Graden av civilisation i ett samhälle sägs kunna mätas
genom det sätt man bemöter grupper som barn, äldre och
sjuka. Ju mer framstående en kultur är, desto större är
tryggheten för de grupper som inte är så starka. Dessa
grupper företräds som regel inte av starka föreningar eller
förbund som kan hävda deras intressen. Det rör sig många
gånger om människor som inte vågar, orkar eller kan göra
sina röster hörda.
All politik bör utgå från människovärdet och alla individers absoluta, lika
och unika värde. Ett kännetecken för Kristdemokraternas vård- och om-
sorgspolitik är att ge trygghet och medmänsklig omsorg åt alla oavsett deras
ålder, kön, bakgrund eller yrke. Alla har samma rätt att leva ett värdigt liv.
Genom en politik med etiska förtecken kan livskvaliteten för äldre öka och
våra äldre finna sitt eget recept för en fin ålderdom. Trygghet förbättrar
hälsan och minskar vårdbehovet. Äldre är en resurs i samhället - behovet av
deras kunskap, erfarenhet och livsvisdom är stort. Samhället måste byggas
upp så att dessa goda värden tas till vara och umgänget över generations-
gränserna underlättas.
Äldres inflytande
Äldres delaktighet i samhället har stor betydelse. Detta gäller
såväl ur ett rättvise- som effektivitetsperspektiv. Alla bör ha
möjlighet att påverka utvecklingen i samhället oberoende av
ålder. Äldre måste vara representerade i beslutande
församlingar för att kunna förmedla sina behov och
önskemål. I dag är äldre kraftigt underrepresenterade på alla
beslutsnivåer.
Också som brukare och vårdtagare är det viktigt att de äldres röst hörs. I
många kommuner finns brukarråd vid äldreboenden. Här har man god
erfarenhet av utvidgning av beslutsbefogenheterna.
Pensionärsorganisationerna har en viktig uppgift att fylla. En aktiv dialog
med pensionärsföreningarna vid planering får inte underskattats. Former för
denna dialog bör utvecklas. Äldres delaktighet i den demokratiska processen
måste förbättras.
Äldre som resurs
Det är viktigt att se våra äldre som en resurs med samlad
kompetens och en stor erfarenhet, som det är positivt för
andra att få del av. Flera exempel på samverkan mellan
förskolor, skolor och pensionärer har visat vikten av att
generationer ges tillfällen att mötas. Kristdemokraterna ser
denna samverkan som mycket positiv och vill utveckla den.
Att ta tillvara den äldre generationens livserfarenhet är en kvalitetshöjning
för hela samhället. De äldre har livsvisdom och mognad samt perspektiv på
ett långt liv. Dagligen fattas beslut som gäller äldre utan att någon som vet
vad det innebär att vara gammal får vara med och påverka. Våra äldre, som
utgör cirka 20 procent av Sveriges befolkning, diskrimineras härigenom.
Det är också viktigt att skapa kontaktställen där äldre kan mötas; möjlig-
heten att mötas över generationsgränserna är viktig. Detta kan ske genom allt
från dagcentraler till IT-gallerier.
Åldrande och hälsa
Sambandet mellan åldrande och hälsa har inte varit ett
prioriterat forskningsområde. Genom hälsofrämjande och
sjukdomsförebyggande insatser kan äldres hälsa påverkas
och bibehållas i stor utsträckning. Det grundläggande för
detta arbete är att äldre behåller en hög grad av psykisk,
fysisk och social aktivitetsnivå. I en rapport från
Folkhälsoinstitutet av Anna Thille och Bengt Wramner Liv
till åren framförs tre huvudslutsatser:
- Hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande insatser bör, baserade på de
kunskaper och erfarenheter som bland annat redovisas i denna rapport,
mer påtagligt och systematiskt integreras i äldrepolitiken och dess
praktiska tillämpning nationellt, lokalt och hos de frivilliga
organisationerna.
- Det finns ett stort behov av ökad kunskap om vilka åtgärder som kan
bidra till bättre hälsa och livskvalitet för äldre och därför är det angeläget
att detta kan tillgodoses genom forskning.
- Genom ett samlat arbete är det möjligt att utveckla och utvärdera skilda
metoder för att genomföra olika hälsofrämjande och sjukdomsföre-
byggande insatser som ger äldre förutsättningar att vidmakthålla en själv-
ständig tillvaro så länge som möjligt.
