Frågan om hälsoeffekter av amalgam är ett problem som diskuterats
livligt i samhället sedan ett par årtionden tillbaka. Både bland
allmänheten och från läkare och tandläkarhåll poängteras ofta att det
råder stor brist på kunskap inom vården om de hälsoproblem som kan
relateras till amalgam och andra tandlagningsmaterial.
I budgetpropositionen föreslår regeringen att fem miljoner kronor anslås
till ett kunskapscentrum för dentala material som skall placeras vid Social-
styrelsen.
Bakgrunden till detta förslag är bl.a. motion 1997/98:So26 av Gullan Lind-
blad (m) med anledning av prop. 1997/98:112 Reformerat tandvårdstöd, där
hon föreslår inrättandet av ett kompetenscentrum för biverkningar av dentala
material.
"Med tanke på alla patienter som upplever sig ha besvär med biverkningar
från amalgam och andra tandlagningsmaterial är en allsidig forskning
nödvändig, vilket undertecknad framhållit i flera motioner genom åren", sägs
det i motionen.
Ett kompetenscentrum skall bygga på tvärvetenskaplighet och lägga stor
vikt vid kliniskt patientarbete. I Uppsala finns sedan flera år sådana erfaren-
heter, påpekade hon och hemställde att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts om nödvändigheten av ett
kompetenscentrum - där Metallbiologiskt centrum i Uppsala ingår - för att
ge ökade kunskaper om biverkningar av dentala material.
Efter ett tillkännagivande från riksdagen har frågan beretts i Social-
departementet och där helt bytt skepnad. Det förslag till kunskapscentrum
som nu ligger på riksdagens bord är resultat av en utredning inom Social-
styrelsen. Den handlar inte om hälsa utan helt om materialegenskaper hos de
dentala materialen.
Av de 5 miljoner kronor som anvisas ska Socialstyrelsen enligt förslaget
använda 0,5 miljoner till uppbyggnaden av den centrala enheten medan de
återstående 4,5 miljonerna ska betalas till de materialtekniska institutionerna
vid de odontologiska fakulteterna och Nordiska institutet för odontologisk
materialforskning (NIOM) för att förse enheten med information om dentala
material.
I ett remissvar med anledning av denna utredning skriver Gullan Lindblad:
Förslaget att Socialstyrelsen ska få en centralt placerad enhet för att samla
kunskap om dentala material är berättigat. Däremot är det orimligt att, som
rapporten föreslår, de materialtekniska institutionerna vid de odontologiska
fakulteterna skall få extra anslag för att förse enheten med information. Den
resterande delen av de fem miljoner som anslagits till kompetenscentrum
måste i stället gå till att öka kunskapen om biverkningar enligt riksdagens
beslut. Enligt min mening uppfyller inte förslaget detta krav. Det är viktigt
att regeringen genomför de beslut som fattas i riksdagen.
För att få en avvägning mellan de odontologiska och de medicinska
aspekterna på tandlagningsmaterial är det rimligt att de anslagna medlen
delas så att Socialstyrelsen får en del till sin centrala enhet medan
Metallbiologiskt centrum får en del för att utöka driften och bygga upp
ett kunskapscentrum. En viktig uppgift för ett sådant kunskapscentrum
blir att samla in befintlig kunskap om medicinska biverkningar av
dentala material och satsa på information och utbildning framför allt till
sjukvårds- och tandvårdspersonal.
Rapporter från olika delar av landet visar att den reform som innebär att
patienter med hälsoproblem relaterade till tandlagningsmaterial ska få s.k.
sanering bekostad inom sjukvårdens ram inte fungerar. Läkarna anser sig inte
ha tillräckliga kunskaper för att ta fram de behandlingsplaner som krävs. Det
tycks som om patienternas situation därmed har försämrats i hög grad.
Därför är det viktigt att skyndsamt utvärdera hur reformen har utfallit.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om medel för utveckling av verksamheten och
uppbyggnaden av ett kunskapscentrum för dentala material vid
Metallbiologiskt centrum i Uppsala.