1 Diskrepans i lagstiftning
I dag genomgår så gott som varje kvinna någon form av fosterdiagnostik under sin graviditet. Vid ultraljud fastställs hur långt graviditeten fortskridit och hur fostret mår. Enligt gällande lagstiftning om fosterdiagnostik har kvinnan då även rätt att få del av så kallade bifynd, däribland fostrets kön. Detta gäller även vid all annan fosterdiagnostik.
Undantag från att lämna ut information till patienten regleras av sekretesslagen och i sekretesslagen finns skrivningar som kan tolkas som att bifynd inte bör lämnas ut om syftet med att få reda på bifyndet är att göra abort.
Sekretesslagen säger bland annat i 7 kap. 1§ att sekretess gäller inom hälso- och sjukvården och uttryckligen då även vid "fastställande av köns- tillhörighet och abort". Uppgifter får enligt sekretesslagen inte röjas "om den enskilde eller någon närstående lider men". Detta gäller naturligtvis att informationen inte får ges till tredje man, men i frågan om könsaborter är frågan om uppgiften om kön får "röjas" till föräldrarna så att de kan bruka den i abortivt syfte?
Fortsättningsvis lyder 7 kapitlets 3§: "Sekretessen enligt 1§ gäller också i förhållande till den vård- eller behandlingsbehövande själv i fråga om upp- gift om hans hälsotillstånd, om det med hänsyn till ändamålet med vården eller behandlingen är av synnerlig vikt att uppgiften inte lämnas till honom". Även detta innebär en invändning mot att lämna ut uppgift om kön till föräldrarna på ett sådant sätt att de kan bruka den i abortivt syfte.
Att utnyttja fosterdiagnostik i syfte att fastställa fostrets kön för att göra abort, ogrundat i medicinska indikationer, strider mot hela andan i hälso- och sjukvårdslagen som stadgar att sjukvården har till uppgift att vårda och behandla. Likaså strider detta missbruk av fosterdiagnostiken mot sekretess- lagen enligt ovan anförda stycken.
2 Reaktioner mot könsdiskriminerande aborter
Redan i augusti 1998 kunde dåvarande socialministern Margot Wallström konstatera att könsdiskriminerande aborter förekommer i Sverige "i enstaka fall". Hon sa även att "om detta är någonting som förekommer endast undantagsvis behöver frågan övervägas ytterligare". Andra som reagerat mot förekomsten är Statens Medicinsk-Etiska Råd som säger att fosterdiagnostik för att utröna kön "inte stämmer med västerländska värderingar". I proposition 1994/95:142 uttrycker regeringen sin åsikt att abort på grund av kön "inte går att försvara".
Svenska Läkarsällskapets etiska delegation anser enligt ett uttalande att "/Fosterdiagnostik/ inte skall användas för enbart könsbestämning utan medicinsk indikation." SOU 1989:51 "Den gravida kvinnan och fostret - två individer " säger: "Fosterdiagnostik bör inte få användas i syfte att ta reda på barnets kön om detta inte - som till exempel vid blödarsjuka - är medicinskt motiverat."
3 Paralleller till kvinnlig könsstympning
När det gäller frågan om prenatal könsdiskriminering kan en parallell även dras till lagen om kvinnlig könsstympning. Även här handlar det om en oacceptabel företeelse som förekommer endast i ett fåtal fall. I proposition 1998/99:70 beskriver regeringen omständigheterna med att "sedan lagen med förbud mot könsstympning av kvinnor infördes 1982 har såvitt känt inget fall av könsstympning förts till åtal i Sverige". Regeringen säger även att "enligt uppgifter som har framförts under remissbehandlingen av detta ärende, finns ständigt rykten i svang bland berörda invandrargrupper om att det går att få ingreppet utfört i Sverige".
Trots denna ringa förekomst av könsstympning trädde en tredje paragraf i kraft den 1 juli 1999 i lagen om könsstympning som innebär att kravet på dubbel straffbarhet tas bort. Även om gärningen sker i ett land där den inte är straffbar, kommer därmed åtal att kunna väckas i Sverige.
Ovan nämnda lagändring har även föranlett ändringar i sekretesslagen 7 kap. 1 och 4§§.
Angående behovet av lagändring säger proposition 1998/99:70 under rubriken "Andra åtgärder": "Lagstiftning är dock ett sätt för samhället att markera vad som är icke-acceptabla beteenden. Såsom påpekats av flera remissinstanser kommer dock den nya bestämmelsen i lagen att få en viktig preventiv effekt."
4 Ideologiska eller juridiska metoder
När regeringen behandlade frågan om fosterdiagnostik i proposition 1994/95:142 menade man att de könsdiskriminerande aborterna skall motverkas med ideologiska metoder, inte genom att undanhålla de blivande föräldrarna informationen. Ett resonemang socialminister Lars Engqvist återkom till under en interpellationsdebatt i maj 1999. Jag menar emellertid att detta inte är tillräckligt, utan anser tvärtom att ett förbud måste införas lagstiftningsvägen. Jag anser även att könsdiskriminerande användning av fosterdiagnostiken i abortivt syfte strider emot sekretesslagen och hälso- och Sjukvårdslagen. Detta bör prövas av Lagrådet.
5 Utlämnande av information sedan abortmöjlig- heten passerats
Vid interpellationsdebatten maj 1999 menade socialminister Lars Engqvist att några ändringar inte skall göras kring utlämnade av fosters kön, även om uppgifterna undantags används i abortivt syfte. Jag hävdar emellertid att information om fostrets kön inte skall lämnas ut under den period då informationen fortfarande kan leda till abort. Detta i enlighet med ovan anförda lagstycken och tungt vägande instansers uttalanden. Fri abort råder till 18:e graviditetsveckan och aborter beviljas av Socialstyrelsens rättsliga råd upp till 22:a veckan. Exakt fastställande för när tidsgränsen skall gå för förbud mot informationsutlämning kan överlåtas till exempelvis Statens Medicinsk-Etiska råd. I tidigare motioner i samma fråga har den 25:e veckan föreslagits, men jag anser att den bör kunna gå något tidigare i graviditeten.
6 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det bör utredas om utlämnande av kön utifrån fosterdiagnostik som kan utnyttjas i abortivt syfte strider mot hälso- och sjukvårdslagen och sekretesslagen i övrigt,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att exakt tidsgräns för hur långt upp i graviditeten informationsförbud i så fall skall gälla överlåts på Statens medicinsk-etiska råd.
Stockholm den 2 oktober 1999
Gustaf von Essen (m)