Faktorer som påverkar
äldres hälsa
Rekreation, socialt stöd och en god boendemiljö är
grundläggande för äldres hälsa. Det har kunnat påvisas att
rekreation och socialt stöd efter de äldres önskemål minskar
symptomupplevelsen vid kronisk och degenerativ sjukdom.
Samtidigt sker en avsevärd förbättring när det gäller hjärt-
kärlfunktion, minskning av kroppsfett och sänkt blodtryck.
Funktionsnedsättande åldersförändringar kan enligt olika
studier bero på påverkbara förändringar som
understimulering, sänkt motivation osv. Insatser för att
motverka ensamhet är av största betydelse för en förbättrad
hälsa. Det är i detta sammanhang viktigt att ta tillvara
frivilligorganisationernas engagemang som ett komplement
till offentliga insatser. Uppsökande hembesök hos äldre
betraktas också som förebyggande verksamhet. I Danmark
har kommunerna sedan 1996 skyldighet att erbjuda äldre
personer hälsokontroll och sjukdomsförebyggande
hembesök. Erfarenheter från Sverige pekar på att
återkommande hembesök och hälsokontroller riktas till
framförallt personer över 80 år som inte har kontakt med
hälso- och sjukvården.
Stimulans av aktivitet för
äldre
Resultat av forskning om äldres boende visar att det finns
samband mellan äldres förmåga att utföra vardagliga
aktiviteter och fysiska miljöfaktorer. Äldre personer uppvisar
förbättrad minnesförmåga efter träning. Rapporten Liv till
åren visar att social och fysisk aktivitet hos äldre kan ha en
uppbromsande effekt på den naturliga försämringen av det
episodiska minnet:
Ett intressant resultat när det gäller fysiska aktiviteter är att inter-
ventionsstudier, där tidigare fysiskt inaktiva äldre har deltagit i regelbundna
promenader, inte enbart visat sig förbättra den fysiska förmågan t ex lägre
puls och blodtryck, utan också prestationen i minnesuppgifter. En tänkbar
förklaring till detta resultat är att den förbättrade fysiska konditionen leder
till en ökad blodgenomströmning genom hjärnan.
Fysisk aktivitet minskar också risken för depressioner och
ångest.
Skador och olycksfall
Större delen av skadefallen i dödsorsaks- och
slutenvårdsstatistiken är relaterade till äldre personer. Mer än
hälften av dessa skador drabbar personer över 65 år. Faktorer
i miljön som bidrar till fallskador har främst med bostaden
att göra. Sådana faktorer är i första hand
bostadsutformningen, utrustningen och inredningen,
belysningsförhållanden samt bristande handikappanpassning.
Låg benmassa och frakturer drabbar särskilt fysiskt inaktiva och äldre med
dåliga matvanor. Osteoporos karakteriseras av låg benmassa och förändrad
mikroarkitektur i skelettet och ger ökad risk för benbrott. Osteoporos-
relaterade frakturer drabbar särskilt kvinnor i högre åldrar. Rökning bidrar
direkt till flera negativa effekter liksom alkohol och beroendeframkallande
medel.
Kosthåll och tandhälsa
I WHO:s Regional Office for Europe, "Hälsa för alla år
2000", är goda kostvanor ett av de mål som skall nås före år
2000. Matens innehåll av vitamin D, kalcium och kostfibrer
är inte minst viktigt för äldre. Många äldre får också i sig för
lite vätska. Studier visar att det finns starka belägg för att
mat som innehåller mycket grönsaker, frukt och bär minskar
risken för vanliga cancerformer. Studier har också visat att
minskad aptit är vanligare hos äldre som lever i ensamhet.
Ett område där äldre fått stå tillbaka efter Ädelreformen är tandvården. Det
är viktigt att de äldre kan fortsätta med den regelbundna tandvård de varit
vana vid som yngre. Det finns ingen åldersgräns där tandvården och den
goda tandhälsan inte längre kan anses viktig för välbefinnandet. Med
stigande ålder sker en försämring i tandstatusen genom minskad saliv-
sekretion. Flera landsting har återupptagit den uppsökande verksamheten,
bl a hos äldre i särskilda boendeformer. Det krävs dock mera forskning för
att en effektiv strategi med förebyggande insatser skall kunna få större
genomslag.
