äldre pensionärer drabbats av. Centerpartiet föreslår en sänkning av gränsen i högkostnadsskyddet från 1 800 till 1 300 kronor; medel för detta anvisas i vår ekonomisk-politiska motion.
Många äldre invandrare är inte berättigade till ålderspension, utan de är i stället hänvisade till kommunernas socialbidragskontor. Därför ökar också andelen pensionärer som måste ta emot behovsprövat försörjningsstöd. Den ekonomiska uppgiften, att genom kommunalt försörjningsstöd ha ett ekonomiskt ansvar för en växande grupp äldre, är en orimlig börda för vissa kommuner. Det kommunala försörjningsstödet ska inte ha till uppgift att vara ett långsiktigt ekonomiskt stöd. Centerpartiet välkomnar därmed förslaget i betänkandet från Socialtjänstkommittén (SOU 1999:97) om att tillförsäkra den som är bosatt i Sverige och är 65 år eller äldre en grundläggande försörjning i form av ett äldreförsörjningsstöd som ska vara ett statligt ansvar. Centerpartiet välkomnar att regeringen i budgetpropositionen aviserar ett förslag i samma riktning som kommittén föreslagit.
Många äldre bor i egna fastigheter som inte är belånade. För många pensionärer med låg pension är fastighetsskatten en betungande utgift. Fastighetstaxeringen måste förändras och siktet ska vara inställt på ett avskaffande av fastighetsskatten.
Avgifterna
Regeringen aviserar att återkomma i frågan om taxesättning under år 2000.
Äldrevårdstaxorna inom vård och omsorg varierar mellan kommunerna. Anledningen är att kommunerna värderar innehållet olika. Enhetliga taxor över hela landet skulle förmodligen bli orättvisa - då innehållet skiljer mellan kommunerna. Centerpartiet anser att taxorna måste vara överblickbara, det måste gå att påverka innehållet och taxornas omfattning. Förbehållsbeloppet ska sättas så att omsorgstagaren har en skälig levnadsstandard.
Det nya pensionssystemet
Pensionssystemet är det mest omfattande av alla våra trygghetssystem och ska därför bygga på stabila spelregler som är hållbara under många årtionden. Centerpartiet har medverkat till en bred pensionsuppgörelse mellan partierna om ett nytt pensionssystem. Riksdagen fattade beslut om det nya pensionssystemet i juni 1998. Det nya systemet innebär ett större inslag av grundtrygghet, en större flexibilitet för den enskilde samt hållbarhet över tiden. Överenskommelsen stämmer väl överens med Centerpartiets principer för ett pensionssystem baserat på grundtrygghet. Det är viktigt att pensionsuppgörelsen har en bred politisk förankring och innehåller viktiga fördelningspolitiska inslag. Centerpartiet har länge arbetat för ett reformerat pensionssystem för rättvisare pensioner. Utgångspunkten har varit att de nuvarande delarna i pensionssystemet, folkpension, pensionstillskott och ATP, ska sammanföras till en gemensam ålderspension med en hög grundpension till alla.
Deltagande
Pensioneringen får inte betraktas som en definitiv gräns för deltagande i samhällslivet. De äldre har ofta goda förutsättningar att under många år aktivt delta i politik och samhällsliv. Erfarenhetsutbyte mellan yngre och äldre är till stor nytta för samhällets utveckling.
Samhället måste ställas om efter en ny befolkningsstruktur. Det är inte rimligt att en stor andel av befolkningen inte har möjlighet att delta i samhällslivet på samma villkor som yngre personer. Samhällets syn på äldre bygger till stor del på ett ålderdomligt synsätt, d.v.s. att pensioneringen är slutet på en arbetskarriär. Numera är det i stället början på ett nytt liv.
Ett kännetecken för ett välfärdssamhälle är medmänsklighet. Frivilliga insatser för människor som är i behov av stöd och hjälp visar att människor bryr sig om sin omgivning. Allt fler frivilligorganisationer stödjer och hjälper äldre, många gånger är det yngre pensionärer som hjälper äldre personer med vardagliga ting, t.ex. sådant som socialtjänsten tidigare utfört. Dessa insatser är för välfärdssamhället mycket betydelsefulla och för den enskilde är det stimulerande att få visa omtanke. Många organisationer gör en omfattande insats för äldre och ensamma. Kyrkans, Röda korsets och pensionärs- organisationernas insatser är mycket viktiga för de enskilda individerna och för samhället i stort.
