Motion till riksdagen
1999/2000:So313
av Eriksson, Ingvar (m)

Äldreomsorgen


Dagens system inom äldreomsorg vad gäller valfrihet, vårdansvar och
finansiering skapar problem och osäkerhet. Det borde inte behöva vara
så. Självklart skall alla ha full rätt att bosätta sig var de vill och få den
vård de behöver eller önskar, var de vill. Men om detta verkligen skall bli
en realitet för alla, måste förändringar ske vad gäller
finansieringssystemet inom äldreomsorg - och vård.
Som vården och finansieringen i dag är upplagd kommer problemen och
osäkerheten att öka ytterligare. När det är så att behovet av vård och närhet
till anhöriga gör att den vårdbehövande måste, eller vill, vårdas utanför
hemkommunen skall detta givetvis också ske. Det är dock rimligt att hem-
kommunen medverkar i finansieringen, intill dess att hälso- och äldre-
vårdsförsäkring införts.
Inom vissa andra vårdområden finns i dag exempel på sådana lösningar.
Inom sjukhusvården finns t.ex. utomlänsavtal, varigenom patienter vårdas på
sjukhus i annat län, medan hemlänet betalar för vården. En annan regel finns
t.ex. inom socialrätten: om en kommun placerar ett barn i familjehem i annan
kommun så har den placerande (hemkommunen) vård- och kostnadsansvaret.
I den gamla socialhjälpslagen - som gällde innan den ersattes av den social-
tjänstlag som kom 1982 - fanns en regel om betalningsansvar för hem-
kommun.
Om man för framtiden valde en liknande lösning skulle det bli lättare att
planera och bygga ut vården på önskvärt sätt. Detta inte minst i de
kommuner som är kända för hög servicenivå  - och som därför är attraktiva -
men som också har svårt att ta emot alla som vill komma dit. Kostnaderna
för utbyggnad och drift av vården är en stor utmaning - inte minst i nu
rådande besparingstider. Därför måste bättre förutsättningar skapas så att
kommunerna kan klara de höga ambitionerna och kraven som ställs vad
gäller utbyggnad, vård och finansiering.
Bättre lösningar finns som skulle kunna tillgodose de vårdbehövandes
behov och önskemål men samtidigt underlätta för vårdgivare och kommuner
att klara sitt ansvar inom äldreomsorg - och vård.
Gränsdragningsproblem
Finansieringen av sjukhemsvården sker efter ädelreformen genom
kommunernas försorg. Det finns en gräns där en gammal människas
boende med olika grader av service, omsorg och sjukvård övergår till att
bli rent sjukvårdande verksamhet. Den gränsen kan ofta, som våra
sjukhem i dag fungerar, sättas vid övergången till sjukhemsvård. Dagens
sjukhemsvård är inte i första hand boende utan sjukvård och borde därför
likställas med annan sjukvård.
Obligatorisk hälsoförsäkring
I valfrihetens namn måste gamla och sjuka alltid kunna få den vård de
önskar eller behöver, där den gamle själv vill vårdas eller anhöriga
önskar. Många gånger är vårdbehovet mycket stort och kostnaderna
därför höga. För att i sådana situationer verkligen kunna möta behovet av
vård borde själva finansieringen, liksom vid annan sjukvård, klaras
genom en obligatorisk hälsoförsäkring. Detta oavsett om vårdgivaren är
landsting, kommun eller privat.
Varje vårdbehövande skulle alltså, oavsett var vården ges och av vem, få
denna finansierad genom denna hälsoförsäkring. Därmed skulle eventuella
problem mellan hemkommun och vistelse-/vårdkommun elimineras vad
gäller vård- och kostnadsansvar.
En särskild äldrevårdsförsäkring
Som ett framtida alternativ till nuvarande lösningar bör en särskild,
obligatorisk äldrevårdsförsäkring som omfattar hela den kommunala
äldrevården (hemtjänst, ålderdomshem, servicehem, sjukhem) utredas.
Oavsett vårdform och om vården bedrivs kommunalt eller privat skulle
finansieringen klaras och möjligheterna till full valfrihet i boende och
vård kunna tillgodoses.
I detta sammanhang bör också lösningen äldrevårdspeng som alternativ till
kommunalt driven äldreomsorg övervägas. Äldrevårdspengen skulle gälla
lika för alla i kommunen och kunna användas för att betala äldreomsorg
såväl i hemmet som för vård i privata eller kooperativt drivna vårdhem.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om äldres rätt och möjlighet att bo och erhålla vård
där de så önskar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om finansiering av sjukhemsvård,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en obligatorisk äldrevårdsförsäkring,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om äldrevårdspeng.
5.

Stockholm den 3 oktober 1999
Ingvar Eriksson (m)
Per-Samuel Nisser (m)