Normal tandvård har kommit utom ekonomiskt räckhåll för många,
däribland ett stort antal äldre. Mun- och tandvård för äldre i särskilda
boendeformer och äldre med omfattande hjälpbehov i ordinärt boende har
äntligen aktualiserats. Många äldre har behov av omfattande tandvårds-
insatser utan att vara i behov av övrig kommunal omsorg. För dessa, som
dessutom ofta har en låg pension, har den nya tandvårdsreformen inte
inneburit några lättnader. Det är viktigt att framhålla att munnen är en del av
kroppen och skall omfattas av samma högkostnadsskydd som gäller andra
delar av den mänskliga kroppen.
Stimulansåtgärder för
utveckling av nya former för
äldreboende
Våra äldre är en viktig grupp att ta hänsyn till vid
bostadsplanering. Valfrihet skall gälla för de äldres boende.
Det handlar om att bo kvar i sin permanenta bostad eller till
att byta till seniorboende eller särskilda boendeformer.
Steget från den egna bostaden direkt till särskilda
boendeformer innebär ofta en alltför stor förändring för den
enskilde. Därför bör alternativa idéer för äldres boende
stimuleras. Exempel på äldre deltagare i studiecirkel för att
utforma sitt eget boende är i Sverige mycket sällsynta. Att
äldre själva är med och formar sin egen framtid borde
stimuleras på ett bättre sätt. Det är i detta sammanhang
viktigt att utgå från gemenskaper som inte är färdigplanerade
eller innebär för stora grupper. Vid all form av
bostadsplanering måste hänsyn tas till behovet av att äldre
kan bo kvar i sin invanda miljö.
För dagens äldre är det vanligt att flytta direkt från sin bostad till ett
sjukhem när hälsan börjar svikta. Olika former av "mellanboende" måste
skapas. Ett sätt att hitta andra former för äldreomsorgen är att släppa in
producent- och konsumentkooperativ. Det kan ske genom att personalen
stimuleras med företagsutbildning, konsultstöd och utvecklad beställar-
kompetens. Ett annat sätt är att stimulera pensionärer att starta kooperativ.
Grunden måste alltid vara de enskilda människornas behov, intressen och
egna initiativ.
I september förra året presenterade Boverket rapporten "Brott, bebyggelse
och planering". Rapporten hade tagits fram på uppdrag av regeringen.
Tanken var att inspirera kommunerna att i sina översiktsplaner ta hänsyn till
invånarnas säkerhet genom att planera och bygga bort brott. Få kommuner
har arbetat på det här sättet och ännu färre har gjort konsekvensbeskrivningar
om säkerheten vid ny- eller ombyggnationer. Det är viktigt att Boverkets
tankar tillämpas praktiskt i kommunerna. Det vore därför lämpligt att ge
Boverket i uppdrag att för kommunerna utarbeta tydliga riktlinjer för
bebyggelseinriktade hinder mot brott. I detta sammanhang bör de äldres
boendesituation särskilt beaktas.
Rättvisa avgifter och
möjlighet att välja
boendeform
Beräkningen av kostnadsutvecklingen inom äldreomsorgen
försvåras av att den nationella statistiken från den
kommunala sektorn inte särredovisar kostnader för omsorger
om äldre respektive funktionshindrade. Driftkostnaden för
vård och omsorg om äldre och funktionshindrade i
kommunerna uppgick år 1997 (i 1995 års priser) till ca 84
miljarder kronor jämfört med ca 56 miljarder kronor år 1993,
d v s en ökning med 50 procent. En starkt bidragande orsak
till denna kostnadsutveckling har varit att kommunerna har
fått ansvar för ny verksamhet för de funktionshindrade
genom handikappreformen (år 1994) och psykiatrireformen
(år 1995). Svenska kommunförbundets Äldreberedning har
försökt beräkna kostnadsutvecklingen mellan åren 1992 och
1997 för insatserna till äldre. I beräkningen har
Äldreberedningen räknat om kostnaderna till fasta priser
med hänsyn till förändringen av nettokonsumentprisindex.
Beräkningarna visar att kostnaderna ökat med 2,6 procent i
fasta priser mellan 1992 och 1997. För enskilda kommuner
har såväl totalkostnader som kostnader för vård och omsorg
till äldre utvecklats mycket olika. I förhållande till ökningen
av antalet personer i åldrarna 80 år och däröver har
kommunernas ekonomiska resurser minskat mellan 1992 och
1997. Ökningen av antalet personer i dessa åldrar är
nämligen nästan 10 procent under den aktuella tiden.
