Alkoholkommissionen överlämnade 1994 ett delbetänkande
med titeln Barn Föräldrar Alkohol. I förarbetet slogs fast att
uppgifter saknades om alkoholmissbrukets familjesociala
konsekvenser. Uppgifter saknades också om antalet
anhöriga, vuxna och barn, som skadas av att någon i familjen
missbrukar alkohol. Enligt en ny rapport från Eurocare, som
är en europeisk hälsoorganisation finns det drygt 200 000
barn i åldern 0-15 år som drabbas av att en eller båda
föräldrarna är alkoholmissbrukare. I en rapport från
Socialstyrelsen från 1993 uppskattas att antalet är 150 000 i
åldrarna 0-15 år. Enligt det räknesättet kan det uppskattas att
antalet är 250 000 i åldern 0-20 år. Att just den
åldersgruppen är av intresse beror på att samhället fram till
gymnasietidens slut har möjlighet att reagera och agera från
fler utgångspunkter än senare i livet. Ur detta perspektiv
borde kanske begrepp som "barn och ungdomar till
missbrukare" vara mer relevant. Eftersom barn är barn till
sina föräldrar oavsett hur gamla de är så är det dock lättast
att använda benämningen "barn till missbrukare".
I alkoholkommissionens betänkande från 1994 framgår tydligt vidden och
avsaknaden av åtgärder för barn till missbrukare. Kommissionen ville
respektera kommunernas självbestämmande och av det skälet inte uttala vad
som behövde göras. Sanningen är dock den att alldeles för få kommuner
upptäcker och uppmärksammar dessa barn. För att uppnå enighet i
kommissionen ville man inte komma med förslag på åtgärder som skulle
göra kommissionen oenig.
För att barn till missbrukare skall upptäckas och få hjälp krävs att vuxna
kring barnen förstår vad det är de ser. I alkoholkommissionens rapport fanns
en allvarlig kritik mot att det inte bedrivs någon obligatorisk utbildning om
alkohol och alkoholskador vid de skolor och institutioner som utbildar
sjuksköterskor, läkare, socialarbetare, psykologer, psykiatriker, lärare,
barnomsorgspersonal och poliser. Än mindre finns utbildning om hur
alkoholen påverkar barn och vuxna anhöriga i alkoholistfamiljen. Endast
förskollärarutbildningen innehåller obligatoriska specialpedagogiska ämnen
som tar upp hur barn till missbrukare har det och vad man kan göra för att
stötta dem.
Barn och tonåringar har i praktiken mycket svårt att bli sedda och
förstådda av samhället och blir därför utan samhällets stöd och hjälp. Ett
annat hinder är sekretessen mellan dem som arbetar med barn och ungdomar.
Sjukvården, skolan, barnpsykiatrin, barnomsorgen, sociala myndigheter och
polisen kan alla vara inblandade i ett barns liv. Sekretessen gör det svårt att
ge barnen den relevanta hjälp de behöver och kan leda till att barnen ges
manipuleringsutrymme som kan försvåra för barnet att i slutänden få den
hjälp det innerst inne vill ha. På en del orter bedrivs projekt eller permanent
verksamhet för att hjälpa barn till missbrukare. På alltför många orter saknas
sådan verksamhet.
Om hela familjen ska få stöd och hjälp måste olika organ samarbeta. Det är
svårt nog att få till stånd ett samarbete mellan olika instanser som arbetar
med barn. Det är dock av yttersta vikt att hindren övervinns om både
familjen och de enskilda familjemedlemmarna ska få hjälp. Många
alkoholister söker inte hjälp förrän det är absolut nödvändigt, en del aldrig.
Vuxna anhöriga likaså. De stora förlorarna och offren blir därför barnen.
Föräldrarna sviker p.g.a. förnekelse, skuld och skam. Därför måste samhället
med kraft stå upp för dessa barn och med tydlighet och varsamhet visa att det
finns krafter som inte sviker. Oavsett var man bor skall dessa barn ha samma
rättighet och möjlighet till stöd och hjälp.
Ur barnens synpunkt är det inte viktigt i vems regi hjälpen bedrivs. Det
viktiga är att gruppledarna har gedigen kunskap om beroendeproblematik
och kompetens när det gäller hur barn fungerar. Det är inte tillfredsställande
att som på många orter erbjuda gruppledare några dagars utbildning och
sedan låta dessa ha ansvar över en grupp med kanske mycket känslomässigt
skadade barn.
Erfarenheter från olika grupper med insatser för dessa barn har dock gott
resultat. Barnen får träffa andra i liknande situation och får kanske uppleva
gemenskap för första gången. Kunskap om missbruk gör att barnen förstår
varför mamma/pappa dricker och kan avlastas den enorma skuld och
skambörda som dessa barn känner. Gruppverksamhet bör däremot inte helt
utesluta enskild hjälp eller en kombination av både grupp och individuell
hjälp.
Vänsterpartiet anser att tidiga insatser måste sättas in för att hindra en
ogynnsam utveckling för barn till missbrukare. De behöver stöd- och
hjälpinsatser. Med Socialstyrelsens bistånd anser vi att regeringen bör
upprätta en plan över hur detta skall göras. Att låta bli leder till stora
kostnader för samhället. Men framför allt leder det till mycket lidande för ett
stort antal barn som så småningom blir vuxna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen ger Socialstyrelsen i uppdrag att
komma med förslag till åtgärder för att ge barn till missbrukare råd
och hjälp.