Arbetet för en god folkhälsa måste alltid stå i centrum när välfärden diskuteras. Det finns många viktiga erfarenheter att dra av hur folkhälsan förbättrats i Sverige genom generella och långsiktiga insatser som arbetarskyddet, skolhälsovården, barnavårdscentraler och en bostadspolitik som bland annat syftade till minskad trångboddhet och bättre hygienisk standard. Sådana satsningar har i högsta grad bidragit till att Sverige i ett internationellt perspektiv uppvisar genomsnittligt låga ohälsotal. Det finns all anledning att bygga vidare på de goda erfarenheterna av generell välfärdspolitik.
Det går dock inte att nöja sig med att vi genomsnittligt uppvisar låga ohälsotal, hälsan är mycket ojämnt fördelad mellan olika grupper. Sverige är ett klassamhälle och ohälsan samvarierar med arbetslöshet, dålig ekonomi, låg utbildning, etnicitet och boendeförhållanden för att ta några av de viktigaste socioekonomiska variablerna. Detta är välkända fakta. Det produceras en hel del material såväl lokalt som på nationell nivå om dessa skillnader i levnadsvillkor och konsekvenserna i form av sämre hälsotal för stora utsatta grupper i samhället.
Det finns anledning att vara mycket vaksam inför senare års tendenser att dessa skillnader i hälsan i själva verket håller på att växa sig starkare. Under 90-talet har vi sett växande sociala och ekonomiska klyftor, ökad arbetslöshet och omfattande nedskärningar av välfärden. Det är alltför vanligt att det är de förebyggande verksamheterna som först av alla dras ner eller helt tas bort när de s k besparingarna genomförs. Detta riskerar att på sikt föra med sig allvarliga sociala och hälsomässiga konsekvenser och det finns väl grundad anledning att befara att särskilt utsatta grupper drabbas kraftigt. Växande klass- och ohälsoklyftor är en tendens Vänsterpartiet ser utomordentligt allvarligt på, särskilt i en period när det överallt talas om hur bra det går ekonomiskt för Sverige. Det är helt oacceptabelt.
Det görs en del från nationell nivå för att följa utvecklingen och stimulera till insatser ute i landet. Nationella folkhälsokommittén ska år 2000 presentera mål och strategier för hälsoutvecklingen. Staten ska teckna avtal med sju kommuner om åtgärder för att bryta segregationen och öka jämlikheten. Det är bra men det räcker inte, de ekonomiska och sociala krafter som verkar i motsatt riktning är starkare. Det behövs ännu mer av djupgående kunskaper och analyser kring de klassmässiga skillnaderna i hälsoläget bland olika grupper, det behöver göras hälsokonsekvensbeskrivningar av hur viktiga beslut berör befolkningen, kunskaper och forskning om folkhälsofrämjande insatser ägnade att minska skillnaderna behöver samlas och spridas. Vilka mörkertal finns i ohälsostatistiken t ex vad avser försämringar av sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna? De socialpolitiska ambitioner som en gång låg bakom låginkomstutredningen behöver dammas av och återanvändas. Det är enligt Vänsterpartiets mening nödvändigt att regeringen tar detta samlade grepp och vi anser att Folkhälsoinstitutet ska få den centrala uppgiften att leda och samordna arbetet att verka för att bryta den klassmässiga ohälsan i befolkningen.
På samma sätt är det hög tid att sätta in kraftfulla åtgärder för att bryta de könsbundna skillnaderna i hälsoläget. Kvinnor lever längre än män i genomsnitt, men de har högre ohälsotal. I arbetslivet är det numera kvinnorna som upplever de tyngsta och slitsammaste jobben och förslitningsskador är mycket vanligare bland kvinnor. Det är dessutom så att bland de grupper som drabbas mer av ohälsa än andra så är det kvinnorna som har det allra värst och uppvisar de överlägset högsta ohälsotalen.
När det gäller forskning kring kvinnors hälsa så är det Vänsterpartiets mening att det återstår mycket att göra. Sjukvård, folkhälsoarbete och arbetarskydd har haft och har än idag mannen som norm och utgångspunkt. Det är oacceptabelt. Vänsterpartiet vidareutvecklar i en särskild motion de frågor som rör kvinnor och hälsa.
Vänsterpartiet anser att Folkhälsoinstitutet bör leda och samordna arbetet för att bryta den könsmässiga ohälsan i befolkningen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en översyn av instruktioner och målsättning för Folkhälsoinstitutets verksamhet i enlighet med vad i motionen anförts om att bryta de köns- och klassbundna skillnaderna i folkhälsan.
Stockholm den 27 september 1999
Rolf Olsson (v)
Ingrid Burman (v)
Ulla Hoffmann (v)
Lena Olsson (v)
Sven-Erik Sjöstrand (v)
Claes Stockhaus (v)
Carlinge Wisberg (v)
Alice Åström (v)
Yvonne Oscarsson (v)