Utredningen SOU 1999:33 "Bo tryggt - betala rätt" föreslår ett mer
enhetligt avgiftssystem, vars tillämpning skall vara förståeligt för den
enskilde omsorgstagaren och dennes närstående. Ett riktvärde för
förbehållsbeloppet både i ordinärt och särskilt boende krävs. Den enskilde
måste ha råd med telefon, TV, dagstidning mm och får inte isoleras från
samhället i övrigt. En bestämmelse bör införas, där kommunerna åläggs
skjuta till medel så att förbehållsbeloppet blir högre i enskilda fall för t ex
personer med höga läkemedelskostnader. Vidare måste ett avgiftstak finnas
för vård och omsorg både i ordinärt boende och i särskilt boende.
Kristdemokraterna anser att det måste åligga kommunen att kunna
tillförsäkra den äldre befolkningen den trygghet som det innebär att veta att
det finns en tillräckligt utbyggd äldreomsorg, både i form av permanenta
äldreboenden och utökad hjälp i det ordinarie boendet. Äldre i behov av
omvårdnad skall kunna välja boendeform.
Förändringar inom
landstingens hälso- och
sjukvård
Mellan åren 1990 och 1997 har antalet personer över 80 år
ökat med nästan 58 000 människor. Under samma period har
antalet vårdplatser vid medicin- och kirurgklinikerna minskat
med 33 procent, inom psykiatrin med 57 procent och inom
geriatriken med 67 procent samt för övrig vård med 37
procent, eller totalt med 45 procent. Vården mot livets slut
har i allt högre grad kommit att bedrivas i kommunernas
särskilda boendeformer samt i människors hem. Andelen
som avlider på sjukhus har minskat från 52 procent till 41
procent mellan 1990 och 1995. Sjukhusvården har blivit allt
mer fokuserad på akut behandling. Utskrivning sker allt
tidigare efter ett akut skede. Rehabilitering sker också i allt
mindre utsträckning på sjukhus och i stället i särskilt boende,
vid dagverksamhet och i hemmen. Flera grupper, som äldre
med demens eller med psykiska störningar, kommer allt mer
sällan i kontakt med sjukhusens resurser. Vårdtyngden har
ökat i samtliga verksamheter, från sjukhus till hemvård.
Uppgifter har pressats ut från sjukhusen till hemmen,
samtidigt som behandlingsintensiteten vid sjukhus ökat.
För inte så länge sedan var åldrandet en naturlig del av samhällslivet. Att
ta hand om sina gamla var lika naturligt som att ta hand om sina barn. Vårt
samhälle saknar mycket av en grundläggande respekt för ålderdomen. Enligt
en undersökning som gjorts av bl a Lars Hallin, geriatriker och överläkare,
håller en åldersgräns på att växa fram inom sjukvården. De äldre räknas
ibland som ett B-lag och behandlas inte lika bra som de yngre på en
medicinavdelning. Det får inte vara samhällsnyttan som avgör vårdinsatsen.
Landsting och kommuner måste garantera fortsatt god vård. Omsorgen om
de äldre skall vara ett prioriterat område. Trots att Prioriteringsutredningen
mycket klart anvisat vilka sjukvårdande insatser som skall prioriteras,
förekommer det att i synnerhet äldre får vänta mycket länge på insatser som
inte bara skulle förbättra hälsotillståndet utan även livskvaliteten, t ex
operation av livmoderframfall och prostatabesvär, planerade höft- och
knäoperationer, gråstarr, hörselhjälpmedel mm.
Kristdemokraterna anser att geriatriken måste utvecklas.
Omsorgen om våra äldre
I en demokrati är rätten till ett värdigt liv också på ålderns
höst självklar.
Fortfarande saknas läkaremedverkan i de flesta kommunala boenden. På
sina håll har detta kunnat lösas genom samverkan mellan geriatriska kliniker
och kommunen eller genom primärvården och kommunen.
Alltför många kroniskt sjuka äldre, ofta med multipla sjukdomstillstånd,
framlever sina sista år med svåra smärtor. Detta har inte i tillräcklig grad
uppmärksammats i den kommunala vården, trots att den medicinska
vetenskapen idag kan lindra de flesta smärttillstånd.
All personal inom de särskilda boendeformerna måste få fortbildning och
kunskap om hur vård i livets slutskede skall bedrivas. Idag dör fler personer
inom den kommunala omsorgen än på sjukhus. För att förbättra kontinuiteten
i omvårdnad och vård är kontaktmannaskap en väg.
