Det beräknas att av befolkningen över 65 år i Sverige - och våra nordiska länder - är uppemot 10 % demenshandikappade. Tragiskt nog talar allt för att inom ett decennium kommer demenssjukdomen att öka, då den är starkt åldersrelaterad - ju äldre man är ju större risk för att bli demenssjuk. Det beräknas att i åldrarna över 80 år drabbas var femte person. Det behövs alltså ett vårdutbud inom dagvård, gruppvård, sjukhemsvård, utredningsplatser på sjukhus och hemsjukvård, dvs. ett mycket differentierat utbud av vårdutbildning. Det torde vara så att vi inte helt har insett vidden av detta växande problem.
Demens-Altzheimerförbunden i Norden hade på sin kongress i somras i Kalmar i ett tiopunktersprogram riktat uppmaningar till de nordiska regeringarna och Nordiska Rådet. Förbunden har med detta velat fästa upp- märksamheten på denna globala, obotliga folksjukdom som demenssjukdom utgör. Vi kan framför oss se en okontrollerad förlust av livskvalitet för sjuka, men också för deras anhöriga.
Skall vi människovärdigt och effektivt kunna hantera vård av dementa måste vi arbeta efter en klar vårdfilosofi. Det synes inte ha beaktats till fullo när det gäller de dementas behov. De har "drivit omkring" inom vårdsyste- met - ofta i avsaknad av systematisk vårdplan.
Specialistutbildning efterfrågas och behövs. Det gäller såväl läkare som annan vårdpersonal. Dementa övermedicineras alltför ofta med psykofarma- ka. De får sällan tillräcklig smärtlindring och nya dyra mediciner tas av ekonomiska skäl alltför sällan i bruk. Dementas svåra symptom kräver ett specialkunnande för att man skall kunna bemästra sjukdomsuppdraget. Kom- munikation och skapande av en fungerande relation till anhöriga är en nyckelfråga i vården för dementa.
Anhöriga utsätts också för en oerhörd stressituation just när en nära person drabbas. De måste försöka leva med, och kanske vårda, en person som är helt förändrad. Den demenssjukes intellektuella och emotionella kapacitet för- sämras och inte minst den praktiska förmågan drabbas negativt. Person- ligheten blir helt förändrad. För anhörigkretsen är det en stor tragedi och de närstående anhöriga lider svårt i denna situation.
Det torde krävas tvärvetenskaplig forskning och ett kunskapsutbyte inom landet men också på förslagsvis nordisk nivå för att kunna uppnå bättre vård, behandling och utbildning än i dag.
Hemställan
Med hänvisning till det anföra hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det anordnas en effektiv nätverksutbildning av personal i demensvården med utnyttjande av de kunskapscentrum som finns,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att få till stånd tvärvetenskaplig forskning såväl biologisk, farmakologisk, psykosocial som vårdvetenskaplig i avsikt att åstadkomma en högre kvalitet i såväl utbildning som praktisk vård inom området demenssjukdom,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en gemensam nordisk vårdsatsning på demens- problemen innefattande också metoder för stöd till anhöriga och med en tillämpad klar vårdfilosofi.
Stockholm den 3 oktober 1999
Elver Jonsson (fp)
Johan Pehrson (fp)