Frivilliginsatserna inom äldreomsorgen kommer säkert att vara en begränsad men betydelsefull del av äldreomsorgen även i framtiden. För många nyblivna pensionärer med relativt många år framför sig kan det bidra till ökad livskvalitet om man kan fylla tiden med kontaktverksamhet med gamla och ensamma inom äldreomsorgen. Det är andra skäl än ekonomiska som gör det angeläget att stimulera frivilligverksamheten inom äldre- omsorgen. Därför bör formerna för samverkan mellan offentlig och ideell sektor utvecklas. Frivilligverksamheten bör stödjas via de organisationer, som verkar inom området. Detta bör ges regeringen till känna.
Kommun och landsting bör ha ett intresse av ett väl utvecklat samarbete med pensionärsorganisationerna. Verksamheten i de lokala pensionärsråden fyller här en viktig funktion. Problemet är att råden ofta kommer in i ett alltför sent skede och påverkansmöjligheterna är därmed begränsade. Centerpartiet anser att pensionärsorganisationernas kunskap och engagemang bör komma in i ett tidigare skede av beslutsprocessen. Även vårdtagarna bör vara med i processen och beslut kan ibland i sin helhet överlåtas till de boende. Detta bör ges regeringen till känna.
Självförverkligande
Äldre människor har i dag fler anhöriga och närstående än tidigare. Familjenätverket kring äldre har stärkts under 1900- talet. Fler än tidigare har barn och syskon som fortfarande är i livet. Studier har dessutom visat att många har ett eller flera barn som bor nära. Umgänget mellan generationerna är relativt stort. De personliga kontakterna ökar i omfattning, bland annat på grund av förbättrade kommunikationer och ny teknik. En allt mindre andel äldre är socialt isolerade, cirka fyra procent av samtliga personer i gruppen 65 till 84 år. Många äldre har omfattande kontakter med vänner och grannar och är aktiva i föreningar, studiecirklar och liknande. Samtidigt är det viktigt att tänka på att de som blir mycket gamla ofta förlorar många av dessa kontaktpunkter.
En god välfärd uppnås bäst i ett samhälle där människor har meningsfulla uppgifter och där alla behövs. Finmaskiga sociala nätverk och lokal samverkan för gemensamma angelägenheter utgör grunden för den sociala tryggheten. I närsamhället samverkar yngre och äldre. De löser gemensamma problem i grannskapet, visar öppenhet och solidaritet oberoende av ålder och andra förutsättningar. Det innebär också att stadsdelar, förorter och samhällen ska planeras så att människor ur olika åldersgrupper kan träffas. Detta bör ges regeringen till känna.
Oberoende
En väl fungerade samhällsplanering är av betydelse för att äldre ska klara sig på egen hand även när hälsan sviktar. De flesta vill vara självständiga och oberoende av extern hjälp. Det råder brist på bostäder för äldre utan omvårdnadsbehov. Många äldre saknar egen bil och därför måste kollektivtrafiken fungera och vara anpassad efter äldres krav på tillgänglighet och service. Ny teknik måste vara anpassad efter äldres behov. Service vid myndigheter får inte förändras så att äldre har svårigheter att få information på lika villkor som andra. Det finns flera områden inom offentliga myndigheter och förvaltning som kan förbättras så att äldre har ett oberoende under längre period i livet.
Servicecheckar
Centerpartiet prioriterar vård, skola och omsorg och därför föreslår vi ökade resurser till den kommunala sektorn. Behoven inom omsorgsområdet är stora och den demografiska utvecklingen kommer att kräva ytterligare resurser framgent. Redan i dag finns det ett behov av service som kommunernas omsorg inte kan ge inom ramen för hemtjänsten, men som vi anser kan tillgodoses på annat sätt. Behovet av ökad service behöver mötas samtidigt som den privata tjänstesektorn inom området behöver utvecklas. Därför föreslår vi ett stöd genom hemservicestöd för äldre.
I takt med att de äldre har blivit fler och kommunernas ekonomi har försämrats har hemtjänsten mer och mer övergått från att ha karaktären av allmän hemservice för äldre till att ge äldreomsorg i hemmet. Städning, skötsel av bostad, viss matlagning för jämförelsevis friska pensionärer är enligt de prioriteringar som sker i HSU 2000 och i kommunerna inte en del av generell välfärdspolitik. Kommunernas biståndsbedömning är i dag ytterst strikt - och man prioriterar människor med stort omvårdnadsbehov.