Kvalitet i vård och omsorg
De förändringar som Svenska kommunförbundets
äldreberedning har ansett värda att lyfta fram är följande:
- Antalet personer som tvingas ligga kvar onödigt länge på sjukhus p g a
resursbrister i kommunernas vård och omsorg har minskat kraftigt. Cirka
50 000 personer per år har kunnat flytta hem från sjukhus tidigare.
- 1991 bodde 22 procent av personerna på särskilt boende i flerbäddsrum.
År 1997 var motsvarande siffra 9 procent.
- Andelen demenssjuka som fått möjlighet att bo i gruppboende har ökat
kraftigt de senaste tio åren.
- Förekomst av felnäring eller undernäring har rapporterats vid flera
tillfällen. Uppgifter om hur vår förmåga att hantera dessa problem har
förändrats de senaste tio åren saknas.
- I början av 1980-talet fick de som bodde på dåvarande sjukhem träffa
läkare i snitt åtta minuter i veckan. 1998 var motsvarande tid fyra
minuter.
- Andelen sjuksköterskor, arbetsterapeuter och sjukgymnaster bland
kommunens personal har, efter Ädelreformen 1992, ökat från 4,8 procent
till 6,1 procent 1997, uttryckt som andel av samtliga årsarbeten.
- Vårdtagarna tycker att den största kvalitetsbristen är att personalen blivit
mer stressad, att tjänsterna blivit dyrare, bristande personkontinuitet samt
att personalen inte kommer på utlovad tid.
De förbättringar som framkommer är att personalen tagit ett
ökat ansvar samt blivit kunnigare och mer engagerad. Det är
viktigt att personalens kunskaper om patientupplevd kvalitet
tas tillvara.
Hemtjänst
Andelen äldre som får del av kommunens tjänster, i
synnerhet hemtjänsten, har minskat markant sedan slutet av
1970-talet. Bland de yngre pensionärerna (65-79 år) har
andelen som får hjälp halverats. Neddragningen har mest
riktat sig mot dem som enbart behöver hjälp med
serviceinsatser och de som har närstående i hushållet.
Hemtjänsten har koncentrerats till ensamstående äldre med
kraftigt nedsatt funktionsförmåga. För att valfrihet i boende
skall vara en realitet är en väl utbyggd hemtjänst absolut
nödvändig.
Om anhörigvårdens situation hänvisas till särskild motion på området.
Vård och omsorg i särskilt
boende
Från mitten av 1990-talet har utbyggnaden av äldreboendet
stagnerat, trots att antalet mycket gamla ökar. Allt fler
bostäder används för korttidsboende, avlösning,
rehabilitering och eftervård. Andelen personer i särskilt
boende har varit i stort sett oförändrad under perioden 1993-
1997 om man inkluderar landstingens långvård. I särskilda
bondeformer finns det fortfarande nästan 12 000 äldre som
delar rum med någon icke närstående. 32 500 har inte
tillgång till egen toalett och 45 500 saknar egen dusch/bad.
Funktionsförmågan bland personer i äldreboende har
genomsnittligt blivit sämre. En undersökning inom Umeå
sjukvårdsdistrikt visar t ex att andelen som kan klä sig själv
minskat från 38 procent 1982 till 15 procent 1994. Andelen
personer med demens har ökat på ålderdomshemmen från 17
procent 1975 till 60 procent 1996. För närvarande är ca två
tredjedelar av samtliga i särskilt boende dementa. Andra
studier visar liknande utveckling. Kristdemokraterna anser
att de dementas situation skall uppmärksammas bättre. Den
forskning som visar på möjligheter att fördröja och bota
vissa former av demenser skall stimuleras. De äldres
möjligheter till kontinuerlig och trygg läkarkontakt i särskilt
boende måste förstärkas.
Våra äldre-äldre
Det ökande antalet mycket gamla, de sk äldre-äldre, kräver
en mycket god vårdkvalitet med kompetent vårdpersonal.
Det krävs både etiskt och yrkesmässigt god utbildning.
Behovet av fortbildning av personalen måste lyftas fram.
Grunden för handlandet i vården bygger på etiska principer.
God omvårdnad kräver också tid. Det tar tid att vårda och ge
god omsorg inom äldrevården. Personalens möjligheter att
ge god omvårdnad är nyckeln till den höjning av kvaliteten
inom vård och omsorg som är nödvändig. Investering i dyr
utrustning får inte skymma behovet av fler anställda. Fler
händer i vården är viktigare än varje kvadratmeter yta för
särskilda boendeformer eller sjukhus.
