I inledningen till Handikappombudmannens rapport till regeringen 1999 står det att läsa följande: Det finns kommuner där man fullständigt struntar i domar i länsrätt och kammarrätt. Det handlar om hundratals domar."
Överklaganden har ökat i takt med att lagarna kontinuerligt försämrats för de funktionshindrade, alltsedan dessa infördes av den borgerliga regeringen 1994.
Den 1 januari 1996 infördes visa förändringar för att uppnå kostnads- kontroll och besparingar inom den statliga assistansersättningen. Det beslöts också att assistansersättning inte skulle lämnas för tid då den funktions- hindrade vistades eller deltog i barnomsorg, skola eller daglig verksamhet.
Den 1 november 1997 övertog kommunerna finansieringsansvaret för de tjugo första timmarna per vecka men kompenserades inte fullt ut för denna insats utan staten såg denna åtgärd som ytterligare en besparingsåtgärd.
Den 1 januari 1998 inskränktes också rätten att överklaga beslut enligt SOL.
När det gäller överklaganden så högt upp som i Regeringsrätten framgår av information från Riksdagens Utredningstjänst att RFV har överklagat ett trettiotal kammarrättsdomar angående assistansersättning till Regeringsrätten varav fem har avgjorts. I c:a tjugo av målen har Regeringsrätten inte meddelat prövningstillstånd. I övriga mål väntar man på prövningstillstånd. För närvarande finns 62 ärenden angående LASS hos Regeringsrätten. I tre av dessa har prövningstillstånd meddelats.
Detta visar på att det föreligger stora oklarheter och särskilt som flera aktörer är inblandade. Till detta kommer all den kraft som redan utsatta grupper måste uppbåda för att orka igenom en sådan process.
Efter att dom fallit förekommer det att huvudmännen dröjer med att verkställa de domar enligt lagen om stöd och service till vissa funktions- hindrade (LSS) och Socialtjänstlagen (SOL) som länsrätt, kammarrätt eller Regeringsrätten beslutat om.
Många kritiska röster har också påpekat det orimliga i att enskilda inte får de insatser de har rätt till i skälig tid utan först efter ett antal månader eller år - eller inte alls.
Socialstyrelsen har granskat ett antal län och studerat i vilken mån LSS uppfattas som en styrande faktor. Det framkom vid granskningen också att huvudmännen även underlåtit att verkställa egna beslut.
Man fann att per den 1 januari 1996 fanns det nära 700 personer i hela landet som beviljats bostad med särskild service enligt LSS men som inte fått någon sådan.
En bostad tog enligt länsstyrelsens uppföljning i april 1996 omkring åtta månader innan man fick tillgång till. I övrigt låg variationen på ingen tid till drygt ett och ett halvt år. I denna uppföljning framkom också att knappt 70 % av 1994 års domar hade verkställts. De domar som inte hade verkställts rörde bostad, ledsagarservice och personlig assistans. Under 1995 hade dessutom domar som gällde råd och stöd samt korttidsvistelse inte verkställts.
JO har i ett antal yttranden tydliggjort det otillfredsställande i att dröja med verkställighet av domar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om två huvudmän, splittrad kompetens och bristande helhetssyn,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att återgå till en huvudman för att maximera insatserna för de funktionshindrade,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att snarast ta initiativ till att utreda sanktioner vad gäller huvudmännens trots att verkställa domar.
Stockholm den 2 oktober 1999
Cristina Husmark Pehrsson (m)