Motion till riksdagen
1999/2000:So305
av Olsson, Rolf (v)

Folkhälsoarbetet i ett köns- och klassperspektiv


Arbetet för en god folkhälsa måste alltid stå i centrum när
välfärden diskuteras. Det finns många viktiga erfarenheter att
dra av hur folkhälsan förbättrats i Sverige genom generella
och långsiktiga insatser som arbetarskyddet,
skolhälsovården, barnavårdscentraler och en bostadspolitik
som bland annat syftade till minskad trångboddhet och bättre
hygienisk standard. Sådana satsningar har i högsta grad
bidragit till att Sverige i ett internationellt perspektiv
uppvisar genomsnittligt låga ohälsotal. Det finns all
anledning att bygga vidare på de goda erfarenheterna av
generell välfärdspolitik.
Det går dock inte att nöja sig med att vi genomsnittligt uppvisar låga
ohälsotal, hälsan är mycket ojämnt fördelad mellan olika grupper. Sverige är
ett klassamhälle och ohälsan samvarierar med arbetslöshet, dålig ekonomi,
låg utbildning, etnicitet och boendeförhållanden för att ta några av de
viktigaste socioekonomiska variablerna. Detta är välkända fakta. Det
produceras en hel del material såväl lokalt som på nationell nivå om dessa
skillnader i levnadsvillkor och konsekvenserna i form av sämre hälsotal för
stora utsatta grupper i samhället.
Det finns anledning att vara mycket vaksam inför senare års tendenser att
dessa skillnader i hälsan i själva verket håller på att växa sig starkare. Under
90-talet har vi sett växande sociala och ekonomiska klyftor, ökad
arbetslöshet och omfattande nedskärningar av välfärden. Det är alltför
vanligt att det är de förebyggande verksamheterna som först av alla dras ner
eller helt tas bort när de s k besparingarna genomförs. Detta riskerar att på
sikt föra med sig allvarliga sociala och hälsomässiga konsekvenser och det
finns väl grundad anledning att befara att särskilt utsatta grupper drabbas
kraftigt. Växande klass- och ohälsoklyftor är en tendens Vänsterpartiet ser
utomordentligt allvarligt på, särskilt i en period när det överallt talas om hur
bra det går ekonomiskt för Sverige. Det är helt oacceptabelt.
Det görs en del från nationell nivå för att följa utvecklingen och stimulera
till insatser ute i landet. Nationella folkhälsokommittén ska år 2000
presentera mål och strategier för hälsoutvecklingen. Staten ska teckna avtal
med sju kommuner om åtgärder för att bryta segregationen och öka
jämlikheten. Det är bra men det räcker inte, de ekonomiska och sociala
krafter som verkar i motsatt riktning är starkare. Det behövs ännu mer av
djupgående kunskaper och analyser kring de klassmässiga skillnaderna i
hälsoläget bland olika grupper, det behöver göras
hälsokonsekvensbeskrivningar av hur viktiga beslut berör befolkningen,
kunskaper och forskning om folkhälsofrämjande insatser ägnade att minska
skillnaderna behöver samlas och spridas. Vilka mörkertal finns i
ohälsostatistiken t ex vad avser försämringar av sjuk- och
arbetsskadeförsäkringarna? De socialpolitiska ambitioner som en gång låg
bakom låginkomstutredningen behöver dammas av och återanvändas. Det är
enligt Vänsterpartiets mening nödvändigt att regeringen tar detta samlade
grepp och vi anser att Folkhälsoinstitutet ska få den centrala uppgiften att
leda och samordna arbetet att verka för att bryta den klassmässiga ohälsan i
befolkningen.
På samma sätt är det hög tid att sätta in kraftfulla åtgärder för att bryta de
könsbundna skillnaderna i hälsoläget. Kvinnor lever längre än män i
genomsnitt, men de har högre ohälsotal. I arbetslivet är det numera
kvinnorna som upplever de tyngsta och slitsammaste jobben och
förslitningsskador är mycket vanligare bland kvinnor. Det är dessutom så att
bland de grupper som drabbas mer av ohälsa än andra så är det kvinnorna
som har det allra värst och uppvisar de överlägset högsta ohälsotalen.
När det gäller forskning kring kvinnors hälsa så är det Vänsterpartiets
mening att det återstår mycket att göra. Sjukvård, folkhälsoarbete och
arbetarskydd har haft och har än idag mannen som norm och utgångspunkt.
Det är oacceptabelt. Vänsterpartiet vidareutvecklar i en särskild motion de
frågor som rör kvinnor och hälsa.
Vänsterpartiet anser att Folkhälsoinstitutet bör leda och samordna arbetet
för att bryta den könsmässiga ohälsan i befolkningen.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en översyn av instruktioner och
målsättning för Folkhälsoinstitutets verksamhet i enlighet med vad i
motionen anförts om att bryta de köns- och klassbundna skillnaderna i
folkhälsan.

Stockholm den 27 september 1999
Rolf Olsson (v)
Ingrid Burman (v)
Ulla Hoffmann (v)
Lena Olsson (v)
Sven-Erik Sjöstrand (v)
Claes Stockhaus (v)
Carlinge Wisberg (v)
Alice Åström (v)
Yvonne Oscarsson (v)