Äldreminister och
äldreombudsman
Det är hög tid att inrätta en äldreminister och en
äldreombudsman. Våra äldre behöver en naturlig företrädare
i debatten. En äldreombudsman kan verka för de äldres
situation och även ta initiativ till egna utredningar och
föreslå åtgärder till förbättringar.
Patientnämndens
ansvarsområde
Patientnämndens uppgift är att verka för att patienter får den
information de behöver och att de får den undersökning, vård
och behandling som tillståndet kräver. Kontakten mellan
patienter och vårdpersonal skall främjas. Patienten skall
också få hjälpa att göra anmälan eller kontakta olika
myndigheter. Patientnämndernas ansvarsområde måste
vidgas, så att alla socialatjänster till äldre människor ryms
inom verksamheten.
Personalsituationen i
äldreomsorgen
Sedan Ädelreformen genomfördes har många personer som
arbetar inom vård och omsorg bytt arbetsgivare. Under
1990-talet har antalet personer som är hel- och
deltidsanställda inom kommunernas vård och omsorg ökat
med 78 procent, från 106 000 till 190 000. Under samma tid
har 15 000 personer lämnat kommunerna när någon
alternativ utförare har tagit över verksamheten.
Flertalet anställda har lång tjänstgöringstid inom vård och omsorg. Nästan
två av fem vårdbiträden saknar dock formell kompetens. När verksamheten
har strukturerats om, har arbetsinnehållet och yrkeskraven förändrats.
Personalens möjligheter att anpassa sig till förändringar är beroende av deras
kunskaper, attityder och motivation. Vidare krävs tid, vilket vanligtvis
betyder resurser, för utveckling. Minskad sjukskrivningsfrekvens, färre
anmälda arbetsskador och färre sjuk- och förtidspensioneringar tyder inte på
att personalens arbetsvillkor blivit bättre. Utvecklingen är snarare en följd av
att arbetsmarknaden blivit kärvare, att arbetslösheten är hög och att
förmånssystemen förändrats. Undersökningar visar att personalen ofta fått
försämrade arbetsvillkor, hårdare belastning, mer stress, mindre tid för
återhämtning, sämre arbetstider och inte minst mer helgtjänstgöring.
Det har blivit allt svårare att rekrytera personal. Först uppstod brist på
sjuksköterskor, men nu är det svårt även att rekrytera undersköterskor/
vårdbiträden på en del håll i landet. I tre fjärdedelar av landets kommuner
bedöms det under 1999 bli svårt att rekrytera sjuksköterskor och i hälften
svårt att få tag i undersköterskor. Negativa erfarenheter bland nyanställda
under 1990-talet kan också ha bidragit, liksom en negativ bild av vården och
omsorgen till äldre i media.
Den genomsnittliga sysselsättningsgraden för vårdbiträden/undersköter-
skor respektive sjuksköterskor är drygt 70 procent. Åtgärder måste göras för
att alla som vill skall kunna uppehålla en heltidstjänst. Kraftfulla åtgärder
krävs nu för att undvika att allt fler lämnar vård- och omsorgsområdet.
Kristdemokraterna anser det också viktigt att ungdomar stimuleras att välja
omvårdnadsprogrammet i gymnasieskolan. De som arbetar i äldreomsorgen
har en mycket viktig framtida uppgift. Deras insatser bör uppvärderas och
goda vidareutvecklingsmöjligheter skapas så att fler väljer vårdyrken.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om äldres betydelse i samhället,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om äldres möjligheter till påverkan på olika nivåer i
samhället,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av forskning inom äldreområdet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att folkhälsoinsatser för äldre ges högre prioritet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tandvården för äldre,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att vid all form av bostadsplanering måste
hänsyn tas till behovet av att äldre kan bo kvar i sin invanda miljö,1
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stimulans för olika former av boende för äldre, 1
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om brottsförebyggande boendeplanering, 1
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avgifter och förbehållsbelopp,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om faran av en åldersgräns i sjukvården,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om valfrihet i äldreboendet,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om läkarmedverkan i särskilda boendeformer,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om äldreminister och äldreombudsman,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om personalens utbildning för vård i livets slutskede,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om demensvård och forskning där möjligheter till
botande finns,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om patientnämndens ansvarsområde,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om personalvård samt rekrytering av personal till
äldrevård och omvårdnad,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av åtgärder för att fler skall välja
gymnasieskolans omvårdnadsprogram.