Motion till riksdagen
1999/2000:So317
av Jonsson, Elver (fp)

Demensvården


Det beräknas att av befolkningen över 65 år i Sverige - och våra nordiska
länder - är uppemot 10 % demenshandikappade. Tragiskt nog talar allt
för att inom ett decennium kommer demenssjukdomen att öka, då den är
starkt åldersrelaterad - ju äldre man är ju större risk för att bli
demenssjuk. Det beräknas att i åldrarna över 80 år drabbas var femte
person. Det behövs alltså ett vårdutbud inom dagvård, gruppvård,
sjukhemsvård, utredningsplatser på sjukhus och hemsjukvård, dvs. ett
mycket differentierat utbud av vårdutbildning. Det torde vara så att vi
inte helt har insett vidden av detta växande problem.
Demens-Altzheimerförbunden i Norden hade på sin kongress i somras i
Kalmar i ett tiopunktersprogram riktat uppmaningar till de nordiska
regeringarna och Nordiska Rådet. Förbunden har med detta velat fästa upp-
märksamheten på denna globala, obotliga folksjukdom som demenssjukdom
utgör. Vi kan framför oss se en okontrollerad förlust av livskvalitet för sjuka,
men också för deras anhöriga.
Skall vi människovärdigt och effektivt kunna hantera vård av dementa
måste vi arbeta efter en klar vårdfilosofi. Det synes inte ha beaktats till
fullo
när det gäller de dementas behov. De har "drivit omkring" inom vårdsyste-
met - ofta i avsaknad av systematisk vårdplan.
Specialistutbildning efterfrågas och behövs. Det gäller såväl läkare som
annan vårdpersonal. Dementa övermedicineras alltför ofta med psykofarma-
ka. De får sällan tillräcklig smärtlindring och nya dyra mediciner tas av
ekonomiska skäl alltför sällan i bruk. Dementas svåra symptom kräver ett
specialkunnande för att man skall kunna bemästra sjukdomsuppdraget. Kom-
munikation och skapande av en fungerande relation till anhöriga är en
nyckelfråga i vården för dementa.
Anhöriga utsätts också för en oerhörd stressituation just när en nära person
drabbas. De måste försöka leva med, och kanske vårda, en person som är helt
förändrad. Den demenssjukes intellektuella och emotionella kapacitet för-
sämras och inte minst den praktiska förmågan drabbas negativt. Person-
ligheten blir helt förändrad. För anhörigkretsen är det en stor tragedi och de
närstående anhöriga lider svårt i denna situation.
Det torde krävas tvärvetenskaplig forskning och ett kunskapsutbyte inom
landet men också på förslagsvis nordisk nivå för att kunna uppnå bättre vård,
behandling och utbildning än i dag.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anföra hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att det anordnas en effektiv nätverksutbildning
av personal i demensvården med utnyttjande av de kunskapscentrum
som finns,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att få till stånd tvärvetenskaplig forskning såväl
biologisk, farmakologisk, psykosocial som vårdvetenskaplig i avsikt
att åstadkomma en högre kvalitet i såväl utbildning som praktisk vård
inom området demenssjukdom,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en gemensam nordisk vårdsatsning på demens-
problemen innefattande också metoder för stöd till anhöriga och med
en tillämpad klar vårdfilosofi.

Stockholm den 3 oktober 1999
Elver Jonsson (fp)
Johan Pehrson (fp)