Många pensionärshushåll, som inte får hemtjänst, är ändå i behov av service. Det kan vara hjälp med städning, att putsa fönster, klippa gräset, handla och skotta snö, arbetsuppgifter som hemtjänsten inte längre utför men som bidrar till ökad trygghet och trivsel i hemmet. En ökad möjlighet till tjänster i hemmet skulle med all sannolikhet bidra till att många pensionärer kan hjälpa sig själva under en längre tid och inte behöva anhålla om hjälp av kommunens hemtjänst. Centerpartiet har tidigare lagt förslag i riksdagen om att utveckla hemservicesektorn för äldre.
Pensionärshushållens behov av vardaglig service skulle kunna tillgodoses genom att staten stimulerar den privata tjänstesektorn. Det enklaste sättet att göra detta är genom ett system med hemservicecheckar för pensionärs- hushåll. Vårt förslag bygger på att det ska omfatta alla pensionärshushåll, förtids- och folkpensionärer, och ska gälla för alla normalt förekommande tjänster i hemmet. Det som förekommer inom den behovsprövande hemtjänsten ska inte ingå i detta system.
Fördelarna med att subventionera hemtjänsterna är många. Många pensionärshushåll som är i behov av hjälp kan på detta sätt få det. Sannolikt kommer många anhöriga att känna att de kan bidra med annat än vanliga hushållsgöromål i kontakten med sina anhöriga. Det skulle underlätta för många kvinnor som ofta utför ett tungt arbete i hemmet. Systemet riskerar inte att tränga undan det grundläggande omsorgsansvaret som kommunerna har. Det kan till och med frigöra kommunala resurser till förmån för ökad omsorg. Hemservicestödet har också till syfte att underlätta för anhöriga och bidra till ökad trygghet i hemmet. Det kan också få till effekt att många äldre kan skjuta upp sitt behov av kommunalt finansierad hemtjänst. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om ett system med hemservicecheckar.
Värdighet
Politiken för de äldre kan inte utgå från att alla är lika. Pensionärernas livsvillkor och behov varierar och var och en måste behandlas med utgångspunkt från sina egna förutsättningar och sin egen vilja. De flesta pensionärer är friska och lever ett gott och innehållsrikt liv.
De äldre ska ges möjlighet att välja formerna för sin omsorg. Det måste skapas verkliga möjligheter att påverka sin egen eller sina anhörigas omsorg samt hur och var man vill bo när behovet av daglig omvårdnad uppstår. Bland annat ska äldrevården bedrivas utifrån en helhetssyn där man sätter individen i centrum och så långt som möjligt respekterar och förverkligar dennes behov. Detta bör ges regeringen till känna.
Äldre funktionshindrade
Funktionshindrade som har personlig assistans, enligt LASS, mister denna när de blir ålderspensionärer. När den handikappade fyllt 65 år är det kommunen som får överta det ansvar som ligger inom LASS. Många funktionshindrade oroar sig för övergången till det kommunala ansvaret och att servicen inte ska bli lika "personlig" som den är genom assistansreformen. Centerpartiet förstår oron. Enligt Centerpartiets mening måste denna fråga lösas så att de handikappade kan garanteras kontinuitet i sin omsorg.
Centerpartiet motionerade - med anledning av propositionen 1997/98:113 om äldrepolitiken - om att personer som fått assistans före 65 års ålder skulle få behålla den även efter 65-årsdagen. Centerpartiets förslag blev riksdagens beslut och riksdagen uppmanade regeringen att återkomma med förslag till riksdagen. I förra höstens budgetproposition sköt regeringen frågan framför sig. I årets budgetproposition 1999/2000:1 finns ett förslag med, men regeringen väljer att skjuta upp genomförandet till årsskiftet 2000/2001. Centerpartiet anser att åldersgränsen i lag (1993:389) om assistansersättning 3 § bör tas bort. Centerpartiet anvisar medel för reformen i den särskilda motionen om den ekonomiska politiken.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om målen för äldrepolitiken,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en handlingsplan för att höja den faktiska pensionsåldern,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flexibel pensionsålder, 1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om frivilligverksamheten,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om pensionärsorganisationernas medverkan i beslutsprocessen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten till självförverkligande,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hemservicecheckar,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om värdighet.
Stockholm den 1 oktober 1999
Kenneth Johansson (c)
Birgitta Carlsson (c)
Gunnel Wallin (c)
Agne Hansson (c)
Rolf Kenneryd (c)
1 Yrkandena 2 och 3 hänvisade till SfU.