1 Inledning
I budgetpropositionen konstaterar regeringen att tandhälsan blir allt bättre hos både barn, ungdomar och vuxna. En viktig orsak till detta är den fria tandvården för barn och ungdomar. Även om tandhälsan i stort har förbättrats så kvarstår också stora skillnader mellan olika delar av landet och mellan olika befolkningsgrupper.
Den 1 januari 1999 trädde en ny tandvårdsförsäkring i kraft. Försäkringen innebar bl a att ungdomar (20-29 år) fick en subvention på 30 % av bastandvården där även undersökningar ingår och att bastandvården, exklusive undersökningar, subventioneras med 30 % för övriga. Bastandvården har ett högkostnadsskydd på 3 500 kronor (karensbelopp). Kostnader utöver detta belopp subventioneras med 60 %. Kostnader för ädel- och gjutmetaller skall betalas av patienten. För titankomponenter och prefabricerade tänder skall nuvarande taxa gälla.
Personer som till följd av sjukdom eller funktionshinder behöver tandvård får all tandvård subventionerad med 60 %. Personer som bor på sjukhem eller annan institution får uppsökande tandvård, undersökningar och rådgivning kostnadsfritt. Vid behandling får patienten betala vanlig sjukvårdstaxa. Sjukvårdens högkostnadsskydd (900 kronor) gäller för dessa patienter.
Vänsterpartiet anser att försäkringen är en bra grund att bygga på men långsiktigt måste den enskildes kostnad för bastandvården vara densamma som patientavgiften i den öppna hälso- och sjukvården. Tänderna är en del av kroppen. Tandvårdsförsäkringen omfattar inte heller alla personer med stora tandvårdsbehov p g a sjukdom. Personer med anorexia omfattas t ex inte.
Den senaste tidens debatt har också visat att grupper med små eller inga ekonomiska marginaler avstår från tandvård. Mer än var tredje person med en hushållsinkomst på högst 200 000 kr per år har antingen skjutit upp, eller helt avstått från tandvård. Socialstyrelsen har påvisat samma tendens bland yngre, arbetslösa män. Socialhögskolan i Lund intervjuade 1 250 långtidsarbetslösa och av dessa sade sig 51 % vara tvingade att avstå från tandläkarbesök p g a prishöjningar. Bland de långtidsarbetslösa invandrarna är motsvarande siffra 65 %. För Vänsterpartiet är det viktigt att tandvårdsförsäkringen utformas så att alla grupper i samhället har råd att sköta sin tandhälsa.
Tjänstetandläkarföreningen har redovisat ett förslag om hur man kan komplettera regeringens förslag med ett fullgott skydd för den vanliga bas- tandvården. I korthet innebär förslaget att man jämställer medicinskt betingad tandvård med vanlig läkarvård och därmed motsvarande taxor. Detta skulle innebära att det inte behöver kosta mer än 125-200 kronor för ett tandläkarbesök för de vanligast förekommande tandvårdsbehoven som inflammation, tandlossning, infektion och vanlig tandvärk.
Budgetpropositionen för år 2000 har föregåtts av överläggningar mellan den socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Överläggningarna har resulterat i en uppgörelse om budgetpropositionen för år 2000. Detta gör att Vänsterpartiet också står bakom propositionens förslag att avvakta Riksförsäkringsverkets utvärderingsrapport till regeringen den 1 april 2000 innan det är dags att göra en bedömning av det reformerade tandvårdsstödet. RFV:s utvärderingsrapport är, enligt Vänsterpartiets mening, ett viktigt underlag i den fortsatta diskussionen om hur tandvårdsförsäkringen skall utvecklas.
2 Tandsanering
För att få genomföra en tandsanering måste en förhandsprövning göras av landstinget. Den är utformad som en överprövning utan att patienten har någon möjlighet att överklaga beslutet. Det är ett klart framsteg att landstingen nu har ansvaret för den tandvård som behövs av medicinska skäl. Det är dock mycket märkligt att när en läkare med specialkompetens i samarbete med en tandläkare gjort en bedömning att byte av tandfyllningar behöver göras på patienten så skall detta underställas ytterligare förhandsprövning. Vänsterpartiet antar att den remitterande läkaren och tandläkaren har specialistkompetens och är undrande över vilken instans hos landstingen som skall bedöma dessa läkares bedömning. Vi befarar att ekonomiska avgöranden kan spela in och ur rättssäkerhetssynpunkt är förfarandet förkastligt.
När det gäller tandsanering anser därför Vänsterpartiet att bestämmelsen om överprövning inte är förenlig med den grundläggande idén om specialistläkares kompetens att avgöra behandlingsbehovet. Vi föreslår att den förhandsprövning som gäller vid försäkringskassorna även skall gälla vid tandsaneringar. Där finns en besvärsrätt som ger ökad rättssäkerhet.
3 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förhandsprövning vid tandsanering.
Stockholm den 29 september 1999
Ingrid Burman (v)
Ulla Hoffmann (v)
Lena Olsson (v)
Rolf Olsson (v)
Yvonne Oscarsson (v)
Sven-Erik Sjöstrand (v)
Claes Stockhaus (v)
Carlinge Wisberg (v)
Alice Åström (v)