I budgetpropositionen konstaterar regeringen att tandhälsan blir allt
bättre hos både barn, ungdomar och vuxna. En viktig orsak till detta är
den fria tandvården för barn och ungdomar. Även om tandhälsan i stort
har förbättrats så kvarstår också stora skillnader mellan olika delar av
landet och mellan olika befolkningsgrupper.
Den 1 januari 1999 trädde en ny tandvårdsförsäkring i kraft. Försäkringen
innebar bl a att ungdomar (20-29 år) fick en subvention på 30 % av
bastandvården där även undersökningar ingår och att bastandvården,
exklusive undersökningar, subventioneras med 30 % för övriga.
Bastandvården har ett högkostnadsskydd på 3 500 kronor (karensbelopp).
Kostnader utöver detta belopp subventioneras med 60 %. Kostnader för ädel-
och gjutmetaller skall betalas av patienten. För titankomponenter och
prefabricerade tänder skall nuvarande taxa gälla.
Personer som till följd av sjukdom eller funktionshinder behöver tandvård
får all tandvård subventionerad med 60 %. Personer som bor på sjukhem
eller annan institution får uppsökande tandvård, undersökningar och
rådgivning kostnadsfritt. Vid behandling får patienten betala vanlig
sjukvårdstaxa. Sjukvårdens högkostnadsskydd (900 kronor) gäller för dessa
patienter.
Vänsterpartiet anser att försäkringen är en bra grund att bygga på men
långsiktigt måste den enskildes kostnad för bastandvården vara densamma
som patientavgiften i den öppna hälso- och sjukvården. Tänderna är en del av
kroppen. Tandvårdsförsäkringen omfattar inte heller alla personer med stora
tandvårdsbehov p g a sjukdom. Personer med anorexia omfattas t ex inte.
Den senaste tidens debatt har också visat att grupper med små eller inga
ekonomiska marginaler avstår från tandvård. Mer än var tredje person med
en hushållsinkomst på högst 200 000 kr per år har antingen skjutit upp, eller
helt avstått från tandvård. Socialstyrelsen har påvisat samma tendens bland
yngre, arbetslösa män. Socialhögskolan i Lund intervjuade 1 250
långtidsarbetslösa och av dessa sade sig 51 % vara tvingade att avstå från
tandläkarbesök p g a prishöjningar. Bland de långtidsarbetslösa invandrarna
är motsvarande siffra 65 %. För Vänsterpartiet är det viktigt att
tandvårdsförsäkringen utformas så att alla grupper i samhället har råd att
sköta sin tandhälsa.
Tjänstetandläkarföreningen har redovisat ett förslag om hur man kan
komplettera regeringens förslag med ett fullgott skydd för den vanliga bas-
tandvården. I korthet innebär förslaget att man jämställer medicinskt
betingad tandvård med vanlig läkarvård och därmed motsvarande taxor.
Detta skulle innebära att det inte behöver kosta mer än 125-200 kronor för
ett tandläkarbesök för de vanligast förekommande tandvårdsbehoven som
inflammation, tandlossning, infektion och vanlig tandvärk.
Budgetpropositionen för år 2000 har föregåtts av överläggningar mellan
den socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Överläggningarna har resulterat i en uppgörelse om budgetpropositionen för
år 2000. Detta gör att Vänsterpartiet också står bakom propositionens förslag
att avvakta Riksförsäkringsverkets utvärderingsrapport till regeringen den 1
april 2000 innan det är dags att göra en bedömning av det reformerade
tandvårdsstödet. RFV:s utvärderingsrapport är, enligt Vänsterpartiets
mening, ett viktigt underlag i den fortsatta diskussionen om hur
tandvårdsförsäkringen skall utvecklas.
2 Tandsanering
För att få genomföra en tandsanering måste en förhandsprövning göras
av landstinget. Den är utformad som en överprövning utan att patienten
har någon möjlighet att överklaga beslutet. Det är ett klart framsteg att
landstingen nu har ansvaret för den tandvård som behövs av medicinska
skäl. Det är dock mycket märkligt att när en läkare med
specialkompetens i samarbete med en tandläkare gjort en bedömning att
byte av tandfyllningar behöver göras på patienten så skall detta
underställas ytterligare förhandsprövning. Vänsterpartiet antar att den
remitterande läkaren och tandläkaren har specialistkompetens och är
undrande över vilken instans hos landstingen som skall bedöma dessa
läkares bedömning. Vi befarar att ekonomiska avgöranden kan spela in
och ur rättssäkerhetssynpunkt är förfarandet förkastligt.
När det gäller tandsanering anser därför Vänsterpartiet att bestämmelsen
om överprövning inte är förenlig med den grundläggande idén om
specialistläkares kompetens att avgöra behandlingsbehovet. Vi föreslår att
den förhandsprövning som gäller vid försäkringskassorna även skall gälla vid
tandsaneringar. Där finns en besvärsrätt som ger ökad rättssäkerhet.
3 Hemställan
3 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förhandsprövning vid tandsanering.