1 Inledning
De psykiskt sjuka patienternas situation har de senaste åren varit föremål för en omfattande samhällsdebatt. Fortfarande återstår mycket att göra för att vi skall kunna hävda att intentionerna i psykiatrireformen, inte minst de om full delaktighet i samhällslivet, förverkligats fullt ut. Bristerna är fortfarande mycket stora.
En viktig aspekt som nästan helt negligerats, är det faktum att många av psykiatrins patienter är föräldrar. Barnens situation och relationen mellan barn och föräldrar har inte belysts i tillräcklig utsträckning. Det saknas fortfarande tillfredsställande kunskaper om situationen i ett nationellt perspektiv.
En studie, genomförd av FoU-enheten psykiatri/Västra Stockholms sjukvårdsområde vid samtliga psykiatriska öppenvårdsenheter i västra Stockholm (A. Skerfving), visade att en fjärdedel av de psykiskt sjuka patienterna var föräldrar till barn under 18 år. Det finns alltså inga tillgängliga uppgifter om hur stor denna grupp av barn är på ett nationellt plan, men forskare har uppskattat att 25 % av öppenvårdens patienter och 20 % av slutenvårdens patienter har barn under 18 år.
2 Riskfaktorer för barnen
Barnen till föräldrar med psykisk störning brukar allmänt anses som särskilt känsliga och sårbara barn. Denna känslighet kan delvis ha sin grund i en genetiskt betingad känslighet (Harjan 1988, Tienari 1991), men de psykosociala faktorerna är också mycket betydelsefulla, alltså barnens uppväxtförhållanden och samlade livssituation (Skerf-ving 1996).
Det går att identifiera många riskfaktorer som på ett negativt sätt kan påverka barns utveckling. Psykisk sjukdom hos föräldrar är en sådan faktor. Andra kända faktorer är missbruksproblem hos föräldrar, liksom upplevelser av uppbrott och separationer. Mer socialt betingade faktorer som arbetslöshet, trångboddhet och långvariga ekonomiska problem kan också påverka barnens utveckling negativt.
Många av barnen till föräldrar med uttalade psykiska problem lever med ett flertal av dessa riskfaktorer ständigt närvarande. Det gör situationen än mer allvarlig, då det är känt att faran för barnens utveckling ökar, när riskfaktorerna samverkar.
3 Exempel på verksamheter
Ute i landet finns några goda exempel på verksamheter som riktar sig specifikt till barn med föräldrar som är psykiskt sjuka. En sådan verksamhet är Källan vid Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm. Källan bedriver sedan flera år tillbaka gruppverksamhet för barn mellan 7 och 18 år. Cirka 200 barn har på det sättet fått chansen att tillsammans med barn i liknande livssituation få tala om sina känslor och upplevelser. De får stöd och bekräftelse från kompetent personal och får hjälp med att avlastas skuld- och skamkänslor som är alltför vanligt bland dessa barn.
Verksamheter liknande Källan med barn till psykiskt störda föräldrar som målgrupp, finns tyvärr inte uppbyggda på särskilt många platser, trots att behoven är stora och finns över hela landet. Det är hög tid att uppmärksamma dessa barns situation i syfte att i förlängningen öka möjligheterna till en god utveckling för dem samt för att också aktivt stödja de psykiskt sjuka patienterna i deras roll som föräldrar.
Socialstyrelsen har utgett en rapport 1999:11 om psykiskt sjuka föräldrar och deras barn som sammanfattar de projekt och erfarenheter som finns i landet. Rapporten innehåller också en litteraturstudie över ämnet. Det är ett utmärkt första steg, men det saknas fortfarande en heltäckande bild av situationen och en mer preciserad strategi för att arbeta långsiktigt över landet.
Vänsterpartiet anser att det snarast måste vidtas åtgärder för att kartlägga och bygga upp kunskaper kring dessa barns situation. Det måste också utredas hur insatser i lämpliga former kan utformas över hela landet som tillförsäkrar barnen stöd i deras utveckling.
4 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en kartläggning av situationen för barn till psykiskt sjuka föräldrar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning om hur stödinsatser skall kunna byggas upp i hela landet.
Stockholm den 22 september 1999
Rolf Olsson (v)
Ingrid Burman (v)
Ulla Hoffmann (v)
Lena Olsson (v)
Yvonne Oscarsson (v)
Sven-Erik Sjöstrand (v)
Claes Stockhaus (v)
Carlinge Wisberg (v)
Alice Åström (v)